Mystiskt beslut om curlinghallen

Beslutet om en curlinghall i Härnösand är det mest mystiska kommunala beslut som jag sett under mina år som journalist. Hur kan man förklara att Härnösands kommun satsar 15 miljoner på en curlinghall? EU satsar 17 miljoner kronor för att curlinghallen är en ”eventarena”.

Det är den inte. Det är bara ett hastigt påhäng för att få EU-bidraget.

Det finns inga artister som passar för arenor med 1400 ståplatser. Stora publikdragande artister spelar i Fjällräven Center i Örnsköldsvik. Lite smalare artister, men fortfarande publikdragande, spelar i Härnösands Teater med 480 platser. Jazzklubben Metropol har uppåt fullsatt nästan varenda konsert, runt 150 personer.

”Det känns som om projektet har lite av Jönsson-ligans strålande idéer över sig, skriver gamle VA-chefredaktören Bo Östman i en krönika i lördagens TÅ.

Han är djupt kritiskt till hallen. Det är även absolut hela kulturlivet i Härnösand. Kulturen kommer givetvis att få vara med och betala för curlinghallen med (ännu) mindre anslag.

Idrottsrörelsen – förutom curlingfolket förstås – är emot curlinghallen.

När det kommer till kritan är jag bara säker på att två personer i Härnösand utanför curlingleden är för curlinghallen. Förre kommunalrådet Anders Gäfvert (M) och nuvarande kommunalrådet Fred Nilsson (S).

10 reaktioner till “Mystiskt beslut om curlinghallen”

  1. Mycket ska man vara med om, Landström håller med Bo Östman! Ja, när f-n blir gammal… saknar han fantasi. Skulle det inte gå att använda en curlinghall för eventer?! Man tar sig för pannan. Det finns massor med idrottshallar i detta avlånga land som med enkla handgrepp görs om för andra typer av arrangemang, inte minst kulturella.

  2. Ingen har hävdat att det inte går att använda en curlinghall för ”eventer”.
    Däremot finns det inget som helst behov av en ”eventhall” för 1400 personer i Härnösand. Finns någon artist i Sverige som drar 1400 personer? Inte 500 (finns redan en lokal för dessa, Teatern) eller 150 (finns flera lokaler för dessa, Metropol, Kristinascenen med flera).
    Men jag utgår från att kommentaren enbart var till för att blanda bort korten.

  3. I princip ALLA som jag pratat med om curlinghallen är motståndare. Jag förstår inte varför Härnösands Kommun har så bråttom,det är oerhört ogenomtänkt, det finns inga riktiga kalkyler som visar vad slutnotan blir inkl driftskostnaden som verkar ha höjts enligt Härnösandshus.
    Det vore väldigt intressant om blivande eventchefen Björn Siden kunde informera om vilka event han har tänkt sig i hallen.

  4. Jag vet inte vad Landström sysslat med under sina år som journalist förutom att läsa böcker, men detta handlar ju om ren och skär realpolitik. Har Landström aldrig stött på kommuner som t ex köper en industritomt av ett företag för tre mililjoner och sen säljer tillbaka den för tre tusen för att rädda eller skapa jobb? Otillåtet enligt kommunallagens anda och mening men om ingen överklagar och får det rättsligt prövat så vinner beslutet laga kraft och kommunen kan genomföra sin politiska ambition, i detta fall att bygga en idrottshall. En politiker måste vara om sig och kring sig och uppfinningsrik för att kunna nå sina mål. Landström och hans vän Östman kan väl överklaga inom föreskriven tid så får vi se vad som händer.

  5. Curling är en vinteridrott i de flesta fall. Visst finns det en hall i Antjärn som bör gå att använda för denna folksport?

  6. Ja, ursäkta att jag lånar detta namn, han förekommer i artikeln om Malte Nyberg XII där han nämns som Kalle Dalenius. Vem har skrivit den artikeln för resten, den är ju osignerad, inte kan det väl vara Landström, den är ju riktigt välskriven. Men Karl G Dalenius, honom borde nån skriva mer om, han rörde sej inte bara i Kramfors utan även i Stockholm där han ingick i skaran av Klarabohemer (tillsammans med bland andra Sölve Forssell från Bjärtrå) och skrev fina reportage i bildtidningen Se. På 60-talet skrev han juflitigt om konst i Nya Norrland. Jo, jag har förstås läst ”Dr Drammens bigotta vril”.

    1. Jag sökte för skojs skull på min farbors namn ”Karl G. Dalenius” och fann din kommentar. Han var en mycket uppskattad gäst hos oss, dvs sin lillebrors (min far) familj. Där underhöll han mig och mina två bröder med anekdoter och kortspel, han var en myckt god berättare. Efter sina år i Stockholm bodde han i Kramfors där han jobbade som konstkritiker på frilans. Hans artiklar om konst var mycket välskrivna och jag insåg att när det gällde konst så är jag total novis. Jag förstod med andra ord inte mycket av hans texter, det skilde sig totalt mot det vardagsspråk han använde sig av när han talade med oss barn. Det vi uppskattade mest var hans humor. Han hade amputerat ett ben i ungdomen och när vi ibland gick kortare skogspromenader fick han ibland problem med sin protes som fastnade. Då utbrast han ”Det är inget problem, jag är väl ingen jäkla invalid heller”. Han skröt aldrig om sin bekantskap med konstnärer och Klarabohemer men ibland när man frågade något kunde han berätta hur det gick till på tex. ”Den Gyldene Freden”. Jag har dock förstått att han var stolt över att han som ung journalist jobbade tillsammans med fotografen Lennart Nilsson. Konstnären Malte Nyberg XII betraktade han som en nära vän, han var med vid flera av hans vernissager. Malte har jag besökt flera gånger i vuxen ålder, senast vid hans 49:de sommarutställning.

  7. Vi har ett curling gymnasium här i härnösand som ska locka ungdomar från hela sverige. Då är det självklart att vi ska ha en curlinghall som vi kan vara stolta över. Den hall som används i dagsläget är under all kritik med bara metallbalkar och ett allmänt nedgånget tillstånd. Om vi ska kunna skryta om att vara en ”curlingstad” så ska vi kunna backa upp det också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *