Bara så du vet: 2001 hade vi 15 858 poliser – 2014 var de 19 466

Vi hör åter igen ropen på fler poliser. I somras hörde vi larmrapporter om akut polisbrist. Jag är lite förvånad över att debattörer så sällan plockar fram siffrorna över hur många poliser vi har. Vi har just fått fler poliser.

Och även om du räknar poliser per invånare, så har antalet poliser ökat. 2001 gick det 561 invånare per polis. 2014 gick det 500 invånare per polis.

Missförstå mig inte. Jag har inget emot fler poliser. Men någon kanske borde ställa frågan: Hur används de resurser vi faktiskt har? Först vill jag se förbättringar i effektiviteten. Därefter kan jag tänka mig fler poliser.

Antal anstallda per personalkategori 2001 till 2014

Trumps debattstil sprider sig – även i Sverige.

Jag blir bekymrad över politiska kommentatorer som kopierar Donald Trumps sätt att driva politik. De finns både till höger och vänster. De förenas av en ideologi som kan sammanfattas med att ”Sverige är på väg att gå åt helvete”.
På Twitter skrev den socialdemokratiska skribenten Lotta Gröning om bilbränder: ”om detta är det helt tyst”. Det är i så fall en märklig definition av tystnad! Snart sagt varenda tidning och varenda nyhetsprogram i tv har rapporterat. Och politiker tävlar med varandra om att göra mer eller mindre kraftfulla utspel.
För en tid sedan skrev hon att ”i vissa områden åker poliserna inte ens in. Det är laglöst land”. I Örebro är polisen på väg att etablera sig i Vivalla, Jag ser dem i Oxhagen. Jag ser dem i Varberga. Kanske inte tillräckligt ofta. Men att de inte skulle åka in?
Okej, det kanske handlar om Stockholm? Jag ringer upp Kjell Lindgren, en av Stockholmspolisens talespersoner:
– Det finns inte på kartan att vi inte skulle åka till ett område, säger han.
Jag bor själv i ett område där det brunnit bilar. Jag tar cykeln på morgonen, jag möter andra som är på väg till jobbet. Visst skulle jag önska att poliserna kunde göra mer. Men laglöst?
Det är som om alla nyanser försvunnit. Uppstår det ett problem så är det lika bra att säga att katastrofen är här. Örebro är som inbördeskrigets Mogadishu! Där kan vi nämligen tala om laglöshet. Jag vet, för jag har själv varit där. Men sådana jämförelser blir bara löjliga.

Inte ens om du är kunglig får krogen bjuda dig på sprit

Jo, jag vet. Nu blir jag anklagad för att vara en förbudsivrare, tråkmåns, moralist med mera. Men när kommunens alkoholinspektör utfärdar en erinran mot en krog i Örebro för att den bjudit gästerna på alkohol under invigningsfesten, så gjorde han rätt.

Nu ska grejen inte förstoras. Det finns all anledning att tro på ägaren: Han trodde att han gjorde rätt. Och någon stor sak behöver vi inte göra åt saken. En erinran är den mildaste formen av sanktion. Han kan fortsätta att driva sin krog. Lycka till med det!

Men i den förhållandevis restriktiva alkoholpolitiken som vi för i Sverige ingår just det här: Du får inte uppmuntra människor att dricka alkohol. Stelbent? Ja, det kan du väl tycka. Men ändå rimligt. Vi har en rad åtgärder för att begränsa alkoholkonsumtionen. Och de åtgärderna kommer ibland även att ”drabba” personer som bjuds på invigningsfest.

För lite drygt ett årtionde sedan uppmärksammades att krogägare var beredda att bjuda till exempel prinsar och prinsessor på sprit. Det var nämligen bra för krogens rykte om de syntes i vimlet. Fast även då gällde förbudet mot att bjuda på sprit. Inte ens om de är av kunglig börd får krogarna bjuda dig på sprit.

Kunglig hovleverantör – får kungen verkligen marknadsföra ost?

I Expressen har Eric Erfors skrivit en utmärkt text som ifrågasätter varför kungen ska sälja ost. Jo, det är precis vad kungen gör. Du har väl hört talas om begreppet ”kunglig hovleverantör”. Det handlar om ren marknadsföring. Kungen bestämmer själv vem som ska få denna ”ära”. När kungen fyllde 70 fick han som present 18 kilo väl lagrad Västerbottens ost från just en av dessa hovleverantörer.

Alltså: staten, i form av kungen, marknadsför ost. Och som tack får han 18 kilo ost. Tänk om försvaret skulle marknadsföra ärtsoppa – och som tack kommer det ett ton ärtsoppa till ÖB. Nej, det skulle aldrig inträffa. Det skulle liksom vara en omöjlighet.

Det finns också en annan aspekt på detta. Vi är medlemmar i Europeiska unionen. Där finns regler om rättvis konkurrens och om att myndigheter inte på ett otillbörligt sätt får gynna produkter från det egna landet.

Om Kunglig hovleverantör skulle vara i enlighet med praxis på detta område, så skulle det finnas uppsatta regler för vilka krav som ställs. Företagen skulle kunna konkurrera om titeln. Och framför allt skulle det vara möjligt för företag från hela EU plus Schweiz, Norge, Island och Lichtenstein att ansöka om titeln. Det skulle vara intressant om EU-kommissionen ville granska begreppet Kunglig hovleverantör. Uppriktigt sagt så tvivlar jag på att det är i överensstämmelse med EU:s regler.

Eric Erfors artikel kan du läsa här.

På all(män) begäran: Jo, kvinnor väljer att bära hijab. Här är några förklaringar till varför

Arkivfoto: Mohammad Hannon/ AP Photo/TT
Arkivfoto: Mohammad Hannon/ AP Photo/TT

Det är samma visa varje gång. Jag skriver en text som berör kvinnors frihet. Kvinnors beslutsrätt över sin kropp, valfrihet över sitt liv, eller som i det här fallet: Över sin klädsel.

Och tre, två, ett. PANG!

Skiten träffar fläkten.

Inom loppet av några timmar dukar min inkorg under av trycket från alla arga mäns versaler. Eller ”arga” är förresten en underdrift. Fullständigt vanvettiga, aortapulserande män. Tänk Karl-Alfred med rött ansikte och rök som kommer ut ur öronen.

Så också den här gången.

I veckan skrev jag om förbuden mot burkinis som börjar dyka upp på allt fler håll i Frankrike. Jag skrev att ett förbud mot kvinnors kläder inte är förenligt med ett öppet, liberalt samhälle med religionsfrihet.

Och hur fint det än är med män som plötsligt fylls med överväldigande engagemang för kvinnors frihet, så är den efterföljande diskussionen minst sagt enkelriktad. Ja, den kan sammanfattas ungefär så här:

”SLÖJA ÄR FÖRTRYCK” och ”ALLA MUSLIMSKA KVINNOR ÄR FÖRTRYCKTA”

När jag påpekar att det förvisso är sant i vissa fall, men att verkligheten rymmer en större färgpalett än vitt och svart, låter nästa replik så här:

”MEN BEVISA ATT KVINNOR VÄLJER DET SJÄLVA DÅ!!!!”

FILE - In this March 8, 2016, file photo, Fencer Ibtihaj Muhammad poses for photos at the 2016 Olympic Team USA media summit in Beverly Hills, Calif. Muhammad would be the first American to compete in the Olympics wearing a hijab. (AP Photo/Jae C. Hong, File)
Under OS i Rio har den amerikanska fäktaren Fencer Ibtihaj Muhammad blivit känd som ”hijabi zorro”. Hon är den första amerikanen som tävlar i OS – iklädd hijab. Arkivfoto: Jae C. Hong/AP Photo/TT

Så nu, för att slippa upprepa mig. För att inte föra någon annans talan. För att försöka nyansera diskussionen om hijab och niqab – kanske inte för att ändra någons åsikt, men för att öppna upp för tanken om att det är en komplex fråga utan enkla svar. Här, varsågod.

Var tyst och lyssna en stund. Reflektera. Fråga. Sen kan du mejla mig igen.

New York Times: ”Hijabi World”

LA Times: ”My hijab is my voice”

Hanna Yusuf (The Guardian): ”My hijab has nothing to do with oppression. It’s a feminist statement”

Roger Cohen (New York Times): ”Olympians in Hijab and Bikini”

Lena Baastads hämnd?

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin avgår. Och enligt Aftonbladet är Lena Baastad från Örebro den hetaste kandidaten att bli ny partisekreterare. När Aftonbladet försöker nå Lena Baastad svarar hon: ”Jag sitter jätteilla till, kan jag återkomma till dig?”. Ja, det är väl så en blivande partisekreterare svarar innan utnämningen är officiell, så att säga.

Det återstår att se om Aftonbladets uppgifter är korrekta. Men det förefaller som om det inte bara är en spekulation. Någon med insyn i processen har sagt till Aftonbladet att det troligen blir Lena Baastad. Sedan är frågan hur väl placerad källan är.

I så fall skulle vi kunna tala om ”Lena Baastads hämnd”. När hon var kommunstyrelsens ordförande i Örebro spreds det nämligen rykten både här och var att det egentligen var någon annan som bestämde. Denna ”någon annan” påstods ofta vara Björn Sundin.

Att försvara sig mot sådana rykten är hopplöst. Totalt hopplöst! För då hamnar du i konspirationsteoriernas rävsax. Du ska bevisa att ett rykte inte är sant. Den som sprider ryktena bemödar sig sällan om ”futtigheter” som att lägga fram konkreta belägg för att ryktena är sanna.

Men en sak är säker: För att vara partisekreterare i  landets största parti krävs det att du har hårda nypor. Din uppgift är att se till att partiorganisationen fungerar. Just nu är partiordföranden fullt upptagen med att leda landets regering. Så om Lena Baastad skulle få det jobbet kan ryktena definitivt vederläggas.

 

Exit from Brexit i Storbritannien?

Den brittiska tidningen Sunday Times beskriver ett minst sagt kaotiskt läge för Brexitministern David Davis. Enligt tidningens källor kommer Storbritannien inte att ”notifiera” EU om att landet lämnar EU förrän tidigast hösten 2017.

Frågan är om detta liknar den svenska folkomröstningen om att avveckla kärnkraften år 1980. Vi röstade för att avveckla kärnkraften. Men åren gick – och kärnkraften blev kvar. Alternativet ”avveckla med förnuft” var ungefär lika suddigt som alternativet att Storbritannien ska lämna EU i den brittiska folkomröstningen i somras.

För de övriga 27 medlemsländerna gäller: Inga förhandlingar om Brexit förrän Storbritannien har aktiverat fördragets artikel 50, som reglerar hur det går till när ett land lämnar EU. Och politiskt måste Storbritannien först bestämma sig för vad folkomröstningen ska leda till för resultat – alltså komma med ett förhandlingsbud till EU.

Men det verkar ta tid… Kanske väldigt lång tid….

Dioxin i fisk: Vi hade mått bra av mer detaljreglering av EU

Livsmedelsverket varnar för dioxin i surströmming. Barn och kvinnor som vill föda barn borde begränsa sin konsumtion.

Vad beror då detta på? Jo i det land som i andra sammanhang brukar skryta om att vi är så miljövänliga, så tillåter vi högre dioxinhalter än i andra EU-länder.

Det är till och med så att EU har fått lagstifta om ett särskilt undantag för Sverige, för att tillåta de högre dioxinhalterna. Villkoret är bland annat att konsumenter ska informeras om riskerna.

I det här fallet har EU kanske tagit lite väl stor hänsyn till Sverige. Eller?

Fortkörningsböter okej, rattfylla inte okej

Gymnasieministern Aida Hadzialic avgår efter att ha kört berusad. Visserligen 0,2 promille, vilket är den lägsta nivån. Hade nivån bara varit lite lägre, så hade hon inte behövt kalla till någon presskonferens.

Hade hon åkt fast för fortkörning hade hon kanske kunnat sitta kvar. Men det är allvarligare att ha kört full. Det anses av många vara en mer förkastlig handling att berusa sig och sedan köra bil.

Genom att avgå så undviker både hon och regeringen en rad besvärliga följdfrågor. Publiciteten blir begränsad till några dagar. Därefter ebbar det ut. Från och med måndag sitter hon inte längre i den politiska toppen.

För Aida Hadzialic gäller ”vanliga” regler för toppolitiker, det vill säga en låg tolerans för felsteg. Men vi kan också konstatera att den toleransen är på väg att luckras upp. Kent Ekeroth – som är talesperson för Sverigedemokraterna i vissa rättsfrågor – kunde springa omkring med järnrör på gatan utan att bli avsatt. Och han slänger sig dessutom med uttalanden om att upphäva centrala delar av rättsstaten. Järnrören och hans politiska uttalanden hör naturligtvis ihop.

Olika partier prioriterar olika, uppenbarligen.

 

En födelsedag som firas stort – på sina håll….

I dag fyller Fidel Castro 90 år. Hans födelsedag kommer att firas av sympatisörer runt om i världen.  Av någon anledning framstod Fidel Castros Kuba som ett alternativ till den kommunistiska diktaturen i Sovjetunionen bland vänstersympatisörer runt om i världen på 60- och 70-talen.

Men det var en sympati som Fidel Castro inte förtjänade. Även på Kuba fängslades oppositionella. Även Kuba omfattades av idén om kommunistpartiet som den ledande politiska kraft som aldrig fick ifrågasättas.

Lägg därtill att Fidel Castro höll sig kvar vid makten så länge han kunde. Och när det blev ohållbart så lämnade han över makten till sin bror. Vi kanske inte ska dra alltför långtgående jämförelser med Nordkorea. Men nog liknar det en kommunistisk monarki. En ”kunglig familj” ur vilken landets ledare skulle rekryteras. Nu är även Raul Castro rätt gammal. Förhoppningsvis kan kubanerna snart se fram emot att få välja sina ledare.