Fantastiska reaktioner på lördagens reportage om Somalia

Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig när vi förberedde och publicerade tre ledarsidor om Somalia på lördagen. Jag har fått rätt många mejl – och massor med reaktioner på sociala medier. Jag hade nog trott att vi skulle få en hel del skäll. Men faktiskt inte. Framför allt verkar reportaget (huvudtexten ligger på nätet) ha lästs av somalier runt om i Sverige – och faktiskt runt om i världen, men även av nyfikna svenskar. Vi alla möter somalier när vi går runt på stan. Men vad är det för land de kommer från? Vad har landet för historia? Varför hade de anledning att fly till Sverige?  Det är frågeställningar som har ett allmänintresse. Jag hoppas att lördagens text åtminstone delvis gav svar på sådana frågor.

En kommentar som värmde särskilt var från en ung somalier som är uppväxt i Sverige och som sade att personen inte hade fått klart för Somalia en gång i tiden var ett väl fungerande land, att Mogadishu faktiskt var en relativt säker stad att promenera omkring i. Det låg så att säga i världsbilden att Somalia alltid hade präglats av inbördeskrig och katastrofer.

När jag träffar människor och Somalia kommer upp som ämne så säger jag ofta: Somalia är ett fantastiskt land. Det brukar leda till att folk tittar lite konstigt på mig. Det är naturligtvis nedslående att Somalia så länge präglats av konflikter och svält. Men det är också ett land med ett fantastiskt kultur, en matkultur som jag uppskattar. Det finns också en nästan ursinnig individualism inbyggd i den somaliska nomadkulturen.

Jag har också fått en del kritiska kommentarer. Till exempel en kvinna som läser statskunskap som menar att jag har missuppfattat historien kring den förre presidenten Siad Barres styre. Hon ringde till och med upp och vi diskuterade saken. Hur länge jag än följt utvecklingen i Somalia så är naturligtvis mitt perspektiv inte det enda som gäller. Historien är ofta komplex. Så jag uppskattar även sådana kritiska kommentarer.

Lördagens tidning handlade ju inte bara om Somalia. I bilagan Print hade vi en längre intervju med polisen Fredrik Malm, som arbetar i Vivalla. Vi hade ett reportage om en hip hop-grupp i Vivalla. Så på lördagen åkte jag och kollegan Veronika Ljung-Nielsen till Vivalla för att dela ut tidningar. Sådant har jag gjort flera gånger under min tid på NA. Men det har aldrig varit så roligt som i Vivalla i lördags. Intresset för tidningen var stort. Och flera gånger blev jag stående eller sittande med människor som ville diskutera innehållet i tidningen.

Vivalla börjar bli ett av mina favoritområden i Örebro.

 

Publicerat av

Lars Ströman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *