Katastrof för Hällefors? Både ja och nej.

150 personer på Ovako i Hällefors riskerar att bli utan jobb. Och under alla omständigheter förlorar kommunen 150 arbetsplatser om Ovakos planer går igenom. Det låter kanske inte så mycket. Men i förhållande till befolkningen skulle det motsvara att Örebro förlorar nästan 3 000 arbetsplatser.

Naturligtvis är det en katastrof för de inblandade. Ett tryggt jobb omvandlas till osäkerhet – och i värsta fall arbetslöshet. Men samtidigt. Låt oss vara försiktiga med att använda det uttrycket. När Uddeholm Strip Steel i Ljusnarsberg lades ner 1986 var det också en katastrof, i varje fall just då. Och medier började spekulera i om grannkommuner som Lindesberg och Ludvika skulle vara intresserade av att svälja Ljusnarsberg. Det skulle ju inte gå att ha kvar en så liten kommun. Men det blev inte så. Ljusnarsberg är fortfarande en egen kommun, nästan 30 år efter nedläggningen.

Det är bara ett exempel på smällar som små orter har drabbats av under de senaste årtiondena.

Att ett företag behöver lägga ner en verksamhet på grund av bristande lönsamhet kan vi inte göra så mycket åt. Marknaden är skoningslös på det sättet. Men Hällefors är också en ort med många driftiga och kunniga människor. Att ställa krav på Ovako att avstå från förändringen förefaller meningslöst. Däremot är det berättigat  att ställa krav på att Ovako hjälper till med omställningen. Det kan vara allt från att bekosta omskolning till att ställa upp med rådgivning till personer som vill starta företag.

En stor nedläggning är kanske det tuffaste besked om kommunledningen på en liten ort kan få. Men det som framstår som en katastrof i dag – behöver inte framstå som en katastrof om fem eller tio år.

Publicerat av

Lars Ströman

5 reaktioner till “Katastrof för Hällefors? Både ja och nej.”

  1. Det allvarliga problemet med stora industrinedläggningar i små samhällen är egentligen inte si och så många arbetslösa, utan att de som förlorar den här typen av jobb ofta behöver flytta någon annanstans för att få nya. Med sig tar de sina familjer, skattepengar och lokala köpkraft. Det är alltså samhällena som gör de stora förlusterna. Eventuella omställnings- och omskolningsprogram är i regel bara meningsfulla i större städer, där det finns ett hyfsat utbud av andra jobb.

  2. Håller för en gång skull med dig Ströman, men vad ska folk leva av då under de 5 – 10 åren? Idag när arbetstillfällena blir färre och befolkningen ökar så det knakar i länet……Arbetsgivarklimatet behöver politikerna se över men det vete katten vad som ska göras för att öka arbetstillfällena. Alla kan ju inte få kommunala nödhjälpsarbeten..

    1. Det blir en svår situation för Hällefors just nu. Men ekonomi är ju inget statiskt. Om antalet jobb vore konstant borde vi ha en enorm arbetslöshet, jämfört med exempelvis 50-talet. Det finns, enligt min uppfattning, flera saker att göra. På den ena sidan: Förstärka utbildningen på flera olika nivåer. Inte bara reformera skolan, utan också underlätta för människor att göra karriär både två och tre gånger. Om du är 40 eller 50 och har förlorat jobbet ska du kunna utbilda dig till ett nytt yrke. På den andra sidan: Skapa fler lågtröskeljobb. Det är inget problem för mig att det kommer att finnas människor med låga löner. Problemet är om de har små möjligheter att ta sig vidare. Därför behövs båda dessa delar. Flyktingsituationen gör ju detta än mer angeläget. Men jag anser att det är reformer som borde genomföras under alla omständigheter.

  3. Då tycker jag att Ovako ska betala ut årslöner till de anställda som är runt 60 ända tills de når pensionsåldern, annat vore bara ruttet! "Det är inget problem för mig att det kommer att finnas människor med låga löner", tänkte du när du skrev denna mening eller hade du en tillfällig blodsockersvacka!? "Problemet är om de har små möjligheter att ta sig vidare", exakt hur skulle t.ex. en kvinna 50+, ensamstående med diverse krämpor från ett långt arbetsliv inom industrin eller för den delen en man runt 60 som jobbat länge länge där och som t.ex. har en sjuk fru "ta sig vidare"? Förstår att du vill se "den stora bilden" men på dessa små orter så är det de små ödena som berör!

    1. Ja, det är skillnad mellan den "stora bilden" och hur det är för enskilda människor. Absolut. Jag delar den uppfattningen. Men jag tror att vi måste vänja oss vid att även människor som är 50 plus måste vara beredda att byta yrkeskarriär. Men samtidigt kommer det också att finnas människor som är så utslitna att de inte kan gå vidare. Det är jag väl medveten om. Och samtidigt: Jag känner personer som varit ute i arbetslivet tills de fyllt 75. Poängen är den här: Om den där personen som är utsliten vid 55 eller 60 ska få en bra pension, så är det bra om någon annan kan arbeta tills han eller hon har fyllt 75. Vi måste ha system som är tillräckligt flexibla för att klara det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *