Månad: juli 2016

Risken finns att den misslyckade statskuppen i Turkiet används som ursäkt för att ta ytterligare steg mot omvandla Turkiet från ett land med demokratiska institutioner till att bli en diktatur av Putin-typ.

Det är ingen hemlighet att president Erdogan umgås med planer på att förändra konstitutionen så att ännu mer makt samlas i hans händer. En av tvistefrågorna mellan Turkiet och EU är att den turkiska terroristlagstiftningen kan användas för att arrestera exempelvis journalister som granskar makten i landet. Och ser vi på Turkiets historia har militära maktövertaganden inte heller varit en bra medicin för att åstadkomma demokrati eller mänskliga rättigheter.

Sammanfattningsvis: Det är inte lätt att vara en försvarare av demokratiska värden i dagens Turkiet!
Det moderna Turkiet grundades av militärer. Och militärerna har betraktat sig själva som en garant för det sekulära och det enhetliga Turkiet, där exempelvis kurdernas strävan efter självstyre har betraktats som ett hot. De har också betraktat det som en rätt att ingripa när de tycker att utvecklingen går åt fel håll.
När Erdogan blev premiärminister inledde han en rad reformer som innebar att de demokratiska rättigheterna stärktes och utrymmet för den kurdiska minoriteten ökade. Bland annat inleddes radio- och tv-sändningar på kurdiska.

2004 konstaterade EU-kommissionen att demokratin hade stärkts så pass mycket att den gav klartecken till att inleda förhandlingar om medlemskap med Turkiet. Ett av de krav EU ställde på Turkiet var att militärens makt skulle pressas tillbaka. I en demokrati är det den politiska makten som styr den militära makten – inte tvärt om.

Upproren i en flera arabiska stater 2011 innebar en omorientering av Erdogans politik – i riktning mot Mellanöstern. Flera av de länder som berördes av upproret ingick en gång i tiden i det gamla turkiska väldet. Symbolerna från det Ottomanska riket finns till exempel kvar på Tunisiens flagga. Bland annat tog Erdogan ställning mot Assad-regimen i Syrien.
Erdogan har de senaste åren gjort vad han kan för att tysta kritik, inte minst genom att tysta medier och arrestera journalister. Han har dessutom återupptagit kriget mot PKK.

Att militärer som deltagit i kuppförsöket arresteras och döms till hårda fängelsestraff finns det inte så mycket att säga om. Men mycket talar för att Erdogan kommer att använda kuppen som förevändning för att ta ytterligare steg för att göra Turkiet till ett auktoritärt samhälle. Ett samhälle där val möjligen kommer att hållas, men där resultaten är riggade.

Under DN:s dag i Almedalen diskuterades bland annat brexit. Anne Applebaum, amerikansk-polsk kolumnist för Washington Post, var inte blyg med att svinga mot brexit-sidans ledare.

Hon poängterade att flera av de pådrivande på brexit-sidan, bland annat Boris Johnson och Michael Grove, är journalister och kolumnister – och att det är en av förklaringarna till ledarskapskaoset som uppstått efter folkomröstningen.

Det är nämligen en sak att skriva krönikor och driva opinion, att argumentera våldsamt och med stora ord. Det är en annan sak att sedan tvingas ta ansvar för det man lovat, påpekade Anne Applebaum. Visst finns det en svidande sanning i det.

Det finns ju en anledning till att politiker ofta är försiktiga med att lova för mycket. Se bara vad som kan hända annars…

Under morgonen hölls ett seminarium om våldsbejakande extremism i Almedalen. Bland annat diskuterades regeringens nya strategi – pådriven av Mona Sahlin och nu presenterad av den tillförordnade samordnaren, Daniel Norlander.

Lägesbilden ser ut så här: Det är högerextremism som upplevs som det största hotet och problemet för Sveriges kommuner. Det är dessa krafter som är på frammarsch – vi ser det inte minst på orter där nazister sitter med i fullmäktige. Men medan det blåser hårdare från höger verkar vänsterextremismen minska, enligt utredningen. En förklaring kan vara att flera kända vänsterextremer just nu avtjänar straff.

Och förstås: Våldsbejakande islamism och radikalisering är ett problem för många kommuner. Men att fokus så uteslutande riktas mot den här typen av extremism, förklarar Daniel Norlander med att det är en relativ ny företeelse i Sverige. Högerextremism är vi vana vid, i det här landet. Våldsbejakande islamism är ett ”nytt” hot.

Lite krasst kan man säga att det krävdes ett nytt hot, en ny form av extremism, för att all typ av politisk och religiös extremism skulle börja tas på allvar.

I dag kom nyheten om att Nigel Farage avgår som partiledare för Ukip. Det har han goda skäl att göra. 1. Han har redan förklarat att ett av Brexit-sidans viktigaste löften inte går att genomföra (mer pengar till brittisk sjukvård). 2. Storbritanniens kreditbetyg har sänkts,  vilket försämrar landets ekonomi. 3. Ukip har sin väljarbas i valen till EU-parlamentet, inte i valen till det brittiska parlamentet.

Jag pratade för en stund sedan med Rolf Gustavsson, mångårig korrespondent i Bryssel. Detta samtal kommer att publiceras som en podd här på na.se.

Rolf Gustavsson sade bland annat att högerpopulisterna försvagas som en följd av det brittiska utträdet. Den grupp i EU-parlamentet som bland annat Sverigedemokraterna ingår i kommer av allt att döma att upplösas den dag då Ukip försvinner ut ur EU-parlamentet.

I dag är det Folkpartiets dag i Almedalen. Folkpartiledaren Jan Björklund tänker bland annat tala om EU. Det för mycket gnäll på EU, anser han. Naturligtvis mot bakrund av folkomröstningen  i Storbritannien.

Hur är det då med den saken. Jo, jag anser att det är för mycket av allmänt gnäll mot EU. Nyligen gjordes en eurobarometer som visar att många EU-medborgare vill att EU gör mer saker, inte mindre.

Eurobarometern har frågat människor om de anser att EU borde göra mer eller mindre på 15 olika områden. Och faktum är att på de allra flesta områden vill människor att EU gör mer. Det gäller sådant som kampen mot terrorism, arbetslöshet, skattebedrägeri, migration, främjande av fred och demokrati i världen, skyddet av miljön med mera.

En skillnad mellan Sverige och EU-länderna som helhet är att svenskar prioriterar miljön allra högst, medan medborgarna i många andra europeiska länder sätter kampen mot terrorism högst.

Och ja, om vi anser att kampen mot terrorism (och även annan brottslighet) är vikgtig. Då är det smart att ha en europeisk arresteringsorder som gör att en person som misstänks för brott snabbt kan lämnas ut till det land där en domstol  har fastställt att det finns en grund för misstankarna.

 

 

 

I dag inleds Almedalsveckan. Från NA är jag och Evelyn Schreiber på plats.

En fråga som kommer att diskuteras i Visby är förra veckans politiska jordbävning i Storbritannien. Till exempel klockan 15 i dag när EU-kommissionen arrangerar ett seminarium om förre veckans EU-toppmöte.

Finlands förre statsminister Alexander Stubb twittrade för en stund sedan om de stora demonstrationer som hållits för EU på Londons gator. Vad vi nu ser är den största proeuropeiska rörelse i ett medlemsland.

Den favorittippade Boris Johnson hoppade av från att kandidera som partiledare och premiärminister.  Och det kan jag förstå. Brexit-sidan hade nämligen inget alternativ till EU-medlemskapet. Och det kommer att märkas under de kommande månaderna.