Så småningom har alla varit med i filmen

Nästan alla som var födda på 10-talet och 20-talet i Ådalen var med i demonstrationståget 1931. Nästan alla som är födda i Ådalen under 1950-talet var statister vid Bo Widerbergs inspelning av filmen Ådalen 31. Jag själv är nog den ende 50-talist från Kramfors som jag säkert vet inte var med som statist vid inspelningen av Ådalen 31.

Samma sak kommer att inträffa om 40 år med inspelningen i Sollefteå av scenerna ur ”The girl with the Dragon Tattoo”. Idag är det bara webredaktören Erik Sjölander och ytterligare några personer – jag tror det var ungefär 40 personer som staterade – som verkligen var med. Erik Sjölander kan tydligt, om än hastigt, ses som ”Man on a trainstation”.

Om 40 år kommer nästan alla människor i Sollefteå som har rätt ålder – och några som inte ens var födda när filmen spelades in – att ha varit med som statister vid inspelningen. Själv passerade jag, frun, sonen, syster, systerson, mor Sollefteå just den dagen. Vi stannade också under en timme. Vi gick inte upp till järnvägsstationen och filminspelningen. Men om 40 år – om jag fortfarande lever då – var jag med som statist på inspelningen.

Lars Ohly hade spelat fotboll mot Nacka Skoglund (men ingen kom ihåg att 12-åringen Ohly var med). Björn Ranelid var fruktansvärt snabb på 100 meter (men troligen inte näst snabbast i Sverige).

Vi människor är helt enkelt väldigt bra på att fylla i det som fattas för att minnesbilderna ska bli intressanta. 

Foto: Stefan Sundkvist

Höga Kustens kommun

Svenska orter med -fors som slutändelse är sällan eller aldrig expanderande orter. Den där forsen i ortsnamnet gjorde en gång att orten var expansiv. I den strida forsen anlade entreprenören på 1700-talet en stånghammare för järntillverkning eller en vattensåg. Orten var då inte mycket mer än en liten prick på kartan, om den ens fanns på den tidens karta.

Bengtsfors i Dalsland höll på att gå under när stora underleverantören Lear flyttade sin tillverkning till Göteborg. Fabriken hade 800 anställda i Bengtsfors. Degerfors järnverk, med anor till 1600-talet, flyttades för några år sedan till Sheffield i England. Häromdagen hörde vi att Orrefors Kosta Boda ska minska ytterligare på personalen i sina tillverkningsorter, bland dem den anrika glastillverkningsorten Orrefors. Det torde finnas en Orrefors-vas i de flesta svenska hem. Det finns också ett sågverk i småländska Orrefors. Det var en vattensåg som en gång gav orten dess namn.

Hagfors i Värmland har fortfarande sitt stålverk kvar, Uddeholm AB, och orten är nog den som mest påminner om Kramfors. Ett ganska ung samhälle som uppstod när ett antal järnverk slogs samman vid en å, en fors. Hagfors är lite mindre än Kramfors (alltså tätorten Kramfors, inte kommunen).  Profilen som aktiv näringslivskommun har Hagfors också gemensam med Kramfors.

Kramfors var en gång ett litet jordbrukssamhälle. En Christoffer Kramm från Livland (Lettland) invandrade och anlade 1742 en vattensåg i Skvällsån. Namnet Kramfors uppstod långt senare. Samhället borde egentligen stavas Krammfors. När jag var liten uttalade många äldre människor namnet med kort a-, som ”Krammfors”.

Kramfors har tappat mycket av sin industriella historia. Fortfarande finns en massafabrik kvar, Väjafabriken. Fortfarande finns ett stort sågverk, Bollstasågen. Men dessa verksamheter kommer inte att expandera personalmässigt i framtiden.

Jag tror ändå att Kramfors kan ha en ljus framtid att se fram emot, med nya Botniabanan, en toppmodern järnväg som går rakt igenom staden.

Men jag tror på en ännu ljusare framtid om kommunen byter namn.

Pärlan i kommunen heter Höga kusten.

Höga kustens kommun.

Hur många svenska kommuner skulle inte vara avundsjuka på ett sådant kommunnamn? En kommun som kan presentera sig med sådana här bilder?

Foto: Tove Lind Landström

Kungen på Skavlan?

När Gustav V var monark kunde nog inte den rojalistiska delen av befolkningen föreställa sig att det skulle komma en tid när en kille från Ockelbo skulle bli arvprinsessans make. Kanske hade de också förvånats över att en framtida kung skulle förlita sig på en kille från Ådalen  i kontakterna med press och allmänhet.

Bertil Ternert från Kramfors gick i många 1-majtåg i röda Ådalens hjärta i sin ungdom.

– …men jag var utkommenderad, jag spelade i orkestern.

Det var en av många oneliners som Ternert bjöd på under måndagskvällen på Publicistklubben i nedre Norrland – för kvällen på S:t Petri-logen i Härnösand – när han berättade hur det är att vara kungahusets informationschef.

– Den som är från röda Ådalen blir inte med automatik rojalist, var en annan oneliner.

Det är alldeles uppenbart att Ternert – tidigare ÖB:s informationschef och informationschef på SAS – håller på att föra in en ny och mer professionell informationsstrategi för hovet.

En nyhetsartikel i morgondagens tidning berättar lite om vad som är på gång. Vi kanske till exempel får se kungen på Skavlan så småningom.

– Kungen och kung Olav var tillfrågade av Skavlan, men den gången ville inte kung Olav, berättar Bertil Ternert.

Dessutom lär Bertil Ternert ha något att göra med att kronprinsessan Victoria och prins Daniel kommer till hans gamla hemstad Kramfors om några dagar (och Sundsvall och Härnösand, mer om programmet i onsdagens tidning).

Foto: Maria Edstrand

Kerstin Ekman om vackra Kramfors

Kramfors var Ångermanlands vackraste stad, kanske Sveriges vackraste stad. Istället såg Kramfors politiker till att Kramfors blev en ful stad.

Kerstin Ekman är inte nådig i sin nya roman ”Grand final i skojarbranschen”. Det är hennes huvudperson – båda huvudpersonerna kommer från Kramfors – som talar, men det är alldeles tydligt att det är Kerstin Ekmans röst som hörs.
”Därför har Kramfors politiker, liksom alla andra män som haft makt och kraft att gestalta landet efter sin livssyn, placerat sitt gråa Domus, sitt ännu gråare Folkets hus och sina regnstrimmade grusgrå hyreslängor så eftertryckligt i gatunätet att ingen kom komma ens att tänka på skog, klippor eller blåa vatten som ju är farliga för samhällsandan.”

”Ingen kommun har en så utsökt belägenhet som den, där den ligger vid Ångermanälvens mynningsvik kransad av skogiga berg och när ända ut till Höga kustens röda granitklippor”.

Exministern och den långa pressläggningen

”Med andan i halsen” är en bok från Teknikföretagen som innehåller ”reflektioner över innovationsanda, ingenjörskonst och industrikultur”.

Här finns ett antal fina texter. Alexandra Pascalidous berättar om hur hon, ”fönsterputsarens dotter” kunde dua statsministern. John-Henrik Holmberg, Maria Wetterstrand, Katrine Kielos, Caroline af Ugglas är några andra namn bland skribenterna.

Ett namn avviker dock. När blev Sven Otto Littorin en känd skribent? Littorin var arbetsmarknadsminister och avgick brådstörtat förra sommaren efter att Aftonbladet aviserat att tidningen tänkte skriva om att han köpt sextjänster av en prostituerad. Han har dementerat, men inte polisanmält tidningen för ärekränkning, och som sagt, han avgick.

Detta skedde i juli 2010. Den långa pressläggningen gör alltså att boken kommer ut först nu? För det var väl inte i kraft av detta som Teknikföretagen ville ha honom med: Han är också lite känd för att han på regeringens hemsida uppgav att han hade en doktorsgrad från Fairfax University i USA. Ett köpt papper från ett internetföretag.  Skolan existerar inte i den riktiga akademiska världen. Han tog senare bort denna uppgift från sin CV.

”Min grundläggande tro är att den stora jobbpotentialen framöver ligger i inkrementell innovation i existerande företag” skriver han på ett ställe i boken med den långa pressläggningen.

Eller var det för att Littorin skriver så bra som Teknikföretagen absolut ville ha honom med i den här boken?

En usel pappa

Det finns gott om frånvarande och/eller dåliga pappor i kulturlivet. Herbert Tingsten skrev massor av artiklar och böcker och hade nästan aldrig tid för sin dotter. I sin stora självbiografi nämnde han henne så i förbigående att till och med många i samtiden reagerade.

Barnbarnet Jill Tingsten Klackenberg berättade i den gripande boken ”I skuggan av Tingsten” om de katastrofala konsekvenserna av hans frånvaro som pappa. Hennes mor blev alkoholiserad och led svårt av den närmast obefintliga relationen med sin far. Herbert Tingsten behandlas tämligen milt av Jill Tingsten Klackenberg, men läsaren, i alla fall jag, hade känslan efter boken: Herbert Tingsten var en riktigt usel pappa.

Den störste reportern i Dagens Nyheter under Tingsten var signaturen Jolo, Jan-Olof Olsson. En av hans döttrar blev Sveriges första kvinnliga sportjournalist men dog ung som ett offer för spriten (den andra dottern är författaren och baptistpastorn Vibeke Olsson). Jag vet inget om hans faderskap men utgår från att det var ganska frånvarande. Han var en produktiv journalist och författare.

Det främsta priset i den här konstiga kategorin tar dock Pablo Picasso. Det kanske finns någon psykiskt sjuk författare som plågat sina barn fysiskt. Det måste till något sådant för att överträffa Picasso.

Den store konstnären hade otaliga kärleksaffärer och fem långa relationer. Flera av kvinnorna i hans liv tog livet av sig. Han fick fyra barn. Två med Françoise Gilon. Hon blev den enda kvinna som lämnade honom. Hon hävdade i en självbiografi att hon blev illa behandlad, misshandlad och inte stod ut med alla hans kärleksaffärer.

Det finns ett antal böcker skrivna av familjemedlemmar som i olika tonarter tecknar bilden av ett mycket självupptaget geni. En riktigt skarp bild presenterades av Marina, dotter till Paulo Picasso, en son i första äktenskapet med Olga Koklova.

I ”Picasso: Min morfar” beskriver Picasso som ett ont geni, vars skapande krävde mänskliga offer, framför allt av de som stod honom nära.

Självsäkra svenska utrikesministrar

Östen Undén är Sveriges mest långlivade utrikesminister. Han var utrikesminister från 31 juli 1945 till den 19 september 1962, när han avgick av åldersskäl. Under den perioden greps Raoul Wallenberg av Sovjetunionen. Som utrikesminister kallade Undén Sovjetunionen ett ”rättssamhälle” och skällde ut Raoul Wallenbergs anhöriga när de gav uttryck för misstanken att de sovjetiska myndigheterna for med osanning rörande Wallenbergs öde. Raoul Wallenberg räddade tusentals judars liv i Ungern under andra världskriget. Den kanske störste svensken under hela nittonhundratalet. Han är sedan många år hedersmedborgare i USA.

Han var också utrikesminister under den så kallade Baltutlämningen. Sovjetunionen begärde att Sverige skulle lämna ut 167 baltiska soldater som stridit på nazisternas sida mot Sovjetunionen. De desperata soldaterna stympade sig själva för att inte utlämnas, en av dem körde in en blyertspenna i sin fulla längd i ögat, andra högg av sig fingrar. Sammanlagt utlämnades 2 518 personer till Sovjetunionen.

Östen Undén var professor i juridik. Han talade också franska, diplomatspråket framför andra. Det var utomordentligt svårt, för att inte säga omöjligt, att kritisera honom.

Carl Bildt är dagens Östen Undén. Han har visserligen ingen examen och talar inte franska. Men han är lika självsäker och övertygad om att han alltid har rätt. När han konstaterade att de svenska journalisterna befann sig i ett farligt område hade han förstås rätt.

När han konstaterar att Eritreas diktator Afwerki är omöjlig att ens få diskutera med har han också rätt.

Ändå blir allt så fel för denna nutida Östen Undén. 17 år som utrikesminister? Nä, knappast.

Steven Jobs muslimska pappa

Steven Jobs biologiska pappa hette Abdulfattah Jandali. Hans mor var en vit amerikanska som hette Joanne Carole Schieble. Han adopterades av ett vanligt amerikanskt par (källa: New York Times).

Den rasistiska delen av tokhögern i USA hade redan fullt sjå med ”en sån där”  i Vita huset, som dessutom har en vit mamma. Steven Jobs med muslimsk pappa och en vit amerikansk mamma dessutom.

Om man leker med tanken på ett parti i USA som fungerar ungefär som Sverigedemokraterna i Sverige eller Danskt Folkeparti i Danmark…ett parti som vill stoppa invandringen…och som hade lyckats…då hade inte Barack Obama eller Steven Jobs funnits.

Sådär. Nu får SD-sympatisörerna kommentera med att PC är mycket bättre datorer, Nokia mycket bättre mobiler och Obama krigar i Afghanistan och Irak.

Fälldin är en hederlig karl

En del av Leif GW Perssons ilska mot hur statsminister Olof Palme agerade i Geijer-affären har med Thorbjörn Fälldin att göra. På något sätt – troligen genom en korkad polisman – hade Fälldins namn letat sig in i utredningen om justitieminister Geijers affärer med prostituerade. I ”Gustavs grabb” slår han definitivt fast att det inte finns någonting som tyder på att Thorbjörn Fälldin hade minsta skelett i sin garderob. Det har vi ju alltid vetat, men ändå.

”Jag tänker ibland på Thorbjörn Fälldin. Det är en bra karl, en hederlig karl. Han är ångermanlänning och jag har själv släkt som kommer från samma trakter som han. Thorbjörn har ju en son som är polis där uppe. Jag har hört att även han lär vara en bra människa, men honom har jag aldrig träffat. Gör jag det skall jag be att Thorbjörns grabb hälsar till sin pappa” skriver Leif GW Persson.