Kosmetika-kedja tar ställning mot frihandel

Min dotter behövde köpa något  i en  kosmetikabutik, så jag följde med henne dit. Och just den här kosmetika-kedjan har  en tydlig miljöprofil, bland annat tar den ställning mot de pågående frihandelsförhandlingarna mellan EU och  USA, TTIP.

Så jag hamnade i en diskussion med en av de anställda. Och på något sätt är det hela tiden EU-kommissionen och de som förhandlar som befinner sig i ett underläge. För kritiken mot TTIP går ut på att vi typ ”riskerar” att få tillåta fler farliga kemikalier. EU-kommissionen  kan tjata och tjata och tjata om att det inte blir något amerikanskt hormonkött som kommer till EU, att farliga kemikalier även i fortsättningen kommer att vara förbjudna och så vidare.

Men så länge det inte finns ett färdigt förhandlingsresultat kan någon säga att det möjligen skulle kunna bli någon försämring någonstans. Det går inte att bevisa motsatsen förrän det finns ett färdigt förslag till avtal.

Men se saken så här: Vi kan tycka vad som helst om EU och USA. Men om vi jämför EU och USA med länder som Kina och  Indien så ligger EU och USA hästlängder före när det gäller miljön. Om EU och USA kan sätta standarden för miljön, genom ett gemensamt förhållningssätt, så är det sannolikt att det kommer att få även andra länder att anpassa sig.

Är Ungern Sverigedemokraternas nya favoritland?

Sverigedemokraterna gjorde ett utspel om flyktingar här om dagen.  Erik Almqvist, som numera sköter en del av partiets mediestrategi från sitt hem i Ungern, tyckte att utspelet var lite väl vekt i en diskussion på Facebook. Men partisekreteraren Richard Jomshof svarade så här:

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här.”

Ujujuj, va jobbigt. Eftersom medieklimatet inte är som i Ungern måste alltså Sverigedemokraterna ”anpassa” budskapet. Så egentligen tycker partiet inte riktigt som företrädarna säger. Och det hade varit bekvämare om medieklimatet hade liknat det som råder i Ungern.

I Ungern finns det ett statligt organ med befogenhet att bötfälla medier. Det styrande högerpartiet Fidesz styr denna institution.

I Ungern drar staten undan annonsering från regeringskritiska medier.

I Ungern försökte regeringen att inrätta en särskild skatt för att slå till mot den största oberoende tv-stationen.

I Ungern säger premiärministern att han betraktar diktaturerna i Ryssland, Kina och Azerbaijdzjan som föredömen.

I en valkampanj i Ungern är det i stort sett bara regeringspartiets affischer som syns.

Erik Almqvist har ju redan tidigare uttryckt sympati med diktaturkramaren Viktor Orban. Nu kommer tongångar som drar åt samma håll från Sverigedemokraternas partisekreterare. Men eftersom Sverige inte är som Ungern så tvingas partiet att ”anpassa” budskapet, alltså försöka locka väljare med att säga något som partiledningen egentligen inte menar.

Välkommen till det kungliga livet Prins Nicolas!

SVT backar för den opinion som kräver att prins Nicolas dop ska direktsändas. Kompromissen är att det blir en lite kortare sändning. Inget studiosamtal i samband med dopet.

Formellt så ingår prinsen i tronföljden (även om det förefaller otroligt att han skulle bli kung), så visst är dopet i den meningen en statsangelägenhet. Och SVT bedömer tydligen att allmänintresset är så stort att det måste bli en direktsändning.

Välkommen till det kungliga livet prinsen! Direktsändningen av ditt dop är bara början! Kamerablixtar kommer att föreviga det ögonblick när du börjar skolan. Och när du blir lite äldre och träffar tjejer, kommer varje skvaller om vilka tjejer du umgås med att bli hårdvara. För att inte tala om ifall någon lyckas fånga en kram eller en puss på bild! Privatliv? Ja, ett sådant kommer du nog trots allt att ha. Men din personliga frihet kommer att bli starkt begränsad. Din frihet är faktiskt ett argument mot monarkin.

Nu ska EU:s regeringschefer gnissla tänder

När EU:s stats- och regeringschefer träffas i dag, så kanske stämningen är irriterad. Åtminstone bland de fyra länder som igår blev överkörda i ministerrådet. Men uppriktigt sagt, det är en gammal tradition inom EU. När saker ställs på sin spets händer det bland regeringscheferna som bryter den vanliga diplomatiska etiketten. Margaret Thatcher drämde handväskan i bordet och skrek ”jag vill ha tillbaka mina pengar” på 80-talet. Spaniens Felipe Gonzalez lämnade rummet i vredesmod och smällde igen dörren på 90-talet. Den tyske förbundskanslern Helmut Kohl sprang efter – och lovade bort ytterligare några miljarder av tyska skattebetalares pengar för att betala vägbyggen och infrastrukturprojekt i Spanien.

Så där är det ibland. Och mötet just den här kvällen kan vara en sådan kväll där gnisslas tänder. Men det är varken nytt eller unikt.

Nu är frågan vad de kan enas om. Nu när frågan om flyktingkvoterna är avklarade kan de lyfta blicken och fundera över vad de kan göra för att förebygga den fortsatta flyktingvågen.

De kommer med all säkerhet att säga något om ökade diplomatiska ansträngningar för att få slut på konflikten i Syrien. Men i den frågan har EU-länderna inte mycket makt. Makten ligger hos dem som finansierar kriget, till exempel Ryssland och Iran.

Det kommer att bli ökade anslag till de länder som tagit emot många flyktingar från Syrien, till exempel Turkiet och Libanon.

Det har väckts ett förslag att upprätta en särskild fond för Syrien. En grundplåt till fonden kommer från EU:s gemensamma budget. Men även medlemsländerna och länder utanför EU förväntas bidra.

Stats- och regeringscheferna kommer att erbjuda stöd till Grekland så att landet kan bygga upp en fungerande asylmottagning. Enligt ett förslag från kommissionen ska Grekland få sex månader på sig att göra detta. Därefter ska landet åter igen kunna betraktas som tillräckligt säkert för att kunna ta emot Dublin-överföringar. (Dublinförordningen säger att flyktingar ska söka asyl i det första EU-landet som de kommer till).

EU-kommissionen vill inrätta flera ”hot-spots” i Grekland och Italien där EU hjälper de nationella myndigheterna att hantera de flyktingar som kommer.

Enligt ett förslag ska det också bli ökade anslag till FN:s matprogram, för att förbättra förhållandena i flyktinglägren. Åter igen blir det en kombination: En del pengar direkt från EU:s budget och en del pengar från medlemsländerna.

Det talas också om att bygga upp en gemensam europeisk kustbevakning.

Toppmötet har status som informellt toppmöte, så det återstår att se hur långt de går i att säga vad de kommit överens om.

 

Slovakien stämmer EU – men förlorar sannolikt

Slovakiens premiärminister Roberto Fico säger nu två saker. 1. Slovakien kommer att stämma EU inför EU:s domstol. Lite oklart vad han menar. Men rimligtvis måste den slovakiska regeringen då stämma Europeiska unionens råd, alltså ministerrådet, som nu har beslutat om bindande kvoter för flyktingar. 2. Roberto Fico säger att den slovakiska regeringen kommer att vägra följa beslutet om fördelning av flyktingar så länge han sitter vid makten.

Men då sätter han sig själv i en märklig sits. Slovakien har all rätt att stämma ministerrådet, om den anser att beslutet som tagits skulle strida mot fördraget. Men jag har mycket svårt att tro att domstolen skulle gå på den linjen. Och det ögonblick som den slovakiska regeringen lämnar in en stämning till EU:s domstol, så säger regeringen också att den erkänner EU:s rättssystem. När den slovakiska regeringen förlorar domstolsförhandlingen, så blir det ombytta roller. Då kan EU-kommissionen stämma Slovakien. Och då har domstolen redan gått igenom ärendet – och sannolikt konstaterat att beslutet har gått till på rätt sätt.

Det enda Slovakien möjligen kan uppnå är att förhala ärendet. Fast det leder också till att landets position i EU försämras inför andra förhandlingar.

Fyra länder överkörda i EU

Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien blev överkörda av EU:s justitie- och inrikesministrar. EU-länderna har nu fattat ett majoritetsbeslut om att fördela 120 000 flyktingar mellan länderna.

1997 följde jag det toppmöte som inledde processen mot EU-medlemskap för en rad länder i Öst- och Centraleuropa. De ville markera gemenskapen med Västeuropas demokratier. De gick dessutom med i Nato. Men EU är inte vilken gemenskap som helst. EU har mänskliga fri- och rättigheter inskrivna i fördraget. Det finns därtill en särskild stadga om medborgerliga rättigheter. Alla EU-länder är förpliktade att låta människor söka asyl. 25 av medlemsländerna omfattas därtill av EU:s gemensamma asylpolitik.

Jag anser därför att det är bra att de fyra länderna blev överkörda. De sökte sig till EU. De ville vara med i gemenskapen av Europas demokratier. Det går inte smita från ansvar, om Europa drabbas av en flyktingkris.

Problemet med flyktingar är givetvis inte löst med dagens beslut. Men majoriteten av EU-länder har markerat att de som vill vara med i EU också omfattas av förpliktelser. Förpliktelser som inte bara gäller när det är vackert väder. De gäller också när det blåser motvind.

Ungern vid skamvrån – men inte på grund av taggtråden

EU-kommissionen inleder en utredning mot Ungern, för att se om landet har brutit mot EU:s regler. EU har regler om människors rätt till asyl. Och EU har regler om att människor ska behandlas värdigt när har lämnat in sin asylansökan.

Men nu gäller det att hålla isär olika frågor. Vi kan naturligtvis göra det till en symbolfråga att Ungern har satt upp stängsel och taggtråd vid sina gränser. Men det är i sig inget brott mot EU:s regler. Det är tvärt om så att varje land  som har en yttre gräns (alltså en gräns mot ett icke EU-land) har en skyldighet att övervaka sina gränser.

Men det måste finnas öppningar i taggtråden. Inte bara för att asylsökande ska kunna utöva sin rätt att söka asyl, utan också för att medborgarna i exempelvis Serbien ska kunna resa in i EU. Den ungerska polisen anklagas också för att ha satt in tårgas mot barn. Den ungerska versionen är att barnen användes som ”mänskliga sköldar”. Det är ett påstående som ifrågasätts av UNHCR.

 

Greklands ekonomi växer faktiskt!

Alexis Tsipras får sitta kvar som premiärminister i Grekland, men med en helt ny agenda. Han har nu vunnit valet efter att ha gått med på ytterligare nödlån och åtgärdsprogram för den grekiska ekonomin. Min bedömning är att han vunnit av två skäl: 1. Han hör inte till det etablissemang (Konservativa Ny Demokrati och socialistiska Pasok) som under årtionden låtit Grekland glida ner i ett träsk av skulder, byråkrati och korruption. 2. Han har varit en minst sagt tuff förhandlare – jag skulle till och med säga på gränsen till ansvarslös. Grekland förlorade tid på det politiska spel som bedrevs före valet – och Tsipras gav väljarna intrycket att landet skulle kunna strunta i sina långivare.

Nu hör vi debattörer tjata om att åtstramningspolitiken varit misslyckad. Den bilden vill jag nyansera. Har Grekland hanterats alldeles för hårdhänt? Ja, det tror jag de flesta nationalekonomer håller med om. Men det som hänt är att Grekland har fått den ena miljarden efter den andra för att grekiska staten inte har haft råd att betala sina räkningar.

Misslyckat? Nåja, budgetunderskottet är nu nere på 3,5 procent av BNP. Förra året var underskottet över 12 procent. Och för första gången på flera år växer Greklands ekonomi. Men mycket reformer återstår. Och då menar jag inte i första hand åtsramningar utan strukturreformer som gör att det blir lättare att starta företag, bättre skatteindrivning med mera.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt har så rätt och så fel.

På en debatt i tv på torsdagskvällen sade Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt gång på gång: Europas länder måste lösa flyktingkrisen gemensamt. Men är det verkligen rätt ur Vänsterpartiets synvinkel? Vänsterpartiet vill lämna EU-samarbetet.

EU har numera en gemensam lagstiftning för asyl, en gemensam lagstiftning om hur asylsökande ska tas emot och gemensamma regler om när en asylsökande ska få rättshjälp. Bara för att nämna några exempel. När EU-kommissionen föreslår bindande regler för fördelning av asylsökande, kan den göra det med stöd av EU:s fördrag. Jonas Sjöstedt har naturligtvis rätt i sak. Men ska han driva den linjen med trovärdighet borde hans parti ompröva sin bild av EU som en konspiratorisk sammansvärjning som är styrd av ondskefulla kapitalister. Det är genom EU som Europa kan ta itu med flyktingkrisen.

Nu måste de länder som trilskas backa!

På onsdag samlas EU:s stats och regeringschefer för ett extra toppmöte om flyktingkrisen. Utgångsläget är följande: Av allt att döma skulle mötets ordförande, Donald Tusk, kunna driva igenom tvingande regler för fördelning av flyktingar. Beslutet tas med kvalificerad majoritet. Och stödet för tvingande regler har ökat. EU-parlamentet har i dag med en förkrossande majoritet sagt att det behövs tvingande regler. Parlamentet har formellt inget inflytande i den här frågan. Men samtidigt är ministrarna beroende av parlamentet för att att få igenom andra lagförslag. Så reta inte en EU-parlamentariker i onödan! Cecilia Wikström från den liberala gruppen uppmanar stats- och regeringscheferna att köra över de länder som trilskas.
De länder som är emot tvingande regler måste alltså röra på sig. Vill de ha en kompromiss kan de inte sitta i ett hörn och skrika ”nej”. De måste backa åtminstone ett par steg.
Stefan Löfven kan vara ganska lugn när han åker till mötet på onsdag. Han står på samma sida som exempelvis Tysklands Angela Merkel. Sverige kan plötsligt framstå som ett av EU:s kärnländer, alltså ett av de länder som driver på för mer EU-samarbete.