När Lindeskolan i Lindesberg fyller 50 ska det bli fest. Tjänstemän och politiker går dit gratis. Men lärarna ska få betala 250 kronor. Det krävs faktiskt inte någon längre eftertanke för att förstå att det är bort i tok. Nu säger Linda Svahn, barn- och utbildningsnämndens ordförande, att frågan ska tas upp. Hon tycker i så fall att alla som kommer på festen ska betala.

Men skadan är redan skedd. Någon har valt att dela ut en käftsmäll mot Lindeskolans lärarkår. Den lärarkår som under de senaste åren har fått höra allt oftare att de behövs, att de är viktiga, att de måste få komma mer i centrum när skolans resultat ska vändas.

Men när kommunen kallar till fest är det samma gamla vanliga attityd. ”Ni lärare är inte så viktiga, ni kan gott betala för er”.

Linda Svahn har säkert goda ambitioner. Men jag tror att barn- och utbildningsnämnden måste gå ett steg längre för att reparera skadan. Låt lärarna gå gratis på festen. Låt politiker och tjänstemän betala för sig. Gör alltså tvärt om. Då ger den politiska ledningen den signal som lärarna behöver: ”Ni är viktigast om vi ska få skolan att fungera bättre”. Att lärarna är glada på festen är faktiskt viktigast av allt.

Det pågår en debatt om frukt i EU. Men det handlar inte om stora import- eller jordbrukdbeslut som ska fattas, utan om fruktstund i skolan. Tanken är att fler barn i Europa ska få tillgång till hälsosam kost. Skolor, oavsett om de ligger i Aten eller Kopparberg, ska kunna söka pengar till att köpa in frukt och mjölk till sina elever. Hälsosammare barn, visst låter det som en fin satsning?

Så vad är det som orsakar sådan proteststorm bland de svenska parlamentarikerna i EU  – och inte minst hos allmänheten? Ja, framför allt handlar det om kostnaden för projektet. I veckan klubbade Europaparlamentet igenom en budget på 230 miljoner euro. Det är många äpplen och päron.

EU har ofta kritiserats för att vara för detaljorienterat. Man lägger alldeles för mycket tid, energi – och framför allt – pengar på kostsamma projekt på detaljnivå. I höstas handlade diskussionerna om tjockleken på plastpåsar (som skulle regleras inom EU) och nu är det alltså ett fruktprojekt som kräver hundratals miljoner euro.

Men det är egentligen inte pengarna i sig som är problemet. Problemet är att de här frågorna spelar EU-kritikerna rakt i händerna. ”Ja se här, nu lägger de massa pengar på skitsaker”, muttrar de. Och visst har de rätt. Men EU:s arbete är mycket större och viktigare än så – och det är det arbetet som kommer i skymundan för den här typen av bagatell.

Europaparlamentet ska syssla med övergripande frågor. Bananer och plastpåsar kan Ljusnarsbergs kommun besluta om själv.

I veckan besökte FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon Europaparlementet i Bryssel. På onsdageftermiddagen höll han ett ödesmättat tal inför EU:s parlamentariker och förväntningarna var minst sagt höga.

Ban Ki-moon inledde – på överraskande knagglig engelska – talet med en lång utläggning om extremismens brutala framfart i världen. ”Europa måste delta i arbetet mot IS framfart i Mellanöstern”, sa han. I det ligger att motverka att unga medborgare reser till Mellanöstern för att ansluta sig till IS-trupperna, men också att ta ansvar för dem när eller om de kommer hem. ”Tillsammans måste världen agera, mot extremism och terror”, upprepade Ban Ki-moon flera gånger till publikens applåder.

Sedan pratade han en lång stund om konsekvenserna av konflikterna i världen: De 50 miljoner människor som är på flykt – och de tusentals som dör på Medelhavet på väg till Europa. Ban Ki-moon gick hårt fram med humanitära argument. ”Saving lives must be our top priority” sa han och fortsatte att betona vikten av säkra alternativ till de farliga resorna in i Europa.

Därefter gled han in på ämnet om kvotflyktingar. Ban Ki-moon underströk att de 40.000 kvotflyktingar, som föreslagits EU, bara är en början. ”Show compassion and share the responsibility” uppmanade han medlemsländerna.

Här hade han en annan viktig poäng: Vilka signaler EU:s migrationspolitik spelar för resten av världen. Genom att ta humanitärt ansvar statuerar EU ett viktigt exempel för omvärlden – ett argument som vi sällan lyfter fram.

Ban Ki-moons tal var egentligen ganska förutsägbart. Han tackade för EU:s humanitära arbete och levererade en hel del klyschor om hur starka vi är tillsammans. Men han avslutade talet ganska fint:

”We live in a complex world. But we also live in a world of opportunities”. Det kan vara värt att ta med sig.

På uppdrag av FBI gick schweizisk polis in på ett lyxhotell i Schweiz och grep flera ledande medlemmar i Fifa. Varför FBI? Det förklaras av åklagaren Lorette Lynch på presskonferensen här nedan. Bland annat handlar det om att möten har hållits i USA, att det amerikanska banksystemet använts för att distribuera pengarna. Det handlar även om att det förekommit mutor vid konkreta fotbollsevenemang i USA. Schweiz har ett utlämningsavtal med USA. Det innebär att den schweiziska polisen ska ingripa om det finns en viss grad av misstanke.

Moderaten Finn Bengtsson har gått ut och sagt att han mobbas av sina partikamrater. Nåja, det är ju så att han har förklarat att han struntar i sitt eget partis linje om den så kallade decemberöverenskommelsen. Det är väl inte helt otippat att en riksdagsledamot som gör så råkar ut för intern kritik. Eskilstuna-Kuriren kommenterar detta i dagens ledare. Jag tycker bland annat att följande stycke kan vara värt att fundera över.

”Klagokören har nämligen inga svar på följdfrågorna, som förvisso ställs alldeles för sällan av nyhetsjournalister: Vad är alternativet till Decemberöverenskommelsen? Ska Sverige styras med en blocköverskridande majoritet? Eller ska Alliansen söka regeringsmakten och regera med stöd från SD?”

Jag kan enkelt plocka fram massor av argument mot Decemberöverenskommelsen. Men de som gnäller kanske ska ägna en liten stund åt att plocka fram alternativ. Värt att tänka på: Om Finn Bengtsson protesterar mot decemberöverenskommelsen, utan att presentera några alternativ. Ja, då förlorar han debatten. Det är rätt självklart. Och då går det alltid att klaga på mobbning i stället, då får vi en helt annan debatt som inte alls handlar om Decemberöverenskommelsen. Det är nämligen näst intill omöjligt för Anna Kinberg Batra att försvara sig mot vaga anklagelser om mobbning.

 

Här nedan är en presskonferens som Fifas ordförande Sepp Blatter höll för fyra år sedan. När han fick frågor om Fifas kris, så svarade han med att förneka att det var någon kris. Och presskonferens avbröts utan att fler kritiska frågor fick ställas. En journalist frågade lite försynt om inte en presskonferens var till för att pressen ska få ställa frågor.

Organisationen Transparency International har granskat Fifa. Så sent som för ett år sedan konstaterade Transparency International att Fifa bara genomfört halvhjärtade reformer. Bland Fifas förslag fanns att högsta ledningen i Fifa bara ska få sitta i två perioder. Men då hade ju Sepp Blatter fått avgå. Ett annat förslag är att omröstningarna om värdland för fotbolls-VM 2018 och 2022 ska göras om det skulle visa sig att mutor har förekommet. Men Sepp Blatter kommer sannolikt att väljas om på fredag. Och på en presskonferens i dag sade en företrädare för Fifa att VM i Ryssland och Qatar kommer att spelas. Han tillade också att valet av Fifa-president ska ske som planerat på fredag.

– Inget kan stoppa oss, förklarade han, enligt Expresssen.

Samtidigt har alltså sex ledande medlemmar i Fifa gripits på uppdrag av amerikanska FBI. Visst påminner Sepp Blatter om Bagdad-Bob – alltså den talesperson för Saddam Husseins regim som försäkrade att Badgad var under regimens kontroll strax innan de amerikanska stridsvagnarna rullade in.

Flera av pamparna i det internationella fotbollsförbundet Fifa har arresterats i Schweiz. Förvånad? Nej inte alls. Se denna granskning av mutkulturen inom Fifa. Sedan återstår det naturligtvis att se hur många av dem som gripits som kommer att fällas.

https://youtu.be/PP1mZDdAtdE

Det vore en otänkbar tanke att SVT eller någon annan tv-kanal skulle lägga in en särskild ljuddämpning för att tv-tittarna inte ska höra buropen under fotbollsmatch eller ishockeymatch. Men nu visar det sig att sådana åtgärder vidtogs under Eurovision Song Contest. Under rösträkningen buade delar av publiken när vissa jurygrupper gav tolv-poängaren till Ryssland. Inte nog med det. I stället klipptes applåder in. Nu räckte inte dessa åtgärder. Burop hördes ändå.

Jag vet, det är fult att bua. Och vi behöver inte gilla att folk buar. Men ska TV censurera sådana yttringar? Det är jag minst sagt tveksamt till. Om tv dessutom klipper in applåder i stället, så förlorar ju dessutom direktsändningen alla trovärdighet.

 

I dag är justitieminister Morgan Johansson i Örebro. Strax efter kl 14 träffade han företrädare för studieförbund, som arbetar med asylsökande.

Om Morgan Johansson är smart låter han studieförbunden spela en större roll, just eftersom de är fristående organisationer som inte behöver titta på ett regelverk så fort de göra något. De kan till exempel ge asylsökande svenskundervisning från första dagen.

Kruxet är: För att de ska få bidrag av staten krävs att deltagarna har ett svenskt personnummer. Nu har studieförbunden inte låtit sig hindras av det, utan bedriver en rätt omfattande verksamhet bland asylsökande på orter som Lindesberg, Kopparberg och Ställdalen.

– Det måste vi ändra på, sade Morgan Johansson om personnumren..

Nu är det inte hans område, utan det hör till gymnasie- och kunskapsminister Aida Hadzialics områden. Så det blir intressant att se hur läget är om Morgan Johansson kommer tillbaka om ett år.

 

Kul att Sverige och Måns Zelmerlöw vann i Wien. Men jag frågar mig också. Hur kändes det för de ryska makthavarna att Conchita Wurst satt och intervjuade den ryska artisten Polina Gagarina under tävlingen. Conchita Wurst måste framstå som sinnebilden av det dekadenta väst i Putins ögon. I Ryssland stiftas lagar mot homosexualitet. I Ryssland arresteras människor som försöker arrangera Pride-parader.

Tävlingar som European song contest är allt annat än harmlösa. De står faktiskt för  något. För diktaturer  och auktoritära regimer i Europa är det ett sätt att bjuda på lite ”skådespel åt folket”. Men ryska tv-tittare måste  rimligtvis fundera  över vad det är som händer i  tv-rutan. Och när tävlingen hölls  i Baku passade den  svenska artisten Loreen på att träffa företrädare för oppositionen mot landets auktoritära  regim.

Här nedan en intervju som BBC gjorde med Conchita, bland annat om den ryska kritiken.