Smärtsamt med nödvändigt

Det slog ned som en bomb. Regeringen föreslår att kraftigt skärpa Sveriges asylpolitik och anpassa den till EU:s miniminivå.
Även om socialdemokratiska ministrar hade sänt ut tydliga signaler om att läget var på väg att bli ohållbart var innehållet oväntat.
De permanenta uppehållstillstånden slopas till förmån för tillfälliga för alla skyddsbehövande utom för kvotflyktingar. Kraven för anhöriginvandring skärps. Det ska bara vara möjligt att återförenas med den närmaste familjen, och den asylbeviljade ska kunna försörja de familjemedlemmar som kommer hit. För ensamkommande flyktingbarn ska medicinsk åldersbedömning införas.
Vice statsminister Åsa Romson var nästan gråt-färdig under presskonferensen. Man förstår varför.
För Miljöpartiet är en öppen migrationspolitik en av huvudfrågorna.
180-graderssvängningen är både förvånande och naturlig på samma gång. För bara något år sedan rådde i praktiken politisk konsensus om att inte ändra den inslagna vägen.
Men de återkommande larmrapporterna har förändrat situationen.
Under de senaste två månaderna har Sverige tagit emot 80 000 asylsökande. Det hade ingen väntat.
Migrationsverket klarar inte längre av sitt uppdrag.
Det stämmer att asylprocesserna måste bli effektivare, arbetsmarknaden anpassa sig efter ett samhälle med fler ingångsjobb och att det måste bli enklare att bygga hyresrätter.
Men det räcker inte. Sådana förändringar måste ändå till. Men det kommer att ta tid och hjälper inte de flyktingar som nu tvingas sova på gatan.
Att Sverige inte bara erbjuder människor att ta sig in genom landets fysiska gränser, utan också ges möjlighet att bli en del av samhället, är grunden i en human flyktingpolitik.
Det klarar inte Sverige i dagsläget. Även om staten kan låna pengar eller omfördela från biståndet kan bostäder, svensklärare och arbetsplatser inte trollas fram över en natt eller två.
”Bör” implicerar ”kan”, sa filosofen Emmanuel Kant. Sverige bör vara ett öppet land.
Ska öppenheten gälla även i framtiden måste migrationsmottagandet få en chans att återhämta sig.

Publicerat av

En kommentar till “Smärtsamt med nödvändigt”

  1. Som MP-medlen är jag uppriven, uppgiven och förödmjukad som har, även som partiföreträdare kämpat mot tillfälliga uppehållstillstånd med klangbotten i egen upplevelse av ett sådant. Nu går jag i inre exil.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *