David Cameron ligger illa till om EU

Europe Greece Bailout

Kärvt. Storbritanniens har svagt stöd hemma för sin omförhandling av medlemsvillkoren i EU.

Foto: TT

EU har det struligt. Kris om Grekland och kris med flyktingar och migranter. Men organisationen kommer nog, som den brukar,  hanka sig vidare. Varken Grekland eller andra euroländer vill att Grekland lämnar euron. Därför blir det nog en kompromiss.

Det kan bli en obehaglig huggsexa om hur många flyktingar de olika länderna ska ta emot. Men nästan alla lär, för att inte skämma ut sig, ta emot några.

På toppmötet påbörjades nästa huvudvärk. Storbritanniens premiärminister David Cameron ska omförhandla Medlemsvillkoren och därefter ha en folkomröstning om medlemskapet.

Det finns goda skäl för att skala ned EU:s centralistiska ambitioner, men det lär bli lättare sagt än gjort. Ska euron överleva kan det behövas mer finansmakt i Bryssel och centralt beslutade överföringar från rika till fattigare.

Frågan är om inte Cameron är mest illa ute själv. Han angrips av socialdemokratiska Labour och Liberaldemokraterna för att helt i onödan riskera det brittiska medlemskapet. Stora delar av det egna Konservativa partiet och anti-EU-partiet Ukip vill lämna unionen. Så de kommer aldrig att bli nöjda med förhandlingsresultatet. I bakgrunden lurar de skotska nationalisterna i SNP, som hoppas att England röstar nej och Skottland ja i folkomröstningen. De skulle ge nya argument för att lämna den brittiska unionen.

Cameron har således ingen stark opinion bakom sin egen linje om att det måste till rejäla ändringar, men att Storbritannien bör vara kvar i EU. Det skulle hur som helst ha blivit besvärliga förhandlingar för den brittiska regeringen. Men det blir lättare av att det inte finns något starkt inhemskt stöd för den egna linjen.

 

Se upp när domstolar fattar politiska beslut

En domstol i Nederländerna har beslutat att regeringen måste minska växthusgasutsläppen. Motivet var att hotet mot miljön är så allvarligt att regeringen orsakar skada om den inte agerar snabbare. Domslutet har fått stöd från aktivister och fler stämningar ska komma i andra länder.

Så brukar det vara. Domslut som går i den riktning man själv gillar får stöd, domslut som går åt motsatt håll får kritik för att politisera juridiken.

Det kan finnas tillfällen då domstolar behöver ingripa, men då bör det snarare handla om situationer där regeringens åtgärder direkt hotar mänskliga och demokratiska rättigheter.

Problemet med domslut i politiskt känsliga frågor är att domarna kan inte ställas till svars i demokratiska val. I praktiken kan egna politiska åsikterna påverka domsluten. USA:s högsta domstol är ett varnande exempel på en politiserad domstol, där domarna delas in efter politisk tillhörighet. Jurister har heller inget direkt ansvar för hur domsluten verkställs, utan det överlämnas ändå åt politikerna.

Så även om det är viktigt med beslut om att förbättra miljön bör de fattas av politiker efter val och politisk debatt hellre än av domstolar.

 

Ingen brådska med digitalradio

DIGITALRADIO

Får vänta. Regeringen avvaktar med digitalradio.

Foto: TT

 

Regeringen går inte vidare med övergången till digitalradio.  Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) har i SvD utvecklat motiven för beslutet. Förre kulturminister Leif Pagrotsky (S) välkomnar beslutet.

Inte så förvånande, han gav samma besked för tio år sedan som minister. Det var alliansregeringen som, med stöd Sveriges radio och de kommersiella radiobolagen, drev på för att  stänga FM-bandet och gå över till digitalradio, så kallad  DAB-radio.

Förslaget har fått kritik från flera håll, bland annat från Riksrevisionen. Miljöpartiets kongress uttalade sig emot ett införande. Då här har regeringen också kunnat hålla Miljöpartiets gräsrötter på gott humör utan att orsaka starka protester från andra håll.

Det verkar klokt att avvakta och se hur det går i Norge, som har fattat beslut om att införa digitalradio. Det tyngsta invändningen handlar om att alla radioapparater måste bytas ut. Det blir besvärligt och dyrt för många människor, om de alls bryt sig om att skaffa nya radioapparater. När digitalt marknät för TV infördes gick det bra att fortsätta att använda TV-apparaterna med en box.

Så vi klarar oss nog ett bra tag till med analog radio.

Tänk om Sydstaterna hade fått lämna unionen

ta6cf1b7

Omstridd. Sydstatsflaggan kopplas till det rasistiska mordet i Charleston.

Foto: TT

 

Det avskyvärda rasistiska mordet i Charleston, South Carolina, tycks leda till att sydstatsflaggan försvinner från en del offentliga platser och delstatsflaggor i den gamla konfederationen.

Ett skäl att ta bort flaggan är att den lyftes fram under striden om rasåtskillnad på 1950- och 60-talet. Det försvagar argumenten att flaggan främst är en kulturell och historisk del av Sydstaterna Den aktiverades i kampen mot att ge svarta lika rättigheter.

Vad hade hänt om Sydstaterna hade fått lämna unionen i samband med amerikanska inbördeskriget? Minns en tankeväckande kontrafaktisk artikel om detta.

Där hävdades att de forna sydstaterna har gjort USA som helhet mer konservativt och krigiskt. Utan de forna Sydstaterna skulle ”rest-USA” har blivit mycket mer likt Kanada och europeiska välfärdsstater. Så övriga USA kan ha betalat ett politiskt pris för att tvinga Sydstaterna kvar i unionen.

Frågan är förstås också vad som skulle ha hänt i Sydstaterna. Det är svårt att tro att slaveriet ändå hade kunnat behållas någon längre tid. Men kampen för lika rättigheter i Sydstaterna kunde ha blivit ännu svårare och mer våldsam än den blev i det sammanhållna USA.

PS: Hur blir det med sydstatsflaggan på Power Meet? Förr har den varit ganska vanligt förekommande..

"Ullstenregering" i Danmark?

För tillfället är det mer spännande att följa dansk än svensk politik. Här ligger DÖ fast och semestertider stundar. I Danmark pågår en oviss regeringsbildning.

Venstreledaren Lars Løkke Rasmussen har redan givit upp försöken att bilda en blå majoritetsregering, bestående av Venstre, Dansk folkeparti, Konservative och Liberal Alliance. Nästa mål tycks vara en minoritetsregering med Venstre och Dansk folkeparti. Det ska finnas öppningar från DF, trots att partiet tidigare var svalt till att vara med i regeringen. Men grundtipset är enligt en analys i Politiken att det blir en ren Venstreregering.

När de andra partierna ändå har accepterat DF som samarbetspartner vore det rimligt att partiet tog ansvar genom att vara med i regeringen. En V-DF regering skulle mycket påminna om hur det är i Norge. Där bildar Höyre (M) och högerpopulistiska Fremskrittspartiet minoritetsregering.  I ett sådant läge kan de andra partierna stoppa förslag som de tycker går för långt, inom till exempel invandringspolitik. Fremskrittspartiet har också förlorat stöd efter att ha gått in i regeringen.

Det vet Dansk folkeparti, och kan därför ställa så hårda krav, till exempel om en EU-kritisk linje, att det inte blir någon regeringsmedverkan

Då återstår för Venstre att bilda regering på egen hand. Ett parti med mindre än 20 procent av rösterna, som dessutom gick tillbaka kraftigt i valet, skulle bilda en enpartiregering. Det har visserligen hänt förr i Danmark att Venstre har regerat på egen hand, men det är svårt att se hur en så svag regering kan överleva och driva en handlingskraftig politik.

En sådan liten, men sammanhållen regering, kan dock förhandla åt olika håll. Och skulle kunna komma överens med Socialdemokraterna och socialliberala Radikale Venstre för att bilda majoritet utan DF .

Det skulle påminna om när Ola Ullsten bildade en ren FP-regering 1978 för att kunna göra upp till höger och vänster. Den var visserligen ännu svagare med 11 procent av rösterna, men i övrigt finns klara likheter med läget om det blir en Vensteregering i Danmark. Kan det gå bättre för Lars Løkke Rasmussen än det gick för Ola Ullsten?

Fånigt med avskaffad moms på frimärken

WEB_INRIKES

Snart utan moms. EU tvingar Sverige att ta bort moms på frimärken.

Foto: TT

 

EU-domstolen har slagit fast att Sverige måste ta bort momsen på frimärken. Tycker redan när beslutet kom att det var fånigt och ett exempel på hur EU i onödan lägger sig i ländernas skattesystem.

Nu har regeringen följt beslutet och föreslår att momsen tas bort. Det ska sekepå det passande datumet 1 april. För den borttagna momsen kan bli dyr för Posten (PostNord).

Låter för snurrigt, men Med moms får PostNord också dra av ingående moms. Men den som är momsbefriad får inte heller dra av den moms på egna inköp. Vilket kan bli dyrt.

Det har kommit förslag om att ta ut (låg) moms på hyror för att sänka hyran!. Fastighetsägarna skulle kunna dra av mer moms än de betalar om det var moms på hyran, men så länge hyran är momsfri går det inte att göra avdrag.

I sig en märklig effekt.

Så vi får se om och i så fall hur mycket portot blir billigare när momsen försvinner.

 

Blir det nyval i Danmark?

På ett sätt är danska opinionsmätningar som svenska. De underskattar ofta högerpopulistiska partier, SD här och Dansk folkeparti(DF)   i Danmark

Mätningarna pekade på att DF skulle göra ett bra val, men underskattade framgången. Dansk folkeparti blev med 21,1 procent andra största parti, och störst i det blåa blocket. I Danmark har DF, till skillnad från SD i Sverige, räknats in som det blå (högerblocket).

Frågan nu är inte om DF får ingå i regeringen, utan om partiet vill.  Partiledaren Kristian Thulesen Dahl talar om att välja alternativet som maximerar inflytandet. Tidigare gick det bra för DF att vara stödparti, som ger inflytande utan ansvar.

Det stora borgerliga partiet Venstre gjorde ett katastrofval, och förlorade platsen som ett av de två stora partierna. Men Venstreledaren  Lars Løkke Rasmussen får ändå bli statsminister.

Det blir inte lätt. Danmark har redan en betydligt hårdare flykting- och invandringspolitik än Sverige, men DF kommer att kräva, och nog få igenom, ytterligare åtstramningar. De stora partierna Venstre och Socialdemokraterna drev själva valrörelse på ett stram politik.

Här bör de som säger sig gilla Danmark och vara kritiska mot den svenska politiken notera att Danmark har en betydligt lägre invandring och har genomfört flera beslut som försvårar för flyktingar och invandrare. Så även den som tycker att Sverige är för generöst borde kunna tycka att det räcker med med åtgärder i Danmark.

I ekonomiska frågor står DF till vänster om de borgerliga partierna och vill ha en större offentlig sektor. Så utrymmet för en borgerlig politik med lägre skatter och välfärdsreformer är mycket begränsat. DF är också uttalat EU-kritiskt, medan Venstre traditionellt har varit för EU. Här finns utrymme för motsättningar i det blå block.

Skulle Venstre vilja samarbeta med något annat parti för att hålla DF borta i någon fråga är bara Socialdemokraterna tillräckligt stora. Och blir svårt att samarbeta med huvudmotståndaren, mer än i någon enstaka fråga, och skulle ge ännu mer utrymme för DF.

Eftersom det blå blocket har accepterat DF som en del av regeringsunderlaget bör kravet som liberala Politiken framhåller i en ledare vara att partiet är med i regeringen. Det får vara slut på att Danska folkeparti plockar russinen ur kakan genom att få vara med och påverka utan att behöva ta ansvar.

Sedan är de en annan fråga hur länge det här splittrade regeringsunderlaget, med en mycket knapp majoritet i folketinget, kan hålla samman. Danmark kan snart gå till nyval.

 

 

Skulle Styrkvartetten kunna styra Sverige?

Lyssnar på budgetdebatten i Västerås kommunfullmäktige. De styrande fyra partierna S+MP+C+KD bedyrar hur väl de samarbetar. Det är bra att de undviker skattehöjning, men för att klara ekonomin kan de behöva börja fatta tydlig och besvärliga beslut. Och det kan bli svårt för alla fyra att enas kring. Ännu har det varit gott om  inriktning, strategi och  planer och mindre av skarpa beslut

Men samarbetet är intressant även för rikspolitiken.En blocköverskridande majoritetsregering, eller åtminstone ett organiserat budgetsamarbete vore det mest realistiska alternativet till Decemberöverenskommelsen (DÖ).

Det är något, de främst moderata, kritikerna av DÖ verkar förtränga. För de flesta av kritikerna  bedyrar att de inte vill stödja sig på Sverigedemokraterna. Då återstår bara ett blocköverskridande samarbete.

Det kunde vara Socialdemokraterna och Moderaterna, som Gunnar Wetterberg föreslog i Expressen. Skulle ge en stabil majoritet. Men båda sidor verkar i dag tydliga på att det vore olyckligt med en stor koalition, som skulle göra att det blev brist på realistiska oppositionsalternativ och ge missnöjespartier större utrymme.

Den andra möjligheten är en del kritikers våta dröm, där Socialdemokraterna skulle sparka ut MP och samarbeta med hela alliansen. Det verkar orealistiskt, och skulle genast leda till revolt bland socialdemokrater.

Då återstår att Socialdemokraterna, MP och två mindre borgerliga partier samarbetar. För det räcker inte med bara ett. De är för små.

Styrkvartetten i Västerås har en knapp majoritet med 31-30. Samma fyra partier skulle i riksdagen ha 176 mandat mot 173 för den för all del splittrade oppositionen. Om KD ersattes med FP skulle majoriteten bli lite större 179 mandat. Centern kan inte ersättas, FP + KD + S+ MP skulle bara få 173 mandat, två från de 175 mandat som krävs för egen majoritet.

Det är dock svårt att se Annie Lööf (C), Ebba Busch Thor (KD, Stefan Löfven (S) och Fridolin/Romson (MP) skulle trivas bra ihop. Jan Björklund (FP) har heller inte sprungit benen av sig för att få samarbeta med Socialdemokraterna. Men någon form av Styrkvartett på riskplanet förblir huvudalternativet till DÖ.

Fuskutesluten ger pengabingo för Marine Le Pen

16-deb-le-pen

Gruppledare. Franska högerextrema Nationella frontens ledare Marine Le Pen ska leda en nybildad grupp i EU-parlamentet.

Foto: TT

 

Så fick franska Nationella frontens Marine Le Pen till slut sin partigrupp i EU-parlamentet. Vilket blir en absurt stor ekonomisk bingo.

Det finns en klar rangordning bland högerpopulister, EU-skeptiker  och invandringsmotståndare. Nationella fronten vill inte ha med ungerska Jobbik och grekiska Gyllene gryning. Brittiska Ukip vill inte ha med Nationella fronten, men tog in Sverigedemokraterna i sin grupp.

Nationella fronten fick därför inte ihop tillräckligt med partier för att bilda en grupp. Det krävs minst 25 ledamöter från minst sju länder. Men nu är partiet i mål. Ett polskt högerparti har sparkat ut sin ledare som har kommit med extrema och underliga uttalanden, vilket har gjort att de andra två får vara med. Ukip uteslöt ledamoten Janice Atkinson  när hennes politiska sekreterare anklagades för att fiffla med kvitton.

Atkinson har nu gått med Le Pens grupp, och då finns det ledamöter från sju länder. De svenska ledamöterna tävlar i fördömanden. Cecilia Wikström (FP) säger exempelvis att

Gruppen Europa för nationer och frihet är inget annat en renodlad främlingsfientlig och hatisk grupp som rimmar illa med de värden och värderingar som EU-projektet vilar på och jag beklagar att denna grupp bildats.
– Med Marine Le Pen och Geert Wilders nya maktposition i Europaparlamentet, går de från en skock högljudda politiker med ringa parlamentariskt inflytande, till en grupp som kommer att delta i lagstiftningsarbetet.
– Att stå upp för och utveckla demokratin och rättsstatens principer, att hävda humanitet och människovärde och att aldrig ge vika för främlingsfientlighet har alltid varit målet med mitt arbete i Europaparlamentet och nu kommer det bli viktigare än någonsin att stå upp för detta.

Det är rätt kritisera gruppens politik, men är det så fel att den bildas? Den representerar ändå partier och ledamöter som valdes in i EU-parlamentet.

Det är mer märkligt att det kan göra så stor ekonomisk och politisk skillnad att värva någon enstaka ny ledamot från ett nytt land. Gruppen beräknas under de återstående fyra åren av mandatperioden enligt Guardian få  17,5 miljoner euro och enligt Le Monde 20-30 miljoner euro, det vill säga från drygt 150 miljoner till närmare 300 miljoner kronor från EU:s skattebetalare! Reglerna och pengarullningen i EU-parlamentet borde ses över, att värva en från ett annat parti utesluten ledamot borde inte ge ekonomisk jackpot.

 

 

Grekland självt är huvudproblemet med Grexit

15-led-grekland

Krisartat. Kommer Grekland att bli kvar i eurozonen?

Foto: TT

Så har förhandlingarna mellan långivarna och den grekiska regeringen åter brutit samman. Börserna faller och oron sprider sig. Samtidigt verkar ändå de flesta tror att det blir en uppgörelse, men att alla måste ”förhandla i botten”.

Den grekiska regeringen vann valet på stopp för åtstramningar men skulle samtidigt stanna i euron. Opinionsmätningar visar att de flesta greker vill behålla euron.

I princip vore det bäst om Grekland lämnade eurozonen. Landet borde inte ha släppts in och har hittills inte klarat att följa reglerna. För ett land med urholkad konkurrenskraft kan en nedskrivning av valutan genom rörlig växelkurs öka konkurrenskraften och stimulera ekonomin. Lättare än att som medlem i en valutaunion tvingas sänka löner och andra kostnader.

Men det bygger på att landets regering kan sköta eftervården av en fallande valuta. Löner måste hålla still baka, ekonomin reformeras och administrationen vara kompetent och hederlig. Flera svenska devalveringar misslyckades på grund av dålig eftervård, men efter kronfallet 1992 gick det bättre.

Här finns stora frågetecken för Grekland. Skulle dagens vänsterinriktade Syrizaregering klara den tuffa eftervården? Kan den kritiserade byråkratin reformeras snabbt och göras mer hederlig?

Det finns prestigeproblem från eurozonen, där det skulle upplevas som ett nederlag om ett land lämnar valutaunionen. Men de ekonomiska riskerna med ett Grexit tycks ha minskat. Därför borde eurozonen underlätta att Grekland lämnar euron

Så i dag tycks grekerna själva vara det största hindret mot att i ordnade former lämna euron, vilket borde vara den minst dåliga lösningen. Majoriteten vill inte, och risken är även att de inte skulle klara eftervården när valutakursen faller. Så den grekiska regeringen ser ut att få bita i det sura äpplet efter att motsidan synar korten.