Författare som valde självmord

Det finns en del författare som begått självmord. Men de har sällan tagit sina liv på våldsamma sätt. Kanske är det något i författandet, att skriva böcker, att skapa romankaraktärer, att fundera över livets mening, som motverkar våldsamma självmord,  fast det borde vara tvärtom?

Ernest Hemingway (1899-1961) sköt sig själv med sitt jaktgevär. Han var en av få författare som var jägare, kanske den ende Nobelpristagaren i litteratur som också hade jagat en hel del. Han tyckte också mycket om tjurfäktning. Han skrev ett reportage om tjurfäktning i tidningen Life. Reportaget gavs många år efter hans död ut som en bok.

Hemingway hade överlevt två flygplanskrascher med skadade njurar och lever. På grund av njurproblemen fick han högt blodtryck och blodtrycksmedicinen gav honom depressioner. Han kunde inte skriva längre, drack allt mer och lades in flera gånger för avgiftning. Han fick många elchocksbehandlingar. En morgon några dagar innan han skulle fylla 62 år sköt han sig med jaktgevär.

Jack London (1876-1916) påstods ha tagit självmord. I dödscertifikatet stod istället att han dog av den uremi som följde efter akut kolik. Sådan kolik orsakas ofta av njurstenar. Han dog troligen av urinförgiftning efter njurstenar. Det är bisarrt att Jack Londons död ansågs ha varit ett självmord men förklaringen är helt enkelt att man hela tiden skrev av varandra. Någon skrev direkt efter hans död att Jack London hade tagit självmord och sedan fortsatte ryktet om självmord att leva i många år.

Nobelpristagaren Harry Martinson (1904-1978) tog däremot sitt liv på ett mycket plågsamt och långsammare sätt. Han begick sepukku med en sax. Sepukku är en form av harakiri. Man skär upp sin mage. En sekond hugger av huvudet. Harry Martinson hade ingen sekond. Akademikollegan Lars Gyllensten skildrade detaljerna i sina memoarer. Gyllensten ansåg att den mobbning som han menade drabbade Martinson efter att denne tilldelats Nobelpriset i litteratur var en bidragande faktor till att Martinson tog sitt liv. Lars Gyllensten var särskilt kritisk mot Olof Lagercrantz.

En del författare har tagit självmord genom att drunkna. Virginia Woolf (1888-1941) fyllde sina fickor på en överrock med stenar och gick ut i River Ouse. Hon hade precis avslutat sin sista roman och drabbats av samma svåra depression som hon kämpat med några gånger under sitt liv.

Hjalmar Gullberg (1888-1961) var inte bara född samma år som Virginia Woolf. Han tog också sitt liv på samma sätt. Han led mot slutet av sitt liv av en svår nervsjukdom. Efter en behandling i respirator ville han inte uppleva det igen. Han tog sitt liv genom att dränka sig i en sjö.

Hjalmar Gullberg var en framstående poet under många år. Hans berömda dikt ”Död Amazon” handlar om Karin Boye som precis tagit självmord.

Svärd som fäktar mot övermakten,

du skall brytas och sönderslås!

Starka trupper ha enligt TT

nått Thermopyle, Greklands lås

Fyrtioåriga Karin Boye

efterlyses från Alingsås

Karin Boye (1900-1941) tog självmord genom att ta en överdos sömntabletter. Hon hittades vid en stor sten. Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv. Karin Boye var i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst. Anita Nathorst dog i cancer i augusti samma år.

7 reaktioner på ”Författare som valde självmord”

  1. Vem skrev följande rader: ”Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.”

  2. Enligt de skrivregler jag fick lära mig en gång så varken ”gör” eller ”tar” man självmord. Det korrekta, åtminstone på den tiden, är att man begår självmord, vilket det också står i samband med Harry Martinssons seppuku. Att man tar sitt liv är dock fullt acceptabelt… d.v.s. ur grammatisk synpunkt…

  3. Jag söker efter en dikt som tillägnades en författare som dött, kan ha varit självmord. Tyvärr så kommer jag varken ihåg vem författaren till dikten var eller personen (författaren) den var skriven till.

    Det jag minns är att den innehåller raden ”Du var sommaren”. Kan ha varit den inledande raden.

    Varför jag gärna vill ha reda på detta beror på att min morfar berättade den för mig, han kunde den utantill, några månader innan han gick bort. Jag tyckte den var väldigt vacker och det är för mig ett minne från en fin stund med min morfar.

    Tack på förhand

  4. Man ”tar” inte självmord. Aldrig någonsin. Däremot begår man självmord. Verbet ‘begå’ är ovanligt men bör, för den skull, inte glömmas, förbigås eller ersättas av något annat. Det tyder på okunnighet och förakt för svenska språket. Gör om och gör rätt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *