Bäst att rösta oftare

15-led-norge-2

Vinnare. Arbeiderpartiet vann de norska lokalvalen.

Foto: TT

Gott om analyser av norska kommunal- och fylkesvalen så här dagen efter. Ska högerpopulistiska Fremskrittspartiet stanna kvar i regeringen. Håller Arbeiderpartiets (S) goda resultat också om två år när det är stortingsval.

En del att notera också från svensk horisont. Inte minst om det vore bättre med skilda valdagar.

Huvudskälet för är att de lokala frågorna försvinner när de med gemensam valdag ska konkurrera med rikspolitiken i valrörelsen. Det ger större utrymme för lokala frågor om de har en egen valrörelse.

Motargumenten handlar om att rikspolitikerna ändå spelar en stor, och att väljarna kan passa på att markera mot sittande regering. Valdeltagandet blir lägre när regeringsmakten inte står på spel.

Allt detta stämmer på den norska valet. Lägre valdeltagande, motgångar för regeringspartierna. Men också skiftande resultat mellan olika kommuner.

Tycker att skälen för skilda valdagar överväger. Det blir helt enkelt för få val, sedan Sverige gick från treåriga mandatperioder till fyraåriga. Nu är det fyra år mellan valen, så när som EU-valet som har en egen (för lång) mandatperiod på fem år.

Det vore bättre för partierna och det politiska intresset med val oftare. Det är i valrörelser partierna träffar mest människor och värvar flest nya väljare. Det är viktigt i en vital demokrati, och vart fjärde år blir för sällan.

Det blev ett genombrott för Miljöpartiet i Norge

Norge har färre invånare men fler kommuner Där finns inte mindre än 428. Det gör kommunalvalen mer spännande, valvinden kan blåsa olika.

Å andra sidan slår rikstrenden igenom på många håll. Regeringspartierna Höyre och Fremskrettspartiet förlorar väljare, Arbeiderpartiet (S) valdeltagandet på drygt 60 procent är lägre än det kombinerade svenska valet.

Frågan är om en hel del kommuner är för små för att fungera väl. Men i Norge är motståndet mot centralisering starkare än i Sverige, så det är lättare sagt än gjort att genomföra kommunreformer.

Valet stora segrare är Miljöpartiet de gröna, eller MDG som partiet förkortas på norska. Det blev ett genombrott i stora städer som Oslo och Bergen, där MDG kan agera vågmästare. MDG är som MP var tidigare, undviker att låsas upp till ett politiskt block.

Det mesta tyder dock på att MDG efter ett tag lär hamna tillsammans med partierna till vänster. Så norsk politik lär bli mer lik svensk, så när som på att Fremskrittspartiet är mycket mer accepterat än SD. I en kommun även Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet ihop.

 

Fult att kapa SDU:s namn

SDU-2

Bättre relationer förr. Medlemmar i SDU hejar på Jimmie Åkesson inför partiledardebatten 2014. Nu har Sverigedemokraterna brutit med ungdomsförbundet.

Foto: TT

Det är svårt att följa med i alla turer i bråket mellan Sverigedemokraternas och partiets ungdomsförbund SDU. Nu har i alla fall partiledningen tagit till storsläggan och ska startra ett nytt mer partitroget ungdomsförbund.

Det är vanligt i högerpopulistiska partier med hårda nypor i partiledningen för att kunna locka fler väljare. I Frankrike har Marine Le Pen till och med uteslutit sin egen far ur Nationella fronten. Så blir det lätt i partier som vill ha en presentabel profil, men som lockar hårdföra och extrema aktivister.

Andra partier i Sverige har också någon gång haft besvärliga motsättningar med sina ungdoms- eller studentförbund. Det är en avvägning hur kritiska ungdomsförbund kan vara mot det egna moderpartiet, men SD ser ut att vilja hålla ungdomsförbundet i ovanligt kort koppel.

SD ska starta ett nytt ungdomsförbund med exakt samma namn som det partiet just har brutit  med: Båda får namnet Sverigedemokratisk ungdom (SDU).

Frågan ser ut att avgöras i domstol, men nog vore det hur som helst naturligt och moraliskt rätt att använda ett nytt namn för det nya förbundet.

Det vore lättare för andra att förstå än att två organisationer har samma namn. Och det var onekligen det gamla ungdomsförbundet som hade namnet först.Men I SD gäller som hårda nypor från partiledningen.

Nej, inte våld och strul också på Nordirland

Det är tyvärr gott om oroligheter, ökat förtryck, terrorister, krig och flyktingar runt om i världen.

Men på ett ställe, Nordirland hade det i alla fall blivit mycket bättre. Men nu hotas samarbetet mellan tidigare bittra motståndare.

Vi som har varit med ett tag var vana vid ständiga rapporter om bomber, mord, hot och våld i Nordirland. IRA stod för många terrordåd, och även i Storbritannien. Turister i London och andra brittiska storstäder kunde behöva att vara på sin vakt. Extrema anhängare av fortsatt brittiskt styre begick mord och övergrepp. Den i huvudsak protestantiska pro-brittiska majoriteten hade under lång tid sedan Irlands delning hållit nere den växande katolska minoriteten.

Men till slut tog striderna slut. IRA/Sinn Fein lade ned vapnen och skulle ägna sig åt politik. De olika partierna bildade vad som i praktiken var en samlingsregering.

Men nu är unionistpartierna, de som behålla banden till Storbritannien, på väg att lämna styret. Det har väckts frågor om IRA verkligen har upplösts, sedan en tidigare IRA-man mördats.

I längden blir samlingsstyret märkligt, det finns ingen verklig opposition när ”alla ska med”. Men med tanke på vad som tidigare har hänt är det svårt att i dag se något fungerande alternativ.

Det vore riktigt illa om krisen förvärrades och våldet återkom. För det är nog med krig och kriser. Låt åtminstone en framgång för freden bestå.

 

SD ökar men blir än mer isolerat

SÖLVESBORG 2015-08-29 Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson höll på lördagen sitt sommartal i hemstaden Sölvesborg. Foto: Erland Vinberg / TT / kod 10510
Uppåt ändå?  Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson kan glädja sig åt högre opinionsstöd.

Foto: TT

Den senaste veckan har budskapet varit överväldigande i alla medier. Människor ställer upp och välkomnar fler flyktingar. Det ena initiativet avlöser det andra. Många har förfasat sig över Sverigedemokraterna. Några aktiva sverigedemokrater har kommit med förfärliga uttalanden. Det har nog funnit en stark förhoppning om att partiet äntligen skulle börja minska i opinionsmätningarna.

Men Icke sa Nicke. I den senaste mätningen i Aftonbladet ökar SD till 21,5 procent och går, om än knappt, om Moderaterna. I norska Sentios mätning är SD till och med största parti.

Varför, förutsatt att mätningen stämmer. En orsak kan helt enkelt vara att opinionsförändringar kan ta tid. SD kan senare börja tappa stöd, om dagens opinionsvind för fler flyktingar står sig.

Men det kan också handla om att en ganska stor del av väljarna ändå, trots alla tragiska scener, oroar sig för att invandringen skulle vara för hög. Och då fortsätter de i tysthet att tycka som förut och rösta som förut. De kan nog snarast känna sig kränkta eller störda av alla nedsättande kommentarer om SD.

Frågan är hur stor den gruppen är. Det lär den närmaste framtiden utvisa. Men alla kampanjer har nog i alla fall fått ett resultat. Det blir än svårare för andra partier att ha med SD att göra, den flyktingvänliga opinionen ser ut att ha blivit bredare och skulle straffa partier som visar öppenhet mot SD. Så isoleringen av SD lär fortsätta än mer.

 

Miljöpartiets genombrott i Norge

Lite i skymundan är det nästa söndag-måndag kommunalval i Norge. Till skillnad från Sverige har Norge skilda valdagar, men rikspolitiken har en förmåga att slå igenom också i lokala valrörelser. Här den senaste opinionsmätningen i Aftenposten.

Det brukar dock vara en del skillnader i partiernas styrka. Högerpopulistiska Fremskrettspartiet (FRP) har gjort sämre kommunalval än stortingsval. Det kan paradoxalt nog bli en fördel den här gången, då FRP har förlorat mycket i stöd i rikspolitiken sedan partiet gick in i regeringen. Men då FRP gjorde ett dåligt kommunalval förra gången kan siffrorna nästa vecka te sig bättre än de annars hade gjort.

Annars har norska Miljöpartiet mest anledning att glädjas. I både Norge och Danmark har de Gröna haft svårt att växa. Det ”gröna” fältet har till vänster täckts upp väl av Socialistik folkeparti (Danmark) och Socialistisk venstre ( SV Norge), och till höger av socialliberala Radikale (Danmark) och Venstre (Norge).

Nu har dock SV krympt efter att tidigare ha ingått i en rödgrön regering. De Gröna är enligt den mätningen större än SV, så Norge ser ut att få ett mer svenskt politiskt landskap med ganska  jämnstora gröna och vänstersocialistiska partier.

Vrid om armen på de ovilliga EU-länderna

04-led-flyktingar-ungern-3

Ungerska bilder. Hårda tag i Ungern mot flyktingar upprör.

Foto: TT

 

På bara några dagar har stämningen svängt. Bilderna på den drunknade flyktingpojken och kaoset i Ungern har väckt allt högre krav på att EU som helhet måste ta ett större ansvar.
Detta trots att tragedierna och massflykten har pågått länge utan att riktigt tränga igenom.

Det var till och med värre tidigare. Genom EU:s marina bevakning i Medelhavet är det i själva verket många färre flyktingar som drunknar nu än i början av året genom att de kan plockas upp.

FN:s flyktingorgan talar om att 200 000 måste tas emot ordnat och obligatoriskt i ett ”massbosättningsprogram”. Men med tanke på hur många flyktingar som försöker ta sig till Europa lär det handla om ännu större tal.

Frankrike och Tyskland kräver bindande regler för alla EU-länder. Storbritanniens premiärminister David Cameron lovar att ta emot fler flyktingar från Syrien. Men bara från flyktingläger, inte från dem som har tagit sig till EU-länder.

Det borde vara självklart att alla EU-länder tar sitt ansvar, Det betyder att fler länder behöver ”öppna sina hjärtan”.  I dag är andelen som söker sig till Tyskland och Sverige väldigt hög jämfört med många andra länder.

Däremot är det tveksamt att införa långsiktigt bindande kvoter och regler om flykting- och invandringspolitik på EU-nivå. Det skulle göra att valen i de enskilda länderna skulle sakna betydelse för hur de här frågorna löses, trots att de är viktiga för många väljare. Det behöver finnas utrymme för ansvarsutkrävande av nationella politiker hur de klarar invandring och integration.

Men går det att få fler EU-länder att ställa upp utan långsiktigt bindande regler?

Det bör det göra. Även i mer restriktiva länder som Storbritannien finns nu en ökande inhemsk opinion för att fler flyktingar måste välkomnas. Politikerna i de här länderna behöver ta hänsyn till det nya stämningsläget. Det kan göra det lättare att få igenom en mer jämlik fördelning av mottagandet.

Men där finns också mer hårdkokta och tuffa metoder att ta till för EU-ledningen och för länder som Tyskland/Frankrike.

Den brittiska regeringen ska ha en folkomröstning om EU-medlemskapet och önskar större svängrum för nationella beslut. Premiärminister David Cameron (kons) vill vara kvar i EU, men behöver visa på några framsteg för att få med majoriteten i Torypartiet och i den brittiska befolkningen.

Skulle britterna inte ställa upp lär motståndet mot att vara tillmötesgående minska i länder som Tyskland och Österrike. Det kan göra läget akut för Cameron. Nobben från övriga EU till större nationellt utrymme kan leda till EU-utträde, som i sin tur kan göra att EU slår tillbaka med restriktioner mot britter och brittiska företag. Dessutom kan De skotska nationalisterna väcka frågan om självständighet om Storbritannien skulle lämna EU.

Så Cameron sitter på svaga kort om britterna inte ställer upp och tar emot fler flyktingar.

Det är också flera östeuropeiska länder som stretar emot. Men även här finns hårdkokta argument för länder som Tyskland, Frankrike eller Italien. De kan, öppet eller mer i det tysta, säga till de baltiska länderna och andra stater i Östeuropa: Flyktingmottagandet kräver stora resurser i våra länder. Om ni inte ställer upp bättre lär vårt intresse och förmåga att ställa upp inför nya ryska hot minska. Så det är bara att välja mellan Putin eller att ta emot tusentals flyktingar. Då talar mycket för att de här länderna inte muckar gräl.

Spanien är ett annat restriktivt land. Till skillnad från andra Medelhavsländer kommer få flyktingar till Spanien över havet. Algeriet och Marocko är mycket bättre på att stoppa flyktingar än till exempel det sönderfallande Libyen. Men även om ekonomin har förbättrats behöver Spanien stöd av EU centralt och borde undvika att låta Tyskland ta emot en så mycket större andel av dagens flyktingar.

 

Den som gapar efter mycket

Amnesty International har efter att organisation, trots den svenska sektionens motstånd, beslutat att verka för att prostitution ska avkriminaliseras förlorat närmare 2000 medlemmar  Även om det handlar om runt 2 procent av de totalt drygt 100 000 medlemmarna är det en tydlig minskning. Organisationen ska nu försöka få några att ompröva beslutet. I Finland har däremot beslutet om prostitution lett till mycket få reaktioner.

Tycker som förut att Amnesty allmänt borde vara mer restriktiv med vilka frågor organisationen tar upp. Det behövs, kanske särskilt nu när utvecklingen på flera håll är oroande, en organisation som koncentrerar sig på att värna klassiska mänskliga rättigheter som yttrandefrihet, mötesfrihet, motstånd mot övervakningssamhället eller kamp mot dödsstraff.

Men Amnesty har medvetet valt att bredda registret och ta upp fler frågor som mänskliga rättigheter. Det kan låta lockande så länge man själv tycker som organisationen i den aktuella frågan. Men som reaktionen i Sverige på beslutet om prostitution visar har det sina risker och kan leda.

För det kan också bli så att nya ställningstaganden stöter bort och splittrar. Och för det finns gott om andra organisationer att gå med för den som vill driva på i andra frågor som prostitution.

Ja eller nej för enkelt i brittisk folkomröstning

Frågan kan ha stor betydelse i folkomröstningar, liksom vad som är alternativen. I Sverige var det tre alternativ i ATP-omröstningen och kärnkraftsomröstningen. Gjorde det svårare att tyda resultaten, och verkar i båda fallen ha gynnat den dåvarande socialdemokratiska linjen. (ATP respektive linje 2).

Folkomröstningarna om EU och euron var enklare. Väljarna fick en fråga, och kunde svara ja, nej eller röstar blankt. I omröstningen om medlemskap var det en lång text vi skulle ta ställning till:

Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.

Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?

Om euron var frågan:

Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?

Tycker det var klarare och mer tydligt om euron. Men ja eller nej har en nackdel, det är bara ett alternativ som presenteras

Nu förbereds den brittiska folkomröstningen om EU. Och där ser den konservativa regeringen ut att, efter förslag från en valkommission, ändra frågan.  Det skulle ha varit en ja eller nej-fråga om Storbritannien skulle stanna kvar i EU.

Men det anses kunna gynna EU-anhängarna, då väljare gärna röstar för det bestående i folkomröstningar. Nu blir frågan istället om Storbritannien ska lämna eller stanna kvar i EU.

Väljarna får sedan rösta för alternativen stanna kvar eller lämna. Så det blir att välja en valsedel med ett av svaren eller kryssa för en av två svar på samma valsedel.

Låter rimligt att skriva ut båda alternativen, även om det blir krångligare.

Skulle Sverige ha gjort på motsvarande sätt borde frågan i euroomröstningen ha varit Ska Sverige behålla kronan som valuta eller införa euron som valuta? Fast frågan är  om det hade spelat någon roll för resultatet.