Det är klart att det är en stereotyp av indianer!

Det är klart att det är en stereotyp av indianer som finns i loggan för speedwayklubben Indianerna i Kumla. Men är den kränkande? Är den diskriminerande? Nej, knappast. Det är i varje fall inte avsikten.

Det var en speaker på en tävling på 50-talet som sade ”det var indianen från Kumla som vann”. Han syftade på en tävlande som hade fjädrar på sin hjälm. Och självklart sade han det han sade utan någon eftertanke. Självklart gick allas tankar till filmer med indianer och cowboys, snarare än en realistisk bild av indianer i 40-talets eller 50-talets Nordamerika.

Men stereotyper har vi rätt gott om. Titta på Asterix-filmerna, för att bara nämna ett exempel. De är fulla av stereotyper. Engelsmän som är besatta av att dricka hett vatten en viss bestämd tid på dygnet. Maktfullkomliga och korkade romare. Och inte minst vikingar som råkar komma i vägen för Asterix och hans kompisar. De beskrivs inte som särskilt intelligenta!

Visst kan stereotyper vara problematiska. Gränsen kan vara hårfin mellan ett lättsamt skämt och en rasistiskt stereotyp. Vi kan berätta roliga historier om norrmän. Vi kan skämta om finnar som badar bastu. Och vi kan naturligtvis skämta om vår egen historia som vikingar. Det blir inte lika kul att skämta om folk som i närtid varit utsatta för förtryck och folkmord. Eller för att ta ett annat exempel. Det går an att skämta om Titanics undergång. Men fungerar inte att skämta om Estonias förlisning. Det är direkt osmakligt, eftersom så många anhöriga (inte minst i Örebro län) fortfarande lever med minnet av förlisningen varje dag.

Nu har vem som helst rätt att skicka en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Indianerna i Kumla och ishockeylaget Västra Frölunda har nu anmälts. Men jag har svårt att tänka mig något annat än att ärendet avskrivs.

Nedan är en trailer för filmen om Asterix och vikingarna.

http://www.youtube.com/watch?v=m1Woby5ruOo

Så kan den svenska skolan bli bättre, enligt OECD

På måndagen presenterade OECD en rapport om en svenska skolan. Tre slutsatser av rapporten: 1. Det finns ingen snabb lösning som göra Pisa-resultaten omedelbart börjar stiga. 2. Mer pengar till skolan kan möjligen hjälpa på marginalen, men det är inte det som är avgörande. 3. De svenska kommunerna klarar inte av uppgiften att ansvara för lärarkårens kompetens. Alltså: Folkpartiets krav att skolan åter igen ska förstatligas blev rykande aktuellt.

Mer om detta i morgondagens ledare.

Ryska styrkor stör bygget av svensk elkabel

De senaste dagarna har flera medier rapporterat att ryska sjöstridskrafter har stört nedläggningen av en kabel mellan Sverige och Litauen. I morgon, måndag, kommer svenska UD att protestera. Men räkna inte med någon rysk ursäkt! Ryssland kommer snarare att svara med sin klassiska stormaktsarrogans. Det blir ett svar i stil med att de ryska styrkorna har rätt att öva var de vill, så länge det sker på internationellt vatten. Och som av en ren tillfällighet råkar det vara viktigt för de ryska styrkorna att öva just i det område där kabeln ska läggas ner och just vid det tillfälle då arbetet med kabeln pågår.

Kabeln är säkerhetspolitik. Här kopplas de baltiska staterna ihop med de nordiska ländernas elsystem. Estland, Lettland och Litauen kan köpa el från svensk kärnkraft eller norsk vattenkraft i stället för att vara beroende av stormakten Ryssland. I systemet ingår även en fiberoptisk kabel för internet och telekommunikationer.

I söndagens DN intervjuas den ryske historikern Andrej Zubov. Han var professor i historia tills han skrev en artikel där han jämförde Putins annektering av Krim med Hitlers annektering av Österrike. Då fick han sparken från Moskvas institut för internationella relationer.

Han ser visserligen ingen akut risk för att Putin i nästa steg skulle attackera någon av de baltiska staterna. Men målet för Putin är att tillintetgöra Nato. Och då skulle det, enligt Zubov, ligga nära till hands att just gå på någon av de baltiska staterna. Om Nato då skulle ligga lågt, av rädsla för att utlösa ett storkrig, så skulle det innebära att Nato tappar all trovärdighet. Och Putins propaganda mot väst handlar mycket om att väst är ”degenererat”.

USA har visserligen inga baser i de baltiska staterna. Men amerikanska trupper är numera ständigt närvarande i Baltikum genom en serie övningar. Budskapet till Putin är: ”Om du skulle komma på idén att låta några banditer utropa en s k folkrepublik i Baltikum, så riskerar de att stöta på amerikanska styrkor”. Och så kan det vara värt att påminna att Sverige har lovat att inte stå passivt om ett annat EU-land eller ett annat nordiskt land utsätts för angrepp.

Bra att Sverige inte är "oberoende"

Utrikesdepartementet har dragit tillbaka den slogan som skulle användas för att lansera Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Det sägs där att Sverige skulle vara en ”oberoende” röst. Men så är det inte längre. Sverige är med i EU. Och EU-länderna har en gemensam utrikestjänst och en gemensam utrikespolitisk talesperson. I den säkerhetspolitiska doktrinen sägs det dessutom att Sverige bygger säkerhet i gemenskap med andra. Typ EU. Typ Nato. Typ Finland (som Sverige utvecklar ett rätt omfattande militärt samarbete med).

Neutralitetsnostalgiker kan gnälla över det. Men inte ens under neutralitetspolitikens glansdagar på 60- och 70-talen var neutralitetspolitiken särskilt realistisk. Även då byggde vi vår säkerhet i gemenskap med andra. Typ Nato.

Under Carl Bildts tid som utrikesminister blev Sverige ett av de mest inflytelserika länderna över EU:s utrikespolitik, enligt en brittisk tankesmedja. Sverige fick ett större inflytande genom att verka genom EU.

Jag är förvånad över att Margot Wallström släppte fram en slogan inför valet till säkerhetsrådet som ignorerar det faktum att Sverige är den del av EU. Margot Wallström har varit vice ordförande i EU-kommissionen. Hon vet bättre!

Ursäkta att jag tjatar, men jag tycker detta är anmärkningsvärt

Arbetarrörelsen ska kämpa för de svaga i samhället. Det är självbilden. Jag lyssnade på 1 maj-talen i Örebro. Jag hörde inte ett ord om tiggarna. Lena Baastad sade ingenting. Mikael Damberg sade ingenting.

Jag säger inte att frågan är enkel. Men just därför krävs det ledarskap. Det krävs att politiska företrädare talar om vilken riktning vi ska gå. En självklar utgångspunkt är att förhållandena i länder som Rumänien och Bulgarien måste bli bättre. möjligen ser vi tecken på en förändring. Men det kommer att ta tid.

Kvarstår alltså att ett inslag i gatubilden i Örebro är tiggare med sina koppar som förtvivlat ber om hjälp. Hur förhåller sig arbetarrörelsen till detta? Här gäller det att visa ledarskap. Om inte de etablerade partierna talar, så kommer de högerextremistiska partierna att tala.

En som försöker visa ledarskap är Lennart Bondeson från Kristdemokraterna. I ett pressmeddelande som han skickade ut här om dagen står det bland annat följande:

”Det är angeläget att vi på allt sätt möter tiggarna med stor värdighet här i vårt Sverige. Men självklart handlar det om att långsiktigt förbättra de utsatta EU-medborgarnas svåra förhållanden i hemländerna. Tiggarna som vi möter idag behöver mänskliga rättigheter.  I Europa finns ca 10 miljoner romer som lider svår förföljelse och möter ren rasism var de än finns. Antalet tiggande EU-migranter i Sverige har mer än fördubblats jämfört med förra året. En bedömning som SVT gjort visar att ca 4000 personer nu tigger på Sveriges gator

Självklart är deras livssituation svår och det utmanar oss när vi möter dem, vad ska vi göra? Det finns sannerligen inga enkla svar. Men att välja att kriminalisera deras tiggeri innebär bara att ännu mera ta bort värdigheten för deras liv. Var har Reinfeldts utmaning ”öppna er hjärtan” tagit vägen hos Moderaterna?”

Lennart Bondeson försöker ta itu med den svåra frågan. Socialdemokraterna undviker den. I varje fall på 1 maj. Dagen då arbetarrörelsen ska visa internationell solidaritet med de mest förtryckta. Pinsamt! Mycket pinsamt!

 

Demonstration i Lindesberg till minne av massaker i Chicago 1886

Jo, så är det faktiskt. Traditionen att demonstrera 1 maj började med en massaker i Chicago år 1886. En demonstration för åtta timmars arbetsdag urartade. Det blev skottlossning. En bomb detonerade. Fyra av dem som organiserat manifestationen dömdes till döden och avrättades. Då beslöts i den så kallade Andra Internationalen (nuvarande Socialistinternationalen) att 1 maj skulle bli en manifestation till minne av massakern i Chicago. Och den traditionen lever fortfarande i Lindesberg och en rad andra orter i Sverige. 1 maj är nationell helgdag och kommer att så förbli, även om det väcks en del röster för att avskaffa 1 maj som helgdag.

Det var inte många som kom för att demonstrera i Lindesberg. Men jag har en grundläggande sympati med att människor som är politiskt aktiva visar vad de står, trots kylan. För det var riktigt kallt den här gången. Med det visade de också att det inte bara var en ”vackert väder”-demonstration. De som kom hade nog kommit, även om det hade varit störtregn och hagel.

Men vad ska 1 maj-firandet ta vägen? Jag ser gärna att arbetarrörelsen manifesterar vad den står för, även om jag kan vara kritisk mot delar av innehållet. Det räcker uppenbarligen inte med att bjuda på hamburgare, tårta och ponnyridning för barnen. Det måste till något mer.

Matilda Ernkrans, riksdagsledamot från Hallsberg, talade bland annat om att det behövs EU-direktiv mot import av farliga kemikalier på våra kläder. Då skulle vi slippa köpa kläder  som innehåller skadliga kemikalier. Och textilarbetarna från Bangladesh får en bättre arbetsmiljö, förklarade hon. Sverige är en del av EU. För en miljöpolitiker som Matilda Ernkrans har det blivit en självklarhet att EU är ett instrument som måste användas. Så har det inte alltid varit. En socialdemokratisk finansminister sade ja till EU-medlemskap 1990, efter stor vånda.

Hur ser det ut om tio eller 20 år. Kommer vi då att ha socialdemokratiska politiker som talar om Nato som en del av vårt säkerhetssystem? Vi får väl se!

Linde1

 

 

Är det bara planlöst tiggeri som ska tillåtas enligt M?

När Moderaterna nu talar om att bekämpa ”organiserat tiggeri” är det oklart vad partiet egentligen menar. Om det kan bevisas att det finns ligor som tvingar människor att tigga. Ja, då ska det bekämpas.  Men om en familj ”organiserar tiggeri” i den meningen att de inte springer omkring och tigger helt planlöst, har jag svårt att se att det går att komma åt.

Jag tror uppriktigt sagt inte att Moderaternas utspel har tillkommit för att lösa ett konkret problem. Moderaterna markerar mest inför den opinion som är irriterad över att vi ser tiggare på gatorna.  Udden i artikeln är riktad mot tiggarna, inte mot någon annan.

Moderaterna vill också ha hårdare tag mot tältläger med mera. Ja, men det är ju bara skyffla runt på problemet. Moderaterna ansluter sig en tradition som jag inte är särskilt stolt över  – där romer jagades bort varhelst de försökte bosätta sig. När alternativen finns, så kan vi också säga till dem var de inte får bosätta sig.

Den som lever i tält mitt i vintern har inte direkt några höga krav. Kan vi för en rimlig summa ordna tillfälliga bostäder åt dem som kommer till Sverige för att tigga. Kan svenska myndigheter vända sig till Rumänien och se till att dessa människor får de papper som innebär att de har rätt till sjukvård, skolgång med mera i hemlandet? Den bistra sanningen är att romer tvingas leva som papperslösa i sitt eget land. Och de jagas bokstavligen iväg till soptippar för att livnära sig. Jag väntar med spänning på när de första ärendena mot Rumänien väcks i EU:s domstol.

Tidningsförsäljningen för romer i Sverige har gett dem inkomster på 4,5 miljoner kronor. Det är ett bättre alternativ än tiggeri. Går det att hitta ännu fler alternativ? Och kan Europas länder enas om en strategi för att förbättra förhållandena för romer i länder som Rumänien och Bulgarien?

I sin debattartikel undviker Moderaterna alla de svåra frågorna. Artikeln andas ytlighet, snarare än en verklig vilja att ta itu med problemen.

Dans till jazzmusik – med politisk laddning

I dag är det dansens dag. Och som av en tillfällighet är jag på väg hem från en danskryssning till Åland, där Leif Kronlunds orkester var en av huvudattraktionerna. Jag är 56 år gammal – och hörde till de yngre på denna kryssning. Men dans blev det. Medan pensionärerna dansade foxtrot dansade jag och min partner lindyhop – eller jitterbugg.

Inget konstigt alls egentligen. Men en gång i tiden var jazzen kontroversiell. Det var ju ett ”främmande” och ”primitivt” inslag i vår kultur. Och när jazzen spelades på dansbanorna ansågs det av många opinionsbildare vara en uppmuntran till ett osunt leverne. Präster tog på sig uppgiften att övervaka vad som hände på dansbanorna. Och jazzens vilda improvisationer ansågs vara en del av problemet.

Går vi lite söderut, till Tyskland, så förbjöds jitterbuggen uttryckligen av nazisterna. Unga swingdansare ropade trotsigt ”Swing heil”.

Bilden är inte världens bästa. Men så här såg det ut på en Ålandsbåt för något dygn sedan. I dag är jazzen en omistlig del av vår kultur.

Kronlunds

Hmmmm tänker KD återuppliva aborfrågan?

Det är ingen tvekan om att Ebba Busch Thor har valts på ett mandat att driva sitt parti åt höger. KD ska minsasnn inte sitta i den mittensörja som flera av de andra partierna sitter i. Men hur? Ebba Busch Thor riskerar att trycka sitt parti ut ur riksdagen, med sina utspel. Och inte bara det. Hur kommer det att kännas för socialdemokraten Lena Baastad i Örebro att styra kommunen tillsammans med ett parti som på riksplanet utpekas som ett högerspöke?

Den fråga som Ebba Busch Thor har väckt är samvetsfrihet för vårdpersonal. I klartext: De ska slippa göra aborter. Alltså: Hon försöker väcka liv i en fråga som för länge sedan är avgjord. Det är ett sätt att vara abortmotståndare, fast ändå inte. Det är dessutom ett hopplöst perspektiv. En partiledare som tar ställning för vårdpersonalen mot patienten. Är det då fler ingrepp som personal ska slippa utföra, om det strider mot deras samvete? Som sagt: Ett högervridet KD riskerar att åka raka vägen ut ur riksdagen.

Den blodiga historien kring ett kungahus

Varje kungahus har naturligtvis sin historia. Under andra världskriget spelade Norges kung Håkon en viktig roll som symbol för motståndsrörelsen, när han var i exil i England. Den spanske kungen Juan Carlos spelade en avgörande roll för Spaniens övergång till demokrati på 70-talet. Men samtidigt: Han utnämndes till kung av den gamle diktatorn Franco – som i det spanska inbördeskriget avskaffade demokratin  med stöd av Hitler och Mussolini.

Det svenska kungahuset hade en minst sagt ambivalent inställning till Hitler och nazismen. Den nuvarande kungens pappa ställde villigt upp på nazistiska propagandabilder, medan hans farfar (som  blev kung  Gustav VI Adolf) hade sina sympatier med Storbritannien.

Ett av de kungahus som har allra mest blod i sin historia är det belgiska. Kungen Leopold II lyckades tillskansa sig Kongo som sin privata egendom.  Han tjänade stora pengar på slavarbetare som tvingades leverera gummi, medan deras anhöriga hölls som gisslan. De som inte levererade en viss mängd gummi fick ena handen avhuggen (det gällde även barn).

Minst tio miljoner människor miste livet under denna terror – som pågick en bit in på 1900-talet.

Mot bakgrund av det här har jag svårt att förstå dem som vill bevara monarkin med motiveringen att monarken utgör en länk till vår historia. Kungahusen är snarare en rest av vår allra mörkaste historia. En historia där kungen (eller drottningen) var en envåldshärskare.  Se gärna denna BBC-dokumentär om det belgiska kungahusets terror i Kongo.