Riskfritt för Folkpartiet att byta namn?

Folkpartiets partiledning funderar tydligen på att byta namn. Ja, det kan nog vara en god idé. Men bara under förutsättning att namnbytet ingår i en omvandling av partiet. Då kan ett byte av så symbolisk grej som partinamnet förstärka förnyelsen. Fast problemet är att Folkpartiet behåller den kanske främsta symbolen, det vill säga partiledaren.

Det som skapade Moderaternas succé 2006 var att partiet bytte politisk inriktning. I stället för att plädera för att montera ner välfärdsstaten lovade partiet att exempelvis satsa mer än Socialdemokraterna på sjukvården, oavsett vad Socialdemokraterna sade. Moderaterna blev kollektivavtalskramare. Och när skatter skulle sänkas, riktades sänkningarna till låg- och medelinkomsttagare. Det gick så långt att Socialdemokraterna i praktiken omfamnade en stor del av skattesänkningarna – om än med visst tandagnissel. Detta gick att göra för att Moderaterna även bytte partiledare. De nya Moderaterna hade varit en omöjlighet med Bo Lundgren eller Carl Bildt som partiledare. Det är något för Folkpartiets partistyrelse att fundera över.

Riksdagsledamoten Mathias Sundin säger till Expressen att han bedömer det som riskfritt för Folkpartiet att byta namn. Riskfritt! Ja, om det är ett argument för att byta namn, så är det kris.

 

Publicerat av

Lars Ströman

7 reaktioner till “Riskfritt för Folkpartiet att byta namn?”

  1. Jag förmodar att det finns några som vill att det ska heta bara Liberalerna, eller något ditåt. Nåja, man får väl säga att de nått vägs ände med strategin att ta vilken politik som helst och utnämna den till liberal. Genom att kalla hela partiet det istället kanske man hoppas slippa alla folkpartister som ständigt står och försäkrar att deras olika taktik- och panikutspel i själva verket alltid är "klassisk liberalism".

    1. Sing JEO analys är som vanligt "käpprätt åt helvete". Påstå att Folkpartiet är "klassisk liberalism" visar att JEO är fullständigt historielös. Gå hem och läs historia. Du missar en Gunnar Helén, "samarbetsingenjören" med jämlikhetspatos och rättvisa samarbetade med (S) i såväl med utveckling av grundskolan,- en likvärdig skola för alla – som ekonomi, vilket belönades av väljarkåren i valet 1973 med att fly från partiet. Du missar en Bertil Ohlin som med fas hävdade statens ansvar för arbetslösa, sjuka och människor som har det svårt. Du missar en Fridtjuv Berg, som med politisk mod och stort engagemang "stack håll" på parallellskolesystemet och införde en bottenskala likvärdig för alla. Du missar alla de liberaler som slogs och kämpade för rättvisa, kämpade för lika rösträtt, som kämpade mot monarkin och envälde. Du missar en Karl Staaf som avgick som statsminister – trots att han hade Riksdagens förtroende – han avgick i protest mot kungamaktens försök att hävda regeringsmakt.. Som sagt: Gå hem och läs historia!

      1. Jag har inte påstått att Folkpartiet står för klassisk liberalism, utan jag påtalade det faktum att dagen folkpartister ofta ägnar sig åt att hävda att deras politik är klassisk liberalism. "Liberalt" har blivit en etikett som man tycks kunna sätta på lite vad som helst.

        1. Har inte själv koll på om någon i dagens Folkparti uttryckt sig på så sätt – men det kan nog ha hänt. Vederbörande har då mycket liten aning om vad klassiskt liberalism står för. Liberalism är ett positivt värdeladdat ord – i alla fall om vi ser till olika undersökningar om ord och dess värde – flera partier i såväl Sverige som övriga Europa använder ordet utan att egentligen veta dess betydelse. Liberalism är mångfasetterat och flera inriktningar finns. Dagens Folkparti uppfattar jag är i stor utsträckning en liberalism med förankring i humanism, judisk-kristen idétradition, frihet, människans okränkbarhet etc. Liberalismen med förankring i frisinnet och som Bertil Ohlin gav namnet Socialliberalism betonar kanske i större utsträckning det sociala ansvaret och statens interventionistiska politik. Men båda riktningarna betonar människans frihet, egna ansvaret, demokrati som utgår från folket, människans okränkbarhet och båda är för ett välstånd som finansieras kollektivt och ger samma förmåner till alla. Men som utifrån betraktare av politiska partier finns det nog skäl att Folkpartiet förtydligar och artikulerar sin liberala politik. Det här jag skriver är min uppfattning av Folkpartiet – en folkpartist kanske skulle skriva på annat sätt och betona andra saker.

  2. Javisst bort med jan björklund den ende alliansledare som inger lite förtroende och byt ut parti namnet till förslagsvis, föredetta riksdagspartiet liberalerna.

  3. Ett förtydligande av liberalismen är nog på sin plats, såväl i namnet som i innehållet. Partiet heter ju idag "Folkpartiet – liberalerna", men det sägs bara den första delen. Liberalismen hade sin glansperiod under sent 1800-tal fram mot 1920-talet. I kölvattnet av 1800-talets nationalism och tribalism växte liberalismen och kom under sekelskiftet 1800/1900 vara det dominerande politiska partierna – det fanns flera liberala sammanslutningar i såväl Riksdag som i det civila samhället. Folkpartiet – liberalerna var en av flera och Frisinnade landsföreningen en av de större en annan – båda samverkade med liberala sammanslutningar i Riksdagen. I dag ser vi en många gånger mycket aggressiv nationalism och en önskan mot en tribalisering. Debattklimatet i dag liknar i många stycken det som var under 1800-talet – framhållande av den egna nationen, protektionism, och slutenhet. I det perspektivet är det i dag mer än nödvändigt att Folkpartiet, som är ett liberalt parti, förtydligar sin liberala politik och artikulerar sitt budskap, som motvikt mot nationalismen och tribaliseringens mörka krafter. .

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *