Vem fick Annika Östberg fri?

Det verkar inte finnas någon speciell diplomatisk metod för att få svenskar fria från fängelser. Den tysta diplomatin i fallet Dawit Isaak har lyckats vara tyst, men den har inte lyckats med någonting annat.

Annika Östberg såg länge ut att bli ett typiskt svenskt fall. Den ene generalkonsulen i Los Angeles efter den andra ryckte i trådar. Svenska UD ryckte i trådar. Svenska ministrar, inklusive minst en statsminister, skrev brev. Ingvar Carlsson skrev till och med ett brev till USA:s president. Amerikanska advokater försökte. Svenska advokater, inklusive Leif Silbersky, försökte.

Ingenting lyckades. Men den 24 februari 2009 kom ett brev från guvernörens utsände där han på slutet i brevet förklarar att han ”have approved your request for transfer to Sweden”. Annika Östberg hade då suttit i 28 år i fängelse och kunde inte tro sina ögon.

Arnold Schwarzenegger var guvernör i Kalifornien när beslutet fattades. Det är inte rimligt att tro att han inte fattade det avgörande beslutet.

Annika Östbergs självbiografi, som ges ut i dag (recenseras på onsdagens kultursida) ger dock ingen ledtråd. Hon tackar ”mitt hemland och mina medmänniskor för deras kamp att få hem mig”. Den långa listan av personer hon tackar innehåller inte något namn på någon svensk diplomat eller politiker. Advokaten Johan Ödlund är ett stort undantag. Hans ”vältaliga plädering” gav henne ett tidsbegränsat straff, och det i sin tur var själva grundkravet för en överflyttning till Sverige.

Kanske utelämnandet förklaras av att hon vill skydda en person som gjorde något extra, som kanske gick över de diplomatiska gränserna för att uppnå resultat?

Men kanske var det bara så enkelt att det var Annika Östbergs tur att få en vinstlott efter ett helt liv med bara nitlotter?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *