En kvinnas sammanbrott

Cate Blanchett gör en plågsamt porträtt av en kvinna som förlorat allt i  Woody Allens ”Blue Jasmine”, som visats i Härnösand och Örnsköldsvik och fortsätter att visas i Härnösand under den här veckan.

”Jasmine” hette från början ”Jeanette” när hon och en annan flicka adopterades från ett barnhem. ”Jeanette” bytte förnamn till ”Jasmine” eftersom hon tycker så mycket om blått. Hon träffar en snygg och driftig man när hon går på high school. Hon hoppar av skolan före examen. Mannen bygger upp en stor förmögenhet med aktieaffärer och Jasmine lever ett liv i lyx.

Men maken åker dit när finansbubblan brister. Jasmine kastas över natten från ett liv i lyx till fullständig fattigdom. Hon reser till San Franscisco för att bo hos sin syster i hennes lägenhet. Systern är snabbköpskassör.

Filmen är en modern version av Tennesee Williams pjäs ”Linje lusta”. Filmen från 1951 är nästan lika känd som pjäsen. I filmen är det Vivien Leigh som spelar kvinnan Blanche som fallit från överklassen ned till arbetarklassen och Marlon Brando som systerns machokille Stanley Kowalski.

Det är gripande hela tiden att se Cate Blanchett.

Det finns några jämförbara kvinnoroller. Elisabeth Taylor i filmen ”Vem är rädd för Virgina Woolf” efter Edward Albees pjäs. Hon spelar hustrun till en universitetslektor som bryter samman. Det är nästan plågsamt när jag tänker på hur hon spelar, även så här 45 år senare.

Gena Rowlands spelar i John Cassavetes ”En kvinna under påverkan” en hemmafru som gör allt för att vara en bra kvinna men blir i makens ögon alltmer osammanhängande. Gena Rowlands nominerades till en Oscar som bästa kvinnliga skådespelare. Elisabeth Taylor fick en Oscar för sin roll. Cate Blanchett kommer att få en Oscar för sin roll.

”Fröken Julie” handlar förstås om mötet mellan kvinnan från överklassen och mannen från underklassen. Men handlar inte pjäsen också om en kvinna som bryter samman? En kvinna som mår dåligt när hon lever i sin klass. En kvinna som inte kan eller får leva i någon annan klass och i någon annan roll än den undergivna kvinnorollen. Självmordet är det slutgiltiga sammanbrottet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Konstmuseums samling till salu

 

Vincent van Goghs målning ”Bank of the Oise at Auvers”, som den heter på engelska, är en av de många konstverk som DIA, Detroit Institute of Arts, äger.

I juli ansökte Detroit om rekonstruktion enligt Chapter 9 i den amerikanska konkurslagstiftningen. Detroit är den största amerikanska staden genom tiderna att ansöka om rekonstruktion.

Nu har konkursförvaltaren engagerat auktionsfirman Christie´s att värdera stadens tillgångar. I motsats till stadens parkeringshus och motorvägstunneln mellan Detroit och staden Windsor i Kanada är stadens stora konstsamling enklare att sälja.

Samlingen består av 60 000 verk. Verk av i stort sett alla impressionisterna, Monet, Renoir, Pisarro, Sisley, Degas och även den enda impressionisten som var kvinna och amerikan, Mary Cassatt. Här finns också verk av många äldre mästare. Sandro Botticelli, Pieter Bruegel dä, Lucas Cranach. både den älde och den yngre, Velazques, Frans Hals, Rubens, Holbein, van Dyck, Delacroix, Caravaggio, Goya är några exempel.

Jean Arp, Paul Klee, Gustav Klimt är några exempel på senare namn.

Den ende nordiske konstnär som finns i DIAs samling är Vilhelm Hammershøi. Det finns heller inga amerikanska popkonstnärers verk i samlingen. Inte heller amerikanska konstnärer från 1950-talet som Jackson Pollock.

Det beräknas ta två månader för auktionshuset Christie´s att värdera samlingen.

Konkursförvaltaren säger att det inte finns några bestämda planer att sälja verken. Men det är ingen vågad gissning att DIA blir det första offentliga konstmuseum i västvärlden att sälja sin samling. Knappast heller det sista offentliga konstmuseum som säljer sin samling.

 

Alice Babs okända mästerverk

Alice Babs, 89, är svårt sjuk efter två strokeanfall och vårdas dygnet runt.

I studio 2 och 3 i Sveriges Radio den 27 och 28 januari 1971 gjorde Alice Babs ett antal inspelningar som hör till de allra mest imponerande denna fantastiska svenska sångerska gjorde under hela sin karriär

                                                    Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Tillsammans med några av Sveriges då främsta kammarmusiker spelade hon in skivan ”Elisabethan Love Songs”. Musik skriven av engelska musiker under den elisabethanska tiden. 14 visor skrivna mellan 1578 och 1630. Kulturen blomstrade i England under den här tiden. Det mest framgångsrike var lutspelaren John Dowland.  Hans visor för luta publicerades i åtta länder i början av 1600-talet. Thomas Morley var organist i St Pauls Cathedral och skrev även musik till några av William Shakespeares dramer. Robert Jones och John Attey är två personer som vi inte vet nästan någonting om. Den senare publicerade en bok om lutsånger. Philip Rosseter, Thomas Campion och Thomas Ford är tre andra namn som vi vet lite lite mer om.

Alice Babs gick in i studion med ”Musica Holmiae”, elva kammarmusiker. Rolf la Fleur spelade luta och Åke Levén spelade cembalo, orgel och handtrumma. Han dirigerade också. Frank Hedman producerade inspelningen. Så här skriver han i baksidestexten:

”Sångerna fordrar en interpret som är klassiskt skolad, har rytmsinne och dessutom behärskar engelska perfekt. När man lyssnar till resultatet har man en känsla att dessa engelska kompositörer var mycket före sin tid: Dessa sånger kunde vara skrivna direkt för Alice Babs.”

Alice Babs sjunger inte bara fantastiskt bra. Hon måste ha studerat materialet mycket noga.

Skivan gavs ut i en liten upplaga på ett litet svenskt skivbolag för klassisk musik. Köp den om ni har sån tur att få syn på den. Inte ens omslaget med Alice Babs sittande framför en cembalo verkar finns på nätet. Skivan finns inte på Spotify.

Här är tre mp3-spår inlästa från vinylskivan.

”Come Again” är en visa för luta av John Dowlan. Rolf la Fleur spelar luta.

Come Again Alice Babs

”Sweet nymph, come to thy lover” är skriven av Thomas Morley. Den följs av ”Here she her sacred bower adornes” av Thomas Campion.

Sweet nymph, come to thy lover Alice Babs

 

Pjäsen Pygmalion och August Strindberg

G B Shaw skrev sitt mästerverk ”Pygmalion” 1912 om fonetikprofessorn Higgins som lär en flicka från slummen att tala så att alla tror att hon är en dam från överklassen. Samma år dog den författare som G B Shaw såg som den ende dramatiker som hade samma filosofi som honom. August Strindberg.

”Pygmalion” spelas just nu på Uppsala Stadsteater i en fin uppsättning. 100 år efter urpremiären. Urpremiären var på tyska i Wien 1913.

George Bernard Shaw och August Strindberg var ”an odd couple”, som det står i en stor engelska biografin om G B Shaw. Men de förenades av att de hade likartad filosofisk syn på människan och tillvaron och rörde sig åt samma politiska håll. 1908 skrev G B Shaw brev till August Strindberg och frågade om han fick komma på besök. August Strindberg svarade med ett brev som till en tredjedel var skrivet på franska, en tredjedel skriven på tyska och en tredjedel skriven på engelska.

I brevet skrev Strindberg att det skulle bli ett samtal som mellan en döv och en stum eftersom de inte talade ett gemensamt språk. Dessutom levde han ett så tillbakadraget liv och träffade bara några få vänner. Han skrev också att han led av en mänsklig sjukdom.

Men dagen efteråt fick G B Shaw ett nytt brev från August Strindberg där denne skrev att de kunde träffas på Intima teatern. G B Shaw och hans hustru reste direkt till Sverige och mötte Strindberg på Intima teatern.

Det blev precis som Strindberg sa i sitt första brev ett märkligt möte. G B Shaw talade inte franska eller tyska. August Strindberg talade inte engelska. De två dramatikerna talade därför latin med varandra.

En tid efter mötet började G B Shaw skriva en pjäs om kvinnans oberoende samt språket och de sociala konventionernas betydelse för klassamhället. En professor i fonetik slår vad med en överste, lika intresserad av språk och dialekter som honom, att han kan få ”den där hemska flickan från rännstenen” med tre månaders undervisning att tala som en dam.

Professor Higgins är en otrevlig typ men han är lika otrevlig mot hög som låg. Flickan Eliza har ingen mor och en suput till far. Higgins vinner vadet och Eliza talar som en dam. Men precis som ett litet barn som helt byter språk kan hon inte gå tillbaka till sin gamla miljö. Till Higgins häpnad måste han erkänna att han i henne har sin överman.

Pjäsen låg långt senare till grund för musikalen ”My Fair Lady”.

När pjäsen hade premiär i London 1914 ändrades slutet till ett lyckligt slut. Professor Higgins frågar Eliza om hon vill gifta sig med honom. G B Shaw ansåg att det omöjligt kunde sluta med att Higgins och Eliza blev ett par.

”My Fair Lady” blev en enorm publiksuccé som svensk musikal med Jarl Kulle som professor Higgins och Ulla Sallert som Eliza.

I Uppsala Stadsteaters Pygmalion är det Jarl Kulles dotter Linda Kulle som spelar Eliza. Hon är mycket bra, liksom Aksel Morisse som spelar professor Higgins.

När Pygmalion hade sin första premiär i Sverige, på Dramaten den 7 april 1914 spelades Eliza av Harriet Bosse, August Strindbergs sista fru.

August Strindberg dog 1912 och fick aldrig se den pjäs som den engelske dramatikern G B Shaw skrev efter att ha träffat honom.

G B Shaw fick Nobelpriset i litteratur 1925 och donerade prissumman till en kulturfond med syfte att uppmuntra det kulturella utbudet mellan Sverige och Storbritannien.

Professor Higgins (Aksel Morisse) visar med en spatel hur Eliza (Linda Kulle) ska hålla tungan för att hon ska låta som en fin dam. Higgins fonetikvän överste Pickering (Gustav Levin) ser på.

Foto: Markus Gårder

 

 

Lars Molins väg till Sollefteå

Sollefteå kommun säger nej till att uppkalla en gata efter regissören och författaren Lars Molin. Ett medborgarförslag att namnge en gata i Ramsele till regissören Lars Molins gata avslogs av kommunfullmäktige i Sollefteå med hänvisning till att Lars Molins anknytning till orten är för svag. Lars Molin gick i skola i Ramsele men bodde förvisso inte i Ramsele när han gjorde Tre kärlekar, Potatishandlaren, Badjävlar, Den tatuerade änkan och de andra teveserierna och tevefilmerna.

Tyvärr är vi riktigt dåliga i Sverige på att namnge gator och torg efter kulturpersonligheter. Det finns hur många gator som helst efter bruksdisponenter och sjökaptener. Men gator och torg namnges sällan efter personer som skrivit böcker, regisserat filmer, skådespelare,  konstnärer. Den störste svensken genom tiderna har gator och torg i sitt namn runt om i världen. I Sverige finns Raoul Wallenbergs plats i Malmö och Raoul Wallenbergs torg vid Nybroplan i Stockholm. Där finns också två minnesmonument över Raoul Wallberg, Kirsten Ortweds stenskulpturer ”Till Raoul Wallenberg” och två arkitekters ”Vägen, ett stenklot från vilken en stenklädd väg med järnvägsspår leder till Stora synagogan i Stockholm.

Det finns ett antal gator och torg i Chile som heter Harald Edelstams torg eller väg efter den svenske diplomaten som bidrog till att rädda närmare tusen liv efter militärkuppen i Chile. Han bidrog också till att rätta ett hundratal norska motståndsmän och judar i det tyskockuperade Norge under andra världskriget.

Men det finns ingen gata i Sverige som är döpt efter den svenske diplomaten. Det finns heller ingen gata döpt efter Raoul Nordling. Den svenske generalkonsulen och affärsmannen räddade Paris från att förstöras i slutet av andra världskriget. Adolf Hitler hade gett order till den tyske befälhavaren att bränna ner Paris men Raoul Nordling lyckades övertala denne att inte göra det. Naturligtvis finns en Avenue Raoul Nordling i Paris och han blev också hedersmedborgare i Paris.

Olof Palmes torg eller plats finns på flera platser i landet, bland annat i Sundsvall, Örebro och Södertälje. Men det finns ingen Olof Palmes väg.

Thage Erlander var statsminister i 42 år i Sverige. Det finns en Tage Erlanders väg i Lund. Han studerade i Lund. I Lund finns även Östen Undéns gata och Ernst Wigforss gata.

Den utrikesminister som skällde ut Raoul Wallenbergs anhöriga för att de ville att regeringen skulle jobba hårdare för att kräva att Sovjetunionen skulle frige Raoul Wallenberg har fått en gata – men inte den man som han inte gjorde någonting för att rädda.

Sollefteå har ingen Ingrid Thulins väg efter skådespelaren som växte upp i Sollefteå och sedan hade stora roller i några av Ingmar Bergmans mest berömda filmer. Sollefteå har heller ingen Kerstin Thorvalls väg efter tecknaren och författaren som var barn i Sollefteå och sedan skrev ”Det mest förbjudna”, ”När man skjuter arbetare så” och ytterligare 64 böcker. Sollefteå har ingen Helmer Osslunds väg. Sollefteå har ingen Gunnar Hedlunds väg. Gunnar Hedlund var en av de största politiska ledarna i Sverige. Han var från Helgum i Sollefteå kommun. Gunnar Hedlund bosatte sig på hustrus föräldrars gård, Mo, som de övertog. Som rikspolitiker blev Hedlund känd som ”Hedlund i Rådom”.

August Strindberg har ingen väg i Sverige. Sollefteå kunde vara den första kommun med en August Strindbergs väg. August Strindbergs farfar var från Strinne i Multrå i Sollefteå kommun och författaren var mycket stolt över sina rötter i Strinne. Två av de tre svenska konstnärer vars verk gått för de högsta auktionspriserna har anknytning till Sollefteå. Helmer Osslund bodde i Österåsen. Hans fru hade tbc och vårdades på Österåsens sanatorium.

Kramfors har ingen Birger Normans väg. Kramfors har ingen Thage Nordholms väg (den borde finnas i Nordingrå även om han var från Kramfors).

Härnösand har en Ludvig Nordströms väg. Den ligger på Östanbäcken. Härnösand har dock ingen Alfhild Agrells väg efter kvinnan från Härnösand som var landets mest spelade och hyllade dramatiker på 1880-talet. Härnösand har ingen väg efter Sven Vallmark, radiomannen som översatte två ryska nobelpristagare. Först Doktor Zjivago av Boris Pasternak och sedan Cancerkliniken av Alexander Solzhenitsyn. Härnösand har ingen Bertil Malmbergs väg efter författaren som skrev ”Excellensen”, den berömda svenska anti-nazistiska pjäsen, ”Åke och hans värld” och några stora diktsamlingar. Det kommer ständigt nya böcker om Bertil Malmberg.

Örnsköldsvik borde ha en Hans Hedbergs Väg. Ingen kan förstå hur Hans Hedberg gjorde glasyrerna till sina keramiska fruktar. Äpplen eller päron. Alltid rätt färger.

Örnsköldsvik borde ha en Bror Marklunds Väg. Pojken från Husum blev en av Sveriges främsta skulptörer. Örnsköldsvik hedrar honom med ett fint skulptörpris och den ateljé han testamenterade till Örnsköldsvik är ett mycket fint Bror Marklund-museum bredvid Örnsköldsviks Museum.

Men till att börja med. Döp en väg i Sollefteå kommun till Lars Molins väg.

 

Rockmusik om konstnärer och författare

Rock är kultur och det finns mycket rockmusik som handlar om kultur. Men låtarna handlar oftast om kulturskapare i musikens värld. Musiker och tonsättare.

Några av de bästa låtarna som handlar om konstnärer och författare som inte hade någonting med musik att göra.

David Bowie – Andy Warhol

David Bowies låt om Andy Warhol är den bästa beskrivningen i musik av Andy Warhol. Låten börjar utan musik. Men så småningom kommer en mycket bra melodislinga om ”Andy Warhol looks a scream…”. Texten beskriver Andy Warhol som ett stort barn. Många år senare spelade David Bowie just Andy Warhol i en mycket bra film om gatukonstnären Jean Michel Basquiat och dennes tragiskt korta liv. David Bowie var lika bra som Andy Warhol som när han sjöng om Andy Warhol.

David Bowie – Andy Warhol – 1999 Digital Remaster

Don McLean gjorde American Pie. En av rockens mest kända sånger. En lika bra, kanske ännu bättre låt, var Don McLeans sång om Vincent van Gogh. ”They could not love you. Still your life was true”.

Don McLean – Vincent

En målning av Joni Mitchell som ser ut som målningen som Vincent van Gogh gjorde av sig själv efter att ha skurit av sig örat och gett det till en servitris är omslaget till albumet ”Turbulent indigo”. Hon sjunger i låten ”Turbulent indigo” om att bli indragen i en ständigt rörlig indigoblå känsla utan nåd.

Joni Mitchell – Turbulent Indigo

Scott Walker sjöng Jacques Brels ”Amsterdam” på Scott 3. Låten handlar inte alls om konsten i Amsterdam. Den handlar om en sjöman i hamnen i Amsterdam som sjunger om livet där ute i världens hamnar. Den belgiske sångaren, låtskrivaren, skådespelaren och regissören Jacques Brels originalversion är bäst men den här är den bästa icke franskspråkiga versionen. Scott Walker är en av rockens mest egenartade artister.

Scott Walker – Amsterdam

Paul Simon gjorde en låt om ett ögonblick i målaren René Magrittes liv  på albumet ”Hearts and Bones”. Paul Simon hade sett ett fotografi av René och George Magritte på promenad med sin hund. Det blev låten ”René och George Magritte med sin hund efter kriget” som i musik och text för fram ungefär samma känsla som Rene Magrittes surrealistiska målningar gör. Ett mycket poetiskt stycke av rockmusikens störste poet.

Paul Simon – Rene And George Magritte with Their Dog After The War

Rickie Lee Jones ”The Ballad of the Sad Young Men” handlar inte om konst. Men balladen handlar om alla ledsna unga män som blir äldre och fortsätter att vara ledsna. Kanske ville de ledsna unga männen bli konstnärer? Kanske var det därför de var ledsna? En mycket vacker sång med Rickie Lee Jones personliga röst. Från albumet ”Pop Pop”.

Rickie Lee Jones – The Ballad Of The Sad Young Men

 

Författare som valde självmord

Det finns en del författare som begått självmord. Men de har sällan tagit sina liv på våldsamma sätt. Kanske är det något i författandet, att skriva böcker, att skapa romankaraktärer, att fundera över livets mening, som motverkar våldsamma självmord,  fast det borde vara tvärtom?

Ernest Hemingway (1899-1961) sköt sig själv med sitt jaktgevär. Han var en av få författare som var jägare, kanske den ende Nobelpristagaren i litteratur som också hade jagat en hel del. Han tyckte också mycket om tjurfäktning. Han skrev ett reportage om tjurfäktning i tidningen Life. Reportaget gavs många år efter hans död ut som en bok.

Hemingway hade överlevt två flygplanskrascher med skadade njurar och lever. På grund av njurproblemen fick han högt blodtryck och blodtrycksmedicinen gav honom depressioner. Han kunde inte skriva längre, drack allt mer och lades in flera gånger för avgiftning. Han fick många elchocksbehandlingar. En morgon några dagar innan han skulle fylla 62 år sköt han sig med jaktgevär.

Jack London (1876-1916) påstods ha tagit självmord. I dödscertifikatet stod istället att han dog av den uremi som följde efter akut kolik. Sådan kolik orsakas ofta av njurstenar. Han dog troligen av urinförgiftning efter njurstenar. Det är bisarrt att Jack Londons död ansågs ha varit ett självmord men förklaringen är helt enkelt att man hela tiden skrev av varandra. Någon skrev direkt efter hans död att Jack London hade tagit självmord och sedan fortsatte ryktet om självmord att leva i många år.

Nobelpristagaren Harry Martinson (1904-1978) tog däremot sitt liv på ett mycket plågsamt och långsammare sätt. Han begick sepukku med en sax. Sepukku är en form av harakiri. Man skär upp sin mage. En sekond hugger av huvudet. Harry Martinson hade ingen sekond. Akademikollegan Lars Gyllensten skildrade detaljerna i sina memoarer. Gyllensten ansåg att den mobbning som han menade drabbade Martinson efter att denne tilldelats Nobelpriset i litteratur var en bidragande faktor till att Martinson tog sitt liv. Lars Gyllensten var särskilt kritisk mot Olof Lagercrantz.

En del författare har tagit självmord genom att drunkna. Virginia Woolf (1888-1941) fyllde sina fickor på en överrock med stenar och gick ut i River Ouse. Hon hade precis avslutat sin sista roman och drabbats av samma svåra depression som hon kämpat med några gånger under sitt liv.

Hjalmar Gullberg (1888-1961) var inte bara född samma år som Virginia Woolf. Han tog också sitt liv på samma sätt. Han led mot slutet av sitt liv av en svår nervsjukdom. Efter en behandling i respirator ville han inte uppleva det igen. Han tog sitt liv genom att dränka sig i en sjö.

Hjalmar Gullberg var en framstående poet under många år. Hans berömda dikt ”Död Amazon” handlar om Karin Boye som precis tagit självmord.

Svärd som fäktar mot övermakten,

du skall brytas och sönderslås!

Starka trupper ha enligt TT

nått Thermopyle, Greklands lås

Fyrtioåriga Karin Boye

efterlyses från Alingsås

Karin Boye (1900-1941) tog självmord genom att ta en överdos sömntabletter. Hon hittades vid en stor sten. Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv. Karin Boye var i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst. Anita Nathorst dog i cancer i augusti samma år.

Säg nej till priserna till massmördarnas ära

Jag hoppas att Maj Sjöwall tackar nej till Jan Myrdalsällskapets stora pris Leninpriset.

Jag hoppas också att Gabriela Pichler tackar nej till Jan Myrdalsällskapets lilla pris Robespierre-priset. Priset som ärar mannen som avrättade Olympe de Gouge.

Vladimir Lenin var Sovjetunionens ledare från revolutionen 1917 till sin död 1924. Mellan åren 1919 till 1920 ökade antalet inspärrade i arbetsläger och koncentrationsläger från 16 000 till 70 000 personer. 1918 skapas de första koncentrationslägren för att hålla dem som regimen ansåg som sina fiender. På initiativ av Lenin, den andra store sovjetledaren Trotskij och hemliga polisens chef Dzerzjinskij återupprättade tsarregimens system att döma politiska fångar till fängelsestraff. Gulag-systemet orsakade många miljoner människors liv under framför allt 30-och 40-talen.

1918-1919 avrättade Lenin och sovjetmakten 1000 människor om dagen. En resolution hos bolsjevikernas centralkommitté 1919 talades det om att detta folkslag borde ”utrotas och likvideras till sista man”.

Efter revolutionen i Frankrike 1789 var Maximilien de Robespierre obestridd diktator och bedrev ett mycket blodigt skräckvälde. Robespierre såg inte kvinnor som fullvärdiga människor och lät bland annat avrätta förespråkare för kvinnlig rösträtt. Bland andra Olympe de Gouges. Hon skrev flera pjäser och en Deklaration för Kvinnors rättigheter. Några exempel: ”Kvinnan arresteras, anklagas och häktas i de fall som lagen anger. Kvinnor, liksom män, lyder lag.”

”Kvinnor och mäns bidrag till det allmänna och kostnaderna för den offentliga administrationen är jämlika; hon delar alla plikter och alla besvärliga uppgifter; därför måste vi också ha samma andel av positioner, yrken, jobb, tjänster och utmärkelser”

Olympe de Gouge avrättades för att hon med sina texter kämpade för kvinnors rättigheter.

Gabriela Pichler måste tacka nej, bestämt och tydligt, till ett pris som ärar en av historiens värsta mördare och kvinnohatare.

Maj Sjöwall ber väl inte Jan Myrdalsällskapet att torka sig därbak med sina 100 000 till en massmördares ära. Men det borde hon göra.

Maj Sjöwall skrev tillsammans med Per Wahlöö tio deckare i serien om poliskommissarien Martin Beck och hans kollegor. De tio böckerna av Sjöwall-Wahlöö har precis kommit ut i nya upplagor.

Leninpriset delas ut av Jan Myrdal på Varbergs Teater den 13: e april. Robespierre-priset delas ut vid samma tillfälle.

Gabriela Pichlers långfilmsdebut ”Äta sova dö” belönades med fyra tunga priser på Guldbaggegalan.

 

 

Huset som Bengt Lindström kunde ha målat

Gert Wingårdh ritade byggnaden som blir Ångermanlands största landmärke. Västernorrlands största landmärke är Y:et i Timrå. Båda landmärkena har Bengt Lindström gemensamt.

Färgerna har Wingårdh valt med Norrlands kanske största konstnär, Bengt Lindström, som inspirationskälla. Den elva våningar höga byggnaden i Örnsköldsvik är inspirerad av Bengt Lindströms målning ”Womans dance”. Byggnaden uppförs just nu ovanpå (!) den gamla tingsrätten i Örnsköldsvik. Tingsrätten i Örnsköldsvik är jämte landstingshuset i Härnösand det främsta exemplet i Ångermanland på arkitekturbegreppet Brutalism. Den arkitektoniskt intressanta byggnaden bevaras på ett märkligt sätt. Hela den nya byggnaden uppförs ovanpå tingsrätten. Nu kan vi som kör igenom Örnsköldsvik också se hur de första våningarna börjar sticka upp. Byggnaden ligger precis bakom det stora parkeringshuset, ovanför Paradisbadet. Så småningom kommer byggnaden att se ut som på fotomontaget.

Sommaren 2010 bildades företaget Nyberg, Kai och Wingårdh AB av Nicklas Nyberg, Torsten Kai-Larsen & Gert Wingårdh. Beslut hade fattats att bygga på och vidareutveckla ”Tingshuset” i Örnsköldsvik. Nicklas Nyberg driver den stora målerifirman Nybergs Måleri i Örnsköldsvik och är sedan många år en stor beundrare av konstnären Bengt Lindström. Han vill också sedan många år ta över ägandet av det största landmärket i söder i länet, Bengt Lindströms Y. Verket ägs av Timrå kommun som inte vill betala underhållet av verket. Bengt Lindströms änka Michèle stoppar dock en försäljning. Från vägen syns att färgen är på väg att blekna bort och på nära håll syns flera sprickor i verket.

Jag tycker att det blir ett fascinerande vackert hus. Ett landmärke för Örnsköldsvik. Gert Wingårdh är Sveriges mest kände arkitekt och har ritat ett hus inspirerat av en målning av Bengt Lindström. Det kan inte bli så mycket bättre.

Det blir precis som med Bengt Lindströms Y. Efter ett tag gillade nästan alla Y:et.

Bengt Lindström var från Härnösand i Ångermanland och ligger begravd på Säbrå kyrkogård utanför Härnösand.

Bengt Lindström är en av Sveriges internationellt mest kända konstnärer. Länsmuseet Murberget har också en fullständig samling av hela hans grafiska produktion. Den skänktes till Murberget av en stiftelse för Bengt Lindströms konst som Bengt och Michèle Lindström och Carin och Jan Kron startade i mitten på 90-talet. Stiftelsens samlade verk donerades till Midlanda konsthall i Timrå. Efter att Midlanda konsthall lades ner donerade stiftelsen konstsamlingen till länsmuseet Västernorrland Murberget.

”Womans Dance” . Målning av Bengt Lindström.

Stora skrivande äktenskap

Det finns många författare som haft en hustru eller man som på olika sätt underlättat författarskapet. Däremot finns det inte alls så många exempel där författarens hustru eller man varit en jämställd och viktig förutsättning för skrivandet. Förklaringen är rimligen att författare många gånger är så egocentriska att de inte anser sig behöva en partner som tänker och skriver lika bra som de.

Jean-Paul Sartre fick Nobelpriset 1964. Hans livskamrat Simone de Beauvoir var också filosof. Hon borde ha fått Nobelpriset. Hennes största verk Det andra könet är en viktigare bok än Sartres skrifter. Sartre var mycket inflytelserik under sin livstid men Simone de Beauvoir är mycket mer inflytelserik i dag. Simone de Beauvoir var kvar vid hans sida ända tills hans död 1980. Hon dog 1986.

Det finns en nordisk relation som påminner en del om Sartres och de Beauvoirs intellektuella relation. Mia Berner (1923-2009) och Pentii Saarikoski (1937-1983) . Mia Berner skriver några rader i boken ”PS. anteckningar från ett sorgeår” om att de två ibland jämfördes med Sartre och de Beauvoir. Hon nämner humoristiskt några skillnader mellan dem men undertonen är ändå ”ja, det kanske vi är”.

Pentii Saarikoski var en av de största nordiska poeterna under förra seklet. Sociologen och poeten Mia Berner besökte Saarikoski i Finland för att tala om någonting. Vad hon skulle tala med honom om nämner hon knappt i sin mycket fina bok ”PS. anteckningar från ett sorgeår” och förmodligen hade hon också glömt varför hon reste till Saarikoski i Finland. Det blev ögonblickligt djup kärlek mellan Berner och Saarikoski. Han var i praktiken skild från sin fru. Mia Berner och Pentti Saarikoski gifte sig och bodde tillsammans på Tjörn i Bohuslän. De arbetade intensivt tillsammans. Den sista delen av Tjörn-sviten, Den dunkles danser, som kom ut efter Pentti Sarikoski död 1983, är skriven av Mia Berner och Pentti Saarikoski.

Under krigsåren flyttade familjen Saarikoski, utom fadern som hade krigstjänst, ofta. Man bodde också tidvis i Sverige. På hösten 1944 började Pentti Saarikoski i Berzeliusskolan i Norrköping. Där fick han lära sig att både skriva och läsa på svenska. 1945 återvände familjen till Finland. Mia Berner från Stavanger ingick i den norska motståndsrörelsen och hade flytt till Sverige från Norge 1943. Båda var mycket språkbegåvade. Han hade översatt James Joyce, Henry Miller, J D Salinger och antika författare som Aristoteles, Catullus, Euripides, Herakleitos, Homeros, Xenofon och Sapfo till finska. De talade med varandra på svenska. Hon skriver själv att hon inte kunde finska men ger samtidigt en del ganska intrikata exempel som snarare visar att hon nog var rätt skaplig på finska.

Pentti Saarikoski var alkoholist. Skildringen på någon sida i boken av hur tokig och vild han blev av att avstå från alkohol några dagar är den enda som kan kallas otäckt i boken. Mia Berner nämner hans alkoholism många gånger i boken men det finns nästan inga detaljerade skildringar i boken av hans supande. Men de talade om dikt, nästan ständigt. Han visade sina senaste diktrader för henne och ville ha hennes synpunkter. Ofta föreslog hon små ändringar. Han följde nästan alltid hennes råd och synpunkter. När hon hade varit borta några dagar mötte han henne på vägen. Han hittade visserligen inte så långt ut på vägen – han var så extremt opraktisk att han inte ens kunde eller ville byta en glödlampa – men hon kunde se en fladdrande lampa och förstod att det var han. Pentii Sarikoski trodde själv inte att han inte skulle bli äldre än högst 46 år. Så blev det också. Han dog plötsligt 1983. Han hade då stora leverskador och avled av en stor blödning. Han skulle fylla 46 år.

 

Mia Berner kastade alla sina kläder efter hans död och köpte nya i rött. Det var sorgens färg för henne. Pentii Sarikoskis kista var också röd. Hon flyttade så småningom tillbaka till Norge och var intensivt sysselsatt med lyrik, inte minst norsk lyrik, ända in i det sista. Hon kallade sitt sista rum på sjukvården för arbetsrum.

Andra författarpar:

Moa Martinson och Harry Martinson. De levde ihop mellan 1929 och 1939. Under den perioden skrev Moa Martinson bland annat ”Mor gifter sig”. Harry Martinson skrev bland annat ”Nässlorna blommar”. Han fick Nobelpriset 1974. Moa Martinson betraktas sedan länge som en av den svenska kvinnorörelsens viktigaste personer.

Det finns knappast något svenskt författaräktenskap som gett fler och större verk ifrån sig från både man och hustru än äktenskapet mellan Moa Martinson och Harry Martinson.

Ett annat och på sin tid ännu mer omtalat äktenskap var det mellan Ludvig ”Lubbe” Nordström (1882-1942) och Marika Stiernstedt (1875-1954) . Marika Stiernstedt skrev många romaner under 20-och 30-talet. Ludvig Nordström skrev också många romaner under samma tidpunkt. De var båda mycket framgångsrika författare. Äktenskapet var många gånger stormigt men varade mellan 1909 och 1935. Hon berättade om äktenskapet i självbiografin ”Kring ett äktenskap” 1953.

 

Foto: Lütfi Özkök