Aftonbladet och Jan Björklunds kulspruta

Socialdemokratiska Aftonbladet har  i dag en ledare om ”kulsprutan” Björklund. Naturligtvis är tidningen motståndare till sådant som marknadshyror.  Det ligger så att säga i sakens natur.  Och det är väl bra att vi tycker olika.

Men inledningen till  ledaren är  ett attack mot Jan Björklunds skolpolitik. Han beskrivs som ”kulsrputan” som lade fram det  ena förslaget efter det andra för att förändra skolan. Men skolan blev ju bara sämre. Pisa-resultaten var ju sämre när Björklund avgick när han tillträdde.

Det där är populism när den är som sämst. Gjorde Björklunda allting rätt? Nej, naturligtvis inte. Till exempel  har tankesmedjan Timbro nyligen pekat på att reformen med lärarlegitimationer inte blev så lyckad.

Men sanningen är att många av Björklunds reformer inte syns i Pisa-mätningarna förrän om om flera år. En av de stora reformerna var en ny  lärarutbildning. Då ska alltså först studenterna gå igenom en flera år lång lärarutbildning. Och sedan ska de undervisa de nya eleverna i nio år,  innan resultatet rimligen kan synas i en Pisa-mätning.

Notera också att den nuvarande regeringen behåller Björklunds reformer. Och Aftonbladets ledare kräver inte att den  nya lärarutbildningen ska upphävas, inte heller att den nya skollagen  ska  rivas upp, inte heller att den nya läroplanen ska slopas.

Fanns det saker som Björklund borde ha prioriterat annorlunda. Ja, så är det säkert. Han kanske tidigare skulle ha satsat några miljarder på vidareutbildning av dagens lärarkår. Vi kan ställa frågan om systemet med förstelärare kunde ha införts ännu tidigare. Men faktum kvarstår: Jan Björklund satsade på långsiktiga reformer  av skolan. Och effekten av dessa reformer  kan bedömas första om flera år.

 

 

 

Publicerat av

Lars Ströman

6 reaktioner till “Aftonbladet och Jan Björklunds kulspruta”

  1. Eva Franchell skriver ännu en artikel om någon hon i grunden själv inte har en aning om. Att som ledare kalla någon "kulsprutan" när dagens Sverige består av 100-tusentals människor som flytt krig och förtryck är inte så genomtänk.
    Jag gillar inte Björklund men jag tror ändå att han behövs i Alliansen för att dom ska ha en chans att vinna valet 2018, om Alliansen består av 4 unga kvinnliga partiledare tror jag tyvärr dom kommer ha svårt att locka den stora massan av människor som behövs för att vinna valet.

  2. Att den nuvarande minoritetsregeringen inte river upp alliansens skolreformer kan inte rimligtvis uppfattas som en bekräftelse. Förutom den aktuella parlamentariska situationen kan ju inte regeringar ägna sig åt att riva upp varandras skolpolitik hela tiden. Men Timbros kritik av lärarlegitimationerna är intressant. Näringslivshögern gillar rent allmänt inte formella kompetenskrav på företagande. I det här fallet hadlar det om att friskolor riskerar att inte kunna anställa okvalificerade, det vill säga billiga, lärare. Det har dröjt förvånansvärt länge innan Timbro satte ner foten i frågan. Kanske ville de inte ta debatten så länge regeringen var blå.

    1. JEO – om du för en gång skulle la Marx åt sidan, kanske du skulle kunna läsa vad Timbro säger. Läs och går om!

  3. Utan att gå in på skribentens argument för att Björklund misslyckats så måste jag säga att "kulsprutan" är ett väldigt passande smeknamn – för jag tror inte att det finns någon utbildningsminister i vår historia som lagt fram och drivit igenom så många förslag på förändring som Björklund. Och även om allt han inte gjorde var dåligt (så klart, genomför man hur många förslag som helst så är det givet att i alla fall några av dem är vettiga) så var reformtempot i sig ett problem. Dels för att det hela tiden infördes nya saker innan lärarna hunnit lära sig de gamla sakerna, dels för att det är tydligt att mycket av det han genomförde helt enkelt inte var ordentligt genomtänkt – lärarlegitimationsdebacklet är ett tydligt exempel. Sen finns det de tillfällen då han pressat igenom reformer helt döv för expertisens protester, som t ex med tidigare betyg. Vid betyg i 4:an så var det till och med en rapport han själv beställt som råkade komma fram till rakt motsatt slutsats som han önskade som han ignorerade.

    Med tanke på det senare så är jag oroad för att de reformer han införde på områden som faktiskt behövde reformeras (som lärarutbildningen) verkligen kommer leda till några egentliga förbättringar. Du säger att det kommer ta år innan man på riktigt kan utvärdera hans arv (utöver att konstatera det temporära kaos som inträffade under hans faktiska period som utbildningsminister) – det håller jag med om. Det finns dock en stor risk att även den utvärderingen kommer visa på att han hade fel.

    Och för övrigt så har inte regeringen möjlighet att rösta bort några av Björklunds förslag (det är bara att titta på hur långt de kom med att blocka betyg i 4:an, trots att alla tre partier på vänsterkanten var starkt emot). Det skulle krävas antingen att någon av Allianspartierna hugger sina allierade FP i ryggen eller att stockkonservativa SD plötsligt fick för sig att bedriva socialliberal skolpolitik för att det ska ske och jag vet inte vilket av de två scenariona jag ser som mest otroligt.

  4. Jan Björklund har ju inte precis "slumrat i godan ro" som chef för Utbildningsdepartementet – där har man haft fullt upp. Annat var det förr i tiden – då gick det mycket lång tid innan det hände något – mycket beroende på att (S) använde den ministerposten, som väntrum till annat uppdrag. 12 ministrar på 20 år talar sitt tydliga språk. Men S behövde å andra sidan ingen utbildningsminister, skolan skötte ju i alla fall S Arvidsson (S) och ordförande i Föreningen Sverige-DDR. Björklund är utan tvekan den mest inflytelserika och kompetenta utbildningsministrar sedan Fridtjuv Berg. Björklund kan nog inte förvänta sig något erkännande från vänsterdebattörer eller Aftonbladet liksom Berg inte fick något erkännande – trots att det gått hundra år sedan han var minister. .

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *