David Cameron och Winston Churchill…

Så här såg det ut när David Cameron kom in till EU-toppmötet.

Men Storbritanniens förhållande till EU har alltid varit problematiskt. På något sätt är det som om Winston Churchills ande fortfarande vilar över landet. ”We will never surrender…” Och ja, det finns faktiskt konservativa EU-skeptiker som talar om att ”vi slogs för vårt oberoende” och använder det som argument mot EU… Men David Cameron kommar aldrig att låta så här…

Brittiskt undantag i 13 år – eller fem? Det blir nog nio…

Jag tror att det här toppmötet blir ungefär som Storbritanniens David Cameron ville att det skulle bli. Nu har världens medier rapporterat om nattliga överläggningar. Cameron själv har inte sovit särskilt mycket i natt, under försöken att komma överens om de brittiska undantagen. Sådant är bra för den image han själv har intresse av att skapa: Premiärministern som slåss för brittiska intressen inom EU.

En av frågor som nu diskuteras är undantagen för sociala förmåner. Ett medlemsland ska kunna begära att en viss typ av sociala förmåner börjar gälla först när en person har arbetat i landet under fyra år. Formellt lika i de 28 medlemsländerna. Men i praktiken är det Storbritannien det handlar om.

David Cameron kom till förhandlingarna med en begäran att detta undantag ska kunna gälla i upp till 13 år. En grupp länder från Östeuropa svarade att fem år borde räcka.

Då ser spelet ut så här: David Cameron måste komma hem och berätta att han visserligen fått backa lite, men att han fått nästan som han vill. Det talar för att undantaget kommer att gälla i ungefär nio till tio år – någonstans i den storleksordningen.

 

En oväntad EU-debatt om migration

Migrationsfrågorna tog en oväntat stor plats på mötet i Bryssel. Men egentligen är det oväntade inte så oväntat ändå. Migration kommer att vara en dominerande fråga under det kommande året – och kanske även nästa.

Här är besluten i korthet:

EU:s gränsmyndighet Frontex uppmanas att samarbeta med Nato för att övervaka gränserna. Och det finns en poäng med att Nato kopplas in – eftersom Turkiet är med i Nato. Så här står det i beslutet:

”Europeiska rådet välkomnar Natos beslut att bistå vid spaning, övervakning och kontroll av olagliga passager i Egeiska havet och uppmanar samtliga Natomedlemmar att aktivt stödja denna åtgärd. EU, framför allt Frontex, bör samarbeta nära med Nato.”

Mellan raderna uttrycker EU-ledarna missnöje med Turkiet, samtidigt som de välkomnar att Turkiet exempelvis har öppnat arbetsmarknaden för syriska flyktingar.

”Vi behöver se en väsentlig och hållbar minskning av antalet olagliga inresor från Turkiet in i EU. Detta visar att ytterligare, resoluta insatser krävs även från Turkiets sida för att säkerställa att handlingsplanen faktiskt genomförs.”

När det gäller hanteringen av flyktingströmmar från Balkan och in i EU säger EU-ledarna följande:

”De fortsatta och oförminskade irreguljära migrationsströmmarna längs västra Balkanrutten fortsätter att vara ett allvarligt problem som kräver att man vidtar ytterligare samordnade åtgärder och slutar att systematiskt ”vinka igenom” människor samt slutar att vidta icke samordnade åtgärder längs rutten, med beaktande av de humanitära konsekvenserna för de drabbade medlemsstaterna.”

Dessa rader kan tolkas som kritik mot rätt många av medlemsländerna. Det är ju flera länder (bland annat Sverige, Tyskland och Danmark) som ”vinkat förbi” flyktingar. Och en rad andra länder har vidtagit åtgärder som absolut inte varit samordnade med resten av EU.

Sedan har vår egen statsminister Stefan Löfven fått igenom en rad på slutet:

”Asylsökande har inte rätt att välja i vilken medlemsstat de ska söka asyl”.

Detta har i och för sig även gällt tidigare. Men för Stefan Löfven är detta beslut ett steg på vägen mot en mer samordnad asylpolitik. Den asylsökande ska söka asyl i EU – sedan fördelar EU de asylsökande.

 

Oväntade saker händer – högerpopulisten har faktiskt en poäng

Jag är på EU-toppmötet i Bryssel, där relationen mellan EU och Storbritannien är en av huvudfrågorna. Naturligtvis passar den brittiske högerpopulisten Nigel Farage på att komma ut till havet av journalister för att säga hur förfärligt EU-projektet är och varför det är viktigt att Storbritannien lämnar EU-projektet. Det är logiskt. Nigel Farage hyllar den ryske presidenten Putin. Han misstror tanken på att Europas demokratier sluter sig samman.

Men han har faktiskt rätt på en punkt. Han beskriver vilken usel förhandling som premiärminister David Cameron har gjort. Farage säger att överenskommelsen som ligger på bordet inte betyder särskilt mycket. Och han säger att alltihop kan fällas av EU-parlamentet.

Det ligger en hel del i det. Eftergifterna till Storbritannien handlar till stor del om symboler, om politiska markeringar för att David Cameron inte ska tappa ansiktet. Det får dessutom gärna bli lite tuppfäktning, så att Cameron kan komma hem och säga att han kämpat för sitt land.

För övrigt sade Cameron samma sak vid detta toppmöte som han sade vid det förra: ”Jag ska strida för Storbritannien”.

Det Nigel Farage och andra nejsägare i Storbritannien får svårt att svara på är hur landets förhållande till EU ska se ut efter ett utträde. Det realistiska är att en stor del av EU:s lagstiftning kommer att vara gällande i Storbritannien även efter ett utträde. Brittisk tillverkningsindustri och brittiska tjänsteföretag lär nämligen vara angelägna om att tillgång till den europeiska marknaden även efter ett utträde. Då är det EU:s regler som gäller.

 

Maktskifte i Laxå – eller?

Det är bara att konstatera: Den styrande koalitionen i Laxå har spruckit. Centerpartiet och Moderaterna lämnar styret. Den utlösande faktorn var beslutet att bygga ut Ramundagården.  Moderaterna och Centerpartiet var egentligen inte emot själva utbyggnaden, däremot dess konsekvenser – att boendena Tivedsgården och Edegården  hotas. En klassisk motsättning mellan centrum och periferi.

Att driva igenom ett sådant beslut strider utan tvekan mot det samarbetsavtal som de fem partierna i Ett bättre Laxå hade slutit. Där sägs att om partierna är oeniga, så ska man helt enkelt avvakta.

Ja, det är ett sätt att försöka hålla ihop. Men det är knappast hållbart. Ett samarbetsavtal borde snarare ha innehållit procedurer för hur de fem partierna skulle ha agerat vid oenighet. Det går liksom inte låta bli att fatta beslut – bara för att man är oenig… En sådan hållning skulle kunna göra rätt stor skada i kommunen.

 

 

Hallå – är 15000 i månadslön okej för LO-förbunden?

Jag blir inte riktigt klok på inställningen till jobb med lägre ingångslön från LO-förbunden och debattörer på den vänstra sidan. Någon av dem har till och med talat om att det skulle vara rasism att införa lågtröskeljobb för nyanlända. Nu menar jag i och för sig att lågtröskeljobben ska vara tillgängliga för alla som står långt från arbetsmaknaden. Det finns ingen anledning att göra någon skillnad.

När ekonomen Lars Calmfors talar om löner på i storleksordningen 15 000 kronor så är det alltså usch och fy från LO-förbunden och socialdemokratin.

Men nu finns planer på en utbyggnad av de så kallade YI-jobben. Alltså en yrkesintroduktion. Tanken är att den berörda personen arbetar 75 procent och utbildas under 25 procent av tiden. Vad blir då lönen? Ja, i storleksordningen 14 000 – 15 000 kronor. Detta drivs av bland annat IF Metall. Då ska vi komma ihåg att Lars Calmfors föreslår ett extra jobbskatteavdrag för den som får ett lågtröskeljobb. Något sådant kommer inte att gälla för YI-jobben. Så med Lars Calmfors förslag får den anställde mer pengar i plånboken än med YI-jobben.

Min inställningen är följande: Vi ska pragmatiskt och sakligt söka oss fram till lösningar som gör att människor lättare kan ta sig in på arbetsmarknaden. Det tjänar vi alla på. LO-förbunden säger usch och fy till lågtröskeljobb av den typ som Lars Calmfors föreslår. Men de själva förespråkar lösningar som blir sämre för den anställde  än Calmfors-förslaget.

 

 

En trygghetsvärd att lita på?

Trygghetsvärdar låter väl gulligt? Ansvarsfulla medborgare som kollar att saker och ting inte går överstyr. Men hur skulle du ställa dig till en trygghetsvärd som är dömd för flera fall av misshandel – och därtill narkotikabrott?

För några dagar sedan anlände ett gäng nazister till badhuset i Kungälv. De trog på sig T-tröjor med texten ”Trygghetvärd”. Underförstått: de skulle skydda badhusets besöker mot skumma och mörkhyade typer.

Tidningen Expo har granskat ledaren för ”trygghetsvärdarna”. Han är dömd för flera fall av misshandel, rån, narkotikabrott och dopingbrott.

Någon har sagt att Islamiska staten står för en nazistisk ideologi. Jag vet inte om sådana jämförelser blir rättvisande. Men visst finns det likheter: Övertygelsen om de egna trossatserna är de enda rätta – och att alla andra är onda. Om bara alla ansluter sig till den ”rätta läran” så får vi snart ett idealsamhälle. Eftersom målet är så ädelt får ingen stå i vägen. Då blir det rätt att skrämma människor med offentliga halshuggningar. För övrigt en metod som även regimen i Saudiarabien använder.

En annan likhet är ju att många av rekryterna till Islamiska staten återfinns i kretsar som liknar den lokale nazistbossens (han som klev in på badhuset i Kungälv). Påtagligt ofta är det personer som funnits i kriminella kretsar. Det gäller för övrigt också en del av de högsta ledarna för Islamiska staten.

Leif GW Persson: Privatisera polisen!

Nej, jag tror inte att det är ett realistiskt förslag att vi ska ringa konkurrerande poliskårer, när vi är utsatta för brott. Polisen är statens kärnverksamhet. Den kan inte privatiseras. Däremot kan exempelvis bevakningsföretag komplettera polisens verksamhet. En tjuv bryter sig inte in i en bil om en väktare står och tittar på, exempelvis.

Men det är intressant att socialdemokraten Leif G W Persson i denna veckas upplaga av Veckans brott förespråkar en privatisering av polisen. Ett privat företag kan nämligen inte, anser han, acceptera den ineffektivitet som finns i dagens poliskår.

När jag skriver detta känner jag åter igen att jag vill påpeka att det görs  mycket bra polisarbete. Jag tycker att de förändringar som är på gång i Örebro – med en utlokalisering av en del av poliserna till Vivalla är exempel på det. Men det återstår givetvis att se resultaten.

Här är det Leif GW Perssons tanke som är intressant. Det finns skäl att låta privata företag konkurrera om offentliga tjänster. Inte för att all – eller kanske inte ens merparten – av den offentliga verksamheten ska privatiseras. Utan snarare för att verksamheterna mår bra av att det finns alternativ. Konkurrens leder till att man skärper sig. Och alternativen kan leda till att offentlig och privat verksamhet inspirerar varandra.

Här är ett tidigare klipp från Veckans brott, där Leif GW Persson ger sin syn på Polisen. Jag ska gärna tillägga att vi även i Veckans brott kan se goda exemplen på vad skickliga poliser kan åstadkomma, exempelvis i svåra mordutredningar.

Sverige går i krig för Baltikum – men inte Finland?

Tänk dig följande. President Putin får för sig att han vill slå sönder de baltiska staterna. Han använder samma metod som han använde i Ukraina. Alltså får några missnöjda ryssar utropa en del av exempelvis Lettland som en prorysk ”folkrepublik”. Det är ju den metod som Ryssland ofta har använt när ett grannland ska erövras eller slås sönder – från finska vinterkriget till dagens Ukraina.

Sverige har lovat att inte stå ”passivt” om ett annat EU-land eller ett annat nordiskt land angrips. Och de baltiska staterna är med i EU.  I en huvudledare i dag uppmärksammar tidningen Hufvudstadsbladet i Helsingfors att det finns en skillnad mellan Sveriges och Finlands attityd till en situation som denna.  ”Finland har vid upprepade tillfällen understrukit att en finsk inblandning i Baltikum vid en konflikt är osannolik. Som motivering ger Finland vanligen argumentet att de baltiska länderna är Natoländer och att det är Natos sak att försvara dem”, skriver Hufvudstadsbladet.

Det skulle alltså – om vi drar det till sin yttersta spets – innebära att Sverige på något sätt kommer att delta i ett försvarskrig i Baltikum, medan Finland håller sig utanför. Åtminstone om vi håller oss till ländernas officiella säkerhetspolitiska doktriner.

Men vi ser också hur just Sverige och Finland samarbetar alltmer förtroendefullt. Ledande finska politiker har till och med talat om en finsk-svensk försvarsunion.

Det här blir lite motsägelsefullt. Å ena sidan talar politiker i Finland mer öppet om en Nato-anslutning som en framtida möjlighet  – även om det inte är aktuellt just nu. Å andra sidan så har Sverige en officiell säkerhetspolitisk doktrin som innebär att Sverige faktiskt håller mer öppet för att gå i krig på Natos sida. Det råkar vara så att näst intill alla länder i EU och Norden är med i just Nato. Så när Sverige lovar att inte stå passivt om ett EU-land eller ett nordiskt land angrips, så är det i allt väsentligt Nato-länder det handlar om.

Både Sverige och Finland har för övrigt undertecknat värdlandsavtal med Nato.

Hufvudstadsbladets slutsats är följande:

”En föreställning om att Finland på något sätt skulle lyckas hålla sig ”neutralt” vid en konflikt i vårt närområde verkar styra våra politiker. Det är svårt att avgöra om det handlar om naivt önsketänkande eller om ett försök att dämpa oron för Ryssland.”

 

Det låter fantastiskt – vapenvila i Syrien

Låt oss för allt i världen hoppas på det bästa – att striderna ebbar ut, att människor som flytt från terrorn kan börja fundera på att återvända.

Men det finns tyvärr anledning att vara skeptisk. Det är ett antal stater, med USA och Ryssland i spetsen, som har kommit överens om detta. Det är i och för sig logiskt – eftersom kriget i Syrien till stor del är ett krig genom ombud. Men då har man så att säga ”hoppat över” de nationella parterna och hoppas att de ska följa påbudet uppifrån.

USA:s utrikesminister John Kerry använder inte ordet vapenvila, utan ”upphörande” av fientligheterna. Det är naturligtvis medvetet. Det sägs också att terrorister även i fortsättningen ska bekämpas. Och det är en formulering som är öppen för tolkningar. Att Islamiska staten inte ingår i vapenvilan är självklart. Men diktaturer som Assad-regimen tenderar att tolka allt motstånd som terrorism. Om den tolkningen blir gällande, så innebär överenskommelsen absolut ingenting.

Men vi får se…