Hoppsan, Israel vill ha nystart för relationerna med EU

Jag skulle åter igen vilja att de som kritiserar Margot Wallström lyfter blicken en aning. Det krävs ingen djupdykning i relationerna mellan Israel och omvärlden för att se att den israeliska regeringen driver en synnerligen nyckfull och oberäknelig utrikespolitik.

Det beskrev jag i en blogg i går – och i dagens ledarkrönika.

Men nu på morgonen ser jag ännu ett exempel, som jag läser i Jerusalem Post. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, efterlyser en nystart i relationerna mellan Israel och EU. För bara någon månad sedan ställde Israel in ett antal möten med EU. Och den israeliska regeringen förklarade att EU är avstängt från fredsprocessen. I och för sig ett beslut som inte får någon som helst effekt. För någon fredsprocess existerar inte.

Jag kan tänka mig att diplomater och tjänstemän på israeliska UD har vissa synpunkter på denna nyckfulla utrikespolitik. Och kanske är det deras synpunkter som nu vinner gehör, när premiärminister Netanyahu efterlyser en ”reset” i relationerna mellan Israel och EU.

Det som utlöste Israels ilska i slutet av förra året var ett EU-beslut att varor som tillverkas på israeliska bosättningar på ockuperat område ska märkas.

 

 

Minnet är kort – Bildt var minst lika hård mot Israel

Jag har under morgonen bläddrat i två israeliska tidningar, vänsterliberala Haaretz och Jerusalem Post som är mera ”main stream” i dagens Israel. I båda dessa tidningar är relationerna mellan Sverige och Israel en stor nyhet. Det handlar om att Margot Wallström begärt att det ska utredas om det skett utomrättsliga avrättningar som begåtts av israelisk militär. Den israeliska regeringen anklagar Margot Wallström för att stödja terrorism, vilket naturligtvis är helt bisarrt. Uppmaningar riktas också till israeliska parlamentariker att upplösa den grupp för vänskap mellan Sverige och Israel som finns i det israeliska parlamentet. Israel har nu portförbjudit Margot Wallström från Israel.

När Israel surnar till mot Sverige under en socialdemokratisk regering brukar det leda till att det ställs ilskna interpellationer och frågor från riksdagsledamöter som hör till Alliansen.

Men de glömmer en liten detalj. En av Sveriges mest propalestinska utrikesministrar genom tiderna hette Carl Bildt. Han var utomordentligt hård i sin kritik mot Israel. Han hade goda relationer med den palestinska ledningen. Visserligen erkände inte Sverige Palestina under Carl Bildts tid som utrikesminister. Men han upphöjde den palestinska delegationens chef till ambassadör. Så det finns en kontinuitet mellan Carl Bildt och Margot Wallström. Båda var angelägna att höja statusen för den palestinska representationen i Stockholm.

Den socialdemokratiske statsvetaren Ulf Bjereld har på sin blogg uppmärksammat att Carl Bildt sade så här om Israel år 2006, under Gazakriget:

”Israels upprepade angrepp på de ockuperade palestinska områdena och särskilt Gaza är upprörande. De strider mot folkrätten i likhet med de fortsatta raketbeskjutningarna från palestinskt område. Utomrättsliga avrättningar och urskiljningslöst dödande som drabbar civilbefolkningen måste upphöra”. (citatet är saxat ur Expressen).

Carl Bildt fastställde alltså att det har skett utomrättsliga avrättningar. Han ställde inte bara vaga krav om utredningar.

Jag tycker nog att de som är upprörda över Margot Wallström ska höja blicken lite. Israel har under året drivit en diplomati som gränsar till galenskap, ur Israels eget perspektiv. När Obama-administrationen drev diplomati för att förhindra att Iran utvecklar kärnvapen, motarbetades den till exempel systematiskt av Israel regering. Överenskommelsen med Iran blev inte perfekt. Det har ingen påstått. Men den är definitivt bättre än ingen överenskommelse alls. Och vad är alternativet? Att bomba Iran? Det skulle troligen leda till att Iran påskyndade utvecklingen av kärnvapen. Och bombningar skulle sannolikt inte räcka för att slå ut de anläggningar som det handlar om.

Notera också att Israel har förklarat att EU ska hållas utanför fredsprocessen. En rätt korkad och väldigt symbolisk markering. För någon fredsprocess pågår inte.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag är en vän till Israel. Jag hör till exempel till dem som sagt att Israel måste få slå tillbaka om militanta palestinska grupper skickar raketer in i Israel. Det är angeläget att Israel får leva inom säkra och erkända gränser. Men just därför måste Israel gå med på att det bildas en livskraftig palestinsk stat. Och viljan att åstadkomma det verkar just nu vara noll. Kortsiktigt bekvämt för Israels regering, men förödande för Israels säkerhet på lång sikt.

 

Polen och Ungern hotar EU-samarbetet

I dag beslöt EU-kommissionen att inleda en granskning av Polen, utifrån principerna om rättsstaten och demokratin. Högerregeringen i Polen har bestämt sig för att ta kontroll över både rättsväsendet och public service. Kommissionens beslut som överraskade många kommentatorer. De verkar inte riktigt tro på att Jean Claude Juncker och hans kommission har kraft att driva igenom saker.

För några månader pratade jag med en diplomat från ett annat EU-land. Han var helt övertygad: EU kommer inte att fatta beslut om fördelning av flyktingar med kvalificerad majoritet. Ett beslut måste bli enhälligt. Men det blev ett beslut med kvalificerad majoritet.

För något år sedan pratade jag med en person inom Moderaterna. Han var övertygad: Juncker kommer inte att bli EU-kommissionens ordförande. Men det blev ändå Juncker.

Jag har följt EU under många kriser. Jag har många gånger förundrats över spekulationer om att EU ska splittras eller att det ena eller det andra medlemslandet ska lämna EU.

Men få har diskuterat det verkliga hotet mot EU-samarbetet. Om länder som Ungern och Polen skulle utvecklas mot att bli auktoritära stater av samma slag som Ryssland eller Turkiet. Ja, då har EU ett verkligt stort problem att ta itu med. EU-fördraget säger tydligt: Ett medlemsland i EU måste vara en rättsstat med demokrati och mänskliga rättigheter. Det definieras som de regler som fastslås i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. EU har också en stadga om medborgarnas grundläggande rättigheter. Om medlemsländer börjar tumma på sådana regler, så blir det kris! Då kan EU inte längre hålla ihop.

Jean Claude Juncker är en av EU:s mest erfarna politiker. Hittills har han agerat mer kraftfullt än vad de flesta bedömare räknat med. Och ibland kan han vara uppriktig på ett sätt som strider mot det diplomatiska protokollet. Till exempel när han sade ”här kommer diktatorn” när Ungerns premiärminister Viktor Orban anlände till ett toppmöte.

Nej Jimmie, sexövergrepp är inget nytt fenomen

Det är inte varje dag som Jimmie Åkesson vurmar för jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter. Men i dag var en sådan, högst märklig, dag. Under förmiddagens partiledardebatt i riksdagen stod SD:s partiledare och pläderade om kvinnors rätt till sin egen kropp och trygghet – som hotas av utländska män av främmande kulturer. Enligt honom är sexuella övergrepp och trakasserier nämligen ett nytt fenomen som följt med invandringen till Sverige. Och hans lösning på problemet förvånar knappast någon: Släpp inte in fler.

Skulle sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor alltså vara ett ”nytt fenomen”? Naturligtvis inte. Kvinnoförtryck och sexuellt våld har funnits i alla tider, i alla kulturer och samhällen – Sverige inkluderat. Låt oss påminnas om att det fram till 1965 var lagligt att våldta sin fru, inom ramen för äktenskapet, i Sverige.  Eller som mångsysslaren Cissi Wallin Blomberg skrev på Twitter:

skärm2

Och:

skärm1

Välkommen in i jämställdhetsdebatten, Jimmie. Låt oss börja med en verklighetsorientering.

 

Fortsatt trend mot färre brott

I dag publiceras den Nationella trygghetsundersökningen av Brottsförebyggande rådet. Här nedan är några direkta citat ur rapporten. Men för att sammanfatta: Många brottstyper tenderar att minska. Siffrorna för sexualbrott är svårtolkade. Och bedrägerierna ökar.

”Av dem som svarat på frågorna i NTU 2015 uppger 11,3 procent att de under 2014 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i rapporten kallas för brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier. Det är en minskning jämfört med föregående år (2013 var andelen 12,7 %) och en återgång till ungefär samma nivå som uppmättes åren innan.”

”Andelen i befolkningen som uppger att de blivit utsatta för misshandel minskade från 2,3 procent 2013 till 2,1 procent 2014.”

”Andelen som blivit utsatta för hot 2014 uppgick till 4,1 procent, vilket är en minskning jämfört med föregående år (4,5 %).”

”År 2014 låg andelen personer som uppger att de blivit utsatta för sexualbrott på 1,0 procent. Det är en minskning jämfört med 2013, då 1,3 procent uppgav att de hade blivit utsatta. Under perioden 2005–2011 låg sexualbrotten på en relativt stabil nivå, men de senaste två årens resultat visar på en högre nivå. Nedgången i den allra senaste mätningen gör dock att utvecklingen är svårtolkad.”

”Utsattheten för personrån har varit relativt oförändrad de senaste åren. I NTU 2015 uppger 0,7 procent att de blivit utsatta för personrån under 2014.”

”Andelen personer som blivit utsatta för bedrägeri har ökat successivt från 2,5 procent 2006 till 3,1 procent 2014.”

”Av svaren framgår att 9,1 procent av hushållen utsattes för bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld eller bostadsinbrott (kallat egen – domsbrott mot hushåll) under 2014. Utsattheten för dessa brott har minskat sedan 2006 (då andelen var 12,6 %).”

”År 2014 utsattes 0,8 procent av hushållen för bostadsinbrott. Det är en minskning jämfört med 2013, då 1,2 procent av hushållen utsat – tes. Sedan undersökningen inleddes 2006 har andelen hushåll som blivit utsatta för bostadsinbrott legat relativt stabilt kring 1 procent.”

 

Om sexövergrepp, segelflygare, nykterister och afghaner

Det är för dj-igt om kvinnor inte kan röra sig på stan eller på en festival utan att utsättas för ofredanden. Om polisen skulle kunna identifiera gäng som råkar ha en gemensam nationalitet som begår sådana övergrepp, så anser jag att polisen ska kunna säga det offentligt. Det är inte konstigare än att det finns en maffia i USA med kopplingar till Italien.

Har polisen haft belägg för att exempelvis afghanska ungdomar gjort sig skyldiga till detta, så visst: Offentliggör.

Men jag pratade för en liten stund sedan med Varg Gyllander, talesperson för polisen i Stockholm. Han sammanfattar läget så här: Polisen har ett 20-tal anmälningar om sexuella ofredanden i det här fallet. Vid samma tillfälle förde polisen bort 200 personer från området i förebyggande syfte.  Men Varg Gyllander framhåller det här kan vara även personer som misstänks vara på väg att ”hamna fel”  även av andra orsaker.

Jag frågar honom hur polisen kan veta att det rör sig om afghanska ungdomar. Han svarar så här:

– Vi går inte ut med nationalitet. Det är det medierna som gör.

DN har citerat en intern underrättelserapport, där det talas om afghaner.

Det är möjligt att det handlar om ”afghanska ungdomsgäng”. Men samtidigt finns det anledning att vara lite försiktig med att fastställa att det rör sig om en viss nationalitet eller en grupp av nationaliteter. Låt polisens utredningar bli klara först. Innan det ens finns identifierade misstänkta förefaller det lite märkligt att fastställa att det är en viss grupp människor som begått brotten. Polisens underrättelserapporter är i bästa fall kvalificerade gissningar. Det är mycket långt mellan att polisen internt gör vissa antaganden – och fällande dom.

Om det nu visar sig att en grupp som tillhör nationaliteten X eller Y har begått allvarliga brott, så innebär ju inte det att vi ska peka ut alla som tillhör nationalitet X eller Y som brottslingar.

Låt mig ge ett annat exempel. År 2014 blev det kravaller i Köln. Det var antimuslimska i huvudsak tyska män som slogs med polisen. Gruppen tyskar alltså. Men lik förbannat: När jag möter en tysk i Örebro så utgår jag inte från att han är en sån där typ som slåss med polisen. När jag äter på en italiensk restaurang i Örebro så utgår jag från att det är en ärlig krögare även om han eller hon kommer från samma land som maffian.

Och samma gäller naturligtvis de ofredanden som det talats om på Gustavsviksbadet i Örebro. Oavsett om den skyldige skulle svensk, afghan, rödhårig, journalist, nykterist, segelflygare, jägare, miljökämpe, djurrättsaktivist eller hör till någon annan mer eller mindre definierad grupp, så drar jag inte slutsatser om hela den gruppen. Kollektivism i de sammanhangen strider mot allt vad rättsstaten står för.

Ett test för den israeliska demokratin

Jag följer minst en, ibland två, israeliska dagstidningar. För Israel är terroristhotet mer verkligt än för en svensk. Och därtill befinner sig landet i ett permanent krigstillstånd – även om regelrätta strider hör till ovanligheterna.

Ett test för den israeliska demokratin är hur landets arabiska minoritet behandlas. Då talar jag inte om palestinier på den ockuperade Västbanken eller på den av Hamas kontrollerade Gaza-remsan. Jag talar om araber som bor i Israel, som har israeliskt medborgarskap och rösträtt i israeliska val.

Hittills har Israel – med viss tvekan – klarat det testet. Men det finns klart oroande tecken. Till exempel när den nuvarande premiärministern Benjamin Netanyahu gnällde över att ”araberna röster i horder” under det senaste valet. Den arabiska listan gjorde mycket riktigt ett bra val.

Ett annat test är hur enskilda människor behandlas. Här finns det både förskräckande exempel och goda exempel på civilkurage.

Låt mig ta ett förskräckande exempel först. När ett flygplan skulle avgå från Tel Aviv till Atén vägrade flera av passagerarna att sätta sig ner. De  krävde att två arabiska israeler först skulle avvisas från planet. De var ju säkerhetsrisker! Svaret på detta borde rimligtvis ha varit att kasta ut de passagerare som faktiskt bråkade, inte de som lugnt satt på sina platser. Till slut erbjöds de två arabiska passagerarna att åka en dag senare – och de accepterade erbjudandet.

Detta var inte ett israeliskt flygplan. Planet hörde till det grekiska flygbolaget Aegan – som för övrigt ingår i samma flygallians som SAS, Star Alliance.

Nu har Aegan bett om ursäkt. Men även ursäkten blir lite märklig. Aegan har skickat ett brev till PLO:s generalsekreterare. Fast de båda passagerarna är som sagt israeliska medborgare. Om ursäkten skulle gått till en myndighet, så borde den riktats till Israels regering. Men den borde framför allt riktas mot de båda som tvingades kliva av planet under märkliga former.

Det finns också goda exempel. På en israelisk buss färdades bland annat en äldre arabisk man. Han muttrade något på arabiska, varpå många av passagerarna nervöst krävde att han skulle lämna bussen. Men i stället gick den kvinnliga chauffören fram till den arabiske mannen för att kolla hur han mådde. Sedan förklarade hon för de andra passagerarna att de gärna fick lämna bussen. Men hon tänkte inte slänga av en passagerare enbart för att han är arab.

I en intervju säger chauffören att hon skulle göra samma sak igen, om en liknande situation skulle uppstå.

 

Men snälla Lars Vilks!

Konstnären Lars Vilks har i dag föreläst på Örebro konstskola. I morgondagens ledare kommenterar vi bland annat hans polisskydd. I korthet: Det är rätt att skydda Lars Vilks.

Men jag blir lite förundrad över att Lars Vilks påstår att kungahuset och kristendomen skulle vara immuna mot satir. Nåja, jag tror ju inte att kungen personligen kommer att bli upprörd. Han vet vid det här laget vad som gäller. Men bland monarkins anhängare finns en grupp som är mycket lättprovocerade.  Och naturligtvis skulle det gå att provocera även kristna. Gå tillbaka några årtionden när Monty Python-gänget gjorde filmen Life of Brian. I reklamen för filmen hette det att den var så rolig att den blivit förbjuden i Norge.

Sådant går att göra även i dag, naturligtvis.

 

 

 

 

Rösträtt för barn?

Demokratiutredaren Olle Wästberg föreslår att rösträtt införs för 16-åringar. Alltså personer som i juridisk mening fortfarande är barn. De får inte teckna ett mobilabonnemang. De får inte gifta sig. De får inte dricka alkohol. Föräldrarna är skyldiga att försörja dem.

Frågan är vilket problem Olle Wästberg vill lösa. Valdeltagandet stiger i Sverige. Olle Wästberg pekar själv på att den verkliga rösträttsåldern är högre än 18 år, eftersom rösträtten  träder i kraft om personen fyllt 18 år senast på valdagen. De som fyller år efter valdagen får vänta i fyra år. Men sådant går ju att lösa genom att exempelvis ändra i vallagen så att en person får rösta om valet hålls samma kalenderår som han eller hon fyller 18 år.

Själva rösträtten är inte det stora problemet. Men det finns en bristande förståelse för hur demokratin fungerar. Så fort en skola ska läggas ner, exempelvis, så dyker den märkliga teorin upp att beslutet strider mot demokratin, eftersom barn och föräldrar helst ser att skolan blir kvar. Tolkningen av demokrati blir att de närmast berörda ska bestämma. Men så kan det inte fungera.

Demokrati i det här fallet innebär att företrädare för alla kommunens invånare (de med rösträtt) ska bestämma hur verksamheten ska drivas. Dels för att de är med och betalar. Dels för att skolan är en så viktig verksamhet att alla berörs. Den typen av missförstånd är ett större problem för demokratin än att vi har för få som utnyttjar rösträtten. Bara för att nämna ett exempel.

Barn ska inte gå och rösta. Men 16-åringen får gärna engagera sig i politiken. Och sådana möjligheter finns det, både inom ramen för partipolitiken och via organisationer som inte är partipolitiskt bundna.

 

Det bakåtsträvande Ryssland

Jag läser den utmärkta Frisinnad Tidskrift och fastnar för en artikel av Amanda Löwkvist på den liberala biståndsorganisationen Silc.  Hon skriver om kvinnoförtryck i Putins Ryssland. Putin skapar en legitimitet som bland annat bygger på stöd från den ortodoxa kyrkan, där präster bland annat kan säga att kvinnor ska vara undergivna sina makar.

Hon citerar bland annat en undersökning om attityder i det ryska samhället som gjordes av World Values Study 2012. Den visar bland annat följande:

57 procent av ryssarna instämmer i påståendet att män på det hela taget är bättre politiska ledare än kvinnor. I Sverige är det elva procent (illa nog, skulle jag säga).

48 procent av ryssarna anser att män är bättre chefer. I Sverige är det åtta procent.

23,8 procent av ryssarna anser att män ska ha företräde till arbetsmarknaden. I Sverige är det två procent.