Danmark har ännu bra rykte i vänster-USA

clinton-2

Danmarksvänner. Presidentkandidaterna Bernie Sanders och Hillary Clinton

Foto: TT

TV-debatten mellan Demokraternas presidentkandidater, i varje fall de som redan har anmält sig, tycks ha gått bra för favoriten Hillary Clinton. Det är också mer politiskt erfarna som ställer upp och de undviker att ge partiets motståndare blottor att angripa. Bernie Sanders försvarade Clinton om allt strul med hennes e-post som utrikesminister.

Sanders kallar sig demokratisk socialist och gillar de nordiska välfärdsstaterna. Han  lyfte åter fram Danmark, Sverige och Norge som föredömen. Clinton sade sig då älska Danmark, men påpekade att USA inte är Danmark. Den delen av debatten fick föga förvånande stort genomslag i Danmark.

Frågan är dock om Danmarks goda rykte  den liberala vänstern i USA består om den allt restriktivare flyktingpolitiken blir känd. De allt hårdare tagen och den allt hårdare retorikeni Danmark borde snarare ha större möjligheter att få stöd bland Republikanernas kandidater.

 

Att vara tillåtet är inget godkännande

En imam blir inte åtalad för hets mot folkgrupp efter att ha kallat homosexuella för ett virus.

En polis som arbetat med förundersökningen säger i det länkade Ekoinslaget:

– Jag kan gissa att det räcker inte för att nå upp till nivån – det ska ju va till en större krets och sen ska det vara särskild missaktning. Och sen ska det ställas mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Och då är den starkare den rätten.

Här är en distinktion kring yttrandefrihet viktig, Bara för att något inte uttryckligen är förbjudet behöver det inte vara bra.

Poängen med yttrandefrihet är att tillåta även sådant som på goda grunder kan uppfattas som dumt,  fördomsfullt eller kränkande. Men ibland låter det bland dem som vill fälla fler som om en åsikt skulle vara accepterad av staten om den tillåts.

I själva verket är det tvärtom. Om yttrandefriheten inskränks går det med större fog att hävda att det som då ändå är tillåtet skulle vara en mer sanktionerad åsikt.

Det är ännu ett skäl för att vara försiktig med att inskränka yttrandefriheten till uppenbara fall av hets. Då är det uppenbart att samhället inte ställer sig bakom en åsikt bara för att den inte är förbjuden.

 

Bakvänt när politisk erfarenhet blir en svaghet

 

Bernie Sanders speaks at the University of Colorado campus in Boulder, Colo., on Saturday, Oct. 10, 2015. (Cliff Grassmick/Daily Camera via AP)
Uppstickare.  Senator Bernie Sanders utmanar Hilary Clinton.

Foto: TT

Den demokratiske socialisten (han beskriver sig faktiskt så!)  Bernie Sanders har överraskat och utmanar Hilary Clinton om att bli Demokraternas presidentkandidat. Han samlar många åskådare, senast 9000 i Denver och 11000 i Tuscon, Arizona.

Nu har han dock fått problem bland mer vänsterorienterade väljare, som nästan alla, klokt nog, vill ha mer vapenkontroll. Men Sanders representerar den lilla och glest befolkade delstaten Vermont, som svaga lagar om vapenkontroll.

Sanders röstande i senaten har därför granskats, och som framgår av den länkade artikel finns tillfällen då hans ställningstagande har fått kritik. Sanders försvarar sig med hur förslagen var formulerade.

Här ett exempel på att det kan vara en nackdel med politisk erfarenhet. Federala politiker röstar om massor av förslag, och kritiker kan granska och lyfta fram något eller några de inte anser håller måttet. Guvernörer kan ha gjort något i delstaten som i efterhand har visat sig slå fel eller vara ogenomtänkt eller feltänkt.

I dag går det bäst för kandidater, som Donald Trump, vilka saknar politisk erfarenhet. Deras insatser kan inte granskas, för de har aldrig valts till något.

Här finns en risk att granskningen, om än i sig hedervärd och viktig, slår fel. Den kan gynna politiker som inte har gjort något alls, men är desto bättre på att prata.

Fast egentligen är det viktigare, i synnerhet i ett system som det i USA vilket bygger på maktdelning och kompromissande, att välja personer som har varit med i politiken och har kunnat lära av eventuella misstag.

Putin ger Erdogan och Lukasjenko trumf på hand

I dag är det val i Vitryssland. President Lukasjenko kommer att vinna. ”Europas siste diktator” ställer upp i val, men oppositionen ges aldrig någon chans. I Turkiet har det varit demonstrationer och sorg efter det blodiga attentatet i lördags.

Båda länderna leds av personer som söker personlig makt. Lukasjenko har den och president Erdogan i Turkiet försöker skaffa den genom att stärka presidentämbetet och polarisera landet.

Trots detta har båda ledarna fått bättre relationer med EU. I båda fallen finns Rysslands president Putin i bakgrunden.

Putins militära inblandning i Syrien gör den konflikten svårare att lösa. Så länge den pågår kommer många att att fly till grannländer som Turkiet. För att hindra fortsatt stor tillströmning till Europa vill EU att fler stannar i Turkiet. Det innebär tillmötesgående mot Erdogan, som därmed har ett bra förhandlingsläge.

Lukasjenko har själv mildrat sitt uppträdande något för att blidka EU. Han är orolig för att Putin ska gripa in i Vitryssland som i Ukraina.

EU får därmed ett egenintresse att förbättra relationerna med Lukasjenko för att minska det ryska inflytandet. Men Lukasjenko förblir en osympatisk förtryckare.

Det har hänt förr i historien. När en större och mäktigare ledare hotar kan mindre förtryckare lättare komma undan. Och nu ser det tyvärr ut att hända igen.

 

Förvirrat KD-nej till Decemberöverenskommelsen

VÄSTERÅS 2015-10-09 Förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) Sara Skyttedal firar efter att Kristdemokraternas riksting beslutade med röstsiffrorna 151 mot 103 att partiet ska lämna decemberöverenskommelsen. Foto: Per Groth / TT / Kod 10890
Nya tider i KD Förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) Sara Skyttedal firar med kall champagne efter att Kristdemokraternas riksting beslutade att partiet ska lämna decemberöverenskommelsen.  Mer alkohol idet förut så nykteristiska partiet. Foto: Per Groth / TT

Kristdemokraternas riksting röstade med klar majoritet för att partiet ska lämna Decemberöverenskommelsen. Det är ett svidande nederlag för den nya partiledaren Ebba Busch Thor, som agerade, om än något halvhjärtat, för att KD skulle stå fast vid uppgörelsen. Nu vet de andra allianspartierna att partiledaren har en svag ställning i det egna partiet.

Det är extra pinsamt eftersom den tidigare ledaren Göran Hägglund var drivande och kontaktperson med regeringen när DÖ ingicks. KD var då mycket angeläget att undvika ett nyval.

Debatten var lång. Antalet  inlägg för de olika åsikterna och hur applåderna fördelades gav en antydan om att partistyrelsen skulle få det besvärligt. Mo ståndarna var överens om att Decemberöverenskommelsen var dålig, men oense om vad som skulle vara i stället.

En del menade att det skulle stärka alliansen att lämna uppgörelsen och att alliansen skulle lägga gemensamma budgetförslag.

Andra ville likt kommunalrådet i Västerås Amanda Agestav bryta blockpolitiken och som här i Västerås samarbeta med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det skulle innebära slutet på  allianssamarbetet och ett genomarbetat borgerligt regeringsalternativ i nästa val.

För några var det rimligt att säga nej till DÖ och därefter börja samtala med Sverigedemokraterna. För andra var ett nej till DÖ det bästa sättet att få stopp för Sverigedemokraternas ökade stöd

Det är därför synnerligen oklart vad alternativet till DÖ egentligen var.

Frågan är vad som händer nu. Vad gör de andra partierna och vad blir beslutet på Moderaternas partistämma nästa vecka?

Det är dock noterbart att om de borgerliga partierna fortsätter att lägga enskilda budgetmotioner händer inget alls. För då behövs inget DÖ.

De olika borgerliga förslagen kommer då att fallai voteringar och regeringens förslag att gå igenom. Det är bara om de borgerliga partierna lägger gemensamma budgetförslag som DÖ behövs. Annars vinner regeringen ändå.

Däremot skulle ett upphävande av DÖ försvåra för de borgerliga partierna om de i nästa val blir större än de rödgröna. För i uppgörelsen ingår att största block ska få bilda regering.

Faller uppgörelsen kan Socialdemokraterna återgå till sin tidigare (om än i sak märkliga) linje att rösta nej till alla statsministerkandidater utom de egna. Då skulle det bli svårt för alliansen att ens få bilda regeringen. även om den var större än de rödgröna.

Så risken är stor att KD:s riksting antingen har gjort ett stort slag i luften eller har skjutit alliansen i foten. Utöver att köra över sin nya partiledare.

Hur allvarlig är konflikten mellan Nato och Ryssland?

Här har vi fullt upp med den stora utmaningen av allt fler asylsökande. Men frågan är om en riktigt allvarlig kris mellan Nato och Ryssland är under uppsegling. Nato förklarar sig redo att sända trupper till Turkiet för att värna det mot Ryssland. Storbritannien ska sända militär till de baltiska länderna som en markering mot Ryssland.

Det låter som mycket allvarliga upptrappningar. Det är bra att Nato markerar mot Putins äventyrliga politik, men vi får verkligen hoppas att det inte snabbt blir en akut säkerhetspolitisk kris vid sidan av flyktingkrisen.

När ska det bli "normala" räntor?

IMF vill att centralbankerna fortsatt driver en ”ymnig” penningpolitik. eftersom tillväxten är låg eller i varje fall borde vara högre. Men SEB menar enligt Ekot att penningpolitiken har spelat ut sin roll. Det har varit nollräntepolitik sedan krisen 2008.

Här tycker jag som lekman att det snart borde vara dags med en mer ”normal” ränta. För att göra det lättare att orientera sig i vardagen.

Att det ska kosta att låna och löna sig att spara är grundläggande inslag i vardagslivet. Det blir konstigt om dessa samband inte gäller under många år. Även om det finns nationalekonomiska poäng med minusränta.

 

Alliansregeringen låg ganska rätt om vargar

varg-3

Har blivit fler. Naturvårdsverket menar att Sverige behöver minst 300 vargar för en livskraftig stam. Nu finns runt 400.

Foto: TT

Naturvårdsverket har på uppdrag av S-MP regeringen ännu en gång utrett hur många vargar Sverige minst behöver för att ha en livskraftig stam. Två forskargrupper, en amerikansk och en svensk, har utrett frågan. Svaret är minst 300 vargar, förutsatt att det minst vart femte år kommer in en varg som inte är besläktad med den svenska vargstammen och därmed ökar den genetiska variationen.

Den amerikanska gruppen anser också att det behövs minst 600 vargar för att den ska uppfylla sin ”fullständiga ekologiska roll”.

Riksdagen fattade under alliansregeringens tid ett beslut om att det krävs minst 270 vargar.  Den siffran har fått kritik av naturorganisationer och av EU-kommissionen, som ständigt har synpunkter på svensk vargjakt. Beslutet skulle inte vila på vetenskaplig grund

Nu verkar det som om riksdagen träffade ganska rätt, bara något under vad Naturvårdsverket har kommit fram till. Med tanke på att vargstammen uppskattas kring runt 400 djur bör det finnas utrymme för fortsatt licensjakt.

Över tiden är den ändå en fantastisk utveckling. Vargen var nästan utrotad, medan det nu finns runt 400. En återkomst som heter duga.

Ytterst handlar detta också om en motsättning mellan naturvänner och urbefolkningens rättigheter. Om det fanns fler vargar i Norrland skulle Sverige utan problem klara 600 vargar.

Men vargen hålls borta från renbeteslandet och är koncentrerad till Södra Norrland och Mellansverige. Det gör det svårare för invandrade vargar att komma fram till vargtrakter och para sig och gör att det för många uppfattas som väl många vargar i de här länen. Så menar Sverige allvar med att respektera samernas rättigheter blir vargstammen mindre än den annars hade kunnat vara.

Ny seger för åtstramarna

portugal-2

Blev kvar. Portugals premiärminister Passos Coelho ser ut att kunna fortsätta att regera landet.

Foto: TT

 

Portugals centerhöger  regering ser ut att klara sig bra i parlamentsvalet, även den egna majoriteten går förlorad. Det blir som i Grekland, när det kommer till valurnan håller de flesta fast vid den av EU föreskrivna svältkuren. Portugisisk ekonomi har också börjar återhämta sig, så det var nog bra för regeringen att valet dröjde ett tag efter att åtstramningarna slog som hårdast. Liksom i Grekland föll dock valdeltagandet, och blev under 60 procent. Det är i sig en oroande utveckling om väljare som är missnöjda inte ser något alternativ till den i Bryssel bestämda politiken och då struntar i att rösta.

Krisen var dock djup, 12 procent är arbetslösa. Då har ändå en halv miljon lämnat Portugal mellan 2011 och 2014. Detta kombinerat med att födelsetalen enligt Population Reference Bureau är låga 1,2 barn per kvinna talar för att Portugal borde uppmuntra invandring, i varje fall på lite sikt. I dagens läge är det kanske ändå förståeligt om landet i första hand vill sänka den höga arbetslösheten och locka tillbaka utvandrare, men likt flera sydeuropeiska länder och Tyskland, vilka alla har låga födelsetal, är behovet av invandring större än i länder som Sverige eller Frankrike, där det föds fler barn per kvinna.