Svenska Akademien behöver en ny Knut Ahnlund

Knut Ahnlund avled i onsdags, 89 år gammal. Sedan 1983 har han innehaft stol nummer sju i Svenska Akademien. 1989 protesterade han, Kerstin Ekman och Lars Gyllensten mot att Svenska Akademien inte fördömde de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie. Sture Ahlén var då ständig sekretare i Svenska Akademien. Sture Ahlén ansåg inte att det var förenligt med Svenska Akademiens roll och ställning att uttala ett fördömande och fick också en majoritet med sig.

Kerstin Ekman och Lars Gyllensten lämnade Svenska Akademien definitivt. Knut Ahnlund fanns med ytterligare några år. När österrikiske dramatikern Elfriede Jelinek fick Nobelpriset 2005 ville han lämna Svenska Akademien. Men ingen kan lämna Svenska Akademien. Lars Gyllensten dog 2006. Kerstin Ekmans stol fortsätter att stå tom. Knut Ahnlunds stol nummer 17 kommer nu att få en ny innehavare.

Jag hoppas att det blir en ledamot som har kraft och integritet att säga nej när någon föreslår en vice ordförande i kinesiska författarförbundet till Nobelpriset. Mu Yan som Nobelpristagare är en lika stor skam som när Svenska Akademien 1965 gav Michail Sjolochov Nobelpriset i litteratur. Hans kändaste roman ”Stilla flyter Don” hade inga problem med censuren i Sovjetunionen. Michail Sjolochov var högt uppsatt i det sovjetiska författarförbundet. En författare som smidigt anpassade sig till censuren. Ingen människa läser honom idag.

Ingen människa kommer i framtiden att läsa romaner av Mo Yan. Han är en snäll och medgörlig författare som diktaturen tycker om för att han inte bråkar och ställer till problem. Nobelpristagen Hertha Müller rasar mot att han får Nobelpriset. Hon har fullständigt rätt. Mo Yan måste kräva att fredspristagaren Liu Xiaobo släpps ur från sitt fängelsestraff i tal i Blå hallen som direktsänds i Kina. Jag hoppas att han gör det men jag tror inte att han gör det.

Sjolosjov fick Nobelpriset 1965. Svenska Akademien hade retat upp Sovjet med att ge Boris Pasternak Nobelpriset 1958. Han tilläts inte ens att ta emot Nobelpriset. Två år senare dog han. Sju år senare gjorde Svenska Akademien väl med Sovjet genom att ge diktaturens favoritförfattare Michail Sjolochov Nobelpriset. Svenska Akademien gav Nobelpriset till diktaren Gao Xingjian 2000. Han är en persona non grata för det kinesiska kommunistpartiet som hade satt honom i livstids fängelse för länge sedan, om han nu inte i tid lämnat både Kina och det kinesiska medborgarskapet (han är fransk medborgare).

12 år senare gör Svenska Akademien väl med Kina och ger priset till en partigodkänd författare.

Svenska Akademien behöver sådana ledamöter som Kerstin Ekman, Lars Gyllensten och Knut Ahnlund. Svenska Akademien behöver inte en till författare som inte protesterar när Göran Malmqvist vill att en partigodkänd kinesisk författare som han själv har översatt ska få Nobelpriset.

 

Inget försvar hade klarat Strindberg och Zlatan

Jag är övertygad om att August Strindberg hade varit en bra fotbollsspelare om fotboll hade funnits i hans ungdom.

Skådespelaren Åke Arvidsson gör i höst August Strindberg i Teater Västernorrlands uppsättning av P-O Enquists pjäs Tribadernas natt (Härnösands teater i kväll tisdag 6 november och Folkan i Övik på fredag kväll 9 november). Åke Arvidsson är också fotbollstränare. Han berättade för mig att replikerna i en bra teaterpjäs är som situationer i fotboll. Spelaren som får en passning utanför motståndarens straffområde spelar inte till sin egen målvakt på andra sidan planen. Det finns några få naturliga saker att göra med bollen.

Det är på samma sätt med en teaterpjäs. I bra teater har den andra repliken en naturlig koppling till den första repliken. Gisela Nilsson, som gör en mycket bra Siri von Essen i Tribadernas natt, har lika stora textmassor som Åke Arvidsson att hålla reda på. Men det är inte riktigt så svårt som det låter. Siri von Essen gör någonting när hon ska säga sin replik. Hon kanske tar på sig en sko, knäpper en knapp, borstar håret. Den handlingen hjälper skådespelaren att minnas repliken som ska sägas. Skådespelarna har också repeterat i åtta veckor före premiären.

Fotboll kom till Sverige via Storbritannien under 1870-talet. Men det var först på 1890-talet som organiserad fotboll började utövas i Sverige och man skapade den första svenska serien, Svenska mästerskapet i fotboll, som pågick till 1925 då Allsvenskan uppstod.

August Strindberg var mellan 20 år och 30 år när fotbollen började spelas i Sverige. Han nämner inte fotboll eller bollar i sina skrifter (Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade verk är snart komplett, 72 volymer stor) med något undantag. Det här stycket kommer från en novell i Giftas I:

Pang! så kom en boll och slog honom rätt på skjortvecket. Han flög upp som en retad geting och ville ta reda på den brottslige, då han såg ett litet fult flickansikte skratta sig mitt i ögonen, och bakom henne en arbetare i helgdagskläder och panamahatt, som leendetog flickan i hand och frågade om det gjorde ont, och så såg han en hel hop tjänstefolk och gardister som skrattade. Han tittade efter en poliskonstapel, ty han kände sig kränkt i sina rättigheter som människa, men när han fick se konstapeln i förtroligt samspråk med barnets mamma, förlorade han all lust att bråka, och gick direkt till Norrmalmstorg för att ta en droska och åka till söder upp till bokhandlaren, ty nu kunde han icke vara ensam längre. När han kommit upp i droskan kände han sig någorlunda skyddad, och nu torkade han med näsduken sitt skjortbröst, som blivit dammigt av bollen.

I Strindbergiana, den årligen återkommande bokserien, återgavs en intervju som en tidning i Stockholm gjorde på 20-talet med en äldre dam. August Strindberg hade varit lärare på hennes skola. Hon hade lekt med en boll och tappat bollen precis när August Strindberg kom förbi. Han hade tagit emot bollen och vänligt gett tillbaka den till flickan. Troligen läste jag in mer än vad som stod där. Men jag fick en bild av att han ganska elegant tog emot bollen.

August Strindberg var också konstnär och amatörmusiker. Han var en av Sveriges främsta konstnärer någonsin. August Strindberg spelade gitarr men jag har inte läst någon beskrivning av hur han spelade. August Strindberg ägde fem olika gitarrer (minst en var en luta). Hans enda komposition är Forskarlens sång, som han skrev till sitt skådespel Kronbruden. Noterna förvaras på Musik- och teaterbiblioteket. Lyssna på Forskarlens sång på http://www.statensmusikverk.se/tag/forskarlens-sang/

Hans äldre bror Carl Axel Strindberg var kompositör, sångtextförfattare och cellist och pianist.

Teater, romaner, noveller, konst, musik, vetenskap, biologi. Det är klart att August Strindberg hade spelat fotboll om han hade fötts 40-50 år senare. Jag tror att han hade spelat med en speciell och oförutsägbar kreativitet. Jag tror att Zlatan Ibrahimovic står närmast August Strindberg av svenska fotbollsspelare. Zlatan är nominerad till Augustpriset för sina memoarer. Zlatan är excentrisk, en konstnärsnatur.

Nu är Zlatan i Frankrike. August Strindberg bodde periodvis i Frankrike under sitt kringflackande liv. Han skrev också verken Les Plaidoyer d´un fou (En dåres försvarstal) och Sylva Sylvarum (en naturvetenskaplig bok) direkt på franska.

August Strindberg och Zlatan Ibrahimovic. Inget försvar hade klarat dem båda.

 

När teater drog publik i Sollefteå

Teater Västernorrlands får många lovord för sin uppsättning av P-O Enquists pjäs Tribadernas natt. Repetitionerna av pjäsen Den starkare blev en laddad sista uppgörelse mellan August Strindberg och Siri von Essen. ”Dialogen är rapp, replikerna viner blixtsnabbt genom luften som i en fäktingsduell, tempot är oavbrutet högt genom båda akterna” skrev Gregor Flakierski i sin recension efter premiären i Sundsvall.

Den recensionen (publicerad 16 oktober) lockade dock inte en större publik till Sollefteå Amatörteater den 19 oktober. Tribadernas natt spelade för en publik på 13 personer.

Jag såg pjäsen på Centrum i Ullånger i lördags. Publiken var sisådär 30-40 personer. En skaplig publiksiffra för en liten ort. Det blev också en tät föreställning som fick stående ovationer av publiken.

”Så är det alltid med teater i Sollefteå att publiken inte kommer” sa en kollega.

Jag tänkte på hur annorlunda min första teaterupplevelse i Sollefteå var. Kompisen Ulf Westman hade en känsla av att Musikteatergruppen Oktobers pjäs ”Sven Klangs Kvintett” var mycket bra och drog med mig. Vi låg på samma lucka på I21 i Sollefteå (och några år senare blev vi kollegor på samma tidning).

Det var den också, mycket bra. En stor publik, i mitt minne var salongen i Hullsta Gård den där kvällen för 37 år sedan fullsatt, fick se en pjäs om en litet danskapell som åker runt och spelar musik som publiken kan dansa till. En saxofonist ansluter till bandet och flyter ut i jazzsolon som kolliderar med kapellets konventionella dansmusik. Saxofonisten spelas av Christer Boustedt. I princip spelade han sig själv. Christer Boustedt hade kanske inte spelat med ett danskapell men hade säkert liknande erfarenheter som den saxofonist han spelade. Christer Boustedt dog vid 44 års ålder. Han var något av en svensk Charlie Parker, en skådespelande Charlie Parker. Han upprepade sin roll från teaterpjäsen i filmen Sven Klangs Kvintett och gjorde sedan fem filmroller.

Vokalissan i Sven Klangs Kvintett spelades av en skådespelare som också fick ett alldeles för kort liv. Vi är flera generationer svenskar som alltid kommer att minnas Eva Remaeus från Fem myror är fler än fyra elefanter. Hon avled i cancer 1993. Denna sällsamt begåvade skådespelare och fina sångerska avled några veckor innan hon skulle fylla 43 år.

Det är märkligt att två så begåvade musikteaterskådespelare från Sven Klangs Kvintett gick bort alldeles för tidigt vid nästan samma ålder.

Pianisten i Sven Klangs Kvintett spelades av Henric Holmberg. Han hade också skrivit pjäsen tillsammans med Ninne Olsson. Henric Holmberg har gjort många, många roller sedan dess i film och teater och har också regisserat ett antal uppsättningar. Han har också skrivit flera egna lyriska produktioner.

Den fantasilöse kapellmästaren Sven Klang spelades av Anders Granström. Han korades 2006 till Sveriges bäste berättare.