Fungerar det väl när unga kriminella grips? Här några länkar.

Polisen griper brottslingar. Men om brottslingen är ett barn måste socialtjänsten ta över. Och det fungerar inte tillräckligt bra. 
Foto: Johan Nilsson / TT / Kod 50090

Jag  (och även andra på NA) har under det senaste året gjort ett antal granskningar av hur socialtjänsten fungerar. Det finns uppenbarligen stora brister. Här har jag samlat inlägg, både de som är kritiska och de som försvarar socialtjänsten. Det handlar om brister när det gäller unga kriminella. För mig är det självklart att de allra flesta kommer att behandlas inom öppenvården. Men det finns också tydliga lagkrav om när en person ska tvångsvårdas. Och lagen följs inte.

Men mönstret är rätt tydligt. Kritiken är konkret och tydlig. Dessutom har Inspektionen för vård och omsorg pekat på en rad allvarliga brister. Men försvararna, inte minst John Johansson, ordförande i socialnämnd väster i Örebro (S), kör en förnekelselinje. Ingenting av kritiken stämmer.

Här är en artikel där polisen slår larm om att socialtjänsten inte ingriper mot ungdomar som hänger i Krämaren.

Här är en granskning av ett fall där en person missbrukat i tio års tid, utan att någon ingrep.

Här har jag granskat fallet med mannen som häktades för moskébranden i Örebro.

Här kommenterar jag upploppen i Hallsberg som inträffade våren 2017.

Här kommenterar jag ett fall där en ung person begått ett allvarligt brott, utan bli omhändertagen – och jag visar att det inte bara är ett enskilt fall utan att systemfel.

Här är en nyhetsartikel där polisen konstaterar att kriminella utnyttjar barn och ungdomar. Det är en logisk utveckling, om de lagar som reglerar vård av unga inte tillämpas.

Här granskar jag hur socialtjänsten agerat gentemot en av de personer som greps efter upploppen i Hallsberg. 

John Johansson är ordförande i socialnämnd öster i Örebro. Han försvarar socialtjänsten i detta blogginlägg. 

Här är en radiodebatt mellan mig och Eva Eriksson, ordförande i socialnämnd Väster i Örebro. Gå in 42 minuter i programmet. Då hör du först en musiksnutt, sedan börjar debatten.

Här är en granskning av hur kommunerna hanterar unga missbrukare, som är gjord av Inspektionen för vård och omsorg. John Johansson hävdar att jag missuppfattat hela utredningen. Läs och döm själv.

Här är en insändare där två socialarbetare kritiserar de ledarartiklar jag skrivit i ämnet. 

Både lagen om vård av vuxna missbrukare och lagen om vård av unga är faktiskt läsbara även för icke jurister.

Lagen om vård av vuxna missbrukare kan du läsa här. 

Lagen om vård av unga kan du läsa här.

Jag kan inte heller undanhålla denna konversation som ägde rum på Facebook i förra veckan mellan mig och John Johansson:

Lars Ströman: Lagen säger: Finns en påtaglig risk för de unga personens utveckling skall tvångsvård sättas in om frivilliga åtgärder inte funkar. För vuxna missbrukare är formuleringen en risk för att skada sig själv eller andra.

John Johansson: nej! Du blandar lagstiftningen. Det är LOB du avser med skada sig själv eller annan. LOB är tillnyktring för stunden.

Lars Ströman: Paragraf fyra LVM. Lobs formulering är ”en fara för sig själv eller någon annan”

John Johansson: jo jag kan lagen. Läs ordentligt; GENOM SITT MISSBRUK löper risk att ALLVARLIGT skada… det är ETT skäl som dock också KRÄVER att man INTE kan få vård genom socialtjänstlagen och har ett FORTGÅENDE missbruk. Du läser en liten del av paragrafen.

Lars Ströman: Nu tjafsar du bara. Jag skrev om inte vården kan tillgodoses på frivillig väg, vilket är enligt socialtjänstlagen. Och klart som fan att det ska vara ett fortgående missbruk.

Publicerat av

Lars Ströman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *