Lyssna på vad president Obama säger om USA:s muslimer!

För några dagar sedan besökte president Obama en moské i Baltimore. Han höll ett utomordentligt bra tal om USA:s muslimer.

Han är tydlig åt alla håll: Han talar om att det finns ett hot från en liten grupp extremister. Men han tackar också USA:s muslimer för deras insatser för landet, för att de deltar i USA:s väpnade styrkor, för att de arbetar som brandmän. Och han tar upp problemen med antisemitism.

President Obama har av sina motståndare anklagats för att vara smygmuslim. I talet säger presidenten att samma anklagelser riktades mot Thomas Jeffersson, USA:s tredje president.

Ägna en stund åt att lyssna på president Obama!

 

Ska vi verkligen undervisa flyktingar om svenska värderingar?

På fredagen publicerade DN debatt en artikel av fyra fyra liberala kvinnor, med Gulan Avci i spetsen. De uttrycker en oro för ökade spänningar när det kommer hit invandrare från länder med exempelvis sämre jämställdhet. Och så föreslår de att asylsökande ska få gå en introduktionskurs om den liberala demokratin. ”Det får inte råda minsta oklarhet om att livet i Sverige förutsätter att man respekterar denna värdegrund”, skriver de.

Jag är liberal. Jag anser att jämställdhet är viktigt. Jag anser att det är rätt att homosexuella ska få gifta sig. Och självklart slår jag vakt om den liberala demokratin.

Men hur ska vi hantera vår ”värdegrund”. Jag är inte säker på att svaret är att undervisa flyktingar om vår ”värdegrund”. Jag kan räkna upp många infödda svenskar som inte gillar denna värdegrund. Och vi behöver inte resa särskilt långt i Europa för att se stora skillnader i värdegrunden. Jag pratade här om veckan med en person som är anställd av tyska staten. Han sade ungefär så här: En tysk man går inte till sin arbetsgivare och frågar om det är okej att sluta lite tidigare för att hämta barnen på dagis. Det gör man liksom bara inte. Sådant får Tysklands kvinnor sköta. Det är den tyska värdegrunden, om man så vill. Vi kan ju hoppas på att den förändras.

Det här med ”värdegrund” kan bli ganska fluffigt.

Men vad är det vi kräver av människor som lever i Sverige? Jo vi kräver att de ska följa svensk lagstiftning. Om vi ska ge en introduktion till asylsökande så är det bättre att koncentrera oss just kring detta. Du må tycka att homosexualitet är hur skadligt som helst, men i Sverige får homosexuella gifta sig. Du må tycka vad som helst om barnuppfostran. Men i Sverige är det förbjudet att slå barn. Du må tycka att jämställdheten har ”gått för långt”. Men i Sverige har vi lagar som säger att kvinnan har individuella rättigheter, inte bara rättigheter som en del av familjen.

Lagstiftningen speglar naturligtvis våra värderingar. Men värderingar kan variera högst betydligt även bland infödda svenskar. De som visade sig på Sergels Torg förra helgen, med Goebbels-inspirerade banderoller, har värderingar som knappast är svenska”. Men enligt lag får de demonstrera. Inte heller de som gick ut för att slå ner asylsökande barn står för särskilt svenska värderingar. Det de gjorde är förbjudet, nämligen.

Lagen är – åtminstone i princip – lika för alla. Varje försök att klargöra vad som är ”svenska värderingar” kan utmynna i oändliga diskussioner. Men lagarna finns där. Riksdagen har fattat besluten. Oavsett vad vi tycker om samkönade äktenskap, barnaga, åldersgränser till systembolaget eller fartgränser på våra vägar – så är det vad som gäller. Vill du ändra lagen, så engagera dig politiskt eller rösta på ett parti som vill ändra den. Annars är det bara att följa den.

 

Martin Kinnunen frikänd

Sverigedemokraten Martin Kinnunen blev frikänd från misstankarna om bokföringsbrott och skattesmitning.  Det återstår i och för sig att se om åklagarsidan finner det mödan värt att överklaga. Om så inte sker, så är han oskyldig. Punkt.

Sedan kan man diskutera hur partiet skötte de ekonomiska transaktionerna som är ett efterspel till järnrörsskandalen. Men det är en annan sak.

I folkmun finns en tendens att säga ”ingen rök utan eld”. Har åklagaren funnit att han vill åtala en viss person så ska vi anse att det måste ligga något lurt bakom. Sådant prat kan få förekomma vid fikaborden.

Men rättsstaten måste vara digital: Antingen så finns det övertygande bevis för att en person begått ett brott eller också finns det inte övertygande bevisning. Om det finns ett tvivel så ska personen frias. Det finns inga mellanting. Och det måste naturligtvis även gälla Martin Kinnunen.

 

Nej, det är inte synd om Julian Assange

A demonstrator holds a banner outside the Ecuadorean Embassy in London, where Wikileaks founder Julian Assange is staying, Thursday, Feb. 4, 2016. WikiLeaks founder Julian Assange says he will accept arrest by British police if a U.N. working group investigating his claims decides that the three years he has spent inside the Ecuadorean Embassy doesn't amount to illegal detention. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth)Arkivfoto: AP Photo/Kirsty Wigglesworth

Utanför Ecuadors ambassad i London står en stor grupp av människor och viftar med plakat och banderoller. Många av dem har stått här till och från – ofta flera gånger i veckan – sedan 2012 när Julian Assange, Wikileaksgrundaren, först sökte asyl här. De demonstrerar mot att Assange har tvingats sitta frihetsberövad på en ambassad i fyra år. Men vad de, och aktivistgrupper som Anonymous som är med och driver på uppropen, gärna glömmer i sin iver att försvara Assange är att det finns brottsoffer att ta hänsyn till. I Sverige sitter två kvinnor som anmält att de blivit utsatta för en rad sexbrott, inklusive våldtäkt under Assanges besök i Sverige 2010. Och för det, för deras anmälningar mot en högt aktad man, har de utstått av en av de värsta hatstormar som någonsin skådats.

A man wearing an Anonymous mask is seen prior to the Carnival Grand Opening show, in Venice, Italy, Saturday, Jan. 23, 2015. The Venice carnival in the historical lagoon city attracts people from around the world. (AP Photo/Luca Bruno)
Anonymous. Arkvifoto: AP Photo/Luca Bruno

Fem år har gått och brottsmisstankarna om sexuellt ofredande och olaga tvång mot den ena kvinnan preskriberades i somras. I och med att Assange suttit och tryckt i London och vägrat samarbeta med svenska åklagare fick de här kvinnan aldrig möjligheten att få sin sak prövad i domstol. Hon kommer aldrig att kunna få upprättelse. Misstankarna om våldtäkt mot den andra kvinnan kvarstår dock, eftersom det är ett brott med längre preskriptionstid. Men att säga att fallet har strandat, är ett understatement.

FILE - In this Dec. 5, 2011 file photo, WikiLeaks founder Julian Assange makes a statement to media gathered outside the High Court in London. Assange said Wednesday, Feb. 3, 2016, on WikiLeaks Twitter account that he will accept arrest by British police if a U.N. working group on arbitrary detention decides that the three years he has spent holed up in the Ecuadorean Embassy does not amount to illegal detention. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth, File)
Foto: AP Photo/Kirsty Wigglesworth

Så i går tog plötsligt FN:s arbetsgrupp UNWGAD ställning för Assanges fall. I en rapport framhäver de att han godtyckligt frihetsberövats, både av brittisk polis och i och med att han tvingats uppehålla sig på Ecuadors ambassad – av rädsla för att bli utlämnad till Sverige och sedan till USA. Assange hälsar att han förväntar sig att svenska och brittiska myndigheter ska droppa hans mål nu och låta honom traska ut i solen som en fri man. Låt oss hoppas att det inte blir så.

Svenska åklagare verkar glädjande nog inte ha för avsikt att ta hänsyn till FN:s rapport. Ett brottsmisstanke är en brottsmisstanke, som ska avgöras i rättssal – oavsett om den tilltalade heter Peter Jansson och är svetsare eller Julian Assange och är känd visselblåsare.

Tills vidare får Assange fortsätta att sladda runt i sina tofflor på Ecuadors ambassad.

Folkmord mot kristna m fl säger EU-parlamentet!

EU-parlamentet har med stor majoritet uttalat att Islamiska staten gör sig skyldig till folkmord mot kristna och andra minoriteter. Beslutet har ingen juridisk status. Men det är ett tungt yttrande när EU-parlamentet säger så här.

Vad leder det till? Inte så mycket i det här skedet i varje fall.

Kristna är en förföljd minoritet i stora delar av världen. I Syrien och Irak pågår något som liknar den ”etniska rensning” som utfördes på Balkan i början av 90-talet. Steg för steg blir det allt svårare för kristna att vara kvar i området. Islamiska staten ger dem valet att konvertera till islam eller dö. Och då ska de bekänna sig till en av de mest extrema tolkningarna av islam.

Folkmord är en term som förpliktigar. Då har omvärlden skyldighet att ingripa. Ett exempel: När det stod klart att ett folkmord planerades i Rwanda 1994, så var det stats- och regeringschefer lite här och var som medvetet undvek att använda just termen folkmord. Den lokale FN-befälhavaren insåg vad som var på väg att hända – och började förbereda för ett ingripande. Men order kom uppifrån: Gör ingenting. Det var en skam för världen. Kring 800 000 människor mördades inom loppet av några månader.

I Syrien är flera länder inblandade i försöken att slå ner Islamiska staten. Men vi ska inte heller glömma att den syriska regimen är fullt upptagen med att mörda sin egen befolkning. Och den har stöd av till exempel Ryssland och Iran.

När kriget började 2011 valde omvärlden att inte ingripa. Det ansågs för riskabelt. Men om vi ser tillbaka på det som hänt så visade det sig att det också var riskabelt att stå passiv. Det är omvärldens passivitet som har berett vägen för Islamiska staten – men också för den syriska regimens krigföring mot sitt eget folk.

Därför flyger jag inte från Örebro flygplats

Jo, jag vet. När det blev klart att det skulle bli en flyglinje direkt från Örebro till Köpenhamn hörde jag till entusiasterna. Jag tyckte det var kul. Och jag tycker fortfarande att det är bra att Örebro har en direktlinje till Köpenhamn. Det skulle  i och för sig också kunna vara en direktlinje till exempelvis Frankfurt eller någon annan av de stora naven i Europa. Karlstad och Jönköping har till de flygplatser som har en direktlinje till Frankfurt.

Jag själv flyger till Bryssel en handfull gånger per år. Då borde jag givetvis välja Örebro-alternativet. Men det gör jag alltså inte.

Problemet ser ut så här: När jag kollar vad det skulle kosta att åka från Örebro till EU-toppmötet i Bryssel senare den här månaden får jag ett pris på 3 968 kronor. Toppmötet tar slut på fredagen. Alltså vill jag åka hem på lördagen. Men flyger jag via Örebro får jag vänta med att åka hem till söndag kväll. Landar i Örebro klockan 22.05.  En natt till i Bryssel är inte gratis – hur billigt jag än bor.

När jag kollar priserna från Stockholm får jag ett pris på 2 285 kronor. Och det händer faktiskt att det blir ännu billigare. Det kan hamna någonstans kring tusenlappen – om jag har tur. Dessutom: Jag kommer hem på lördag kväll. Jag slipper alltså vänta till söndagen.

Resandet är naturligtvis något väldigt individuellt. En del åker till någon stad i Europa på morgonen – och åker hem på kvällen. En del blir borta i flera dagar. För en del gör en prisskillnad en eller par tusenlappar knappast någon skillnad. För andra är det viktigt att få ner priset (jag hör till dem).

Nu är det tydligen i snitt 18 passagerare per tur mellan Örebro och Köpenhamn, fyra färre än beräknat. Från Örebro blir flexibiliteten inte lika stor som från Arlanda. Det är den bistra sanningen.

Yoga ledde inte till avslappnade relationer i Askersund

Det har det nämligen blivit bråk om att en skola har anlitat en danspedagog och yogalärare som bland annat gör yogaövningar med barnen. Undervisningen har stoppats av skolledningen.  Föräldrar är förbannade och startar en namninsamling. Klassiskt bråk – inte så mycket avslappning alltså.

Först måste jag medge att mina kunskaper om yoga är väldigt grunda – för att inte säga obefintliga. Men tar mig ändå friheten kommentera ärendet.

Det finns alltså ett beslut i barn- och utbildningsförvaltningen från 2014: ”Det är inte tillåtet att inom Barn- och utbildningsförvaltningens verksamheter använda yoga, yogamassage eller andra aktiviteter som kan kopplas till yoga.” Okej, då är det förståeligt att någon tar beslutet på allvar. Det beslut som finns måste tills vidare gälla. Sedan är nästa fråga: Är beslutet rimligt? Om inte, så borde någon ändra på det.

Yoga har ibland av fundamentalistiska kristna setts som ett försök att missionera hinduism. Fast även Svenska kyrkan använder yoga i sin verksamhet. Där sprack det argumentet.

Jag tror att det är viktigt se vad det handlar om. Jag har väldigt svårt att bli upprörd om elever gör avslappningsövningar – sedan må dessa övningar kallas för yoga eller någonting annat. Däremot skulle jag nog reagera om mina barn av en person som kallade sig yogalärare eller något annat började inbilla dem att de blir av med alla tänkbara krämpor om de bara gör vissa övningar. Alltså att det börjar likna ”alternativmedicin” eller kvacksalveri. Men det finns inga uppgifter som tyder på att så skulle vara fallet i Askersund.

Så då är det väl bra att barn- och utbildningsförvaltningen i lugn och tar in fakta i ärendet och stämmer av med Skolinspektionen. Sedan ligger det nära till hands att anta att beslutet från 2014 upphävs – eller modifieras.

Muslimerna som räddade judar

Antisemitismen bland muslimer i Sverige är ett reellt problem, som vi absolut inte ska blunda för. Det är viktigt att det genomförs kippavandringar i exempelvis Malmö för att markera mot antisemitsimen.

Men det är ingen naturlag att muslimer är antisemiter. Om vi går tillbaka några hundra år i historien så fick judar som flydde från Spanien en fristad i det muslimska Ottomanska imperiet.

Men den här bloggen skriver jag för att jag läst en spännande artikel i en av mina favorittidningar, israeliska Haaretz. Den beskriver en rad exempel på muslimer som räddade judar från nazisternas mördarmaskin under andra världskriget.

En iransk diplomat i Paris såg hur judar med iranskt ursprung deporterades. Han ingrep – och lyckades enligt uppgift rädda 2 000 av dem. Det finns också uppgifter om att han räddade 1 500 icke iranska judar.

Det muslimskt dominerade Albanien var det enda landet i det tyskockkuperade Europa där det levde fler judar efter än före kriget. Det fanns en utbredd folklig tradition att ta hand om sina gäster – också när det innebar stora risker. Judar flydde faktiskt från Tyskland till Albanien för att få skydd. Och tyskarna lyckades aldrig genomföra några deportationer, på grund av vanligt folks inställning att skydda sina gäster.

Den berättelse som kanske sticker ut mest är den om Nuur Ianyat Khan, en muslimsk prinsessa från Indien som blev en av Storbritanniens mest framträdande agenter i det tyskockuperade Frankrike. Hon greps till slut och mördades med nackskott.

 

 

 

Nu börjar striden om Storbritanniens EU-medlemskap

På tisdagen fick Storbritannien ett förhandlingsbud från EU – om hur relationerna mellan Storbritannien och EU kan se ut i framtiden. Eller rättare sagt: Det blir ändrade villkor för alla medlemsländer. Men förslagen utformade för att passa Storbritannien.

I förslagen finns en del symboliska skrivningar. En markering att skrivningarna i fördraget om en allt fastare union mellan Europas folk, inte innebär att EU tvingar medlemsländerna att vara med på tåget.

Och så finns det en del konkreta förändringar, till exempel en nödbroms för utländsk arbetskraft. Ett land ska i vissa situationer kunna säga nej till  att låta andra EU-länders medborgare ta del av sociala trygghetssystem. Men frågan är i så fall: Ska de då betala skatt i det berörda landet? Det återstår att se.

Ett annat förslag är att 55 procent av medlemsländernas parlament ska kunna ge ett rött kort till ett förslag till ny EU-lag. Fast jag undrar hur det kommer att fungera i praktiken. I dag är det så här: För att en lag ska gå igenom krävs att 55 procent av medlemsländerna står bakom förslaget – och att dessa länder representerar 65 procent av EU:s befolkning.  I länderna finns olika system för att förankra regeringarnas ståndpunkt i nationella parlament. Så jag har lite svårt att tro att förslaget om rött kort skulle få någon större praktisk betydelse.

Nu blir det två strider:

Den ena är förhandlingen mellan Storbritanniens premiärminister David Cameron och de 27 andra EU-ledarna. På just den här fronten vill David Cameron gärna att det ska flyga lite stickor och strån. Då kan han komma hem och säga att han har stridit för brittiska intressen. Vid det senaste toppmötet i december sade David Cameron just att han skulle slåss för Storbritannien. Men något verbalt slagsmål blev det aldrig.

Den andra striden handlar om den brittiska folkomröstningen. De som vill lämna EU måste börja formulera alternativ. Hur ska det se ut när Storbritannien lämnar EU? Ska landet ändå vara med i den inre marknaden? Det sistnämnda innebär att EU lik förbaskat kommer att styra en stor del av Storbritanniens lagstiftning. Det borde brittiska väljare få besked om innan de går och röstar.