Incident på buss – en pinsamhet för Europas teckenspråkiga huvudstad

18-årige Sebastian råkade illa ut under en busstur i Örebro, när en kontrollant krävde att få se hans busskort och legitimation. Sebastian är teckenspråkig och har autism. Det sistnämnda innebär bland annat att det blir förfärligt jobbigt om rutiner bryts. Typ att en vanlig busstur plötsligt omvandlas till en incident med poliser och vakter inblandade. Och självklart måste vi ha ett samhälle där det finns plats för Sebastian. Allt annat vore förfärligt – och dessutom opraktiskt.

Med ett minimum av smidighet hade det här inte behövt bli någon incident. Det hade inte behövt bli någon artikel i NA. Jag hade inte behövt skriva den här kommentaren. Och Sebastian hade haft kvar sitt förtroende för väktare och poliser.

Exakt vad som hände får utredningen visar. Men en central fråga är följande: Varför var det ingen som kom på tanken: ”Ojdå, han är teckenspråkig – och har svårt att uttrycka sig i skrift. Vi kanske skulle kalla in en teckenspråkig tolk”. Jodå, det hade kanske tagit lite tid. Men det hade varit respektfullt. Hur var det? Har inte Örebro utropat sig själv till Europas teckenspråkiga huvudstad? En teckenspråkig person med funktionshinder åker buss med ett giltigt busskort – då klarar inte myndigheter att hantera situationen. Jo, det är pinsamt. Mycket pinsamt!

 

"Intresserad av penisförlängning?"

Det plingar till i inkorgen av ett nytt meddelande. En okänd avsändare med ett namn, omöjligt att uttala. I meddelanderaden står det: ”Käraste fru Schreiber. Intresserad av penisförlängning?”

Ofta går det att irriterat skratta bort spam-mejl, som på dålig googlesvenska förkunnar att en avlägsen släkting, en oljeshejk utan arvingar Långtbortistan, gått bort och lämnat en biljons triljon dollar till just dig – om du bara skickar över ditt kontonummer.

Men så plötsligt kommer ett mejl med en, vad det ser ut som, tillförlitlig avsändare med korrekt svenska och tilltal. Och i all hast klickar du på en länk eller fyller i ett formulär – och sitter i skiten. Spammejl är ett problem, som kan få förödande konsekvenser.

James Veitch (nedan) har hittat ett eget sätt att hantera spammejlen som dimper ner i inkorgen. Han svarar på dem. Och han gör det med en stor portion humor.

 

Se det fantastiska klippet här:

 

Glad fredag!

Glöm aldrig Pela och Fadime. Föreläsning på Tegelbruket i kväll.

I 15 olika städer arrangeras manifestationer, föreläsningar med mera med anledning av Fadimedagen. I Örebro blir det en föreläsning på Tegelbruket i kväll kl 18.

Hedersvåld finns ofta i länder i och kring Mellanöstern. Inte sällan länder med en svag statsapparat – eller en statsapparat som människor inte litar på. Då skapas andra normer i stället. Familjen – klanen – får större betydelse. Hedersvåldet präglas också av en kollektivism. Om en ung kvinna valt att leva ett självständigt liv, ett liv med ”fel” partner eller sex före äktenskapet, så tar hela eller delar av familjen på sig att straffa henne. Hedersvåld kan även vara riktat mot män. Vi hade ett uppmärksammat fall med en misshandel av en ung man på ett gym i Hallsberg som var hedersrelaterat. Sex personer dömdes till fängelse mellan nio månader och åtta år.

Vi har haft en märklig diskussion om det ska vara okej att tala om kulturskillnader i de här sammanhangen. Självklart måste vi kunna göra det! Det jag själv vänder mig mot är ju just kollektivism. Bara för att person A eller B har fastnat i denna skamkultur så behöver det inte innebära att person B eller C har gjort det. I ett rättssamhälle är det individer som ställs till svars – även om individerna skulle råka tillhöra samma familj.

Några solklara eller enkla lösningar finns knappast (och säg det samhällsproblem som är enkelt att lösa). Men i korthet tror jag att det är viktigt att människor som fastnat i detta elände erbjuds olika vägar att komma ut ur det. Det måste alltså finnas människor omkring dem som vet vad det handlar om. Det kan vara skolan, personal på fritidsgården, ungdomsmottagningen eller ungdomsledaren i idrottsföreningen. Lyhörda kompisar ska inte heller underskattas.

 

 

 

 

 

Moderat som vågar försvara Margot Wallström

Mats Svegfors var en gång moderat statssekreterare. Han var chefredaktör för Svenska Dagbladet. Senare bland annat landshövding i Västerås.

I en debattartikel i Aftonbladet försvarar han Margot Wallström. Han skriver bland annat så här:

”Det är svårt att tänka sig ett mindre korrumperande sätt för ett statsråd att skaffa sig en bostad än att hyra en bostad för den tid som han eller hon är statsråd. Det enda intresse som statsrådet har i bostaden är att just bo där.”

Och så jämför han med alternativet att köpa en bostad:

”Den som äger sin bostad är för hela sin ekonomi beroende av de regler regering och riksdag beslutar. Den som köper en lägenhet i Stockholms innerstad får i dag räkna med att betala i storleksordningen 80 000 kronor/kvadratmetern. Om amorteringskrav, lånetak och avdragsbegränsningar skulle tvinga ner priserna till säg 50 000 kronor/kvadratmetern, vilket var nivån under rätt lång tid före finanskraschen 2008 och likaså därefter fram till dess att styrräntan dök, skulle detta innebära att den som äger en 100 kvadratmeter stor lägenhet förlorar tre miljoner kronor i personlig förmögenhet.”

Det inger respekt att försvara en politisk motståndare. Jag är övertygad om att många av dem som i dag kritiserar Margot Wallström gör det mest för att de får en chans. Att kritisera Margot Wallström för att hon gjorde sig ovän med Saudiarabien eller Israel blir rätt komplicerat. För i båda fallen är det komplicerade förhållanden som Sveriges utrikesminister har haft synpunkter på. Men en lägenhet i centrala Stockholm vet alla vad det är för något. Det är lättsålda nyheter.

Poängen med Mats Svegfors artikel är att han pekar på att en politiker som har ett något så när vanligt liv med viss automatik kan anklagas för att driva egna intressen. En politiker som har barn på dagis, sin mamma på äldreboendet som äger en bil och kanske dessutom köper lite rut- och rot-tjänster, påverkas uppenbarligen av en rad politiska beslut. Och Mats Svegfors påpekar att Margot Wallströms möjligheter att påverka sin privata ekonomi genom politiska beslut är betydligt större om hon skulle få för sig att köpa en bostadsrätt. Mats Svegfors påpekar att det var ett antal statsråd, riksdagsledamöter och inte minst etablerade journalister som tjänade på att Reinfeldts regering (på grund av krav från KD) avskaffade fastighetsskatten.

Nu tycker jag i och för sig inte att Mats Svegfors träffar mitt i prick. Det är ändå skillnad mellan att ha politisk integritet gentemot sina privata intressen – och att ta emot något av exempelvis ett fackförbund. Det är ju ändå en förmån att få ha en lägenhet i Stockholm – även om förmånen är högst tillfällig. Men samtidigt: Jag skulle inte bli förvånad om förundersökningen om korruption läggs ner. Mats Svegfors artikel kan du läsa här.

 

Ett lagom lycka till Kenneth Nilsson!

Den senaste tiden är det många som har ställt sig frågan ”Vem i hela fridens namn ska leda Örebro”. Björn Sundin, som borde ha varit en av kandidaterna, tackade nej. Agneta Blom, som kom etta i NA:s omröstning (låt vara att webbomröstning knappast är representativ) sade också nej.

Alltså: Kenneth Nilsson var inte en av dem som vi journalister tippade.    Men han har en rätt gedigen erfarenhet både av yrkesliv och i kommunalpolitiken. Det är ingen dålig kombination.

Hur kommer det att gå för Kenneth Nilsson? Jag tror uppriktigt sagt att det är svårt att bedöma. För att ta ett par exempel från rikspolitiken. Göran Persson dömdes ut som en hänsynslös buffel (vilket faktiskt var sant). Men han blev en av mycket få statsministrar som lyckades få ökat stöd under sin tid som statsminister (valet 2002). Tage Erlander blev nästan idiotförklarad när han helt otippad utsågs till statsminister.

Jag har någon gång tidigare beskrivit det så här: Ett socialdemokratiskt kommunalråd ska klara av två saker: 1. Han eller hon  ska kunna strida för sitt partis idéer tills personen hostar blod. 2. Personen ska dessutom klara av att vinna förtroende bland sina motståndare.

I fallet Örebro handlar det också om att hålla ihop koalitionen mellan S, KD och C. En av de mest intressanta frågorna är om de tre partierna ska gå till val tillsammans år 2018. Under denna mandatperiod har de tre höjt skatten tillsammans. Vad Kenneth Nilsson tycker i den frågan lär  visa sig om något år.

Till dess är det väl bara att säga som Ingvar Carlsson lär ha sagt till Carl Bildt efter valet 1991: Jag önskar Kenneth Nilsson  ett  lagom lycka till!

 

 

 

 

Nu sprids myter om Margot Wallström på nätet

Okej, jag säger det igen. Margot Wallström borde ha tackat nej till  lägenheten från Kommunal. Men var det en muta. Det är naturligtvis något som rättsvårdande myndigheter ska utreda. Men tillåt mig tvivla. Eskilstuna-Kuriren har en ledare i ämnet som du kan läsa här.

Margot Wallström är naturligtvis djupt avskydd av nätmobben. Hon är kvinna. Hon är före detta EU-kommissonär. Hon har dessutom blivit rik genom att arbeta. Fy skäms! Det är okej i Sverige att bli rik genom vinna på lotto eller genom att exempelvis spela fotboll. Men inte genom att arbeta.

Men nätmobben får understöd av en väletablerad höger som ser varje chans att klippa till en socialdemokrat. Och nu sprids rykten på nätet (även i av ”finare” opinionsbildare) att en EU-kommissionär nästan inte betalar någon skatt alls. Så detta har då försökt ta reda på. Det är uppriktigt sagt inte något svårt ”grävjobb”. Ett par mejl till EU-kommissionen, så var saken klar.

EU-tjänstemännen betalar en särskilt EU-skatt. Rätt eller fel? Om det kan vi tycka olika. Men så är det i alla fall. Skatten för en EU-kommissionär är inte ”någon enstaka procent”, vilket hävdades i en artikel Svensk Tidskrift. Den är 45 procent. Och hör och häpna: Kommissionärerna får också betala en ”värnskatt”. Nja, den kallas inte värnskatt. Den kallas för ”solidaritetsavgift”. För en EU-kommissionär är den sju procent. Den skapades under oljekrisen på 70-talet, då någon ansåg att kommissionärerna måste markera att de också får vara med och betala vad krisen kostade. Och likheten med värnskatten är ju slående. Det som var tänkt att vara en markering under oljekrisen blev sedan permanent. Värnskatten blev ju också permanent. Inte ens en moderatledd regering ville avskaffa den.

Alltså: Kommissionärerna betalar i praktiken 52 procent av sin inkomst i skatt.

Nej, jag är inte ett dugg bekymrad över EU-kommissionärernas privata ekonomi. Margot Wallström klarar sig bra. Och just därför borde hon tackat nej till lägenheten från Kommunal.  Men jag tycker bara i all blygsamhet att det som skrivs kanske ska vara rätt.

Jag har en hel del att säga om Socialdemokraternas politik, om skattehöjningar, om tvehågsenheten inför kärnkraften, om kopplingen mellan Socialdemokraterna och LO. Men låt oss kritisera just skattehöjningar, kärnkraften och relationen med LO. Sedan finns det ju också frågor där Margot Wallström har rätt, till exempel i kritiken mot diktaturen i Saudiarabien.

Margot Wallström, Kommunal och lägenheterna

Aftonbladets publiceringar om Kommunal följer ett klassiskt mönster. Släpp lite i taget. På det sättet kan grejen hållas igång.  Samma mönster följde till exempel när Expressen avslöjade järnrörsskandalen 2012.

Det senaste är att Kommunal ”delat ut” lägenheter till närstående, bland annat utrikesminister Margot Wallström. Svaret från Margot Wallström är följande: Hon försökte försäkra sig om att allt gått till på rätt sätt. Hon anser sig ha blivit förd bakom ljuset och tänker nu lämna lägenheten så fort som det bara går.

Har hon rätt, så kan  Margot Wallström luta sig tillbaka och fortsätta fundera över vad hon kan göra för att exempelvis normalisera förbindelserna mellan Sverige och Israel. Men om någon på Kommunal kan vittna om att Margot Wallström har fel, så är hon enligt min uppfattning rökt.

Om Margot Wallström har rätt, så måste börjar det närma sig att fler personer i Kommunals ledning måste avgå.

Detta är en klassisk politisk skandal om mygel, sprit och sex. Tyvärr inte den sista.

Jag kan tycka att det här är tråkigt för alla de politiker och fackligt aktiva som verkligen sliter för att företräda sina väljare och sina medlemmar.  Men inte desto mindre ett nödvändigt avslöjande.

 

Kina för sin första kvinnliga president i dag

Okej, säkert är det inte. För det handlar om ett fritt val, med tre kandidater. Men enligt opinionssiffrorna  blir det en rungande seger för Tsai Ing-Wen när Taiwan går till val i dag. Formellt heter ön Republiken Kina. Tsai Ing-Wen hör till det liberala Progressive Party.

Historien om Taiwans politiska liv är osannolikt dramatiskt – och intimt förknippad med Kina. I början av seklet ersattes det gamla kejsardömet i Kina av en republik som leddes av partiet Kuomingtang. Ett parti som  byggdes upp med hjälp av det sovjetiska kommunistpartiet – och kommunistledaren Mao Zedong satt i Kuomingtangs styrelse – samtidigt som han satt i styrelsen för det nybildade kommunistpartiet.

Sedan blev de båda partierna rivaler om makten. Kommunistpartiet lyckades ta makten på fastlandet – Kuomingtang tog makten på Taiwan, men behöll anspråken på att representera hela Kina. Så Kina styrdes av en kommunistisk diktatur. Taiwan styrdes av en högerdiktatur.

I slutet av 80-talet demokratiserades Taiwan. Det liberala partiet bildades ur den rörelse som kämpade mot det auktoritära styret.

En av skiljelinjerna i Taiwan handlar om inställningen till Kina. I det liberala partiet finns ett större gehör för tankar på att helt enkelt utropa sin självständighet – och förklara att en återförening med Kina inte är aktuell. Inte minst bland ungdomar i Taiwan finns ett stöd för den tanken. Men alla sådana idéer är ett rött skynke för Kina., som dessutom har byggt upp ansenliga militära styrkor i Taiwans närområde.

Kuomingtangs linje handlar mer om att behålla status quo och i stället utveckla relationerna med Kina. Över fyra miljoner kinesiska turister kommer till Taiwan varje år.

Det liberala partiets linje har nyanserats de senaste åren. Även om tanken på självständighet finns där, så talar Tsai Ing-Wen nu om att ”behålla stabiliteten” i relationerna med Kina. Så vem som än vinner valet så kommer Taiwan även de kommande åren att vara en udda statsbildning som inte erkänns av till exempel Sverige eller USA. Och samtidigt vet alla att Taiwans president har en legitimitet i kraft av att han eller hon är vald, enligt demokratiska spelregler.

Här nedan är en föreläsning som Tsai Ing-Wen höll i USA för en tid sedan.