Det vi inte pratar om – finns det?

De kallas lite beskt för ”våldtäktslampor”. Belysningen och lyktstolparna, ofta med onormalt starkt ljus, som kommunen sätter upp i riskområden. I parker, mörka passager och skymda utrymmen utomhus. För några år sedan märkte jag, och många kvinnor med mig, att de dök upp på fler platser runt omkring Örebro. Ja, egentligen började det väl efter våldtäktsmannen Niklas Eliassons framfart.

Syftet med ”våldtäktslamporna” är att medborgare ska känna sig trygga och säkra att gå ut på kvällarna om de offentliga miljöerna är upplysta. Det finns en poäng med det. Men trygghet handlar naturligtvis om mer än lampor. Och dessutom: När man pratar om överfall på offentliga platser så är det bra att komma ihåg att det framför allt är män som drabbas – och inte av våldtäkt, utan av misshandel. Våld mot kvinnor är vanligare i hemmet.

Under dagens kommunfullmäktige debatterades en motion om ökad trygghet i Örebro. Motionen från Daniel Granqvist (M) innehåller bland annat förslag om att åtgärda trasig belysning och klotter – och det inom 48 timmar efter felanmälan.

Trots att diskussionen blev livlig och gled iväg åt flera håll, var det ändå ett uttalande som stack ut. Charlotte Edberger Jangdin (C), vice ordförande i tekniska nämnden, menade att om vi hela tiden pratar om hur otrygg vår stad är, så kommer fler att känna sig otrygga. Det blir en självuppfyllande profetia. Och visst kan man skrämma upp människor med domedagsprofetior. Men så var inte fallet i KF dag, utan det handlade snarare om att sakligt och nyktert diskutera läget.

Eller låt oss formulera frågan så här: Skulle färre män misshandlas på väg hem från krogen om vi inte pratade om problemet med att män misshandlas? Skulle färre kvinnor våldtas? Nej, jag tror inte det. Problem försvinner inte bara för att man blundar för dem. Men med det sagt: Det finns inte heller någon anledning att trissa upp stämningen.

De senaste årens trygghetsundersökningar från Brå, talar nämligen sitt tydliga språk: Vi känner oss faktiskt allt tryggare.

Publicerat av

3 reaktioner till “Det vi inte pratar om – finns det?”

  1. Brås trygghetsenkäter grundar sig alltså på ett snitt av Sveriges befolkning. Med tanke på att närmare en femtedel av befolkningen, (som ökar för varje år) är vana vid så betydligt mycket värre, är de inte värda speciellt mycket. Men viss media vill numera gärna bortse från reella fakta och söka agendapassande svar. Exempelvis har Ströman konstant pratat om dödligt våld under senare år. Det lär vara helt tyst därifrån framöver!!

  2. Dom som är farliga för dig utomhus bryr sig inte vad du skriver på NA. Är du ute själv så är du ute själv. Enda som kommer försvara dig är troligen du själv om du blir överfallen.

    Köp pepparspray och börja lyft lite skrot. Själv går jag alltid med en fällkniv när jag är ute sent. Om någon för för sig att skada mig, då kommer jag skada personer som vill mig illa också. Det lovar jag.

  3. Ja, men visst stämmer det att mycket av dagens oro och otrygghet beror på olika samhällsaktörers benägenhet att ständigt välja ett problematiserande perspektiv. Ett bra och aktuellt exempel är hur vissa bostadsområden diskuteras som om de vore krigszoner, samtidigt som de flesta som bor där inte känner igen sig i bilden alls. Problemet är att det oftast finns intressen bakom att göra människor rädda och ängsliga. Många tänker sig inte för när de lånar sig till att gynna dessa intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *