Om Carl Schlyter skulle bli språkrör ….

Enligt uppgifter till Expressen står både Carl Schlyter och Isabella Lövin beredda att ta över som språkrör i Miljöpartiet.

Nåja, anonyma källor i medier är en sak. Att Miljöpartiets valberedning verkligen föreslår förändringar är en annan. Men låt oss anta att Carl Schlyter tar plats i regeringen. Då kan jag omedelbart se att han får börja dagtinga med sitt samvete (för att låna ett uttryck som statsminister Thorbjörn Fälldin använde på 70-talet.)

Carl Schlyter är en av de argaste kritikerna mot förhandlingarna om ett frihandels- och investeringsavtal mellan EU och USA. Han vill till exempel ta bort den mekanism för konfliktlösning mellan företag och stater som ingår i paketet, det vill säga att ett företag ska kunna få ersättning om företaget utsätts för diskriminering. Carl Schlyter har startat en blogg som säger något om vad han anser om TTIP. Bloggen heter ”Ttippen”. Ett finurligt och lite kul namn som säger något om var Carl Schlyter anser att TTIP hör hemma.

Ska han sitta i regeringen så kommer han att få backa. Inte bara lite grann, utan i stort sett helt och hållet.

Här har vi en grundläggande skillnad mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det finns en grundläggande misstänksamhet mot sådant som handel och tillväxt i Miljöpartiet. Men du kan glömma att den gamle metallarbetaren Stefan Löfven skulle stjälpa ett avtal som ger svenska företag bättre möjligheter att göra bra affärer – från jättar som Volvo  till små industriföretag i Lindesberg, Örebro och Karlskoga.

Som riksdagsledamot och ordförande i EU-nämnden kan Carl Schlyter driva en blogg som heter ”Ttippen”. Men det är knappast möjligt om han skulle ta plats i regeringen.

Det kan vara värt att påpeka att både USA och EU har förklarat att TTIP inte ska innebära sänkt standarder för miljö och säkerhet. Det finns också inskrivet i det förhandlingsmandat som EU-ländernas regeringar har gett till kommissionen. Både USA och EU har ett intresse att freda politiska beslut från inblandning från andra sidan Atlanten. Region Örebro bestämmer även i fortsättningen om vårdcentraler ska drivas i egen regi eller om de ska läggas ut på entreprenad.

Räkna med en helomvändning om Carl Schlyter skulle ta plats i regeringen. Om bloggen ”Ttippen” ska vara kvar får den drivas av någon annan än Carl Schlyter.

 

 

 

 

Våldtäkter, Finlandsfärjor och pressetik

Aftonbladets Oisín Cantwell redogör i en utmärkt krönika om hur ”alternativmedier” förhållit sig till våldtäkter på Finlandsfärjor. Detta har varit ”alternativmediernas” paradexempel på ”pk-media” förtiger fakta, underförstått att det är utlänningar som begår våldtäkter.

Fall nummer 1.

Åtta personer grips, misstänkta för en gruppvåldtäkt. Finsk polis lämnar felaktiga uppgifter om de gripnas nationalitet. När detta framkommer sker rättelser i Aftonbladet. I tingsrätten dömdes en av de åtta för våldtäkt. Han friades i hovrätten.

 

Fall nummer 2.

Ännu en misstänkt gruppvåldtäkt på en Finlandsfärja. Men ojdå, de misstänkta visade sig vara etniska svenskar.

 

Fall nummer 3.

Fem personer misstänks för att ha förgripit sig på en kvinna på en Finlandsfärja. De är svenska medborgare, men eftersom de har ”utländskt klingande namn” så publiceras namn, bild och personnummer. Fast två av de misstänkta släpptes och är inte längre misstänkta. Men enligt ”alternativmedias” pressetik har de ändå hängts ut.

Hela krönikan kan läsas här.

Ibland krävs det mod för att backa

De teckenspråkiga eleverna skulle tvingas lämna Risbergska skolan under slutet av terminen. Då blev både elever, personal och även en del politiska företrädare förbannade.

Nu backar skolförvaltningen – och hittar andra lösningar.

Den här typen av strider är ju inte ovanliga. Att driva en kommunal verksamhet är ett komplicerat pussel. Om skolor ska byggas måste det leda till att elever flyttar till andra skolor. Alternativet är att inte bygga om skolor – då kommer i stället klagomålen över att elever och lärare får stå ut med att arbete i en undermålig miljö. ”Varför ska vi tvingas arbeta i så slitna lokaler”.

Vi ska inte heller underskatta prestigen som faktor. Om en makthavare bestämt sig för en lösning – ofta efter en mödosam process – så är det inte lätt att säga ”hoppsan, vi hade fel”. Självbilden kan bli att det innebär att visa ”svaghet”. Och visst, ibland gäller det att verkligen stå fast vid fattade beslut, att inte backa så fort som det blåser motvind.

Men jag är övertygad om att medborgare också uppskattar att makthavare kan visa tillräckligt med självförtroende och tillräckligt med styrka för att säga att ”det här blev fel – vi prövar att göra på ett annat sätt”.

Det kan nog inte heller uteslutas att skolförvaltningens ledning också har i minnet hur kommunen fick hela Teckenspråkssverige emot sig i samband med bråket om den teckenspråkiga förskolan Kattungen för en tid sedan. Det var liksom inte läge att ta ytterligare en sådan konfrontation.

 

En spark i baken på Fotbollförbundet?

Foto: Veronica Ljung-Nielsen
Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Efter helgens händelser i Örebro, när en NA-kollega blev överfallen och en ÖSK-spelare spottad på av fotbollssupportrar, sätter nu en av Allsvenskans största sponsorer ned foten. Försäkringsbolaget Folksam har länge varit en av Allsvenskans viktigaste samarbetspartners, även om de under de senaste åren har valt att minska sin synlighet på läktarna i samband med de allsvenska matcherna. Varför? Av en enkel anledning: Den destruktiva supporterkulturen som vuxit sig allt starkare. Let’s face it: Att som företag synas tillsammans med maskerade huliganer som står och och vevar med illegala begaleldar medan de skriker ”låt han dö” är ingen boost för varumärket.

Kanske är det här precis vad som krävs för att sparka igång förändringsarbetet inom den stelbenta fotbollsvärlden. Politiken har stakat ut hårdare regler och lagar. Polisen har utarbetat strategier och gränsöverskridande samordning. Men ändå fortsätter en klick (det här är naturligtvis diskuterbart) av fotbollssupportrar att med könsord och snedfyllor inta arenor, torg och gator runt om i Sverige. Trots nationella strategier och löften om hårdare tag, ligger röken från de illegala bengalerna tjock över läktarna. Och på Fotbollförbundets kontor rycker man förstrött på axlarna och kräver ansvar av någon annan.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Men om de senaste årens skandaler på och runt landets fotbollsarenor inte är motivationskraft nog för förändring, så kanske pengar är det. Det är egentligen ganska enkelt: Allsvenskan och de centrala fotbollsorganisationerna har inte råd att förlora sponsorer och samarbetspartners. Och detta faktum skapar en bra position för de sistnämnda parterna, som har en möjlighet att ställa krav och påverka riktningen och utvecklingen för sporten. Som Folksam gör nu.

Folksam är en av de första att hota med att se över sitt engagemang om inget görs för att komma till rätta med den destruktiva delen av supporterkulturen i Allsvenskan. Vad händer om fler följer efter?

Kanske är det äntligen dags för Svenska Fotbollförbundet och Svensk Elitfotboll att kavla upp ärmarna…

 

 

Läs min krönika om helgens händelser här. 

Läs Folksams VD och koncernchef, Jens Henriksson, och Lars-Inge Svensson, chef Folksam idrott debattartikel i Aftonbladet här.

NA:s bevakning passade inte en Djurgårdssupporter

Självklart ska NA bevaka en stor fotbollshändelse. Tyvärr är det inte bara glädje i sådant. Polisen ansåg att natten var lugnare än förväntat när en Djurgårdssupporter greps för misshandel. Av det får vi dra slutsatsen att misshandel och bråk liksom är en del av grejen. Även sådant måste vi på NA bevaka.

Under söndagen bestämde sig en Djurgårdssupporter för att NA inte skulle få ta bilder av det egna gänget som marscherade på gatan. Sedan fotografen tagit en bild – tog Djurgårdssupportern ett grepp om fotografens hals och skrek ”Ta bort den djävla bilden”.

Det händer ofta att makthavare är kritiska till vad NA skriver. Sådant kan ibland märkas på tonen eller på att personen helt enkelt inte ger några intervjuar. Det händer ibland att hot uttalas, inte minst mot sådant som skrivs på ledarplats. Det händer att både intervjupersoner och skribenter trakasseras med anonyma brev, anonyma beställningar av varor eller tidskrifter med mera.

Men det är trots allt ovanligt att någon handgripligen ingriper mot en journalist som gör sitt jobb. Nu valde Djurgårdsanhängaren att angripa NA:s fotograf. Men rätten att skriva, fotografera och dokumentera vad som händer på en fotbollsmatch, en demonstration eller något annat är inte exklusiv för NA eller för yrkesjournalister. Det är en rätt som även du och alla andra har.

Angreppet mot en av NA:s fotografer är inte bara ett angrepp mot en tidning. Det är ett angrepp mot din och min yttrandefrihet.