EU stoppar finsk godisskatt

STOCKHOLM 20040922 Nyinvigning av Hemköp City på Åhlens. Bilden: Godis i lösvikt. Foto Maja Suslin / SCANPIX Code 60080
Beskattat. Det finns en godisskatt i Finland, men den stoppas den av EU.

Foto: TT

Finland har en skatt på godis och glass sedan 1940 och skatt på läskedrycker sedan 1940. Men enligt Hufvudfstadsbladet ska skatten på godis och glass bort.

Skälet skulle vara att EU menar att skatten strider mot reglerna för statligt stöd eftersom produkter som kex inte beskattas.

Tycker det verkar klåfingrigt. Fazer är ju en dessutom ett finländsk företag, så staten verkar knappast gynna den egna industrin genom godisskatten.

Det finns goda skäl att vara försiktig med att beskatta det ena eller andra för att vara onyttigt. Gränsdragningsproblemen blir svåra och det är lätt att åtgärden slår fel. Ska onyttig mat beskattas borde dock godis och läsk ändå ligga bra till för beskattning.

Hur som helst borde Finland självt få bestämma över de här skatterna, EU kunde hålla tassarna borta.

 

Uppdrag granskning hade rätt

Debatten efter förra veckans Uppdrag granskning har mycket handlat om att det här kan väl ändå inte gälla. Att det går att flytta in i hus eller på privat mark utan tillstånd  och att myndigheterna därefter har mycket svårt att vräka inkräktarna. Men det stämde.

Idag slog Mark- och Miljödomstolen i Växjö fast att eftersom myndigheterna inte har personuppgifter på dem som har tagit över privatägd mark kan inte beslutet att få bort lägret i Malmö verkställas. Så tydligen kan vem som helst flytta in så länge det är svårt att hitta aktuellt personnummer eller korrekta namn.

Det är en sak att i praktiken måste migranter och tiggare bo någonstans och att kommuner kan behöva acceptera lösningar som är långt ifrån perfekta. Men något annat att det inte går att vräka människor som på eget bevåg tar över privatägda hus eller privatägd mark.

Det strider så uppenbart mot det allmänna rättsmedvetandet och mot respekten för äganderätten. Risken är uppenbar att sådana orimliga regler ökar människor rädsla och misstro mot rättsväsendet.

 

Katalonien ännu ett drama i EU

Som om det inte räckte med Grekland och flyktingkrisen. Nu kan EU få frågan om Kataloniens utbrytning att grubbla över. Måste Katalonien, om det förklarar sig självständigt, söka om inträde i EU eller kan det bli medlem automatiskt som en före detta del av Spanien? Separatisterna säger ja till automatiskt medlemskap, spanska regeringen bestämt nej. Så hur EU än gör blir någon missnöjd.

Det ser ut som valet i Katalonien ger majoritet i mandat åt separatisterna. Men i antalet röster saknas majoritet. Det beror på att Barcelona, där majoriteten röstat på nej-partier, är underrepresenterat i det katalanska parlamentet. Påminner om Québec i Kanada, där stödet för att bryta sig ur Kanada är svagt i mer tvåspråkiga Montreal, men starkare på mindre orter. Det brukar ge överrepresentation för separatistpartiet i parlamentet.

Då frågan har avgjorts i folkomröstningar har det till slut mindre betydelse, även om separatistpartiet PQ någon gång har fått makten utan att ha fått flest röster.

I Spanien har centralregeringen, tills skillnad från i Kanada och om Skottland i Storbritannien, sagt nej till  en folkomröstning. Kan visa sig ha varit ett allvarligt misstag, även om det kan bli svårt för separatisterna att gå vidare med självständigheten om de saknar majoritet bland de röstande.

 

Bråk också i KD om ungdomsförbundet

25-sara-2

Minskat inflytande. Ska KDU, här representerat av ordföranden Sara Skyttedal, förlora rösträtt i partiorgan?

Foto: TT

SD tog till storsläggan och uteslöt hela ungdomsförbundet. Så hårda tag är mycket ovanliga i svensk politik.

Däremot är det vanligare att partierna kan vara mer eller mindre nöjda med vad ungdomsförbundet håller på med. Enligt Ekot hålls KDU i lite kortare koppel av KD. Där finns ett förslag om att ungdomsförbundet ska mista sin rösträtt på lokal- och distriktsnivå.

Låter inte så dramatiskt. Men ändå en markering. KDU har fått kritik för en mer konservativ  och invandringsrestriktiv linje. Kan vara ett sätt för nya partiledaren Ebba Busch Thor att visa att hon är mindre konservativ än sitt rykte. Tidigare har hon markerat att homosexuella bör få adoptera, kontroversiellt i KD.

Nåja, ungdomsförbunden lär behålla sin centrala ställning som plantskola för ledande politiker. Den förstärks av trenden att partiledare och andra heltidspolitiker blir allt yngre.

Om partiledarna som i KD, Centern  och MP är under 30 när de väljs blir det i praktiken omöjligt att bli partiledare utan en karriär i ungdomsförbundet.

Ett riktigt knasigt SD-förslag

SD-ledaren i Norrtälje vill att journalister ska kvoteras efter åsikter. De ska uppge partisympatier och sedan ska valresultatet styra redaktionernas sammansättning.

Förslaget strider mot flera grundläggande regler i en demokrati och vore dessutom helt ogenomförbart. Det är viktigt att väljaren får rösta i avskildhet och inte tvingas visa andra vilket parti som stöddes. Annars kan det lätt bli påtryckningar från organisationer/arbetsgivare eller släktingar att rösta ”rätt”

Det bör för övrigt SD vara tacksamt för. Ett antal väljare verkar inte ens vilja berätta för opinionsinstituten över telefon att de stödjer SD. Så valhemligheten lär ha givit SD fler röster.

Men även om journalister skulle tvingas att berätta vad de röstar på vore förslaget ogenomförbart. Vad händer om någon byter parti under mandatperioden?  Blir det att sluta då  och ge platsen till någon som säger sig stödja det gamla partiet för att upprätthålla den ”rätta” fördelningen?

Så SD-företrädare har än en gång pratat utan att tänka och här visat bristande respekt för viktiga principer i demokratin.

Sedan är det en annan sak att liknande tankar finns bland identitetspolitiker, som ofta säger sig vara SD:s hårdaste motståndare. Där finns  synen att personer i sitt arbete påverkas av vilka de är och att därför arbetsplatser måste kvoteras efter kön, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning med mera.

 

Glädjande om det går dåligt för Erdogan i Turkiet

22-led-erdogan

Tappar stöd. Turkiets president Erdogan.

Foto: TT

En opinionsmätning från Turkiet visar minskat stöd för president Erdogans AKP-parti. Äntligen en uppmuntrande nyhet när det är ont om framgångar för demokrati och rättsstat.

I texten från AP/TT står det att det politiska läget tvingade Erdogan att utlysa nyval. Det var snarare så att han drev fram nyvalet sedan det ordinarie valet ledde till att AKP förlorade sin majoritet i parlamentet. Opinionsmätningen pekar i stort på att partierna behåller sin storlek från det tidigare valet

Den allt makthungrige Erdogan vill att presidentämbetet ska stärkas, det vill säga han själv ska få bestämma mer. Det kräver egen majoritet i parlamentet, och det hoppas Erdogan uppnå i nyvalet genom hårda tag och återupptagna strider med kurdiska PKK.

Tyvärr kan det bli fler fula och våldsamma inslag från de styrande om AKP fortsatt ser ut att gå miste om majoriteten i valet. Men för tillfället är det glädjande att många väljare ser ut att genomskåda Erdogans makthunger.

 

 

Så kunde DÖ ha undvikits

22-led-budget-2

Utan DÖ. Årets budget hade gått igenom även utan Decemberöverenskommelsen.

Foto: TT

 

Lyssnar på budgetdebatten, där motsättningarna är tydliga och kritiken från oppositionen hård. Men genom Decemberöverenskommelsen  (DÖ) måste de borgerliga partierna godkänna budgeten genom sina nedlagda röster. Det kommer att bli besvärligt att förklara.

Fast egentligen var DÖ mest ett sätt att värna de tidigare gällande budgetreglerna. Det var redan tidigare möjligt för en minoritetsregering att få igenom sin budget. Oppositionen behövde enas om ett alternativ för att kunna fälla budgeten, vid enskilda förändringar krävdes gemensam finansiering.

Normalt lade oppositionspartierna var sitt budgetförslag och då ställdes aldrig ett gemensamt alternativ mot regeringen. Det gjorde att regeringens förslag gick igenom, eftersom partierna lade ned sina röster när deras förslag hade fallit i omröstningarna.

När SD bröt mot den ordningen och i slutvoteringen röstade på Alliansens förslag blev regeringens ställning mycket svagare och budgeten föll. Det ledde till DÖ, som betyder att största block ska få igenom sitt budgetförslag.

Hela kalabaliken beredde på att Alliansen lade ett gemensamt förslag och gav SD möjlighet att rösta ned budgeten. Hade de borgerliga partierna då, som de gör nu, lagt enskilda motioner hade budgeten aldrig fallit och DÖ inte hade behövts.

Det verkade efter valet 2014 naturligt att Alliansen gemensamt lade ett gemensamt budgetförslag, byggd på det gemensamma valprogrammet. Men konsekvenserna blev vådliga.

Hade alliansen avstått från ett gemensamt budgetförslag förra hösten hade DÖ aldrig behövts. Det hade gjort politiken lugnare och allt hade varit som tidigare.

Det är en lärdom för framtiden. När regeringen saknar egen majoritet bör oppositionen bara lägga fram ett gemensamt budgetförslag om den vill fälla regeringen.

 

Förlorarna vann efter Skottlands nej

19-led-corbyn-2

Räddar unionen? Kan den nye Labourledaren Jeremy Corbin locka tillbaks väljare i det vänsterinriktade Skottland.

Foto: TT

Brittiska medier uppmärksammar att det var ett år sedan Skottland med 55-45 procent röstade nej till att bryta sig ur unionen.

Men därefter har det mesta gått de skotska nationalisterna i SNP:s väg. De har värvat många nya medlemmar, vunnit 56 av 59 platser i det brittiska parlamentet. Inför nästa års val till det skotska parlamentet ligger SNP på 60 procent(!) i en opinionsmätning. SNP uppfattas som ett vänsteralternativ, även om det nu kan utmanas av mer renodlade socialistiska nationalister.

En del hoppas att den nye vänsterinriktade Labourledaren Jeremy Corbin kan gjuta nytt mod i det tidigare så starka Labour i Skottland. Några fruktar att det är för sen. Andra fruktar att Corbyn kommer göra att Labour inte kan vinna i hela landet, och att fler skottar då kan vilja bryta sig ur för att slippa konservativt styre.

Nu visar opinionsmätningarna jämnt lopp, några fler visar en knapp nej-majoritet. Så länge De Konservativa styr i London ser nationalisterna ut att klara sig bra. Även om de har problem inom de viktiga områden, där Skottland har självstyre.

Så dramatiken lär fortsätta. Liberalerna, som tidigare var starka i delar av Skottland, har inte återhämtat sig efter att ha förlorat stöd på grund av koalitionen i London med  De Konservativa. Det är också märkligt att De Konservativa inte klarar sig bättre. I de flesta länder brukar det vara någon balans mellan höger och vänster.

Men i Skottland dominerar partier som , i varje fall i retoriken, står till vänster stort.

De skulle alla få en stor chock om Skottland blev oberoende, men vilket SNP lovade, behöll pundet. Vi har genom Grekland kunnat se hur det gick för ett litet land i en valutaunion som försöker föra vänsterpolitik när de styrande i övriga valutaunionen står för en mer marknadsinriktad och sparsam linje. Det gick inte alls.

Vilka republikaner försvinner först?

Republican presidential candidate, businessman Donald Trump speaks during the CNN Republican presidential debate at the Ronald Reagan Presidential Library and Museum on Wednesday, Sept. 16, 2015, in Simi Valley, Calif. (AP Photo/Mark J. Terrill)
The Donald.  Donald Trump dominerar ännu kampen om vem som ska bli Republikanernas presidentkandidat i USA

Foto: TT

Får erkänna att jag inte har tittat på TV-debatten mellan de republikanska presidentkandidaterna, utan nöjt mig med att läsa referat och analyser. Även om det ter sig oroande och märkligt med det starka stödet för den egotrippade demagogen Donald Trump är det långt till partimötena och primärvalen börjar, och ännu längre till själva presidentvalet om mer än ett år. Underligt inslag i debatten var att Jeb Bush ville ha Margaret Thatcher på en ny dollarsedel

Det är också många kandidater att hålla reda på. Tydligen väntas de snart börja falla bort för att pengarna sinar, i varje fall för dem som har satsat ambitiöst utan att ha fått något stöd i opinionsmätningarna. BBC har en genomgång av vilka som har störst problem. (dock skriven före den senaste debatten).

Det vore bra med färre kandidater att välja mellan. Men det vore bra om de som blir kvar representerar olika riktningar och åsikter, så det blir ett val om mer än pengar och personlighet.

Just nu tycks kandidater som presenterar sig som ickepolitiker, Trump, Carson och Fiorina, ligga bra till. En paradox som ständigt återkommer i amerikansk politik. Väljarna vill ha någon ”genuin” utan en massa politisk erfarenhet, samtidigt som författningens maktdelning gör att det krävs politisk fingerfärdighet och kompromissvilja.

 

Ett val för mycket i Grekland

16-led-grekval-2

Betydelselöst? Valet i Grekland blir ovisst, men har utgången någon betydelse? Bilden visar valbås.

Foto: TT

Lite i skymundan närmar sig valrörelsen i Grekland slutspurten. För inte länge sedan var ekonomi och politik i Grekland stora nyheter. Nu har flyktingkrisen överskuggat som den stora nyheten och regeringens uppslutning kring EU-kraven på åtstramning tagit bort dramatiken.

Det är osäkert vilket parti som vinner. Hur valet än går är det EU:s krav som gäller. Väljarnas val handlar om de vill ha  vänstern Syriza, som säger sig ”nödd och tvungen” eller centerhöger Ny Demokrati, som konsekvent, åtminstone i retoriken, har stått bakom den strama politiken för att rädda euromedlemskapet. Är det bättre att ha en regering som kanske markerar på marginalen, eller en regering som kan säga att så här har vi länge tyckt.

Inte mycket till val egentligen. Det varnas för att nynazisterna i Gyllene gryning kan gå fram men hittills handlar det inte om någon stor ökning. Vänsterutbrytningen från Syriza, som vill lämna euron, ser ut att komma in i parlamentet, men ganska knappt.

Grekerna är nog helt enkelt valtrötta, efter flera val och folkomröstningar. Och de har i praktiken aldrig haft något val. Vill de behålla euron, och det vill en stor majoritet så blir det att göra som EU säger.

Det är ändå oroande när valen förlorar i betydelse. Och det förblir risken med att flytta upp fler beslut till EU.

Inom eurozonen är stora delar av den ekonomiska politiken låst, oavsett vem som vinner valen. Blir asylpolitiken permanent flyttat till EU kan fördelningen bli mer rättvis, men väljarna förlorar möjligheten att påverka i de nationella valen. Förr var jordbrukspolitiken viktig i svenska valrörelser, nu spelar riksdagsbeslut liten roll.

Det finns nästan alltid goda argument för samordning och bindande beslut för alla medlemsstater. Men det finns ännu ingen gemensam politisk sfär i EU.

Valen vart femte år till EU-parlamentet är ingen tydlig och enkel modell för att påverka. Om då de nationella valen blir mindre betydelsefulla finns risken för minskat deltagande i den demokratiska processen.

Risken att valdeltagandet faller i Grekland är påtaglig. Och inte särskilt förvånande, efter val på val som i praktiken har visat sig sakna betydelse.