Bragdguldvinnare vi minns

Therese Alshammar får årets Bragdguld.

Det kan inte helt uteslutas att knappt någon om sisådär 50 år känner igen hennes namn. Jag är inte förklenande om simning – är det någon sport som alltid kommer att finnas så är det en så naturlig sport för människan som simning. Däremot räcker det med att titta på tidigare vinnare för att inse att det finns ett bäst före-datum både för idrottare och idrottsmän.

Sven ”Sleven” Säfwenberg fick Bragdguldet 1933 för att han gjorde en så fantastisk match i bandymålet i det årets SM-final. Grosshandlarsonen och Uppsalapojken ”Sleven” spelade i hemmalaget IFK Uppsala (vart tog den föreningen vägen?) som vann med hela 11-1 mot värmländska IK Göta. Att bara släppa i ett enda mål i en SM-final är imponerande, men långt ifrån unikt i bandyhistorien. Massor av målvakter har släppt in 0 eller 1 mål i finalerna.

”Sleven” är den senaste – törs vi säga siste? – bandyspelare som belönats med Bragdguldet.

Möjligen är segling inte heller samma bragd-fähiga sport som när Sven Sahlén vann Bragdguldet 1927. På den tiden var det heller inte så viktigt att Bragdvinnaren var en man eller kvinna av folket. Sven Sahlén – som senare grundade Sahlénrederierna – var en trevlig prick – det finns massor av vittnesmål om den saken – men definitivt från överklassen.

Tidernas svagaste Bragdguld torde vara det som delades ut 1952. Valter Nyström fick det för att han kom sexa på 10 000 meter på OS i Helsingfors. Juryn valde dock att betona att han slog svenskt rekord på sträckan. Men Bragdguld för ett svensk rekord? Det är väl ungefär lika svagt.

5 reaktioner till “Bragdguldvinnare vi minns”

  1. Alshammar har iofs även vunnit Jerringpriset samt 67 (!) mästerskapsmedaljer på EM, VM, OS. Med detta ska hon tydligen vara europas mest meriterade simmare genom alla tider. Jag tror nog en och annan kommer minnas henne om 50 år.

  2. Valter Nyströms svenska rekord gav en andraplats i årsstatistiken efter Emil Zatopek. Det var den prestationen, att vara tidsmässig två i världen, som gav honom medaljen. Gustav Jansson var annars bronsmedaljör på maraton i Helsingfors efter Zatopek och en argentinare och borde med bara OS som måttstock gått före Nyström. Ragge Lundberg var f. ö. trea I stavhopp. John Mikaelsson, lustigt nog plattfotad och därför kronvrak som John Ljunggren, vann 10 km gång men det räknades tydligen inte så högt.

    Vinterolympiaden i Oslo var samtidigt ett praktfiasko på längdsidan.

    Agne Simonsson blev bragdvinnare 1959. Främst därför att Sverige slog England på deras hemmaarena som andra nation efter Ungern. Ingemar Johansson blev utan eftersom de fina redaktörerna rynkade på näsan åt prisboxare.

    Och i en folkets omröstning korades Ravelli och landslaget till 1900-talets främsta svenska idrottsbedrift när de i spelet om bronset lyckades vinna. Ingemar J. var tvåa eller trea. Man kan tvivla på demokratin för mindre.

    Lennart Henriksson

  3. Jörgen Jönsson vann OS-guld, VM-guld och SM-guld samma år i ishockey. Och är faktiskt den första människan i världshistorien att vinna OS och VM just samma år. Ingen bragd dock…

    Peter och Marcus etta och tvåa i poängligan NHL-03 som första nordbor.
    Henrik etta i poängligan NHL-10
    Daniel etta i poängligan NHL-11

    Ingen bragd dock…

  4. IFK Uppsala finns fortfarande kvar och efter en nystart när det gäller bandyverksamheten så huserar dom numera i division 3.

    Vän av ordning vill ju dessutom hävda att det inte heter vinterolympiaden i Oslo då termen olympiad betecknar de fyra åren som är mellan spelen….

  5. Getingbo har helt rätt om olympiad och olympiska spel. Emellertid har en professor rätt nyligen i ett språkvetarprogram i P1 menat, att båda uttrycket går att använda som namn på tävlingarna. Detta utifrån att använder man det inkorrekta ofta nog blir det godtagbart.

    Lennart Henriksson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *