Oväntade saker händer – högerpopulisten har faktiskt en poäng

Jag är på EU-toppmötet i Bryssel, där relationen mellan EU och Storbritannien är en av huvudfrågorna. Naturligtvis passar den brittiske högerpopulisten Nigel Farage på att komma ut till havet av journalister för att säga hur förfärligt EU-projektet är och varför det är viktigt att Storbritannien lämnar EU-projektet. Det är logiskt. Nigel Farage hyllar den ryske presidenten Putin. Han misstror tanken på att Europas demokratier sluter sig samman.

Men han har faktiskt rätt på en punkt. Han beskriver vilken usel förhandling som premiärminister David Cameron har gjort. Farage säger att överenskommelsen som ligger på bordet inte betyder särskilt mycket. Och han säger att alltihop kan fällas av EU-parlamentet.

Det ligger en hel del i det. Eftergifterna till Storbritannien handlar till stor del om symboler, om politiska markeringar för att David Cameron inte ska tappa ansiktet. Det får dessutom gärna bli lite tuppfäktning, så att Cameron kan komma hem och säga att han kämpat för sitt land.

För övrigt sade Cameron samma sak vid detta toppmöte som han sade vid det förra: ”Jag ska strida för Storbritannien”.

Det Nigel Farage och andra nejsägare i Storbritannien får svårt att svara på är hur landets förhållande till EU ska se ut efter ett utträde. Det realistiska är att en stor del av EU:s lagstiftning kommer att vara gällande i Storbritannien även efter ett utträde. Brittisk tillverkningsindustri och brittiska tjänsteföretag lär nämligen vara angelägna om att tillgång till den europeiska marknaden även efter ett utträde. Då är det EU:s regler som gäller.

 

Publicerat av

Lars Ströman

12 reaktioner till “Oväntade saker händer – högerpopulisten har faktiskt en poäng”

  1. För övrigt sade Cameron samma sak vid detta toppmöte som han sade vid det förra: ”Jag ska strida för Storbritannien”

    En hjälte helt enkelt, tyvärr så har vi inte någon av den kalibern i den svenska regeringen. Deras politik handlar om att stoppa huvudet i sanden och skylla ifrån sig sig på alla andra. Det som de förra året kallade för rasistpolitik och facism är idag de facto standard hos dem själva. Host host, behövs ingen forskning för att förstå varför förtroendet för politiker och media inte finns kvar.

    1. Jag vet inte om det är så hjältemodigt. Jag förundras mest över vilka symbolfrågor Cameron för fram. Frågor som har begränsad reell betydelse för vanliga medborgare. Ett exempel. Storbritannien kräver möjlighet att få indexera barnbidrag i andra länder. Det är 0,26 procent av de brittiska barnbidragen som går till barn i andra EU-länder.

      1. 0,26% är ganska mycket när det ska vara 0%, för att få lite perspektiv på siffran kan vi ta några exempel från lågstadiet:
        Om jag kör bil med med 0,26% åker jag dit så det blaskar om det – även om 0,26% är lite,
        Om jag får 0,26% av rösterna i ett personval är det uselt.
        Om jag får 0,26% i ränta hos storbankerna får det idag anses som bra…
        Nåväl, poängen är följande:
        Om jag ska betala 0,26% av det totala barnbidraget till folk som inte har rätt till det, ja då blir det en vansinnig massa.

        Under 2015/2016 spenderar engelska staten 11,2 miljarder pund på barnbidrag (ca 141 miljarder kronor) 0,26% av denna summa uppgår till ca 365 miljoner kronor.

        Alltså: 365 000 000 kr till folk som inte har egentlig rätt till ersättningen. Snackar vi fortfarande detaljer, kaffepengar eller "frågor som har begränsad reell betydelse för vanliga medborgare"?

        1. Vem säger att de inte har rätt till ersättningen? De har rätt till barnbidrag. Och ingen ifrågasätter faktiskt den rätten. Förslaget som nu diskuteras är att barnbidragen ska indexeras efter respektive lands köpkraft. Eller rättare sagt: Det utbetalande landets myndigheter ska få rätt att göra en sådan indexering. 365 miljoner kronor är naturligtvis hiskligt mycket pengar om du jämför med din eller min hushållsbudget. Men för den brittiska staten är det faktiskt felräkningspengar. Om vi utgår från ett relativt fattigt europeiskt land som Rumänien – och den genomsnittliga köpkraften, skulle besparingen bli 50 procent. Men alla dessa barnbidrag går ju inte till Rumänien. Dessutom ska någon administrera dessa förändringar. Plötsligt ska barnbidrag delas ut enligt en rad olika typer av index. Jag kan garantera att det inte är gratis att sköta den administrationen.

  2. GB kommer inte att lämna EU – det är väl det första vi kan konstatera. Och även om dom efter folkomröstningen skulle göra slag i saken, kommer dom ändock att vara med genom ett EES-avtal. Påminner mig om vad en svensk industriledare sa i en intervju vid tiden då Sverige stod inför beslut om vi skulle gå med eller inte – han sa ungefär – ja vad Sverige som nation beslutar vet jag inte – vi som storindustri kommer i alla fall att vara med..Högerpopulister i Europa och hemma hos oss – vill gå mot en tribalisering – ett Europa som då kommer att bli fattigare och med än mera konfliktfyllda situationer. Svenska medborgare i gemen, britterna och alla Europamedborgare – är mer förståndiga än att låta dessa mörkermän forma Europas framtid.

  3. Regler kring den europeiska marknaden lär inte vara ett problem om UK lämnar EU. Icke-medlemmar som Norge och Schweiz handlar redan inom EU utan några särskilda problem och det är svårt att tro att UK skulle kräva några särskilda regler. Faktum är att EU-motsåndare ofta framhåller att den europeiska handelsgemenskapen är mycket viktig men man motsätter sej den stora byråkrati och överstatlighet som EU representerar. Höstens flyktingkris visade EUs tafatthet med all klarhet och medlemsländer tvingades ta saken i egna händer för att skydda sina gränser. Det var ett jobb för EU men de fastnade i ändlösa toppmöten.

    1. Den inre marknaden fungerar för att länderna har gemensamma regler för en rad produkter och tjänster. Gemensamma hälsoskyddsregler för livsmedel. Gemensamma säkerhetsregler för maskiner. Detta är lagreglerat på EU-nivå. För att Norge och Schweiz ska få tillgång till den gemensamma marknaden krävs att länderna tillämpar EU:s lagstiftning – eller om du så vill EU:s byråkrati.

      1. Europeiska länder har handlat med varandra sen långt innan EU kom till. EFTA tillåter dessutom fri rörlighet inom Europa (fritt att resa och arbeta) för sina respektive medborgare, samma som gäller EU-medlemmar. Kort sagt, länder som Norge och Schweiz har tillgång till den europeiska marknaden utan att tvingas bekosta ett Eu-medlemskap. Nämnde jag att både Norge och Schweiz ligger topp-10 inom europeiska ekonomier? Kan man klandra de britter som vill ur EU?

        1. Norge, Island och Lichtenstein har full tillgång till EU:s inre marknad. Schweiz har tillträde till stora delar av EU:s inre marknad. Men när EU lagstiftar om den inre marknaden måste dessa länder införa samma lagar. De är förpliktigade att införa en stor del av EU:s lagstiftning. Jag ska försöka beskriva detta: Iden med den inre marknaden är inte bara att tullar försvinner, utan också att länderna har samma regler för exempelvis säkerhet, miljö, konsumentskydd med mera. En tillverkare av slipmaskiner i Lindesberg kan fritt sälja sina varor i både Norge och EU, tack vare att EU har lagstiftat om gemensamma produktregler. Och för att det ska fungera måste alla länder på denna marknaden (även de som inte är med i EU) införa samma lagstiftning. Norge, Island, Lichtestein och Schweiz måste även betala en medlemsavgift för att få vara med i den inre marknaden.

  4. Göran Persson fick rätt till slut om den sociala turismen , andra länders medborgare skall inte urholka ett lands välfärd.

    1. Nej Göran Persson fick inte rätt. Inte i Sverige. Och inte heller i Storbritannien. De krav David Cameron driver skulle högst marginellt påverka den brittiska statskassan. David Cameron beställde utredningar om vad invandringen från Östeuropa betytt för Storbritannien. Och slutsatserna var att det har varit positivt för landets ekonomi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *