Självklart ska resor till IS förbjudas

I dag presenterar regeringen en strategi för att hantera hotet från IS. Ett av förslagen är att kriminalisera resor till IS. Det finns ett motargument som dyker upp ibland. Det är att familjer till dem som reser skulle dra sig för att ringa till berörda myndigheter. Men det blir lite som att legalisera brott, med motiveringen att brottslingens familj ska ha lättare att höra av sig. Det är inte ett hållbart argument. Jag anser således att det är rätt att kriminalisera resor. Vi ska använda alla de redskap som rättsstaten kan ta till.

Däremot tror jag inte att en kriminalisering är någon alexanderhugg som löser problemet. Om en person återvänder från Syrien kanske personen säger att han eller hon deltagit i biståndsarbete. Då gäller det att bevisa brott. Jag har sagt förut – och menar även i dag – att polisens vardagsarbete är det kanske allra viktigaste. Vi ska poliser som rör sig i exempelvis Vivalla och ringar in kriminella gäng. För påtagligt ofta rekryteras IS-krigare bland personer som lever på marginalen. Det har också förekommit att småkriminella går omkring på torgen och har synpunkter på kvinnors klädsel, med hänvisning till islam. Polisens närvaro är också en markering till de boende i dessa områden att myndigheten finns till för dem. Nästa gång Rikskriminalen kartlägger utanförskapsområden hoppas jag att Vivalla och Oxhagen inte finns med över områden där kriminella kan agera öppet. Det leder till ett säkrare Örebro. Och det leder till att det blir svårare för IS att rekrytera.

 

Nej, jag är inte upprörd över att en dömd advokat hjälper SD

Expressen avslöjar i dag att en ”tidigare ekobrottsdömd skalbolagskung” hjälper Sverigedemokraterna att skapa ordning och reda i partiets uppenbarligen rätt trassliga bolagsaffärer. Mannen är tidigare dömd till fängelse. Men när jag kommer ner en bit i artikeln så framkommer det att domen vann laga kraft år 2005. Alltså för exakt 10 år sedan.

Min inställning är följande: En person som avtjänat sitt straff ska få chansen att återgå till ett normalt liv. Om SD anlitat en advokat som var dömd för tre år sedan hade det haft större allmänintresse, kanske fem år. Men inte 10 år.

 

Kolla om den du skjutsar på cykeln har giltiga handlingar!

Ajdå, det här var ju inte meningen. Det har faktiskt uppstått en laglig väg för asylsökande att komma till Europa. I gränsområdet mellan Norge och Ryssland har det den senaste tiden kommit 133 asylsökande, i huvudsak från Syrien. Och de har faktiskt rätt att ta sig till Norge den vägen.

Många frågar sig hur det kommer sig att asylsökande anlitar smugglare. Jo, det är deras enda alternativ. Å ena sidan är det alltså en laglig rätt att söka asyl för en person som lyckats ta sig in i EU. Å andra sidan är det olagligt att ta sig till EU. Du får inget visum. Du kan inte köpa en vanlig flygbiljett. Det är dessa regler som öppnar för smugglare.

Tjänstemännen på EU-kommissionen i Bryssel inser detta. Kommissionen har agerat för att hitta fler lagliga vägar.  Så det kaos som nu uppstått kring EU:s gränser är ett resultat av medvetna politiska beslut.

Men längst uppe i norr har det uppstått en lucka, som asylsökande kan utnyttja. Vem som helst har nämligen rätt att resa från Ryssland till Norge på ett fordon, dock inte till fots. Alltså har asylsökande syrier börjat ta sig till Norge med cykel.

Det har nu lett till att norska myndigheter uppmanar personer att inte skjutsa någon person på cykeln utan att först kolla om han eller hon har giltiga handlingar. Men olagligt är det inte. Det återstår att se om detta kryphål kommer att täppas igen.

 

 

 

Jaha, är du trött på regnbågsflaggor. Du får nog stå ut med dem!

Det är Pride-vecka i Örebro. En del tycker det är kul. Andra bryr sig kanske inte så mycket. Och så finns det personer som tycker hjärtligt illa om Pride. Här är några av de läsarkommentarer som kommit in till en av dagens nyhetstexter om Pride.

Signaturen ”Sverige vakna” skriver till exempel så här:

”Förstår inte detta behov att manifestera sin sexuella läggning, vill ha hetropride och ännu hellre Sveridepride där vi svenskar hyllar vår historia och våra svenska värderingar, ja alltså inte de värderingar som politiker och vänsterpressen försöker köra ner i halsen på oss utan vår medgivande.”

Signaturen ”Sunt förnuft” skriver:

”Låt folk dela säng med vem dom vill. Det har ingen annan med att göra.”

Och ”Kronhjorten” anser att ”HBTQ och dess parader har gått för långt.”

Jag delar ju uppfattningen att ”låt folk dela säng med vem dom vill”. Och numera får ju folk dela säng med vem de vill. Fast så har det inte alltid varit. Det skulle dröja till 1944 innan homosexualitet avkriminaliserades. Fram till 1979 var homosexualitet officiellt klassat som sjukdom. Och det förekommer även i dag att homosexuella trakasseras. Går vi till andra länder finner vi flera exempel där homosexualitet kan leda till dödsstraff. Och när homosexuella vill gifta sig har det ända fram till våra dagar funnits politiker och partier som vill säga stopp.

Regnbågslfaggan symboliserar mångfald.

Blir du eller andra blir störd  – hur ska vi hantera det? Ja, du kan ju uttrycka din ilska på NA:s kommentarsfält. NA:s kommentarsfält, liksom rätten att demonstrera, finns reglerad i våra grundlagar. Så det står signaturen ”Sverige vakna” fritt att arrangera en ”heteropride” som hyllar ”svenska värderingar”. För mig är svenska värderingar tolerans, demokrati och öppenhet. Men där kan vi ju ha olika uppfattningar. Det står i regeringsformen att  ”den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på
allmän och lika rösträtt.”

Riskfritt för Folkpartiet att byta namn?

Folkpartiets partiledning funderar tydligen på att byta namn. Ja, det kan nog vara en god idé. Men bara under förutsättning att namnbytet ingår i en omvandling av partiet. Då kan ett byte av så symbolisk grej som partinamnet förstärka förnyelsen. Fast problemet är att Folkpartiet behåller den kanske främsta symbolen, det vill säga partiledaren.

Det som skapade Moderaternas succé 2006 var att partiet bytte politisk inriktning. I stället för att plädera för att montera ner välfärdsstaten lovade partiet att exempelvis satsa mer än Socialdemokraterna på sjukvården, oavsett vad Socialdemokraterna sade. Moderaterna blev kollektivavtalskramare. Och när skatter skulle sänkas, riktades sänkningarna till låg- och medelinkomsttagare. Det gick så långt att Socialdemokraterna i praktiken omfamnade en stor del av skattesänkningarna – om än med visst tandagnissel. Detta gick att göra för att Moderaterna även bytte partiledare. De nya Moderaterna hade varit en omöjlighet med Bo Lundgren eller Carl Bildt som partiledare. Det är något för Folkpartiets partistyrelse att fundera över.

Riksdagsledamoten Mathias Sundin säger till Expressen att han bedömer det som riskfritt för Folkpartiet att byta namn. Riskfritt! Ja, om det är ett argument för att byta namn, så är det kris.

 

Hallå! Det är inte konstigt att Kinas tillväxt bromsas.

Vi upplever alltså åter igen ”börskaos”. Just ordet ”kaos” brukar dyka upp lite väl ofta. Så fort det inträffar något som vi inte riktigt räknad med. Det kan vara något så litet som att en kontaktledning rivs ner i trakten av Frövi. Jag fick uppleva en liten variant av ”tågkaos” när jag skulle till Stockholm igår. Och de senaste dagarna har det varit ”börskaos”. Många har sålt sina aktier. Och oron koncentreras till vad som händer med Kina.

Jag kan möjligen fascineras av nervositeten på börsen. Hade de som nu i panik säljer sina aktier läst exempelvis Värlsbankens rapporter om Kina, så hade sett följande: Kina har växt så det knakar sedan slutet av 70-talet. 600 miljoner människor har lyfts från absolut fattigdom. Men nu går Kina in i ett nytt skede. Det är en sak att få ett mycket fattigt land att lyfta till att bli ett medelinkomstland. Det är en helt annan sak att gå vidare, att få ekonomin att lyfta ett steg till – att få Kina att gå till att bli en modern välfärdsstat. Dels innbär övergången i sig att ekonomin växer långsammare. Nu talar vi alltså om att Kinas ekonomi kanske växer med 7-8 procent i stället för över tio procent. Dels måste Kinas ledare nu gå vidare med politiska och ekonomiska reformer. Fortfarande lever nästan 100 miljoner människor i absolut fattigdom. Kina brottas med enorma miljöproblem, där det är direkt hälsofarligt att vistas i exempelvis Peking. Den enorma korruptionen är ett annat bekymmer. En god grogrund för att bekämpa korruption är till exempel en fri press och att människor törs protestera mot makthavare.

Kina står alltså inför ett vägval. Om landets ledning vill fortsätta att utveckla välfärden (vilket den sannolikt vill) måste den gå vidare och fatta ett antal beslut som kan kännas obekväma. Alternativet: Kina förblir ett medelinkomstland, men fastnar där – och får svårt att gå vidare.

Men tillväxten i Kina kommer under alla omständigheter att bromsas.

Kräver S-kvinnor att Sverige ska gå i krig?

Det socialdemokratiska kvinnoförbundet kräver en ”internationell aktion för att skydda civilbefolkningen och bekämpa IS härjningar”. Det sägs ju inte uttryckligen att det handlar om att gå i strid. Men det är svårt tolka på något annat sätt.

I grunden sympatiserar jag med  den hållningen. Att bekämpa Islamiska staten är att strida för internationell fred och säkerhet. Och när rekryterare från IS verkar i områden som Vivalla, blir det ett svenskt säkerhetsintresse att bekämpa organisationen.

Vi har dessutom att hantera den största internationella flyktingkrisen sedan andra världskriget. Många  av Europas länder står  handfallna. Några länder bombar i och för  sig Islamiska statens ställningar. Men det har  ju inte  haft någon större effekt.

Problemet med kravet från S-kvinnorna är att det inte finns några som helst förutsättningar för en internationell aktion. Det finns en rad stater som vill bekämpa IS. Men där slutar enigheten. Saudiarabien vill gärna bekämpa IS, men har  inget principiellt mot de straffmetoder som IS använder, typ att hugga huvudet av folk. Turkiet bekämpar  gärna  IS, men vill ännu mer bekämpa de kurdiska styrkor som går i spetsen för kampen mot  IS. Iran avskyr IS som pesten, men deltar samtidigt i en maktkamp med Saudiarabien. USA inser att  landet måste bekämpa  IS, men vill inte använda markstyrkor, eftersom det är politiskt kontroversiellt.

Det kommer att dröja innan vi ser att omvärlden tar ett helhetsgrepp i kampen mot IS. Och  när IS väl är nedkämpat återstår något ännu svårare: att skapa ett styre som de  människor som i  dag  lever i IS-kontrollerat område upplever som legitimt.

En del av förklaringen till IS framgångar 2014 och 2015 är att USA underskattade svårigheterna att bygga upp ett nytt Irak, sedan Saddam Hussein jagats bort från makten år 2003.

Som sagt: I  grunden sympatiserar jag med tanken på ett militärt ingripande. Jag anser att det var rätt av Nato att bomba serbiska styrkor för att upphäva belägringen av Satrajevo 1995. Jag anser att det var rätt av Nato att bomba Serbien, för att få stopp på trakasserierna mot albanerna i Kosovo. Men då fanns det en plan för vad som skulle  hända sedan.  Någon sådan plan  finns inte för Syrien. Och då är det bäst att låta bli.

 

Aftonbladet och Jan Björklunds kulspruta

Socialdemokratiska Aftonbladet har  i dag en ledare om ”kulsprutan” Björklund. Naturligtvis är tidningen motståndare till sådant som marknadshyror.  Det ligger så att säga i sakens natur.  Och det är väl bra att vi tycker olika.

Men inledningen till  ledaren är  ett attack mot Jan Björklunds skolpolitik. Han beskrivs som ”kulsrputan” som lade fram det  ena förslaget efter det andra för att förändra skolan. Men skolan blev ju bara sämre. Pisa-resultaten var ju sämre när Björklund avgick när han tillträdde.

Det där är populism när den är som sämst. Gjorde Björklunda allting rätt? Nej, naturligtvis inte. Till exempel  har tankesmedjan Timbro nyligen pekat på att reformen med lärarlegitimationer inte blev så lyckad.

Men sanningen är att många av Björklunds reformer inte syns i Pisa-mätningarna förrän om om flera år. En av de stora reformerna var en ny  lärarutbildning. Då ska alltså först studenterna gå igenom en flera år lång lärarutbildning. Och sedan ska de undervisa de nya eleverna i nio år,  innan resultatet rimligen kan synas i en Pisa-mätning.

Notera också att den nuvarande regeringen behåller Björklunds reformer. Och Aftonbladets ledare kräver inte att den  nya lärarutbildningen ska upphävas, inte heller att den nya skollagen  ska  rivas upp, inte heller att den nya läroplanen ska slopas.

Fanns det saker som Björklund borde ha prioriterat annorlunda. Ja, så är det säkert. Han kanske tidigare skulle ha satsat några miljarder på vidareutbildning av dagens lärarkår. Vi kan ställa frågan om systemet med förstelärare kunde ha införts ännu tidigare. Men faktum kvarstår: Jan Björklund satsade på långsiktiga reformer  av skolan. Och effekten av dessa reformer  kan bedömas första om flera år.

 

 

 

Finland förbereder sig för ökat flyktingmottagande

Förra året kom 3 651 asylsökande till Finland. Nu ändras läget snabbt. Finland beräknas i år få ta emot 15 000 asylsökande. Och nu gäller EU:s gemensamma regler för asylmottagning. Det är till exempel EU:s regler som gäller när en asylsökande ska få sin ansökan behandlad.

I april var jag ett par dagar i Helsingfors för att följa den finska valrörelsen. Bland annat var vi en grupp svenska journalister som träffade ledningen för den finska centralbanken. Med bekymrad min visade de upp diagram över Finlands ekonomiska utveckling. Ett av problemen är att tillgången till arbetskraft pekar nedåt. Jag frågade alltså om Finland av strikt ekonomiska skäl borde ta emot fler flyktingar från Syrien. Svaret blev ja.

Sedan hölls val. Och det bildades en regering där Centerpartiet, Samlingspartiet (motsvarar Moderaterna) och det nationalistiska Sannfinländarna ingår. En av Sannfinländarnas profilfrågor har (naturligtvis) varit att vara motståndare till flyktingmottagning. Hur låter det då från Sannfinländarnas ministrar i dag? Jo inrikesminister Petteri Orpo säger till Hufvudstadsbladet att Finland inte kan undgå sitt ansvar.

– Vi måste helt enkelt inse att Finland är en del av EU, och den här världen, och vi måste tillsammans bära ett ansvar för att hjälpa människor i nöd. I debatten cirkulerar allehanda information, en del dirakta felaktigheter. De söker sig hit för att Finland är tryggt – knappast för att utnyttja våra sociala förmåner – och vi kan inte tro på att lösningen är att stänga gränserna, säger han.

SD störst? Ja, kanske

Enligt Yougov är Sverigedemokraterna just nu största parti, med 25,2 procent av väljarna bakom sig. Just Yougovs mätningar är hårt kritiserade. Å andra sidan har det visat sig att Sverigedemokraterna har underskattats i många mätningar inför val.

Men det finns två noteringar att göra: I takt med att Sverigedemokraterna stiger i mätningarna verkar partiets retorik att bli grovare. Det spelar liksom ingen roll längre. Partisekreteraren Richard Jomshof kan öppet säga att judar gärna får bo i Sverige eftersom de är så få. Riksdagen kan få en vice talman som ena stunden säger att judar inte är svenskar och andra stunden säger att var och en måste få välja sin egen identitet (men så står det inte i partiets program). I EU-parlamentet röstar Sverigedemokraterna som om det var Putin som hade en direktlinje till partiets parlamentariker. Och så väljer partiet att vara med i en partigrupp i EU, där ledaren hyllar Putin som sin hjälte. När de tragiska Ikea-morden inträffade så var Björn Söder åter igen framme och sade att detta var resultatet av invandringspolitiken, utan att egentligen ha en aning om vad dådet berodde på.

Och de andra partierna famlar. Någon tydlig strategi mot Sverigedemokraterna finns inte. Även journalister famlar. En av de få som verkligen försökt pressa Jimmie Åkesson på rasismen som uppenbarligen finns i partiet är den norske underhållaren Skavlan.

Varför inte göra som Sverigedemokraterna efterlyser: Behandla dem som alla andra. Hade en företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet eller Centern sagt samma saker som Richard Jomshof så hade företrädaren fått sparken inom loppet av några timmar. Medierna hade hängt på som blodiglar. Det är alltså ren lögn att påstå att SD behandlas hårdare än andra partier. Det är precis tvärt om. Partiet behandlas med en påtaglig mesighet.