Huset som Bengt Lindström kunde ha målat

Gert Wingårdh ritade byggnaden som blir Ångermanlands största landmärke. Västernorrlands största landmärke är Y:et i Timrå. Båda landmärkena har Bengt Lindström gemensamt.

Färgerna har Wingårdh valt med Norrlands kanske största konstnär, Bengt Lindström, som inspirationskälla. Den elva våningar höga byggnaden i Örnsköldsvik är inspirerad av Bengt Lindströms målning ”Womans dance”. Byggnaden uppförs just nu ovanpå (!) den gamla tingsrätten i Örnsköldsvik. Tingsrätten i Örnsköldsvik är jämte landstingshuset i Härnösand det främsta exemplet i Ångermanland på arkitekturbegreppet Brutalism. Den arkitektoniskt intressanta byggnaden bevaras på ett märkligt sätt. Hela den nya byggnaden uppförs ovanpå tingsrätten. Nu kan vi som kör igenom Örnsköldsvik också se hur de första våningarna börjar sticka upp. Byggnaden ligger precis bakom det stora parkeringshuset, ovanför Paradisbadet. Så småningom kommer byggnaden att se ut som på fotomontaget.

Sommaren 2010 bildades företaget Nyberg, Kai och Wingårdh AB av Nicklas Nyberg, Torsten Kai-Larsen & Gert Wingårdh. Beslut hade fattats att bygga på och vidareutveckla ”Tingshuset” i Örnsköldsvik. Nicklas Nyberg driver den stora målerifirman Nybergs Måleri i Örnsköldsvik och är sedan många år en stor beundrare av konstnären Bengt Lindström. Han vill också sedan många år ta över ägandet av det största landmärket i söder i länet, Bengt Lindströms Y. Verket ägs av Timrå kommun som inte vill betala underhållet av verket. Bengt Lindströms änka Michèle stoppar dock en försäljning. Från vägen syns att färgen är på väg att blekna bort och på nära håll syns flera sprickor i verket.

Jag tycker att det blir ett fascinerande vackert hus. Ett landmärke för Örnsköldsvik. Gert Wingårdh är Sveriges mest kände arkitekt och har ritat ett hus inspirerat av en målning av Bengt Lindström. Det kan inte bli så mycket bättre.

Det blir precis som med Bengt Lindströms Y. Efter ett tag gillade nästan alla Y:et.

Bengt Lindström var från Härnösand i Ångermanland och ligger begravd på Säbrå kyrkogård utanför Härnösand.

Bengt Lindström är en av Sveriges internationellt mest kända konstnärer. Länsmuseet Murberget har också en fullständig samling av hela hans grafiska produktion. Den skänktes till Murberget av en stiftelse för Bengt Lindströms konst som Bengt och Michèle Lindström och Carin och Jan Kron startade i mitten på 90-talet. Stiftelsens samlade verk donerades till Midlanda konsthall i Timrå. Efter att Midlanda konsthall lades ner donerade stiftelsen konstsamlingen till länsmuseet Västernorrland Murberget.

”Womans Dance” . Målning av Bengt Lindström.

De fulaste byggnaderna i Ångermanland

Det finns några fula hus runt om i landskapet. Här är några av de fulaste i mitt tycke. Den med bred marginal allra fulaste finns längst ner på min lista.

Curlinghallen i Härnösand. Initiativtagaren till hallen kallade den för allaktivitetshall när denne person fick den politiska ledningen – först ett M-kommunalråd och sedan efter valet S-kommunalrådet som tog över – att stödja hallen. Ett antal miljoner kronor kommer skattebetalarna att få betala för att Härnösands satsning på curling. Byggnaden ser ut som en livsmedelsbutik. Några grå ränder får mig att tänka på skokartong för lite glittriga skor.

Coopvaruhuset i Kramfors. Byggnaden är ointressant i sig själv. Den vill låtsas vara ganska stilig. Det är den inte. Men jag skulle inte reagera om den låg i utkanten av ett mindre samhälle. Nu ligger den i en stad och så dumt placerad att den nästan helt skymmer de två finaste moderna byggnaderna i Kramfors. Ådalsskolan ritades i mitten av 1960-talet av den framstående arkitektfirman Gumperts. Skolan fick många lovord för sin arkitektur. Ådalsskolan invigdes av Olof Palme, som då var utbildningsminister. Ådalshallen byggdes samtidigt som Ådalsskolan. När Ådalshallen invigdes var den en av landets mest moderna idrottshallar. Det är mycket märkligt att beslutet att placera det nya varuhuset just här, framför dessa två vackra moderna byggnader, gick igenom den politiska processen. Men vackra stadskärnor revs över hela landet på 1960-talet för att ge plats åt fula Domusvaruhus och lika fula Tempovaruhus. Dagens generation har inte lärt sig av gårdagens generations misstag.

Parkeringshuset i Örnsköldsvik. Det enorma huset uppfördes häromåret av någon för mig obegriplig anledning. Har Örnsköldsvik verkligen 150 000 invånare – och som nästan alla har bil? Jag har sett en del fulare parkeringshus i svenska storstäder. Men huset står nu som en välkomnande bild när man kommer till Örnsköldsvik från söder. Huset har en så strategisk position att den har ett speciellt signalvärde. ”Så här ser det ut här i Örnsköldsvik” ropar parkeringshuset.

Härnösands domkyrka byggdes ut och invigdes i våras. Flera månader efter invigningen – jag var sjukskriven – promenerade jag förbi för att titta på utbyggnaden – och trodde inte mina ögon. De höga och synnerligen omotiverade pelarna med grå stenplattor harmonierar inte ett smack med den vita domkyrkan från 1846. Pelarna är helt otänkbara till någon enda kyrka i hela Norden.  Själva utbyggnaden harmonierar inte heller med domkyrkan. Men den har en funktionell funktion och kanske vi kan så småningom se den som en naturligt tillförd del.

Härnösands domkyrka är vacker. Det gör saken ännu värre. En kyrkorådsordförande, Torkel Selin, drev på något märkligt sätt igenom utseendet. Biskop, domprost och oppositionen i kyrkorådet måste ha rasat bakom kulisserna. Kyrkorådsordföranden hade nog inte ens sin egen kyrkorådsgrupp bakom sig. Hur som helst lämnade Torkel Selin sin post för någon månad sedan. Hur lång tid tar det innan pelarna försvinner?

OBS, bilden är inte ett montage. Det ser verkligen ut så här.

Nya Coop-varuhuset skymmer helt Kramfors vackraste moderna byggnader, Ådalsskolan och Ådalshallen. Kramfors ser nu ut som ett litet bortglömt samhälle med ett par tusen invånare.

Parkeringshuset i Örnsköldsvik har en central placering och är mycket stort. Möjligen hade parkeringshuset sett naturligt ut i Malmö eller Göteborg.

Den ny curlinghallen i Härnösand ser ut som en skokartong.

Leksaksmuseum i tingshuset är en lysande idé

Tingshuset i Sollefteå kan mycket väl vara Ångermanlands vackraste byggnad. Folke Zetterwalls arkitektur med sin fornnordiska prägel är väl inte direkt min tekopp – funkis-estet som jag är – men byggnaden förtjänar verkligen att vara byggnadsminnesmärke. Ja, för några år sedan röstades byggnaden fram till en av Sveriges tio vackraste och mest intressanta byggnader.

Det är utomordentligt glädjande att trion Hervor Sjödin, Sven Selinder och Marianne Selinder nu köper tingshuset och stoppar den tokiga ägarkarusell som pågått de senaste åren.

Trion bollar nu med en tanke som är så lysande att den måste bli av. Att tingshuset blir hem för Tomtens leksaksmuseum. Ett unikt leksaksmuseum i en unik byggnad. Det blir garanterat en sevärdhet.