Finland kan bli offside i EU:s kamp mot terror

Sverige har ju förklarat sig villigt att bistår Frankrike, och utesluter inte militära medel. Men Finland har sagt nej med hänvisning till det kryphål de alliansfria EU-länderna har i Lissabonfördraget.

Finland hade tydligen inget val. Lagen förbjuder militär hjälp, vilket även har hindrat samarbete med Sverige. Pinsamt, tycker presidenten.

Verkar märkligt att vara med i ett förpliktigande utan att lagarna ändras. Får se om något händer nu.

Samtidigt är det noterbart att Frankrike begärde hjälp av EU snarare än Nato. Det mest effektiva eller en rest av fransk misstänksamhet mot Nato och USA?

 

Folkpartiet är/blir Liberalerna

björklund

Ledtråd om namnbyte. När Jan Björklund höll sitt sommartal fanns bara ordet Liberalerna med på talarstolen.

Foto: TT

Av allt att döma kommer Folkpartiet Liberalerna att bara heta Liberalerna. Beslutet fattas egentligen av landsmötet i helgen, men som så ofta numera kan vi nog utgå ifrån att partiledares inlägg på DN.debatt gäller som rättesnöre. Partikongresser och partistyrelse finns mest för att bekräfta tidigare utspel.

Namnbytet också legat i luften ett tag. När partiledaren Jan Björklund höll sitt sommartal fanns bara ordet Liberalerna med.

När ordet Liberalerna lades till för 25 år sedan sågs det som ett första steg mot ett mer fullständigt namnbyte. Ungdomsförbundet har bytt från FPU till Liberala ungdomsförbundet, LUF: Kvinnoförbundet har bytt namn från FPK till Liberala kvinnor. (Numera partipolitiskt oberoende föreningen för liberala publicister, som jag är med i, är däremot mer konservativ i namnfrågan. Den heter ännu Vänsterpressföreningen, något som hängt kvar sedan liberalismen i början av 1900-talet sågs som en vänsterrörelse).

Även för Folkpartiets del kan namnbytet ses som Tillbaka till framtiden. Under storhetstiden i början på 1900-talet hette det Liberala samlingspartiet. Riksorganisationen hette Frisinnade landsföreningen, orden frisinnad och liberal sågs som synonymer.

När partiet 1923 sprack på frågan om totalförbud mot alkoholdrycker bildade majoriteten (förbudsvänlig) Frisinnade folkpartiet och minoriteten (mot förbud, där nykteristen och VLT:s huvudredaktör Anders Pers ingick) Sveriges liberala parti.

När de båda partierna återförenades var således både liberal och frisinnad upptagna, Folkpartiet var mer neutralt, och blev partinamnet. Det var också en under 1930-talet viktig markering mot klass- och nationalistpartier.

I det liberala partiet var alla lika välkomna oavsett bakgrund. Något att värna också i dessa identitetspolitikens och grupptänkandets dagar.

Nu är de gamla motsättningarna borta, och alla i partiet är bekväma med att använda ordet liberal som ideologisk grund. Namnbytet kan dock trassla till det för oss som kan tänka oss en sammanslagning med det numera tydligt liberala Centerpartiet.

Då skulle ordet liberal åter bli svårare att använda för ett eventuellt nytt parti, eftersom det redan vore namnet på ett av partierna som i så fall skulle gå samman. Samma problem som 1934!

I DN-artikeln framhålls att namnbytet är en del av en omfattande förnyelseprocess. Det blir den, inte vad partiet heter, som avgör om Folkpartiet, förlåt Liberalerna, kan komma tillbaka som en stark kraft i politiken.

 

Donald Trump vill att vi alla ska gå runt med vapen

the-donald

Med vapen i hand. Presidentkandidaten Donald Trump tycker att fler i Frankrike ska ha egna vapen, så de kan skjuta tillbaka när terroristerna kommer.

Foto: TT 

 

Donald Trump leder ännu i opinionsmätningarna bland Republikanernas kandidater. Det är trots allt osannolikt att han till slut blir partiets kandidat, men mer ändå mer sannolikt än tidigare.

Trumps reaktion på terrorattackerna i Paris var att kräva att fler, som i USA,  borde vara beväpnade. Tanken är om det vore vanligt att allmänheten gick runt med vapen skulle några ha kunnat skjuta tillbaka och döda terroristerna.

Det är en återkommande ståndpunkt bland anhängarna av rätten för allmänheten att äga och bära vapen i USA. Lobbyorganisationen NRA brukar efter varje skolskjutning kräva att lärare och kanske även elever borde vara beväpnade.

Redan när jag var utbytesstudent i USA i början på 1970-talet var det vanligt med dekaler på bilar med budskapet: ”If guns were outlawed, only outlaws would have guns.” (om vapen förbjöds skulle bara brottslingar ha vapen.

Frågan är omdebatterad i USA och andra, som presidentkandidaten Hilary Clinton kräver hårdare vapenlagar. Men här finns ändå en kulturklyfta mellan Europa och USA, där Kanada ligger närmare synen i Europa.

Här finns en bred uppslutning bakom polisens våldsmonopol, vilket innebär att allmänheten bör avstå från att beväpna sig. Risken är för stor att vapen kommer till användning vid fel tillfällen, som att barn skjuts av misstag, det blir fler självmord och så vidare. Polisen blir också mer rädd och kan oftare skjuta först och fråga sedan om de vet att mycket vapen är i omlopp. Det har vi det senaste året sett exempel på i USA.

Donald Trump vill inte heller att USA ska ta emot några flyktingar från Syrien, och anklagar enligt den länkade artikel president Obama för att vilja ta emot 250000. Rätt svar är dock 10000, mindre än vad Sverige, med 3 procent av USA:s befolkning, har tagit emot på en månad.

USA har som en viktig aktör i Irak och Syrien bidragit till flyktingkrisen, och borde ta ett större ansvar för att ta emot flyktingar. Men Trump vill inte ens acceptera en liten rännil av antalet som kommer till Europa.

Attacken i Paris är terrorism som värst

Följde med stigande fasa händelserna i Paris under natten. Det verkar vara terror när det är som allra värst. Fullständigt oberäknelig och därför omöjlig att skydda sig emot.

Den riktas mot civila, vilka bara råkar vara på fel plats på fel tid.  Vilket innebär att många människor är där samtidigt, som en konsert, fotbollsmatch eller bara en restaurang.

Nu uppges minst 120 döda. Det är i alla fall något mindre än när jag slutade följa händelserna vid tre-tiden på morgonen.

Då talades om minst 160 döda. Men för de drabbade, av vilka två uppges vara svenskor och komma från Västerås är det naturligtvis ringa tröst om attacken var något mindre dödlig än det ett tag befarades

För oss i Norden ligger det nära till hands att tänka på Anders Behrings Breiviks terrordåd. Många dog, och oskyldiga ser ut att också i Paris ha mördats på ett sätt som närmast kan beskrivas som massaker.

Det är bara ha hålla med alla uttalanden om att det gäller att behålla lugnet. Terroristers syfte, i den mån de  har någon  plan utöver fanatism, är att skapa skräck och provocera fram brutala motattacker. Ett öppet samhälle, och för övrigt inte heller diktaturer med omfattande kontroll, kan aldrig fullständigt skydda sig mot den här typen av terror.

Det gäller att så långt möjligt leva som vanligt, även om det är lättare att skriva än att göra. Är själv ändå på något sätt just nu, även om det är irrationellt, glad att jag inte har biljetter till Sverige-Danmark i fotboll i kväll.

Det verkar av allt att döma handla om islamistiska terrorister, men vi vet inte om det är en inhemsk grupp eller om den styrdes utifrån.

Frankrike har i sådana lägen ändå stora resurser av polis och militärt. Det har visserligen inte hindrat flera terrorattacker i det landet, men i efterhand kan stora insatser sättas in.

Säpo säger att den inte är någon förhöjd hotbild mot Sverige. Det är bara att hoppas att de har rätt.

För vi har mycket mindre militär och polis än Frankrike. Polisen och andra myndigheter har redan mycket arbete med flyktingkrisen. Så frågan är hur god vår beredskap vore för en större terrorattack.

Danmark bättre än sitt dåliga rykte?

13-morgan-2

Omild beskrivning.  Migrationsminister Morgan Johansson kallas ”baby-faced” av BBC-reporter.

Foto: TT

 

Tyckte det dröjde  innan internationella media på allvar uppmärksammade att Sverige tar emot flest asylsökande per invånare i Europa. Men nu har det kommit flera artiklar. Här två noterbara från BBC. I den ena kallar reportern Katya Adler migrationsminister Morgan Johansson (S) för ”baby-faced” . Omildare beskrivningar än vi är vana vid.

I den andra artikeln finns statistik över beviljade asylansökningar jan-jun 2015.  Här finns förstås ett antal reservationer. Den stora ökningen av asylsökande kom under hösten, beviljade ansökningar kan handla om personer som ansökte för ett bra tag sedan. Vi vet inte heller hur många som struntade i att lämna landet efter att asylansökan avslogs.

Men trots detta är det intressant att se hur många som faktiskt fick asyl i europeiska länder under första halvåret 2015. Siffrorna bekräftar att Sverige spelar i en egen division. Här fick klart flest stanna.

Men på fjärde plats kom Danmark, som i andel av befolkningen beviljade klart fler asylansökningar än Tyskland, Norge eller Finland.

Danmark förtjänar kritik för sin snåla politik och hårda tonläge i debatten om invandring. Men  jämfört med andra länder var Danmark faktiskt ganska generöst jan-jun 2015. Det är Sverige som avviker uppåt snarare än att Danmark avviker nedåt.

Plötsligt händer det

Så har finansminister Magdalena  Andersson (S) meddelat att Sverige behöver låna 11 miljarder kronor för att kommuner och landsting ska få stöd att klara flyktingmottagningen. I går kväll kom plötsligt beskedet att Sverige inför tillfälliga gränskontroller, och från och med mitt i dag gäller de.

Det är rimligt att i det korta perspektivet låna för att klara ett akut läge. Det tidigare så stränga talet om budgetbalans och ”krona för krona” är borta.

Nog rätt av flera skäl. Sverige har en jämförelsevis liten statsskuld och det skulle väcka stora protester med kraftiga skattehöjningar eller besparingar på annat för att betala för flyktingmottagandet. Flera ledande ekonomer har resonerat på liknande sätt. Det är viktigt att hårt trängda kommuner får kompensation.

Men om flyktinginvandringen fortsätter på hög nivå lär det bli svårare att fortsätta att låna till utgifterna. Det är ännu oklart om och hur väl gränskontrollen kommer att fungera.

Som helhet går det väl fort nu. Det går knappt att vara borta från arbetet och avstå från att kolla nyheterna några timmar utan att något nytt och dramatiskt annonseras under den tiden. Det känns som med ketchupflaskan. Först kommer inget och sedan allt.

Länge försäkrade ledande politiker och myndigheter att läget var under kontroll och att Sverige klarade att leva upp till åtagandet som en humanitär stormakt. Nu kommer utspelen om skärpningar och om att behöva låna pengar slag i slag.

Utöver regeringen kommer även i strid ström nya utspel från andra partier. M vill stänga gränsen och KD ha någon sorts läger för asylsökande.

Sexpartiuppgörelsen var viktig, men känns redan överspelad. Nu behövs fler beslut som håller längre och utspelen bör ransoneras. Dagens närmast febriga situation där det ständigt kommer nya besked är allt annat än lugnande.

Det talas mycket om bättre kontroll av de asylsökande, men har någon kontroll över det politiska läget?

Ändå bättre sent än aldrig med kritik av Turkiet

EU-kommissionen har kommit med en kritisk rapport om läget för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Rapporten beror på att Turkiet i teorin förhandlar om EU-medlemskap. Men i praktiken har inte mycket hänt i förhandlingarna. Tidgare var det EU-länder som av inrikespolitiska motiv bromsade, men med dagens utveckling i Turkiet är det svårt att se ett framtida medlemskap.

President Erdogan och AK-partiet stärker greppet. I framtiden anas konturerna av ett system som påminner om Ryssland. En stark president som kontrollerar media och små oppositionspartier som aldrig får vinna några val.

Den stora huvudvärken för EU är att Erdogan och Turkiet sitter med en nyckel till att minska antalet asylsökande. Skulle läget i Turkiet spåra ur kan däremot antalet flyktingar bli mycket större än i dag.

Därför har EU och även Tyskland på senare tid uppträtt mer hänsynsfullt mot Turkiet. Det var nog ingen slump att rapporten sköts upp till efter valet, som slutade med en seger för AK-partiet. Men ändå bra att rapporten var tydlig i sin kritik.

Så det var dåligt att rapporten dröjde, men bra att den var tydlig.

Nej, nu kan det bli kris i Spanien och Portugal

Det borde räcka med problem för EU. Flyktingar och euron är stora bekymmer, Ungerns regering oroar och Storbritannien ska rösta, sannolikt i juni, om landet ska gå ur. Högerpartiets HDZ:s framgångar i valet i Kroatien lär inte göra det lättare för EU att enas om att fördela asylsökande till fler länder.

Nu kan det också bli inhemska kriser i Portugal och Spanien. Regeringen i Katalonien går vidare med ensidiga beslut om självständighet, medan regeringen i Madrid säger blankt nej och hotar med domstol. Det enda måttfulla partiet verkar (!) vara vänsterradikala Podemos, som vill ha en folkomröstning. Så har frågan lösts i andra demokratier som Kanada och Storbritannien.

Nu kan det bli en hård konflikt, där EU kan tvingas ta ställning för någon sida. Här finns som så ofta i EU olika åsikter beroende på medlemsländernas egna traditioner.

I Portugal försökte presidenten hindra en vänsterregering med argumentet att EU och euromotståndare inte borde få vara med i regeringen. Nu ser det ut att bli regeringsskifte, vilket är demokratiskt rimligt.

Men den omaka koalitionen av Socialistpartiet, som är tydligt för EU, euron och andra mer radikala vänsterpartier kan få svårt att enas. De är överens om att driva en mer expansiv ekonomisk politik, men frågan är hur mycket regeringen kan utmana EU, Det gick ju inte i Grekland för regeringen där.

Problemen i Spanien/Katalonien och Portugal borde gå att lösa. Det rimliga vore en folkomröstning om Katalonien och att fullt ut respektera valresultatet i Portugal, som gav en vänstermajoritet. För EU har verkligen nog med andra problem

 

"Kvotering" i flera lager i Kanadas regering

Prime Minister Justin Trudeau and his newly sworn-in cabinet ministers arrive on Parliament Hill in Ottawa on Wednesday, Nov. 4, 2015. The 43-year-old son of late Prime Minister Pierre Trudeau, became the second youngest prime minister in Canadian history. (Justin Tang/The Canadian Press via AP) MANDATORY CREDIT
(Nästan) jämställt  Kanadas nya liberala regering  under Justin Trudeau har fått beröm för att ”se ut som Kanada”.

Foto: The Canadian Press/ AP/TT 

 

Den nya liberala regeringen i Kanada under Justin Trudeau ser ut att ha fått en god start. Den har fått beröm för att ha lika könsrepresentation och för att minoriteter som sikher och ursprungsbefolkning är representerade.

Nja, nästan jämn könsfördelning. Det talas om 30 ministrar, men då ingår inte premiärminister Trudeau själv Så egentligen består regeringen av 31 ministrar, 16 män och 15 kvinnor.

Här fanns ingen formell kvotering, men Trudeau har arbetat ”rättvisemärkt”. Regeringen är både ett exempel på att det går att få ett kompetent lag även när gruppidentitet spelar in, men också hur det i längden kan bli krångligt och begränsande att ta hänsyn till alla grupper.

Kanada är som Storbritannien, ministrarna måste sitta i parlamentet. Tidigare rekryterades några från senaten, som likt det brittiska överhuset inte väljs utan utses på livstid. Men Trudeau är kritisk mot senaten, som har skakats av skandaler. Därför är alla ministrar rekryterade från underhuset, som väljs i enpersonsvalkretsar.

Liberalerna har 184 platser, vilket gör att 17 procent,  var sjätte parlamentsledamot sitter i regeringen. Partiet gjorde en poäng av att lansera starka kandidater med erfarenhet från och utifrån politiken. Delvis för att bemöta kritiken om att Justin Trudeau skulle vara oerfaren och lättviktig framhölls att det handlade om ett lag, Team Liberal.

Det bör ha gjort det lättare att hitta bra ministrar. Men med alla krav på grupprepresentation var det nog ändå besvärligt.

För det finns fler faktorer än de i dag moderna faktorerna kön och etnicitet att ta hänsyn till. Kanada har mer än USA starka provinser (delstater) och de vill alla vara med i regeringen. Även sådana med en liten befolkning.

Lite som i EU, där alla medlemsländer kräver en kommissionär. Dessutom anser sig franskspråkiga Québec ha en särställning i federationen. Helst ska ministrar kunna tala både engelska och franska.

Ministrar från hela landet kräver förstås att regeringspartiet har ledamöter från alla provinser, vilket kan vara svårt i ett valsystem med enpersonsvalkretsar. Liberalerna klarade det,  men har få mandat i Saskatchewan och oljeprovinsen Alberta. Så på sina håll är oddsen mycket goda för liberala ledamöter att bli minister, särskilt om det tillhör något grupp som ska lyftas fram.

I längden lär det bli svårt att klara alla krav på representation, grupperna att rekrytera ifrån blir mindre och politiker kan bara jämföras med andra ur den egna gruppen. Och frågan är hur effektivt arbetet blir i en regering med 31 ledamöter, det lär krävas mindre arbetsgrupper.

Det är kvoteringens och positivs särbehandlings stora nackdel. Det blir svårare att jämföra meriterna och välja mellan  personer med olika bakgrund. Socialdemokraterna har ett liknande besvärligt pussel när de ska sätta samman listor och nämndrepresentanter.

Finland är så likt, ändå så olikt

STOCKHOLM 20150608 Finlands statsminister Juha Sipilä håller en pressträff efter de bilaterala samtalen på Rosenbad under måndagskvällen. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
Spelar högt Finlands statsminister Juha Sipilä (C) satte regeringen på spel om om vårdens organisering..
Foto: Jessica Gow / TT

Det såg ut att bli regeringskris, men blev en kompromiss  i sista stund. Verkar vara en typisk uppgörelse Centern får fler vårdområden, medan samlingspartiet (M) får något som verkar påminna om obligatorisk LOV

Från svenskt utgångspunkt verkar sjukvårdens organisering vara en märklig fråga för regeringen att nästan falla på. Medan det i Sverige förs en debatt om att förstatliga sjukvården och avlöva landstingen ska Finland införa folkvalda vårdregioner.

Frågan var hur många. Samlingspartiet (Moderaterna) ville ha fem och Centerpartiet 18, aderton som de säger i Svenskfinland. Det ser ut som en klassisk motsättning mellan det mer urbana Samlingspartiet och landsbygdsorienterade Centerpartiet, som skulle bli starkt på många håll med fler vårdområden.

Från svensk horisont är det ändå noterbart att Finland är på väg att införa folkvalda mellanregioner medan här finns förslag om att avlöva landstingen ansvar för sjukvård, om än samtidigt som det finns förslag om att bilda större regioner.

I Sverige höjdes det på ögonbrynen över att högerpopulistiska Sannfinländarna släpptes in i regeringen. Men i Finland har det hänt förr att protestpolitiker har prövats genom att få regeringsansvar. Sannfinländarnas partiledare  och regeringens utrikesminister Timo Soini verkar också mycket angelägen om att få vara med  i regeringen.

Ekonomiska åtstramningar och flyktingkrisen har tärt på Sannfinländarna. De har förlorat mycket stöd  i opinionen och det finns ett internt missnöje.

Men i den här krisen sitter Sannfinländarna still i båten och stöder Centerns förslag om fler vårdregioner. Så krisen berodde på Centern och Samlingspartiet, inte på Sannfinländarna.

I Sverige är det osannolikt att någon regering skulle falla på regioner och sjukvårdens organisering eller att högerpopulister får vara med och regera.

Ännu en påminnelse om att Sverige och Finland, trots en gemensam historia och stora likheter i hur samhället är organiserat, är olika när det kommer till inrikespolitik.