Även ensamma galningar verkar i ett politiskt sammanhang

Polisen betecknar nu dådet i Trollhättan som ett hatbrott. Mördaren har, enligt tidningen Expo, skrivit på nätet om det  ”det multikulturella helvetesprojektet” och om en  ”judisk mediekontroll i den västerländska civilisationen”. Polisen drar också slutsatsen att han valt ut just personer som såg ”utländska ut”.

Hade 21-åringen överlevt så hade vi fått en rättslig prövning. Han hade åtalats. Han hade fått yttra sig i en domstol. Nu finns det ingen att åtala. Det är en nackdel. Det innebär att utredningen inte blir lika grundlig. Polisens utredning kommer inte att prövas i domstol. Men det är viktigt att polisen ändå gör vad den kan för att få en så god bild som möjligt av vad som har hänt.

Men det är klart om du är lite knäpp – och dessutom tar till dig budskap om att ”landet är hotat”. Då kan steget vara kort till att också gå till våldsam attack mot utlänningar i största allmänhet. Det låter ju onekligen som ett äldelt mål att rädda landet från undergång. Terrorism har ofta karaktären av ”det går inte att göra en omelett utan att krossa några ägg”. De höga målen är så ädla att det är värt att offra människoliv. I diskussionsgrupper som står Sverigedemokraterna nära har det förekommit uppmuntrande tillrop till dem som bränner flyktingförläggningar och även tips om vilka vätskor som kan användas för detta.

En annan reflektion: Hur hade reaktionerna blivit om exakt samma dåd hade begåtts av en ”Ahmed”  eller en ”Mohammed”. Ja då hade det blivit ett ramaskri i ”alternativmedier”. Det hade beskrivits som ytterligare ett exempel på det förfall som Sverige befinner sig i på grund av invandringen.

Dådet i Trollhättan ska beskrivas för vad det är: Ett terroristdåd. Och det är inte första gången. På 90-talet härjade ”lasermannen”. Han sköt elva personer, varav en dog. 2012 dömdes Peter Mangs för två mord, fyra mordförsök och tre fall av olaga hot.