EU-länderna kan nog komma överens om flyktingar, trots allt!

I eftermiddag ska ministrar från EU:s 28 medlemsländer försöka komma överens om ett gemensamt grepp för att hantera flyktingsituationen. De allmänna förhandstipsen säger att de inte kommer att komma överens. Det tror jag stämmer. Det sannolika är att de kommer ett lite steg på vägen, men överlämnar de svåra frågorna till EU:s stats- och regeringschefer.

Som grund ligger ett förslag från kommissionen som föreskriver en fördelning av 160000 flyktingar mellan länderna. Kommissionen vill ha ett juridiskt bindande beslut.

Men nu sätter Tyskland press på omgivande länder genom att tillfälligt införa gränskontroller. Så kan medlemsländer göra, enligt EU-fördraget. Och det händer också lite då och då. Norge införde till exempel tillfälligt gränskontroller mot Sverige efter Breiviks terrordåd (Norge är inte med i EU, men deltar i samarbetet om det gränslösa Europa). Tyskland införde gränskontroller vid ett toppmöte med världens största industriländer.

Oftast tas besluten i EU enhälligt. Men enligt regelverket ska besluten tas av en kvalificerad majoritet. Det innebär 55 procent av medlemsländerna. Och de ska representera 65 procent av EU:s befolkning. Detta är dessutom ett specialfall. Storbritannien, Danmark och Irland ingår inte EU:s asylpolitik, mer än i begränsad utsträckning. Då är det 55 procent av de återstående 25 länderna som ska rösta ja. Upp till elva länder kan alltså rösta nej – och ändå bli överkörda.

Ungerns premiärminister Viktor Orban talar om att bygga stängsel. Och uppriktigt sagt: Att bygga stängsel behöver ju inte vara något fel. Sedan måste det finnas ingångar i stängslet,  med gränskontroller. Dit kan en asylsökande komma och säga ”jag vill söka asyl i Ungern”.

Ungern har inte något undantag för EU:s asylregler. Så landet har enligt lag en skyldighet att behandla asylansökningar, att ta emot de asylsökande i enlighet med EU:s regler, att ge asylsökande rättshjälp och så vidare.  Det är en sak vad Viktor Orban säger i sin rätt osympatiska retorik. Det är en annan sak vad ungerska myndighetspersoner kan göra när de konfronteras med flyktingar.

Så verkligheten och EU:s röstregler är två faktorer som pekar på att det trots allt kan bli en uppgörelse. Vad den uppgörelsen kommer att innehålla är en helt annan sak.

Skattehöjning – 140 miljoner mindre i köpkraft

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna i Örebro har enats om en skattehöjning på 50 öre. Det här är en klassisk höger-vänster-fråga. Och mycket riktigt säger Anders Åhrlin från Moderaterna att  skattehöjningen är fel.

Detta är en klassisk höger-vänster-fråga. Partier till vänster tenderar att vilja satsa mer på offentlig service – och vill därmed ha en högre skattenivå.

Skattehöjningen leder till bättre intäkter för kommunen med 140 miljoner. Men den innebär därmed också 140 miljoner kronor i sämre köpkraft för hushållen, 140 miljoner mindre till exempelvis Örebros handlare. Effekten ska inte överdriva. Men en kommunalskattehöjning tenderar att leda till en åtstramning av ekonomin.

 

 

Här är artikeln som någon försökte skrämma Gefle Dagblad att ta bort

Tidningen Gefle Dagblad har bombhotats efter en serie artiklar där redaktionen granskat moskén. Det har visat sig att den hårdföra salafismen har ett stort inflytande över mosken. Moskens företrädare vill inte svara på frågor.

Den som bombhotade tidningen krävde att en artikel skulle tas bort.

Att hota är tyvärr ett rätt riskfritt sätt att trakassera. Insatsen är liten. Det räcker med att skicka ett mejl eller ringa ett telefonsamtal. Chansen att polisen lyckas utreda ärendet är minimal.

Samtidigt: Den som hotar en tidning – och kräver att en viss artikel ska tas bort, kan ju räkna med att intresset för just den artikeln kommer att stiga bland läsekretsen. Här är den artikel som nämndes i hotet.

Här är de länder som är hårdast belastade av flyktingar

Ben Parker på Irin News har tittat på vilka länder som – i förhållande till BNP – är hårdast belastade av flyktingar. Då får han följande lista på 15 länder: Etiopien, Pakistan, Tschad, Demokratiska Republiken Kongo, Afghanistan, Sydsudan, Kamerun, Niger, Bangladesh, Burundi, Libanon, Iran, Jordanien och Rwanda.

Det finns alltså inga europeiska länder med på listan.

 

 

 

Svensk iskyla gentemot Danmark

Den danska regeringen begärde i går att få ett krismöte med den svenska regeringen, med anledning av att asylsökande tar sig genom Danmark med syftet att komma till Sverige. Praktiskt så finns det naturligtvis behov av samarbete. Men politiskt möts Danmarks begäran av svensk iskyla. Det pågår för närvarande ingas överläggningar mellan regeringarna i Danmark och Sverige om flyktingkrisen, meddelar justitiedepartementet. Förenklat är budskapet alltså detta:

– Ni danskar har varit alltför njugga mot flyktingar. Fattar ni? Nu har vi fullt upp med att förhandla med Angela Merkel. Vi har inte riktigt tid med er.

Sveriges statsminister Stefan Löfven har i dag varit på besök i Tyskland. Och åter igen har Tyskland och Sverige uttalat att EU-länderna måste ta ett gemensamt ansvar för flyktingsituationen. Stefan Löfven beskrev läget på ett korrekt sätt i går när han sade att det inte handlar om någon flyktingkrig, utan om en ansvarskris.

Politiskt har Sverige hamnat ”mitt i EU” så att säga. Tillsammans med Frankrike och Tyskland driver Sverige kravet att de andra länderna ska ta ett ansvar.  Ingenting är klart förrän allting är klart. Men tumregeln i EU är att om Frankrike och Tyskland är överens, så kommer det slutliga beslutet att gå deras väg, efter lite kompromisser. När EU:s stats- och regeringschefer träffas nästa gång kan Stefan Löfven gå dit med rätt lugna steg, eftersom han har samma ståndpunkt som de tongivande EU-länderna.

 

Hallå Moderaterna, kamratuppfostran är inte någon bra idé

Ungerns premiärminister Victor Orban fortsätter att vräka ur sig spyor. Typ att muslimer inte borde få komma till Europa. Tidigare har han bland annat hyllat den ryske ledaren Putins och hans diktatoriska styre. Då skulle vi ju kunna få för oss att Victor Orbans parti Fidesz ingår i någon obskyr högergrupp i EU-parlamentet. Men så är det inte.  Fidesz är med i samma grupp som Moderaterna och Kristdemokraterna.

Den nyvalde kristdemokratiske EU-parlamentarikern Lars Adaktusson kallar – med all rätt – Victor Orban för ”en skam för Europa”. Rätt så. Men varför i hela fridens man väcker Lars Adaktusson då inte fråga om Fidesz ska få vara kvar i den konservativa gruppen?

När jag pratade med en moderat för något år sedan fick jag ungefär följande förklaring: ”Vi försöker med kamratuppfostran, men då måste vi ju också vara kamrater”. Kamratuppfostran har i svensk litteratur blivit liktydigt med den penalism som förekommit på ”finare” internatskolor. Så det antyder rätt hårda tag.

Men ”kamratuppfostran” verkar inte hjälpa. Och det borde Moderaterna och Kristdemokraterna nu klargöra. Det är inte rimligt att Fidesz får vara kvar i samma partigrupp som anständiga partier som Moderaterna och Kristdemokraterna.

"Jag har rätt och du har fel!"

Den senaste tiden har debatten allt oftare kommit att handla om åsikter – om hur saker och ting upplevs istället för vad fakta och vetenskap faktiskt säger. Ta brottsstatistiken som exempel. Ungefär så här har det låtit på fler håll:

– Statistiken visar att det dödliga våldet minskar i Sverige.

– Det känns inte så – alltså kan det inte stämma.

Ta då den svenska professorn Hans Rosling. I dansk tv lägger han först upp foten på bordet för att förklara sin poäng, sedan förklarar han att hans bild av världen bygger på ren och skär statistik. Det är inte kontroversiellt, säger han till reportern. ”Jag har rätt och du har fel”.

 

Här är filmklippet:

En pojke drunknar och världen vaknar

Bilden föreställer en man som bär en liten pojke. En livlös liten pojkkropp som har spolats upp på stranden vid turistorten Bodrum i Turkiet. På flykt undan kriget i Syrien. På väg till friheten i Europa. Den treårige pojken var en av tolv som drunknade när två båtar kapsejsade i går morse. Fem av dem var barn.

Barn som anlände till Tyskland i början av augusti. Gosedjuren har donerats av tyska medborgare. Arkivfoto: Gero Breloer/TT

I den tyska staden München står människor och väntar på tåget från Budapest. När tåget anländer öppnas dörrarna och ut kliver trötta, hungriga och söndertrasade människor. Vissa tillsammans med sina familjer, andra helt ensamma. De har flytt från Syrien, via Ungern och vidare till Tyskland. Nu är de framme.

På perrongen möter de okända människor som väntar på dem – som tar emot dem med öppna famnar. Några har bakat bullar som de bjuder de nyanlända på, andra har samlat ihop leksaker och gosedjur, kläder och förnödenheter som de delar ut. Det är en salig blandning av frivilliga som sluter upp och välkomnar människorna till deras land och trygga hem. Några av dem bär t-shirts med ”Refugees welcome” (välkommen flyktingar) tryckt på bröstet – där de står och omfamnar människor som flytt allt och inget har.

Demonstration i Dresden, Tyskland, för att välkomna flyktingar. Arkivfoto: Jens Meyer/TT

Islands regering beslutar att ta emot 50 flyktingar under 2015 och 2016. Det får tusentals islänningar att skrika rakt ut, men inte för att det är för många – utan för att det är på tok för få. En Facebookgrupp startas upp, för att sätta press på regeringen om att höja taket för flyktingmottagandet. De som engagerar sig är vanliga människor, människor som erbjuder sina hem, soffor och extrasängar, till andra människor som tvingats iväg från sina egna. Det är människor som kan tänka sig att själva betala flygbiljetterna till Island för de som flyr från kriget. Landets premiärminister, Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, tillsätter – efter påtryckningarna från medborgarna – en grupp för att utreda hur Island ska kunna ta ett större ansvar för människorna på flykt i världen.

När tåget rullar in på stationen ställs varje stat, varje politiker och medborgare inför ett val. Vill vi att mottagandet ska vara som i München, där frivilliga tar emot flyktingar med öppna armar? Eller är det viktigare att göra som Östra Göninge kommun i Skåne och gå till domstol om rätten att säga nej till att ta emot fler ensamkommande flyktingbarn? Det är fullt möjligt att bygga meterhöga stängsel med taggtråd, som i Ungern. Men vi kan också plocka fram extrasängen från förrådet.

 

Hur vill vi ha det?

Törs regeringen röra ränteavdragen

Nu kom det en utsträckt hand till regeringen. Centerpartiets Annie Lööf kan tänka sig att göra upp med regeringen om de ekonomiska villkoren för bostäder, bland annat vill hon se över ränteavdragen.

Jaha, där dök den upp igen. Elefanten i rummet som flera av partierna egentligen inte vill prata om. Till exempel säger finansmarknadsminister Per Bolund att en minskning av ränteavdragen inte är ”aktuellt”, som det heter.

Varför det, egentligen? Det är ju precis nu som det är rätt att göra något åt ränteavdragen. Styrräntan ligger på minus! Det läget kommer sannolikt inte att uppstå igen.

Både i regeringen och i oppositionen finns en medvetenhet att det är något osunt med att staten subventionerar lån, genom att den som lånar får lägre skatt. Men frågan är politiskt känslig.  Per Bolund borde ta Annie Lööfs utsträckta hand.

 

 

 

 

Men samtidigt: Om det ska göras så är det bäst att göra nu.