Inga stängda dörrar i Finland

23-led-sipilä

Öppen för det mesta. Centerledaren Juha Sipilä har regeringsonderar i Finland.

Foto: TT

De finska regeringsförhandlingarna har börjat. Onekligen annorlunda än här. Centerledaren och blivande statsministern Juha Sipilä talar med alla och har inga knäckfrågor hittills. Men däremot känsliga frågor.

Noterbart är också att andelen svensktalande eller fullt tvåspråkiga i riksdagen är klart större än de svenskspråkigas andel av befolkningen.

Det är ändå märkligt att där inte finns något huvudspår ännu. Det hade varit bättre att förorda en regering, men sedan varit beredd att att pröva andra alternativ om de partierna inte kan enas.

Socialdemokraterna  SDP har förlorat flera val i rad och fick bara 16,5 procent av rösterna. I Helsingfors är partiet klart mindre än De gröna. Partiet borde därför ha goda skäl att gå i opposition för att kunna återhämta sig.

Men många i partiet tycks vilja vara med i en ny regering. Inom partiet finns också konflikter, den förra partiledaren Jutta Urpilainen röstades bort.

Ett skäl för S-medverkan skulle för regeringsbildaren Sipilä kunna vara att det då skulle vara lättare att få parterna att nå en uppgörelse om låga eller inga löneökningar. Finland har en kostnadskris, och kan genom euromedlemskapet inte devalvera. Men för Socialdemokraterna kunde priset bli högt att fortsätta att föra åtstramningspolitik i regeringen.

Ideologiskt borde en borgerlig regering med Centern, Samlingspartiet  (M) och Svenska folkpartiet  (SFP) kunna enas om en tydlig linje. Men det räcker inte, Sannfinländarna eller De Gröna måste också med.

Rödmylla med SDP och Centern har prövats förut, men vore som tidigare nämnts ett väl högt pris för SDP:s möjligheter att komma igen som ett stort parti. Även det alternativet behöver kompletteras med ett eller två av SFP, Sannfinländarna och De Gröna.

Det mest rimliga vore en bas med Centern, Samlingspartiet och SFP. Sedan får regeringsförhandlingarna avgöra om Sannfinländarna ges ansvar.

Ställer Sannfinländarna villkor om försämrad ställning för svenskan eller en ännu hårdare invandringspolitik bör de ställas utanför. Annars kan de prövas och få se att det är svårare att ta ansvar än att opponera. Innehållet bör avgöra.

Däremot bör centerveteranen och inbitne Nato-motståndaren Paavo Väyrynen (C) hållas borta från ministerposterna. Han är en märklig kvarleva från Finalandiseringen och Kekkonenstiden.

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *