Den okände mästaren bakom mästerverket Ångermanlandsbruden

 

Ångermanlandsbruden är en del av utställningen I brudens tid på Murberget i Härnösand. Foto: Gunnar Stattin

Ångermanlandsbruden är bland det mest karaktärsfulla som svensk folkkonst kan visa upp. En Ångermanlandsbrud kan bestå av upp till 300 olika kontursågade och rikt bemålade trästycken. Klockfodralet, kroppen, har fått en ovanlig och lång ”hals”. De feminina formerna har förstärkts och bruden har kronor, hårflätor, blommor, band, rosetter och smyckesliknande ornament.

Trots en relativt omfattande produktion går det inte att hitta två likadana Ångermanlandsbrudar. Dessutom vet vi inte ingenting om den ena av de träsnidare som gjorde Ångermanlandsbrudarna.

Ångermanlandsbrudarna är signerade av Forsberg eller Wåhlberg. Forsberg var Eric Forsberg i Nätra. Han gjorde sängar och skåp och Ångermanlandsbrudar i sin verkstad.

”Wåhlberg i Sätra” gjorde de andra Ångermanlandsbrudarna. Sätra är ett namn i Vibyggerå, som dessutom rimmade på Nätra. I uppåt 200 år trodde museimänniskor och allmogekännare i Ångermanland att denne träsnidare var en mästare i Ångermanland. Att det inte gick att hitta någon träsnidare Wåhlberg i Sätra ökade snarare attraktionskraften. Det var också självklart att bara ångermanländska snickare/träsnidare kunde komma ifråga för något som Ångermanlandsbrudar.  Ångermanlandsbrudarna fanns också i Ångermanland, ingen annanstans.

Men på 90-talet var det någon som letade i Medelpad istället för i Ångermanland. I Medelpad fanns en Wåhlberg. Sörkörarna var bönder från södra och mellersta Norrland, inte minst från Örnsköldsvik, som stannade vid anrika och redan på den tiden ganska gamla Dingersjö värdshus (från 1648) på vägen tillbaka från Stockholm, där de hade sålt skinn, skogsfågel, hantverk och lärft.

Kanske bad de en träsnidare i den trakten att snida en variant på Moraklockan som skulle vara vacker som en brud. Kanske träsnidaren Wahlberg erbjöd sörkörarna att köpa ett ur som såg ut som en brud som han hade snidat. Eller så hade de med sig ett ur som Eric Forsberg i Nätra hade snidat, ”gör någonting sånt så köper vi den”. Men det är nog minst lika troligt att Eric Forsberg fick se det ur som de ångermanländska sörkörarna hade köpt och inspirerades att göra ett liknande ur. Ingen enda Ångermanlandsbrud är som sagt det andra likt.

Det fanns en Emmanuel Wåhlberg som var inskriven som snickarlärling hos Stockholmsmästaren Chr. Hellman 1776-79. Om det var han som sedan snickrade Ångermanlandsbrudar vet vi inte. Men det är svårt att inte tro att en snickare som hade varit snickarlärling hos en mästare i Stockholm 20-25 år före Ångermanlandsbrudarna och som hette Wåhlberg inte var den okände mästaren.