Sångerskorna som var ett Dream Team

Ett fantastiskt fotografi av ett Dream Team. De tre främsta svenska jazzsångerskorna  sjunger tillsammans på en scen på ett jam.

Duke Ellington skrev den andra och tredje av sina Sacred Concerts för Alice Babs röst.

Efter en konsert med Duke Ellington inför 8 000 åskådare i New Yorks största katedral, skrev The New York Times musikkritiker: ”Hennes röst visade sig vara ett magnifikt Ellingtonsinstrument, rent fullödigt och med både värme och styrka, i båda ändar av ett brett register”.

Hör med vilket sväng Alice Babs sjöng ”Stormy Monday” med ett storband i ryggen.

Alice Babs – Stormy Monday

När Monica Zetterlund spelade in LP:n ”Waltz with Debbie” med pianisten Bill Evans skrev de jazzhistoria. Skivan pressades i 2 000 exemplar. Japanska samlare betalar 5 000 kronor för ett exemplar. Bill Evans hade spelat med Miles Davis. Han ackompanjerade nästan aldrig sångare men ville verkligen spela in med Monica Zetterlund. Hon hade hört honom redan 1959 i New York. Några år senare kom han till Gyllene Cirkeln för att spela och blev presenterad för Monica Zetterlund. Han hade hört den version av ”Waltz for Debby” som hon hade spelat in med svensk text av Beppe Wolgers. Han gillade den och sa OK när Monica Zetterlund bad honom att spela in en skiva med henne.

Skivan spelades in på fyra timmar. I en intervju några år senare sa han att ”en sångerska ska sjunga som Monica Zetterlund”.

Sonya Hedenbratt var en av Sveriges främsta jazzsångerskor under 1900-talet och en stor personlighet i svensk underhållning. ”Låt hjärtat va´ me´” blev hennes signum även om det gällde en sublim jazzballad eller buskis med Sten-Åke Cederhök. Hon spelade i Hasse & Tages revyer, Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander”, i buskisserien ”Jubel i busken” och genom ett pärlband av fina jazznummer.
1951-1956 gjorde hon ett antal jazzinspelningar. Hon arbetade redan från början med Sveriges ledande jazzmusiker. För några år sedan gav Vax Records ut ett album med hennes tidigaste inspelningar från åren 1951-1956.

Hör hur Sonya Hedenbratt sjöng ”Stormy Weather” 1956.

Sonya Hedenbratt – Stormy weather

Vax Records gav också ut ett album med Alice Babs tidigaste radioinspelningar. Hon var bara 16 år gammal men sjöng amerikansk jazz enastående bra, till och med uttalet satt perfekt.

Monica Zetterlund började sjunga jazz i sin pappas band när hon var 14 år och var närmast en rutinerad jazzsångerska vid 16 års ålder. Fotografiet hittade Monica Zetterlund när hon letade material till sin självbiografi ”Hågkomster ur ett dåligt minne”, som Tom Alandh hjälpte henne med. Han hade också gjort en tv-film om Monica Zetterlund.

Filmen ”Monica Zetterlund” med den fantastiska Edda Magnason i huvudrollen skapar just nu ett nytt intresse för Monica Zetterlund. Hör hur Monica Zetterlund sjöng ”Monicas vals”, Bebbe Wolgers text till ”Waltz for Debby”, på skivan ”Waltz for Debby” med Bill Evans vid pianot.

Monica Zetterlund – Monicas vals

Alice Babs, Sonya Hedenbratt och Monica Zetterlund på samma scen är ett svenskt Dream Team. En den svenska jazzens motsvarighet till det Dream Team som uppstod när Elvis Presley, Johnny Cash, Carl Perkins och Jerry Lee Lewis sjöng tillsammans en gång i Sun Studio.

Alice Babs är född 1924 och bor på demensboende. Hon är den enda av de tre stora jazzsångerskorna som lever idag. Sonya Hedenbratt var född 1931 och dog 2001. Monica Zetterlund var född 1937 och dog 2005.

 

 

En kvinnas sammanbrott

Cate Blanchett gör en plågsamt porträtt av en kvinna som förlorat allt i  Woody Allens ”Blue Jasmine”, som visats i Härnösand och Örnsköldsvik och fortsätter att visas i Härnösand under den här veckan.

”Jasmine” hette från början ”Jeanette” när hon och en annan flicka adopterades från ett barnhem. ”Jeanette” bytte förnamn till ”Jasmine” eftersom hon tycker så mycket om blått. Hon träffar en snygg och driftig man när hon går på high school. Hon hoppar av skolan före examen. Mannen bygger upp en stor förmögenhet med aktieaffärer och Jasmine lever ett liv i lyx.

Men maken åker dit när finansbubblan brister. Jasmine kastas över natten från ett liv i lyx till fullständig fattigdom. Hon reser till San Franscisco för att bo hos sin syster i hennes lägenhet. Systern är snabbköpskassör.

Filmen är en modern version av Tennesee Williams pjäs ”Linje lusta”. Filmen från 1951 är nästan lika känd som pjäsen. I filmen är det Vivien Leigh som spelar kvinnan Blanche som fallit från överklassen ned till arbetarklassen och Marlon Brando som systerns machokille Stanley Kowalski.

Det är gripande hela tiden att se Cate Blanchett.

Det finns några jämförbara kvinnoroller. Elisabeth Taylor i filmen ”Vem är rädd för Virgina Woolf” efter Edward Albees pjäs. Hon spelar hustrun till en universitetslektor som bryter samman. Det är nästan plågsamt när jag tänker på hur hon spelar, även så här 45 år senare.

Gena Rowlands spelar i John Cassavetes ”En kvinna under påverkan” en hemmafru som gör allt för att vara en bra kvinna men blir i makens ögon alltmer osammanhängande. Gena Rowlands nominerades till en Oscar som bästa kvinnliga skådespelare. Elisabeth Taylor fick en Oscar för sin roll. Cate Blanchett kommer att få en Oscar för sin roll.

”Fröken Julie” handlar förstås om mötet mellan kvinnan från överklassen och mannen från underklassen. Men handlar inte pjäsen också om en kvinna som bryter samman? En kvinna som mår dåligt när hon lever i sin klass. En kvinna som inte kan eller får leva i någon annan klass och i någon annan roll än den undergivna kvinnorollen. Självmordet är det slutgiltiga sammanbrottet.