Incident på buss – en pinsamhet för Europas teckenspråkiga huvudstad

18-årige Sebastian råkade illa ut under en busstur i Örebro, när en kontrollant krävde att få se hans busskort och legitimation. Sebastian är teckenspråkig och har autism. Det sistnämnda innebär bland annat att det blir förfärligt jobbigt om rutiner bryts. Typ att en vanlig busstur plötsligt omvandlas till en incident med poliser och vakter inblandade. Och självklart måste vi ha ett samhälle där det finns plats för Sebastian. Allt annat vore förfärligt – och dessutom opraktiskt.

Med ett minimum av smidighet hade det här inte behövt bli någon incident. Det hade inte behövt bli någon artikel i NA. Jag hade inte behövt skriva den här kommentaren. Och Sebastian hade haft kvar sitt förtroende för väktare och poliser.

Exakt vad som hände får utredningen visar. Men en central fråga är följande: Varför var det ingen som kom på tanken: ”Ojdå, han är teckenspråkig – och har svårt att uttrycka sig i skrift. Vi kanske skulle kalla in en teckenspråkig tolk”. Jodå, det hade kanske tagit lite tid. Men det hade varit respektfullt. Hur var det? Har inte Örebro utropat sig själv till Europas teckenspråkiga huvudstad? En teckenspråkig person med funktionshinder åker buss med ett giltigt busskort – då klarar inte myndigheter att hantera situationen. Jo, det är pinsamt. Mycket pinsamt!

 

Publicerat av

Lars Ströman

11 reaktioner till “Incident på buss – en pinsamhet för Europas teckenspråkiga huvudstad”

  1. Problemet är att smidighet är så ute. Jag skulle kunna rabbla hur många exempel som helst från olika samhällsområden, inte bara beträffande hur vaktpersonal och poliser uppträder. Idealet numera är osmidigast möjliga beteende, alla ska sätta ner foten bestämt och "visa att man inte tar någon skit". Flexibilitet kan misstänkliggöras som daltande eller särbehandling, och värre kan man (i synnerhet som myndighetsutövare) knappast bli bekylld för idag.

  2. Id-kort krävs för att åka med länstrafiken om man inte betalar fullprisbiljett. Står i regelverket. Hade Sebastian haft med sig sitt id-kort, så hade det här aldrig hänt.

    Men visst hade kontrollanter, väktare och poliser kunnat vara betydligt smidigare och jag ställer mig frågan till om tillgripande av våld var nödvändigt i det här fallet. Men jag var inte med på bussen och vi har bara systerns version att gå på, vilket inte är säkert att det är en absolut sanning.

    1. "Hade Sebastian haft med sig sitt id-kort, så hade det här aldrig hänt."

      Lägg av. Den här händelsen handlar inte om att en bussresenär hade glömt eller tappat sitt ID-kort. Den handlar om att väktare och poliser har misshandlat en oskyldig människa som dessutom är handikappad.

      1. Exakt vad som har hänt får utredningen visa. Ord som misshandel med mera ska vi nog varas försiktiga med att använda i detta skede. Men sannolikt hade situationen underlättats om tolk hade inkallats.

  3. Ok, vad vet vi annat än vad S familj har gått ut med? Är det klarlagt att allt hände som det beskrivs eller är det precis som med pepparkaksgubbeincidenten i Laxå för ett par år sedan en massa halvsanningar som florerar och som NA lite väl snabbt tagit fasta på? Det här är än så länge inget annat än sensationsjournalistik av sämsta sort – lägg ner sådant tills det finns konkreta fakta att förhålla sig till, då först kan det börja pekas finger åt alla möjliga håll. Just nu är det lite väl många "olyckliga omständigheter" (kalla det vad ni vill) på samma gång (har verkligen ALLA i gossens närhet lyckats göra precis allt fel mer eller mindre samtidigt?) och då brukar det allt som oftast finnas mer under ytan än vad som delges publiken om man får uttrycka sig så… Låt oss vänta och se vart det här tar vägen innan vi lockas att uppröras allt för mycket.

    Sedan kan det vara av intresse att få en kvalificerad förklaring till hur man tänker när man som förälder skickar iväg en förståndshandikappad, autistisk och till råga på det döv person ensam på bussar, som man mycket väl vet utsätts för "biljettkontroller" både nu och då, utan att ha säkerställt att sonen hade busskort, id-kort, fungerande mobiltelefon eller vad-heller-som-intyg (nödvändiga kort och dokument är inte av enhetlig mängd för hela landet dessvärre och jag vet därför inte med säkerhet vad som anses som godtagbart minimum i just Örebro) med sig. Min syssling har liknande problem med autism och nedsatt förståndsförmåga, dock ej döv men istället gravt synskadad, och hans föräldrar har under alla år dagligen systematiskt kontrollerat att allt som hen behöver funnits med när hen gått hemifrån och kommit hem, har något saknats eller inte fungerat har föräldrarna antingen själva eller med hjälp av bekanta ordnat så sysslingen inte behövt åka själv och riskera att råka ut för stressade kontrollanter – inga incidenter alls att rapportera från bussturerna! Men det är väl olika i olika familjer antar jag vad gäller hur noga man är med sina barn, vissa föräldrar har en övertro till barnens förmåga och andra ingen tilltro alls, så helt enkelt är det inte att göra avvägningar (men det går att ha rutiner och vara konsekvent!)…

    Svagt av NA att inte gräva djupare innan man gör en (motiverad eller ej) stor sak av det hela. Fortsättning lär väl följa?

    1. Uppriktigt sagt förstår jag inte vem du argumenterar mot. Jag är väl medveten om att det kan finnas flera versioner. Men det bloggen handlar om är att när du har med en teckenspråkig person att göra, så är det smart att kalla in en tolk för att undvika missförstånd. Och ja, fortsättning lär följa.

      1. Det som hans syster har sagt är sanning för jag själv går i samma skola och Klass som Sebastian och det som hade hänt är sant och han hade glömt sitt pass på boendet!!!!!! 😡

    2. Tror du att alla med funktionshinder får färdtjänst eller har ledsagare?
      Det är många som blivit av med sin assistans senaste åren då reglerna har ändrats.
      Som förälder till ett autistiskt barn finns inte alltid möjligheten att följa i tid och otid. Är dessutom barnet myndigt är det myndigt även i myndigheters mening och föräldrarna får inte ta ansvar på samma sätt som innan 18-årsdagen trots funktionshinder.
      Har själv ett barn med autism och får stånga mig blå för att mitt barn ska kunna gå i skolan precis som alla andra barn. Skolskjuts beviljas inte om det går kollektivtrafik som vederbörande behjälpligt kan åka.
      Men förstås alla förstår inte hur många hinder som finns i vardagen för någon med funktionshinder.

  4. Underbar journalistik Lars.

    "Exakt vad som hände får utredningen visa" Och ändå har du ganska ingående åsikter samt dömer ut allt med orden att myndigheten inte klarar av att hantera situationen. "Jo, det är pinsamt. Mycket pinsamt!" Skriver du det sista. Helt underbart…..

  5. Bra att detta uppmärksammas! Vi lever i ett extremt individualiserat samhälle där normen är de friska. Ta bara hur snabbt en ska gå över vid rödljus. Få äldre hinner över. Här är en kille som förväntas resa exakt om vi alla. Alltså; vi måste vara lite snälla mot varandra! Tycker ledaren var bra Ströman. Klart tolk skulle ha tillkallats🚍. Eller de kunde väl bara ha låtit honom åka? Måste ju ha blivit uppenbart snabbt hur det stod till?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *