Eva-mordet var van der Kwasts första mordutredning

Det är 25 år sedan Eva-mordet begicks i Kramfors. Preskriptionstiden för mord är numera borttagen och mördaren kan åtalas även i framtiden.

Eva-mordet var den första mordutredningen för åklagaren Christer van der Kwast. Efter avslutade juridikstudier var han tingsnotarie vid Södertörns tingsrätt under 60-talets sista år, varefter han tjänstgjorde som åklagaraspirant i Umeå och Östersund. Efter en kurs i företagsekonomi utsågs han 1986 till distriksåklagare i Härnösand, med huvudsaklig inriktning på ekobrottslighet. 1990 tillkännagav Socialdemokraterna att den ekonomiska brottsligheten skulle bli ett prioriterat område inom rättsväsendet och samma år utsågs van der Kwast till överåklagare.

Hans kanske främsta insats under åren som distriksåklagare var den så kallade Leasing-Consult-härvan. Tidningarna skrev mycket om finansmannen Råger Wiklund från Väja som var en av de ledande bakom Leasing-Consult. Sammanlagt 20 personer åtalades i ett stort antal rättegångar. Det mesta landade i överklaganden, sänkta domar och frikännanden i högre instanser.

Men det var inte så många ekonomiska brott i Västernorrland och van der Kwast fick även ägna sig åt andra brott. Han ägnade sig bland annat åt Eva-mordet. En då 32-årig man i Kramfors var skäligen misstänkt och anhållen under fem dagar. Men polisen lyckades inte få fram nog med bevis för häktning och åtal.

Christer van der Kwast fick dock ett annat mordfall i Västernorrland som gick till rättegång och fällande dom. Åklagarkammaren i Borlänge ringde och berättade att en patient på Säter erkänt mordet på pojken Johan Asplund. Minst 10 andra psykiskt sjuka människor hade erkänt mordet på Johan Asplund. Samtidigt måste erkännande kontrolleras och det betydde att Christer van der Kwast behövde en utredningsman. Han valde Seppo Pentinnen, en narkotikaspanare från Sundsvall ”som efter tjugotre år i yrket forfarande bar titeln polisassistent, i likhet med van der Kwast van vid en annan sorts brottslighet och som fram till dess fört en så gott som anonym tillvaro”, skriver Hannes Råstam i boken ”Fallet Thomas Quick”.

Thomas Quick beskrev hur han mördat Johan Asplund och styckat kroppen med bågsåg i flera delar. Han sade att han lämnat huvudet på en bergskam i Åvike, norr om Sundsvall. Alla andra kroppsdelar lade han i en pappkartong med texten Korsnäs Bröd. Han körde mot Härnösand och stannade på Sandöbron där han dumpade kartongen med innehåll i Ångermanälven.

Han åtalades och fälldes för mordet på Johan Asplund. År 2009 tog Quick tillbaka sitt erkännande i Johan-fallet. Han sökte resning vilken beviljades av Hovrätten för Nedre Norrland den 18 januari 2012. Åtalet lades ner 14 mars samma år.

Som alla i Sverige vet – även Göran Lambertz, domare i Högsta domstolen som vill rädda sin heder – utom möjligen reportern Gubb Jan Stigsson på Dala-Demokraten är Fallet Thomas Quick den kanske största rättsskandalen i modern tid. Det verkar inte troligt att någon i Sverige dömts för mer än åtta mord utan att ha begått något av dem.

Sitt första mordfall, Eva-mordet, fick Crister van der Kwast inte till åtal. Sitt andra mordfall, Johan Asplund-fallet, fick han till åtal och fällande dom. Varför anklagade han inte Thomas Quick för att ha begått Eva-mordet? Då hade det också ”klarats upp”.

4 reaktioner till “Eva-mordet var van der Kwasts första mordutredning”

  1. -att – allehanda.se- låter svenskt rättstillämpning hamna under rubriken ”kulturbloggen” är värt att notera
    för vetgiriga läsare

    -f.öv. är artikeln föredömlig i den bemärkelsen att den fokuserar på fakta

    -detta påstående med anledning av ett allt mer tilltagande av ”journalistiskt spaltfylleri ”

    -alla dessa ovidkommande tangentnedslag skapar irritation
    ________________________
    Saneringsbehovet är självfallet en fråga som ansv. red. har att hantera

  2. @Juha Nurmi. Ouch! Pentinen i cold case – kalla fall – gruppen. På vilka meriter då?

    @ Lars Landström. Tack för historiken om kvasten. Vad var en kurs i företagsekonomi egentligen värd?

    Det är en skandal att mördarna går fria. Inte bara för fallen men deras anhöriga får ju aldrig sin ro och frid över sina käras minne, speciellt inte med dessa skandaler som växer långt över taken på åklagarmyndigheten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *