Elvis okända jazzbluesiga låt

Att den finstämde singersongwritern Ane Brun en dag skulle sjunga en låt skriven för Elvis Presley låter som ett bisarrt missförstånd. Men det är sant. Ane Brun gör en fin version av en av de mest otypiska låtar som Elvis Presley någonsin gjorde i sin karriär. Låten ”Crawfish” är en suggestiv jazzblueslåt som Elvis Presley sjunger i filmen ”King Creole”. Inte alls en rocklåt eller någon sockersötad låt.

Vad har Elvis Presley och Ingrid Bergman gemensamt? Det har båda spelat huvudrollerna i en film regisserad av Michael Curtiz. Ingrid Bergman i ”Casablanca” och Elvis Presley i ”King Creole”.

Filmen ”King Creole” är också den bästa film som Elvis Presley gjorde. En del tycker att den mer kända ”Jailhouse Rock” var den bästa filmen som Elvis Presley gjorde. Men det är som att jämföra äpplen och päron.

Michael Curtiz var en av de stora regissörerna i Hollywood. Här fick han arbeta med ett bra manus efter en roman av Harold Robbins (A Stone for Danny Fisher). Han hade också arbetat med några filmer där musiken spelade stor roll. Han regisserade filmerna ”Robin Hood” och ”Slaghöken” med Errol Flynn där musiken var skriven för filmen av den österrikiske tonsättaren Erich Wolfgang Korngold. Filmen ”Casablanca” utan låten ”As time goes by” kan inte tänkas.

Elvis Presley spelar i filmen en ung brottsling i New Orleans som får chansen att uppträda. Den lokale maffiabossen vill att Danny ska uppträda på hans nattklubb. Danny vägrar, men maffiabossen accepterar inte nej som ett svar. Det är maffiabossen som är ”Crawfish”. Elvis Presley sjunger i låten tillsammans med bluesjazzsångerskan Kitty White. De är inte i bild samtidigt men sjunger i duett.  Jean ”Kitty” Bilbrew var en jazzsångerska som under många år sjöng på nattklubbar. Hon var känd för sina sofistikerade sånger med livserfarna texter. ”Crawfish” är dock skriven av Fred Wise och Ben Wiseman.
Så här lät Elvis Presley när han sjöng ”Crawfish” i filmen ”King Creole”. Efter 1,43 börjar låten och Elvis Presley börjar sjunga, bry er inte om introduktionen av filmen King Creole och den musiken:

Ane Brun började spela ”Crawfish” på konserter och märkte vilken suggestiv låt det var. ”Crawfish” är en av låtarna på hennes nya skiva ”Rarities”, en dubbel som samlar låtar som hon sjungit men i många fall aldrig släppt på någon skiva tidigare. Här finns till exempel den låt av Björk som hon sjöng på utdelningen av Polarpriset till Björk.

Men så här låter ”Crawfish” av Ane Brun på Spotify:

Ane Brun – Crawfish

 

 

 

En kvinnas sammanbrott

Cate Blanchett gör en plågsamt porträtt av en kvinna som förlorat allt i  Woody Allens ”Blue Jasmine”, som visats i Härnösand och Örnsköldsvik och fortsätter att visas i Härnösand under den här veckan.

”Jasmine” hette från början ”Jeanette” när hon och en annan flicka adopterades från ett barnhem. ”Jeanette” bytte förnamn till ”Jasmine” eftersom hon tycker så mycket om blått. Hon träffar en snygg och driftig man när hon går på high school. Hon hoppar av skolan före examen. Mannen bygger upp en stor förmögenhet med aktieaffärer och Jasmine lever ett liv i lyx.

Men maken åker dit när finansbubblan brister. Jasmine kastas över natten från ett liv i lyx till fullständig fattigdom. Hon reser till San Franscisco för att bo hos sin syster i hennes lägenhet. Systern är snabbköpskassör.

Filmen är en modern version av Tennesee Williams pjäs ”Linje lusta”. Filmen från 1951 är nästan lika känd som pjäsen. I filmen är det Vivien Leigh som spelar kvinnan Blanche som fallit från överklassen ned till arbetarklassen och Marlon Brando som systerns machokille Stanley Kowalski.

Det är gripande hela tiden att se Cate Blanchett.

Det finns några jämförbara kvinnoroller. Elisabeth Taylor i filmen ”Vem är rädd för Virgina Woolf” efter Edward Albees pjäs. Hon spelar hustrun till en universitetslektor som bryter samman. Det är nästan plågsamt när jag tänker på hur hon spelar, även så här 45 år senare.

Gena Rowlands spelar i John Cassavetes ”En kvinna under påverkan” en hemmafru som gör allt för att vara en bra kvinna men blir i makens ögon alltmer osammanhängande. Gena Rowlands nominerades till en Oscar som bästa kvinnliga skådespelare. Elisabeth Taylor fick en Oscar för sin roll. Cate Blanchett kommer att få en Oscar för sin roll.

”Fröken Julie” handlar förstås om mötet mellan kvinnan från överklassen och mannen från underklassen. Men handlar inte pjäsen också om en kvinna som bryter samman? En kvinna som mår dåligt när hon lever i sin klass. En kvinna som inte kan eller får leva i någon annan klass och i någon annan roll än den undergivna kvinnorollen. Självmordet är det slutgiltiga sammanbrottet.