Hanna från Arlöv var den bästa progglåten

Ingen skiva i den svenska proggrörelsen sålde så bra som Nationalteaterns Livet är en fest. Skivbolaget MNW, det stora skivbolaget inom progrörelsen, gav ut skivan på hösten 1974 och den blev omedelbart en storsäljare. Titellåten är i konkurrens med Hoola Bandoola Bands Keops Pyramid den allra mest kända låten från proggrörelsen. Låten ”Livet är en fest” framfördes ursprungligen i en pjäs med samma namn där tre ungdomar med namnen Greven, Plast och Clown gradvis sjönk ner i alkoholism. Låten tagen ur sitt sammanhang kunde lätt uppfattas som alkoholromantisk. Det flesta förstod nog låten som en äkta och osminkad bild av alkohol.

Men inte alla. Jag minns när Nationalteatern spelade på Ådalshallen i Kramfors 1974. Haschröken låg tät. Låtarna Livet är en fest och Bängen trålar (..0m du letar efter röka… när du är i Göteborg) gick hem ordentligt.

De flesta förstod nog låten Hanna från Arlöv. Även den låten var skriven av Ulf Dageby. Sångtexten inspirerades av en intervju med den då 51-åriga tvätteriarbeterskan Hanna i KFML(r)-tidningen Proletären i början av valrörelsen 1973. Hon klagade bland annat över att det var outhärdligt hett på det tvätteri hon arbetade på i Malmö.

Jag tyckte då och tycker fortfarande att Hanna från Arlöv är den bästa låten på skivan Livet är en fest och en av de allra bästa låtarna från hela proggrörelsen. Texten har en annan och djupare dimension än om man bara tar in texten bokstavlig. På nästan varenda arbetsplats finns en människa med rak rygg, som aldrig är rädd att säga ifrån, en orädd positiv människa som vi lyssnar på.

Jag kan nog inte komma på någon kvinnlig sångerska från proggrörelsen som sjöng bättre än vad Maria Grahn gjorde i Hanna från Arlöv (tyvärr var det inte Maria Grahn som sjöng när Nationalteatern gjorde en återföreningskonsert i Göteborg i början på 90-talet).

När Sydsvenska Dagbladet 1996 sökte upp verklighetens Hanna från Arlöv visade det sig också att hon var just en sådan rakryggad och orädd människa. Hanna Löv var inte alls kommunist. Hon var inte särskilt partipolitisk men lutade mest åt socialdemokratin.

Hon var inte från Arlöv. Tvätteriet på Strömgatan i Malmö låg dock mycket nära Arlöv. Hon hade inte varit någon strejkledare. Tvätteriet hade aldrig någon strejk. Någon fläkt installerades aldrig. Tvätteriet ägdes av statliga FFV, Förenade fabriksverken.

Men Hanna Löv var mycket stolt över att ha inspirerat till sången.

Livet är en fest och Hanna från Arlöv skrevs av en viktig tonsättare i den svenska proggrörelsen. Ulf Dageby var med i Nynningen och anslöt sig därefter till Nationalteatern. Han gjorde ett antal soloskivor och har också på senare år gjort en del filmmusik. Han gjorde musiken till Stefan Jarls dokumentärfilmer Ett anständigt liv och Ett hot. Han har också skrivit musiken till ett antal Beck-filmer.

Totta Näslund, Köpmanholmens store son, var inte med i Nationalteatern när skivan Livet är en fest gjordes. Han kom med på skivan efteråt, Kåldolmar och kalsipper. Han sjunger i den näst bästa låt som Nationalteatern gjorde. ”Kolla, kolla” på LP:n Barn av vår tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *