Månad: oktober 2015

Den saudiska bloggaren Raif Badawi får Sacharovpriset, som delas ut av EU-parlamentet. Han har dömts till tio års fängelse och 1 000 piskrapp av en domstol i Saudiarabien. Det är säkert att han skulle överleva 1000 piskrapp. Hans ”brott” är att han startat en liberal blogg, som bryter mot den åsiktskorridor som den saudiska regimen föreskriver.

Någon gång kallade Carl Bildt Saudiarabien för ett ”familjeföretag”. En mer korrekt beskrivning är familjediktatur. Det är den kungliga familjen som styr landet. Och den styr landet enligt reaktionära normer som faktiskt har vissa likheter med Islamiska staten.

Men Saudiarabien är en ”västvänlig” diktatur. USA säljer militär utrustning till landet för mångmiljardbelopp. Även Sverige har som bekant sålt vapen till landet. Det fanns även planer på att Sverige skulle hjälpa Saudiarabien att bygga en vapenfabrik.

Hade svenska staten delat ut pris till Raif Badawi så kanske Saudiarabien hade reagerat med hemrest ambassadör och indragna visum för svenska affärsmän. Men nu var det EU-parlamentet. Då blir det svårare för Saudiarabien att agera. Och förhoppningsvis är priset en tillräckligt skarp markering för att Raif Badawi ska slippa fler piskstraff. Och de länder som gör luckrativa affärer med Saudiarabien bör inte missa något tillfälle att kräva hans frigivning.

Den amerikanska organisationen Freedom House som bedömer friheten i olika länder anser att Saudiarabien hör till de värsta bland de värsta.

 

Jag hörde också till dem som tyckte att det var kul att Estonian Airways skulle öppna en flygförbindelse mellan Örebro och Köpenhamn. Men så hotas Estonian air av konkurs. Och den som hotar projektet är EU-kommissionen. Ska vi börja svära över EU nu?

Nej, det tycker jag inte alls.

Den 4 februari meddelade EU-kommissionen att den tänker inleda en granskning av just Estonian air. Det handlar om otillåtet statsstöd. Flygbolag har av tradition varit nationella klenoder. Men på en avreglerad flygmarknad är det rimligt att någon håller koll på att stater inte klampar in och subventionerar nationella flygbolag på ett sätt så att det snedvrider konkurrensen. I juni 2013 meddelade Estland till EU-kommissionen att den estniska staten går in med ett kapital på 40,7 miljoner euro för att hålla liv i bolaget.

Det kan vara okej att ge statligt stöd till ett flygbolag, men det får inte gå hur långt som helst. En grundregel är att ett bolag kan få statligt stöd högst en gång under en tioårsperiod. Kommissionen misstänker att det har gjorts flera transaktioner som utgör statligt stöd till Estonian air de gångna åren.

Någon gång nästa månad kommer kommissionen med sitt avgörande.

Nu finns det tydligen en reservplan där estniska staten omedelbart startar ett nytt flygbolag -och under övergångstiden ska slovenska Adria Airways i så fall flyga mellan Örebro och Köpenhamn. Men statsstödsreglerna gäller även för nybildade bolag.

150 personer på Ovako i Hällefors riskerar att bli utan jobb. Och under alla omständigheter förlorar kommunen 150 arbetsplatser om Ovakos planer går igenom. Det låter kanske inte så mycket. Men i förhållande till befolkningen skulle det motsvara att Örebro förlorar nästan 3 000 arbetsplatser.

Naturligtvis är det en katastrof för de inblandade. Ett tryggt jobb omvandlas till osäkerhet – och i värsta fall arbetslöshet. Men samtidigt. Låt oss vara försiktiga med att använda det uttrycket. När Uddeholm Strip Steel i Ljusnarsberg lades ner 1986 var det också en katastrof, i varje fall just då. Och medier började spekulera i om grannkommuner som Lindesberg och Ludvika skulle vara intresserade av att svälja Ljusnarsberg. Det skulle ju inte gå att ha kvar en så liten kommun. Men det blev inte så. Ljusnarsberg är fortfarande en egen kommun, nästan 30 år efter nedläggningen.

Det är bara ett exempel på smällar som små orter har drabbats av under de senaste årtiondena.

Att ett företag behöver lägga ner en verksamhet på grund av bristande lönsamhet kan vi inte göra så mycket åt. Marknaden är skoningslös på det sättet. Men Hällefors är också en ort med många driftiga och kunniga människor. Att ställa krav på Ovako att avstå från förändringen förefaller meningslöst. Däremot är det berättigat  att ställa krav på att Ovako hjälper till med omställningen. Det kan vara allt från att bekosta omskolning till att ställa upp med rådgivning till personer som vill starta företag.

En stor nedläggning är kanske det tuffaste besked om kommunledningen på en liten ort kan få. Men det som framstår som en katastrof i dag – behöver inte framstå som en katastrof om fem eller tio år.

I september kom en svensk opinionsmätning där 41 procent av de tillfrågade sade ja till medlemskap i försvarsorganisationen Nato, medan 39 procent sade nej. 20 procent var tveksamma. Det är en remarkabel förändring av den svenska Nato-opinionen som skett i skuggan av de ryska attackerna mot Ukraina. En pikant detalj är att majoriteten av SD-väljarna (54 procent) sade ja till Nato, men partiets officiella linje är att vi ska stå utanför.

Här om dagen kom en ny opinionmätning i Finland. Där var det bara 22 procent som sade ja till Nato-medlemskap, 55 procent nej och 23 procent är tveksamma. Utvecklingen går i och för sig mot ökat stöd för Nato-medlemskap. 2013 var det 17 procent som ville gå med i Nato.

Egentligen är det Finland snarare än Sverige som har ett intresse att gå med i Nato. Det är Finland som har en 1300 mil lång gräns mot Ryssland. Det är Finland som ligger närmast om Putin skulle få för sig att utropa en rysk lydrepublik i något av de baltiska länderna. Och även i den officiella utrikespolitiken står Finland något närmare ett Nato-medlemskap än Sverige. Något förenklat kan de båda ländernas linje sammanfattas så här: Finland säger ”inte just nu”. Sverige säger ”aldrig”.

I dagens Expressen sågas Kristdemokraterna av Gunnar Wetterberg, historiker och tidigare samhällspolitisk chef på Saco. Kristdemokraterna var drivande bakom att avskaffa fastighetsskatten. Den ersattes av en avgift. Många var upprörda över fastighetsskatten. Men samtidigt så är skatt på fastigheter ett smart sätt att dra in pengar till staten. Det hade till exempel varit bättre att sänka skatten på arbete eller avskaffa värnskatten, om vi skulle ta bort skadliga skatter.

Effekten av den borttagna fastighetsskatten beskrivs så här av Gunnar Wetterberg:

”Det var tändvätskan till den pågående bostadsprisstegringen. Varje tusenlapp i undansluppen fastighetsskatt går att översätta till 50 000 kronor i lån, om räntan är två procent.”

Avskaffandet av fastighetsskatten har alltså bidragit till att blåsa upp bostadspriserna. Fanns det problem med fastighetsskatten? Absolut! Men att avskaffa den var direkt skadligt.

Hela Gunnar Wetterbergs artikel kan du läsa här.

Jag gillar att resa. Så jag tycker det är riktigt kul att vi nu har en flyglinje från Örebro till Köpenhamn. Men är priserna rimliga? Jag har gjort en jämförelse. Säg att du vill åka till Köpenhamn den 18 november och vill åka hem den 20 november. Då kostar den billigaste tur och returbiljetten med flyg 1 691 kronor. Om jag bokar en tågbiljett Örebro-Köpenhamn exakt samma dagar, så är det billigaste alternativ jag hittar i dag 1 010 kronor. Prisskillnad: 681 kronor. I det perspektivet är det inte ett orimligt högt pris för att åka till Köpenhamn med flyg – när du kan kliva av planet efter  en timma.

Då och då flyger jag i tjänsten till Bryssel. Då är alternativen antingen att flyga från Arlanda eller från Örebro (med byte i Köpenhamn). Om vi utgår från samma dagar får jag ett lägsta pris från Örebro till Bryssel på 2 636 kronor till tur och retur. Fast från Arlanda kommer jag undan med 914 kronor. Fast då kostar det ungefär 500 kronor med tåg eller tåg/buss för att jag ska ta mig till Arlanda från Örebro. Och skulle jag välja det svindyra tåget Arlanda Express, så blir det ytterligare några hundralappar.

Nu blir det nog Arlanda för min del i alla fall. Kruxet är att jag ofta reser hem en lördag. Och då finns det ingen flygförbindelse mellan Örebro och Köpenhamn. Så det blir nog Arlanda även framöver, för de resorna.

 

 

Sex av riksdagens åtta partier är nu överens om flyktingpolitiken. Det finns ett tydligt minus – och det är de tillfälliga uppehållstillstånden. Jag tror helt enkelt på idén om tillfälliga uppehållstillstånd. Men det är en rätt urholkad variant. Om personen kan uppvisa en taxerad inkomst som han eller hon kan försörja sig på blir uppehållstillståndet permanent. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år blir uppehållstillståndet också permanent. Dessutom ska permanenta uppehållstillstånd gälla för exempelvis barnfamiljer, kvotflyktingar och ensamkommande barn. Det står också i överenskommelsen att detta är en tillfällig lösning under tre år.

Jag gillar också utvidgningen av Rut-avdragen och att det skapas en ny form av avdrag för IT-tjänster i hemmet. Alldeles oavsett vad vi anser om flyktingpolitiken behöver vi skapa fler jobb inom tjänstebranschen.

Sverige kommer att begära att även flyktingar i Sverige ska omfattas av den omfördelning av 160 000 asylsökande som tidigare har beslutats av EU. Om Sverige så att säga hamnar på den sidan av EU-besluten, kan Sverige bli en pådrivare för att verkligen få fart på omfördelningen.

Vad finns det för faror? Jo, det är att det är en överenskommelse mellan sex partier. När vi har en stor flyktingvåg, så ställs höga krav på flexibilitet. Tänk om det exempelvis dyker upp en svarthandel med intyg från arbetsgivare för att få permanenta uppehållstillstånd – då måste motåtgärder vidtas på ett tidigt stadium. Tänk om de nya IT-tjänsterna blir en succé. Då kan det finnas anledning att bygga ut dem ännu mer. Men en process att komma överens mellan sex partier kan bli lite i trögaste laget.

I paketet ingår också arbete för fler lagliga vägar, bland annat humanitära viseringar. Än så länge handlar det om utredningar. Men alltid något.

I överenskommelsen nämns ingenting i övrigt om den linje som Sverige ska driva i EU. Jag tolkar det som att enighet råder. Sverige fortsätter att driva på för mer samarbete med Turkiet – och fler gemensamma EU-åtgärder på det här området. Det finns faktiskt skäl som talar för att EU går flera steg till i att utforma en gemensam flyktingpolitik. Och en kris är ofta en god utgångspunkt för att komma vidare.

Dagens träff med företrädare för partierna om migrationspolitiken har ställts in. Det hade naturligtvis varit på sin plats att regeringen presenterar en överenskommelse om migrationspolitiken samma dag som Migrationsverket har publicerat sin prognos, som talar om att antalet asylsökande kan stiga till 190 000, om EU-länderna inte kommer överens om gemensamma åtgärder. Nu har ju EU-länderna delvis redan kommit överens. Inte minst om en handlingsplan gentemot Turkiet. Men planer ska ju genomföras också. Och hittills är det bara 19 av de 160 000 som som ska omfördelas från Italien och Grekland som faktiskt har flugits iväg. Och de flögs till Sverige.

Men jag väljer att tolka det uppskjutna mötet positivt. För hur överens partierna än är, så är det här svåra frågor. Det räcker inte med att partierna formulerar kompromisser som alla runt bordet kan acceptera. Det måste också handla om åtgärder som verkligen har någon effekt. Och det kan innebära att saker måste utredas ytterligare någon dag. Hellre det än en hastigt påkommen och illa genomtänkt uppgörelse.

Den skulle enligt min uppfattning innebära följande:

1. Regeringen fortsätter att arbeta med EU-spåret. Om Turkiet kräver mer pengar och ytterligare några steg i förhandlingarna om EU-medlemskap´för att samverka med EU om flyktingarna, så är det inget EU bör säga nej till. Men EU måste i så fall också kräva att Turkiet gör sin del när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Läget när det gäller sådana frågor i Turkiet är sämre än för fem-sex år sedan, men trots allt bättre om vi jämför med 1999 (när Turkiet blev kandidatland). Åtgärder i Turkiet är det mest omedelbara om vi vill minska strömmen av flyktingar. Anders Danielsson från Migrationsverket sade under dagens presskonferens att läget ser ut ungefär som om vi hade varit ett gränsland till Turkiet.
2. En permanent fördelningsmekanism inom EU. Driv igenom den med kvalificerad majoritet, om så skulle krävas.
3. Dublinförordningen om första asylland har brakat samman. Den måste arbetas om. Men det kommer att ta tid. Möjligen kan det krävas en tillfällig lagstiftning, för att reglera strömmen av flyktingar.
4. Skärpt gränskontroll sägs stå på listan över det partierna är på väg att komma överens om. Jag ser det mest som en symbolisk åtgärd. Även om vi tillfälligt inför gränskontroller har människor rätt att söka asyl.
5. Åtgärder för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.

Efter årsskiftet börjar  Bernard Beres sin tjänst som narkosläkare i Örebro. Ekot har gjort ett inslag om honom. Han är en av många som flyttar från Ungern. Det finns flera olika faktorer bakom  det, till exempel ekonomi. Men även sådana saker som korruptionen och den ungerska regimens vanstyre påverkar.

Enligt en artikel i The Economist är Ungern det land i Europa som har störst behov av invandring, för att klara de demografiska förändringarna. Ungerns befolkning minskar, inte minst välutbildade människor lämnar landet.

Ungern är fortfarande en demokrati. Men landets premiärminister Viktor Orban har inte gjort någon hemlighet av att han ser länder som Ryssland, Turkiet och Kina som föregångare. Inget av de tre länderna uppfyller EU:s krav när det gäller rättsstat och mänskliga rättigheter.   Viktor Orban försöker utforma finurliga skatteregler som missgynnar just oberoende medier. Och korruptionen äter sig in i exempelvis sjukvården. Om du vill ha bra vård är det bäst att ha med sig lite extra pengar för att ge till läkaren.

Auktoritärt styre och korruption hör ofta ihop. I ett samhälle där det är ett icke önskvärt beteende att granska makten, så breder korruptionen ut sig.

Sådana faktorer leder till att Bernard Beres lämnar Ungern och börjar arbeta på Universitetssjukhuset i Örebro.

Ekots artikel kan du läsa här.