August Strindbergs tidning kom, sågs och försvann direkt

Hur hade Strindbergs tidning blivit?

I litteraturhistorikern Elena Balzamos nya bok ”Skrifdon och papper, brefkort, frimärken (Lind & Co) läser jag Strindbergs brev till Rudolf Wall, DN:s grundare och redaktör, angående projektet att ge ut en egen tidning.

Strindberg skriver att han utarbetat projektet under två månaders tid. Tidningen ska heta Stockholms Gazette. Den ska utkomma varje lördag och innehålla:

1. Nytt (Notiser från atelierna, musikaliska akademien, arkitekterna).

2. Konst.

3. Slöjd

4. Litteratur

5. Teater

6. Musik

7. Korrespondens

8. En artikel typ ”En förmiddag i Kongl Biblioteket för 30 år sedan”.

9. Gammalt, små utdrag ur kända författares lif, utdrag ur svenska tidningar.

10. Följetong. Originalbitar i två à tre nummer.

Tidningen skall endast söka sig in i Stockholm, Upsala och Göteborg.

Strindberg har också funderat på att vinna ”fruntimmerna”, kanske med att ta in en moderevy en gång i månaden.

Strindberg hade gjort en ordentligt ekonomisk kalkyl också. Det första numret skulle ge en vinst på 225 kronor.  Strindberg är dock en försiktig general och skriver:

”Afdrar jag härifrån 75 % missräkning som jag med min beprövade olycks-probabilitet kan påräkna, så återstår Netto 57 kronor. hvarmed jag är nöjd.”

Troligen sändes brevet aldrig iväg till Rudolf Wall.

Faktum är dock att Stockholms Gazette kom ut i ett enda nummer, den 23 september 1876. Några pengar blev inte över. Däremot blev det en drastisk episod i En dåres försvarstal.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *