Är det bara planlöst tiggeri som ska tillåtas enligt M?

När Moderaterna nu talar om att bekämpa ”organiserat tiggeri” är det oklart vad partiet egentligen menar. Om det kan bevisas att det finns ligor som tvingar människor att tigga. Ja, då ska det bekämpas.  Men om en familj ”organiserar tiggeri” i den meningen att de inte springer omkring och tigger helt planlöst, har jag svårt att se att det går att komma åt.

Jag tror uppriktigt sagt inte att Moderaternas utspel har tillkommit för att lösa ett konkret problem. Moderaterna markerar mest inför den opinion som är irriterad över att vi ser tiggare på gatorna.  Udden i artikeln är riktad mot tiggarna, inte mot någon annan.

Moderaterna vill också ha hårdare tag mot tältläger med mera. Ja, men det är ju bara skyffla runt på problemet. Moderaterna ansluter sig en tradition som jag inte är särskilt stolt över  – där romer jagades bort varhelst de försökte bosätta sig. När alternativen finns, så kan vi också säga till dem var de inte får bosätta sig.

Den som lever i tält mitt i vintern har inte direkt några höga krav. Kan vi för en rimlig summa ordna tillfälliga bostäder åt dem som kommer till Sverige för att tigga. Kan svenska myndigheter vända sig till Rumänien och se till att dessa människor får de papper som innebär att de har rätt till sjukvård, skolgång med mera i hemlandet? Den bistra sanningen är att romer tvingas leva som papperslösa i sitt eget land. Och de jagas bokstavligen iväg till soptippar för att livnära sig. Jag väntar med spänning på när de första ärendena mot Rumänien väcks i EU:s domstol.

Tidningsförsäljningen för romer i Sverige har gett dem inkomster på 4,5 miljoner kronor. Det är ett bättre alternativ än tiggeri. Går det att hitta ännu fler alternativ? Och kan Europas länder enas om en strategi för att förbättra förhållandena för romer i länder som Rumänien och Bulgarien?

I sin debattartikel undviker Moderaterna alla de svåra frågorna. Artikeln andas ytlighet, snarare än en verklig vilja att ta itu med problemen.

Dans till jazzmusik – med politisk laddning

I dag är det dansens dag. Och som av en tillfällighet är jag på väg hem från en danskryssning till Åland, där Leif Kronlunds orkester var en av huvudattraktionerna. Jag är 56 år gammal – och hörde till de yngre på denna kryssning. Men dans blev det. Medan pensionärerna dansade foxtrot dansade jag och min partner lindyhop – eller jitterbugg.

Inget konstigt alls egentligen. Men en gång i tiden var jazzen kontroversiell. Det var ju ett ”främmande” och ”primitivt” inslag i vår kultur. Och när jazzen spelades på dansbanorna ansågs det av många opinionsbildare vara en uppmuntran till ett osunt leverne. Präster tog på sig uppgiften att övervaka vad som hände på dansbanorna. Och jazzens vilda improvisationer ansågs vara en del av problemet.

Går vi lite söderut, till Tyskland, så förbjöds jitterbuggen uttryckligen av nazisterna. Unga swingdansare ropade trotsigt ”Swing heil”.

Bilden är inte världens bästa. Men så här såg det ut på en Ålandsbåt för något dygn sedan. I dag är jazzen en omistlig del av vår kultur.

Kronlunds

Hmmmm tänker KD återuppliva aborfrågan?

Det är ingen tvekan om att Ebba Busch Thor har valts på ett mandat att driva sitt parti åt höger. KD ska minsasnn inte sitta i den mittensörja som flera av de andra partierna sitter i. Men hur? Ebba Busch Thor riskerar att trycka sitt parti ut ur riksdagen, med sina utspel. Och inte bara det. Hur kommer det att kännas för socialdemokraten Lena Baastad i Örebro att styra kommunen tillsammans med ett parti som på riksplanet utpekas som ett högerspöke?

Den fråga som Ebba Busch Thor har väckt är samvetsfrihet för vårdpersonal. I klartext: De ska slippa göra aborter. Alltså: Hon försöker väcka liv i en fråga som för länge sedan är avgjord. Det är ett sätt att vara abortmotståndare, fast ändå inte. Det är dessutom ett hopplöst perspektiv. En partiledare som tar ställning för vårdpersonalen mot patienten. Är det då fler ingrepp som personal ska slippa utföra, om det strider mot deras samvete? Som sagt: Ett högervridet KD riskerar att åka raka vägen ut ur riksdagen.

Därför säger Jan Björklund att han vill fortsätta leda FP

I helgen har Folkpartiet hållit liberalt Riksmöte. Jag  tittar på SVT Agenda och ser åter igen hur Jan Björklund får frågan om det inte är dags att låta någon annan ta övrer.

Och ja, det krävs inte någon forskare i statskunskap för att konstatera att så är fallet. Jan Björklund tillträdde för snart åtta år sedan.  Visst finns det partiledare som har suttit länge. Alf Svensson avgick  som partiledare 2004, efter mer än 30 år. När Olof Palme  mördades 1986 hade han varit en dominerande person i svensk politik under 17 år. Men nu lever vi på 2010-talet. En partiledare sitter normalt i tio år. Därefter är det dags att göra något annat. 

När det är val 2018 har Jan Björklund varit partiledare i elva år. Och han ska begära förtroende för att sitta i ytterligare fyra. Så det realistiska perspektivet är att Jan Björklund avgår relativt snart.

Men det finns också en järnhård regel för en partiledare: Antingen är du partiledare eller också är du inte partiledare.  Den dag du säger att du tänker avgå så har du i praktiken redan avgått. Då är du en före detting. All uppmärksamhet riktas då mot möljliga efterträdare.

Jan Björklund har ännu inte avgått. Han har fortfarande mandat att leda sitt parti. Han har fortfarande mandat att påörja en politisk förnyelse. Landsmötet hålls i höst. Det är inte läga att lämna Folkpartiet ledarlöst. Vid en tidpunkt, som möjligen redan är bestämd, kommer Jan Björklund  att tillkännage sin avgång. 

Nu blir det tufft för Folkpartiet vid valet 2019

Marit Paulsen har nu meddelat att hon lämnar EU-parlamentet i höst. Och ingen hade väl räknat med att hon skulle vara en kandidat även 2019. Det innebär att Folkpartiet har en utmaning inför EU-valet 2019. ”Tanten” Marit Paulsen har lockat röster långt utanför Folkpartiets kärnväljare. Hon har dessutom visat sig vara en effektiv parlamentariker, med förmåga att få gehör för sina synpunkter.

Det är också så att den politiska kartan har ritats om. Miljöpartiet var motståndare till EU-medlemskapet – och profilierade sig hårt som ett parti som avskydde det mesta som kom från Bryssel. Men det har skett en utveckling, där miljöpartistgerna har upptäckt att just miljöfrågorna förutsätter mer europeiskt samarbete. Fortfarande kan vi tala om Folkpartiet som det mest EU-vänliga partiete i Sverige. Men Miljöpartiet är inte långt efter.

Mycket kommer att hända inför EU-valet 2019. Folkpartiet borde redan nu fundera över hur partiet ska lansera en toppkandidat 2019. Cecilia Wikström, som bland annat skriver krönikor i NA, sitter kvar. Av allt att döma kommer Marit Paulsen att efterträdas av Jasenko Selimovic.

Den blodiga historien kring ett kungahus

Varje kungahus har naturligtvis sin historia. Under andra världskriget spelade Norges kung Håkon en viktig roll som symbol för motståndsrörelsen, när han var i exil i England. Den spanske kungen Juan Carlos spelade en avgörande roll för Spaniens övergång till demokrati på 70-talet. Men samtidigt: Han utnämndes till kung av den gamle diktatorn Franco – som i det spanska inbördeskriget avskaffade demokratin  med stöd av Hitler och Mussolini.

Det svenska kungahuset hade en minst sagt ambivalent inställning till Hitler och nazismen. Den nuvarande kungens pappa ställde villigt upp på nazistiska propagandabilder, medan hans farfar (som  blev kung  Gustav VI Adolf) hade sina sympatier med Storbritannien.

Ett av de kungahus som har allra mest blod i sin historia är det belgiska. Kungen Leopold II lyckades tillskansa sig Kongo som sin privata egendom.  Han tjänade stora pengar på slavarbetare som tvingades leverera gummi, medan deras anhöriga hölls som gisslan. De som inte levererade en viss mängd gummi fick ena handen avhuggen (det gällde även barn).

Minst tio miljoner människor miste livet under denna terror – som pågick en bit in på 1900-talet.

Mot bakgrund av det här har jag svårt att förstå dem som vill bevara monarkin med motiveringen att monarken utgör en länk till vår historia. Kungahusen är snarare en rest av vår allra mörkaste historia. En historia där kungen (eller drottningen) var en envåldshärskare.  Se gärna denna BBC-dokumentär om det belgiska kungahusets terror i Kongo.

Ebba Busch Thor måste vara varsam

Kristdemokraternas blivande partiledare Ebba Busch Thor säger till Ekot att hon vill behålla Acko Ankarberg som partisekreterare. Ja, den konservativa Busch Thor måste nu visa de mer liberalt sinnade Kristdemokraterna att de fortfarande får plats i KD. En KD-profil som advokaten Peter Althin har uttryckt sin skepsis mot Busch Thor som partiledare. Om Busch Thor tänker köra en hårdare linje mot asylsökande kan jag även tänka mig att Kristdemokrater i Örebro som Lennart Bodesson blir fundersamma. Det är svåra i politiken är inte att locka nya väljare. Det svåra är att både locka nya väljare och behålla de gamla.

Hallå EU:s ledare! Det går inte att släcka en brand med vattenpistol!

Låt oss anta att ett hus i Örebro brinner. Då borde ju räddningstjänsten rycka ut och släcka branden med sina brandsprutor. Men så är det inte den här gången. I stället står någon och sprutar vatten på huset – med vattenpistol. Det räcker uppenbarligen inte. Då sätter sig en grupp politiker och talar om att de vill ”tredubbla” insatsen. Alltså: Ytterligare ett par personer ska ställa sig med vattenpistoler och försöka släcka branden.

Det är naturligtvis en helt absurd tanke. Men för vi över detta till världens flyktingkris, så är det precis så EU:s ledare agerar. De ska ”tredubbla” en räddningsinsats. De ska införa ett ”pilotprojekt” där länderna tar emot några tusen flyktingar. Och så ska de naturligtvis slå mot ”flyktingsmugglarna”.

Att tredubbla räddningsinsatsen räddar i bästa fall liv. Bra i och för sig. Men långt ifrån tillräckligt. Men okej, tre vattenpistoler kanske är lite bättre än en.  ”Pilotprojektet” om flyktingmottagning är ungefär som om brandkåren som ett ”pilotprojekt” tar fram en lite större vattenpistol för att släcka branden, för att kolla om det fungerar. Beslutet att vidta åtgärder mot flyktingsmugglare är komplett och till 100 procent meningslöst. Så länge det finns en marknad så kommer det att finnas flyktingsmugglare. Så länge det finns desperata människor, så kommer det att finnas personer som utnyttjar deras desperation.

Det är en kursändring när Stefan Löfven nu framför att EU ska pröva fler lagliga vägar att ta sig till EU. Det är förslag som EU-kommissionen har tjatat om i åratal. Medlemsländerna sitter och säger ”intressant”. Om vi översätter det till branden, så är det som om någon föreslår: ”Vi behöver nog en brandbil för att släcka branden”. De andra tittar på varandra som levande frågetecken. Och sedan beslutar de att det ska vara tre vattenpistoler i stället för en.

EU har tagit ganska stora kliv mot en bättre flyktingmottagning genom det asylpaket som antogs för några år sedan. Men resultatet av torsdagens toppmöte kan bara beskrivas som skamligt!

 

Dina ränteavdrag borde trappas ner

Regeringen vet om det. Allianspartierna vet om det.  I längden är systemet med ränteavdrag osunt. Det leder till att människor belånar sina bostäder mer än vad de borde göra. Det leder till att människor köper saker som de borde spara till i stället.

Frågan borde vara högaktuell när amorteringskravet har fallit.

Just nu är det drömläge att börja trappa ner ränteavdragen. Styrräntan ligger på minus. Och boräntorna är därmed rekordlåga.

Men det är ju ett obekvämt  beslut.  Ett beslut som kan leda till arga insändare på NA:s ledarsida. Intresseorganisationer kanske kallar till demonstrationer utanför riksdagen. Så Stefan Löfven tycker nog att det liksom är läge att ta i denna fråga.

Och lika dant är det för Alliansen. Nu vill de fyra partierna visa att de minsann är mer regeringsdugliga än de rödgröna. De vil erbjuda medborgarna något. Och de vill absolut inte medverka till något så obekvämt som att minska ränteavdragen.

Det finns många exempel på bra politiska beslut som har fattats med bred majoritet i riksdagen. Skattereformerna i början av 90-talet. Krispaketen som kom något år senare. De strama budgetreglerna som har bidragit till att Sveriges statsfinanser hör till de allra starkaste i Europa.

Stefan Löfven borde bjuda in  Alliansen till överläggningar om att trappa ner ränteavdragen. De kan inte avskaffas på en gång. Men det går att minska dem steg för steg. För landets skull.