Rött var färgen för hennes sorg

Rött är sorgens färg

Mia Berner (1923-2009) är en bit över 80 år på fotografiet.

Mia Berner var gift med Pentti Saarikoski. De sista åtta åren fram till sin död bodde Pentti Saarikoski på Tjörn i Bohuslän tillsammans med Mia Berner. I samarbete med henne skrev han Tjörnsviten vars sista del Den dunkles danser utkom hösten 1983, efter hans död. 1985 skrev Mia Berner boken PS om sitt liv med Pentti Saarikoski. Han var alkoholist och det var inte överraskande att han dog vid bara 46 års ålder. Mia Berner och Pentti Saarikoski var mycket viktiga för varandra.

Efter hans död flyttade Mia Berner tillbaka till Norge. Hon kom från Stavanger och ingick i den norska motståndsrörelsen under kriget. 1943 flydde hon till Sverige. I nästan 60 år bodde hon och verkade i Sverige som sociolog och författare. Hon var runt 80 år gammal när hon bestämde sig för flytta tillbaka till Norge. Hon bosatte sig i Oslo och hade en intensiv kontakt med norska poeter. Hon tog också tillbaka sitt norska medborgarskap. Hon kallade sitt sista rum på vårdhemmet för arbetsrum fast hon visste att det var hennes dödsrum. Ända in i det sista, 89 år gammal, arbetade hon intensivt. Mia Berner hade ett mycket starkt nordisk perspektiv. Hon läste alla nordiska språk, till och med finska. Hennes norska diktsamling ”Et lesekur for vinden” samlade några av de dikter hon skrivit under åren. Hon översatte själv dikterna, som hon skrivit på svenska, till norska.

Poeten Steinar Opstad kom för någon vecka sedan ut med sin första diktsamling på svenska. Han är sedan ganska länge en av Norges främsta poeter och Den lyckligaste av alla ensamheter (Ellerströms förlag) innehåller ett urval från hans 5 diktsamlingar. Marie Lundqvist har gjort urvalet och översatt dikterna till svenska. Recensionen publicerades på kultursidan i september.

Steinar Opstad samtalade intensivt med Mia Berner om lyrik. Hans dikt Hon i rött i Den lyckligaste av alla ensamheter är tillägnad Mia Berner. Några strofer:

När jag kommer på besök

vill Mia att jag ska ta på mig

Penttis efterlämnade tofflor

Då blir du med tiden

en bättre poet, säger hon


När Pentti dog kastade Mia alla sina kläder

och köpte nya röda

för hennes sorg var röd

I dikten Savn i Et lesekur for vinden uttrycker Mia Berner sin saknad efter Pentti Saarikoski:

Når vi begge er døde

kan vi være sammen

dag og natt, natt och dag

Sitte och tie eller jobbe med hvert vårt

Felle en kommentar

om en bok vi har lest og diskutere

Se samma morgentåke lette

bortenfor samma klyne av hus

Jeg savner ham alltid

når vi er sammen

Men er han bort

lant och lenge

er det savnet

jeg savner

Foto. Marte Monrad Hansen

Eva-mordet var van der Kwasts första mordutredning

Det är 25 år sedan Eva-mordet begicks i Kramfors. Preskriptionstiden för mord är numera borttagen och mördaren kan åtalas även i framtiden.

Eva-mordet var den första mordutredningen för åklagaren Christer van der Kwast. Efter avslutade juridikstudier var han tingsnotarie vid Södertörns tingsrätt under 60-talets sista år, varefter han tjänstgjorde som åklagaraspirant i Umeå och Östersund. Efter en kurs i företagsekonomi utsågs han 1986 till distriksåklagare i Härnösand, med huvudsaklig inriktning på ekobrottslighet. 1990 tillkännagav Socialdemokraterna att den ekonomiska brottsligheten skulle bli ett prioriterat område inom rättsväsendet och samma år utsågs van der Kwast till överåklagare.

Hans kanske främsta insats under åren som distriksåklagare var den så kallade Leasing-Consult-härvan. Tidningarna skrev mycket om finansmannen Råger Wiklund från Väja som var en av de ledande bakom Leasing-Consult. Sammanlagt 20 personer åtalades i ett stort antal rättegångar. Det mesta landade i överklaganden, sänkta domar och frikännanden i högre instanser.

Men det var inte så många ekonomiska brott i Västernorrland och van der Kwast fick även ägna sig åt andra brott. Han ägnade sig bland annat åt Eva-mordet. En då 32-årig man i Kramfors var skäligen misstänkt och anhållen under fem dagar. Men polisen lyckades inte få fram nog med bevis för häktning och åtal.

Christer van der Kwast fick dock ett annat mordfall i Västernorrland som gick till rättegång och fällande dom. Åklagarkammaren i Borlänge ringde och berättade att en patient på Säter erkänt mordet på pojken Johan Asplund. Minst 10 andra psykiskt sjuka människor hade erkänt mordet på Johan Asplund. Samtidigt måste erkännande kontrolleras och det betydde att Christer van der Kwast behövde en utredningsman. Han valde Seppo Pentinnen, en narkotikaspanare från Sundsvall ”som efter tjugotre år i yrket forfarande bar titeln polisassistent, i likhet med van der Kwast van vid en annan sorts brottslighet och som fram till dess fört en så gott som anonym tillvaro”, skriver Hannes Råstam i boken ”Fallet Thomas Quick”.

Thomas Quick beskrev hur han mördat Johan Asplund och styckat kroppen med bågsåg i flera delar. Han sade att han lämnat huvudet på en bergskam i Åvike, norr om Sundsvall. Alla andra kroppsdelar lade han i en pappkartong med texten Korsnäs Bröd. Han körde mot Härnösand och stannade på Sandöbron där han dumpade kartongen med innehåll i Ångermanälven.

Han åtalades och fälldes för mordet på Johan Asplund. År 2009 tog Quick tillbaka sitt erkännande i Johan-fallet. Han sökte resning vilken beviljades av Hovrätten för Nedre Norrland den 18 januari 2012. Åtalet lades ner 14 mars samma år.

Som alla i Sverige vet – även Göran Lambertz, domare i Högsta domstolen som vill rädda sin heder – utom möjligen reportern Gubb Jan Stigsson på Dala-Demokraten är Fallet Thomas Quick den kanske största rättsskandalen i modern tid. Det verkar inte troligt att någon i Sverige dömts för mer än åtta mord utan att ha begått något av dem.

Sitt första mordfall, Eva-mordet, fick Crister van der Kwast inte till åtal. Sitt andra mordfall, Johan Asplund-fallet, fick han till åtal och fällande dom. Varför anklagade han inte Thomas Quick för att ha begått Eva-mordet? Då hade det också ”klarats upp”.