Personkryss får kritik i Finland

I Sverige brukar anhängarna av mer personval lyfta fram Finland som det stora föredömet. Där måste väljarna sätta ett kryss på en person och partierna rangordnar inte sina kandidater. Rösten tillfaller dock partiet, även om kryssen inte räcker till inval eller de är så många att kandidaten inte hade behövt alla för att bli invald.

Det svenska systemet är en mildare form av det finska. Partierna rangordnar kandidaterna och väljarna får, men behöver inte, sätta ett kryss för en kandidat på listan. Får kandidaten mer än 5 procents kryss påverkar det rangordningen på listan. I senaste valet blev Stig Henriksson (V) riksdagsledamot tack vare personkryss.

Nu har frågan om att göra listvalen mer  slutna diskuterats i Finland. Ett antal finska statsvetare kritiserat det finska systemet och påpekat fördelar med  mer slutna listval som i de andra nordiska länderna. Det handlar om att kändisar skulle få det svårare, pengar betyda mindre och valdeltagandet öka.

Det sista har alltid varit en svag punkt när svenska personvalsentusiaster har berömt det finska systemet för att det ger väljarna mer och partierna mindre makt. Valdeltagandet har hela tiden varit markant högre i svenska val än i finska.

Nyckeln till bra personval är mindre valkretsar, som den finska valforskaren Erkka Railo säger i den länkade artikeln. Då blir det lättare för väljarna att lära känna kandidaterna. om de tidigare är känd betyder mindre. Det blir också mindre tombola, i stora valkretsar betyder ”röstmagneter mer och de kan dra in andra och mer okända politiker genom att alla personkryss också tillfaller partiet.

Mindre valkretsar gör att det behövs utjämningsmandat, vilket Finland ännu ej har infört.

Bra om Vänsterpartiet bryter budgetsamarbetet

12-led-vänster

Budgetpåverkan. Ekonomiska talespersonen Ulla Andersson (V) talar om framgångar i rödgrön budget.

Foto: TT

Enligt uppgifter från Ekot vill flera ledande vänsterpartister bryta budgetsamarbetet med regeringen. Orsaken skulle vara den hårdare flykting- och migrationspolitiken. Majoriteten är dock enligt uppgift för att fortsätta samarbetet.

Det vore bra om samarbetet tog slut. Det tillkom som ett resultat av Decemberöverenskommelsen (DÖ), och var underligt redan när DÖ gällde märkligt. Särskilt Moderaterna på den borgerliga sidan var angelägna om att alla tre rödgröna partierna skulle stå bakom budgeten som ett sätt att slå fast blockpolitiken.

Det är rimligt att Vänsterpartiet ingår i regeringsunderlaget i den meningen att partiet vill ha Stefan Löfven (S) som statsminister och att de rödgröna därmed har fler mandat än allianspartierna.

Budgetreglerna gör dock att regeringen borde kunna få igenom sin budget utan Vänsterpartiets aktiva stöd. Så det enda samarbetet med V medför ar att budgeten blir mer vänsterbetonad, vilket inte borde ligga i borgerliga partiers intresse. Regeringen kunde för sin del lägga fram sin egen budget,  och slippa kompromissa med Vänsterpartiet.

I dag kan Vänsterpartiet lyfta fram om vad partiet fick igenom i budgeten utan direkt att behöva ta ansvar för helheten. En bekväm position.

Därför går det att förstå om andra ledande vänsterpartister vill fortsätta budgetsamarbetet. Svårare att förstå att samarbetet har stöd av andra partier. Det borde i stället avbrytas.

Konstigare och konstigare med negativ ränta

11-led-riksbank

Minus är bra  Riksbankschefen Stefan Ingves om att styrräntan sänks igen.

Foto: TT

Riksbanken har sänkt styrräntan till minus 0,50 procent. Beslutet var väntat,  även om sänkningen blev till minus 0,50 procent i stället för minus 0,45 procent. Nu ska allt satsas på att få upp inflationen till 2 procent, och dit är det långt. Det handlar om att behålla trovärdigheten.

Riksbanken vill att avtalsrörelsen ska utgå ifrån en inflation på 2 procent. Så här hejar riksbanksdirektörerna på fackförbundens krav på höjda löner

Flera kommentatorer påpekade att svensk ekonomi går bra med gott om arbeten och hyfsad tillväxt. Den låga inflationen beror i mycket på lägre oljepriser, men andra priser höjs. Två ledamöter var emot sänkningen.

Det verkar märkligt att sänka räntan i en högkonjunktur. För oss lekmän handlar det också om psykologi. Det är svårt att första att det ska kosta att spara och få betalt för att låna ut, även om bankerna hittills har nöjt sig med nollränta i stället för  att ta en avgift på sparkonton.

Minusränta borde vara något som används i extrema situationer under kort tid. Nu börjar minusränta bli det normala, och det är både svårt att förstå och riskabelt på längre sikt.

Riksbanken har också nyligen fått kritik i en utredning. Den ska ha varit för sen med att inse hur eurokrisen slog mot Sverige och då haft en för hög ränta. Vilket den nu kompenserar genom att ha en desto lägre.

 

Hyresregleringens nackdelar sprider sig

10-led-bostad

Blir åtråvärt. Hyresreglering bidrar till köer och svarthandel, nu även på mindre orter.

Foto: TT

Det blir enligt Ekot vanligare med svarta hyreskontrakt även i småorter. Läs här om hur bostadsbristen kan ge samhällsstöd till svarthyror.

Det visar problemen med priskontroller/regleringar i ett nötskal. Och det gäller även reglerade hyror.

regleringar bidrar till att det produceras för lite, i det här fallet bostäder, köer och frestelse att betala svart för att eftersom marknadsvärdet är högre än den tillåtna hyran (priset).

Sedan gör bristen och köerna det svårare att avskaffa regleringarna, då övergångsproblemen blir större om många påverkas av de gällande regleringar. Så det blir en ond cirkel.

Sverige höll på att avskaffa hyresregleringen på 1960-talet, men det stoppades då av ett övertaktiskt agerande från Folkpartiet, nuvarande Liberalerna.

Det var ett dyrköpt misstag: I dag driver Liberalerna på mer marknad för bostäder, även om det är ganska mycket väsen för lite ull. Avskaffad hyresreglering behöver kombineras med åtgärder för att gynna hyresrätten ekonomiskt.

Och det finns nog inget alternativ till att ta det i mindre steg. Men det är hög tid att börja när svarthandeln breder ut sig till fler ställen i landet. Läs också ett inlägg för marknadshyror från Fastighetsägarna, och ett emot från Hyresgästföreningen med flera organisationer.

Blir det spårvagnar i Västerås?

I kom nya bud från Sverigeförhandlingen. Nyss var det höghastighetståg, nu är det tunnelbana, spårvagn och vägar i storstäder. Det ska ge många nya bostäder.

För den som har varit ett tag känns det som om 60-talets rekordår har återkommit. Nya tunnelbanor i Stockholmsområdet ska ge många nya bostäder. Även en östlig motorväg, hette förr Österleden men kallas nu en ”östlig förbindelse”. Tycke den var onödig, men som Stockholmsområdet växer är den nog rimligt med en motorvägsring kring staden.

Den här gången finns också spårvagnsbyggen med i flera städer och inte bara där de redan finns. Malmö, Lund och Helsingborg ska få spårvagnar. Även i Västerås finns förslag om  spårvagnar  från både majoritets- och oppositionspolitiker. Det är på sitt sätt märkligt att Västerås, där det har tillverkats många spårvagnar aldrig har haft några på stadens gator.

Tycker dock att ett första steg kunde vara att använda dagens järnvägsspår till att ha fler stationer och på det sättet få spårbunden pendlingstrafik. Men vill staten vara med och satsa på spårvagnar borde Västerås också kunna komma i fråga.

Dock, en varning. Det är många olyckor med spårvagnarna i Göteborg 

Mer Norden med svagare EU?

07-lars-lökke

Gränskontrollanter? Kan Stefan Löfven (S) och Lars Lökke Rasmussen (Venstre) enas om gemensamma nordiska gränskontroller?

Foto: TT

Den danske statsministern Lars Lökke Rasmussen (Venstre) har tagit upp tanken på en gemensam nordisk gränskontroll mot Tyskland. Förslaget har som utgångspunkt en oro för att Schengensamarbetet fungerar sämre och att EU inte klarar att upprätthålla de yttre gränserna.

Lökke Rasmussen  har en poäng i att det vore bättre med en gemensam yttre nordisk gräns än kontroller mellan länderna. Det är särskilt tydligt när det gäller Skåne/Köpenhamn, som på många sätt har vuxit samman. Människor bor och arbetar mellan länderna, och irritationen över de nya kontrollerna har varit påtaglig. 

Allra bäst vore om EU kunde klara att behålla rörligheten mellan länderna. Men om det misslyckas är det angeläget att behålla den gemensamma arbetsmarknaden och passfriheten i Norden. Den fanns innan länderna gick med i EU.

Även så är det tveksamt om gemensamma gränskontroller är realistiska, i varje fall på kort sikt. Andra danska partier har varit skeptiska eller avvaktande. Dansk och svensk flykting- och invandringspolitik är olika, Danmark har länge varit mer restriktivt.

Samtidigt har dock EU stora bekymmer. Det visar sig svårt att hålla samman en union med närmare 30 medlemsländer. Kanske får EU-samarbetet i framtiden bli mer begränsat och att grupper av mer likasinnade länder kan gå vidare med ett djupare samarbete. Då kan det nordiska samarbetet behövas.

Historikern Gunnar Wetterberg har argumenterat för en nordisk förbundsstat. Hår låtit välmenande, men orealistiskt . Nu kan EU:s kris ha gjort att tiden för Norden har kommit förr än vi anade

Egocentrisk Assange skämmer ut FN

05-led-assange

Åter i rampljuset. Julian Assange håller sig undan på Ecuadors ambassad.

Foto: TT

En FN-panel UNWGAD kom fram till att Julian Assange varit olaga frihetsberövad. Han har hållit sig undan på Ecuadors ambassad för att slippa utlämnas och förhöras i Sverige för misstankar om våldtäkt. Frågan lär inte vara avslutad, men varken Storbritannien eller Sverige håller med FN-panelen.

Det var en stor nyhet, särskilt i Storbritannien. När jag igår kväll tittade på Sky News var det en huvudnyhet, och flera uttalade sig för att Assange bord esläppas fri.

Enligt en artikel i Guardian var rapporteringen och åsikterna i den brittiska pressen negativ mot Assange. Storbritanniens utrikesminister kallade utslaget löjligt.

Jag kan inte bedöma om anklagelserna mot Assange håller, det måste åklagaren och därefter om det blir åtal en domstol avgöra. Däremot har hans agerand eunder flera år varit allt annat än övertygande. Den tidigare hjälten framstår som en egocentrisk och utan respekt för rättssamhället i Sverige och Storbritannien.

Förloraren kan bli FN, som förlorar anseende på utslaget från panelen. Och FN:s anseende är redan skamfilat..

C och L: Sätt ned foten någon gång och säg nej till alliansbudget

Dagens Samhälle har frågat ledande centerns kommuntoppar och fått svaret: Fäll inte Löfven i förtid. Partiledaren Annie Lööf har också i Agenda sagt att Centern inte vill regera med SD:s aktiva stöd.

Ändå fortsätter spekulationerna om en gemensam alliansbudget, kanske redan i vår. Det officiella svaret från alla (i varje fall enligt Centern) är att Alliansen kommer att återkomma med ett gemensamt program senast 2018.

En gemensam alliansbudget vore ett sätt att tvinga fram regeringens avgång, då förslaget antagligen skulle få stöd av SD. Utan en gemensam budget blir det med all sannolikhet ingen regeringskris.

Därför borde partier som inte vill regera med SD:s stöd vara tydliga om att det inte blir någon gemensam alliansbudget förrän tidigast 2018. (Såvida regeringen inte lägger fullständigt galna budgetförslag, och då ska det handla om förslag som ligger långt, långt, långt till vänster om allianspartierna).

Varför ska det vara så svårt att säga för C och L? Ett tydligt besked om att det inte blir någon alliansbudget skulle få slut på alla spekulationer om regeringsfrågan och inviterna från Jimmie Åkesson (SD).

 

Kan Sinn Fein fånga upp missnöjets vindar?

I år är det få val i Europa för oss ”valnördar”. (Å andra sidan håller valrörelsen i USA på hela tiden). Nu blir det i alla fall parlamentsval i Republiken Irland, eurozonens mönsterelev i krisbekämpning. Irland anses ha tagit sig ur den värsta krisen och har åter tillväxt. Jobben blir åter fler

Det gör att Fine Gail, som största regeringsparti, väntas klara sig ganska bra och kunna fortsätta att regera. Den mindre koalitionspartnern Labour väntas däremot, trots en del framgångar i regeringsarbetet, göra ett katastrofval. Låter alltför bekant, har drabbat många partier som FDP, Lib Dem, nu MP, i andra länder.

Missnöjetsvindar blåste även i Irland när eurokrisen var som värst. Det tidigare statsbärande partiet  Fianna Fáil förlorade i förra valet men än hälften av rösterna.

Sinn Fein, länge känt som terrorgruppen IRA:s politiska gren, gick kraftigt framåt genom att vara emot åtstramning och EU. Även en del grupper eller personer (Irland brukar välja en del oberoende parlamentsledamöter) till vänster om Labour fick några ledamöter valda.

Enligt opinionsmätningar redovisade i Wikipedia kan Sinn Fein den här gången bli nästa största parti med närmare 20 procent av rösterna. Så även i det land som har klarat eurokrisens åtstramningskrav bäst har det politiska landskapet skakats om rejält.

Trump vann inte Iowa

02-led-trump

Gick inte. Donald Trump förlorade primärvalet/nomineringsmötena i Iowa.

Foto: TT

 

Det är märkligt och spännande med Iowa, delstaten med 3 miljoner invånare som vart fjärde år under några veckor får massor med uppmärksamhet världen över genom att vara första delstat som har primärval/nomineringsmöten.

Det är, som jag har skrivit förut, den bästa tiden under presidentvalskampanjen. Här måste kandidaterna vara på mindre möten, träffa människor och svara på frågor.

Sedan är det förstås också så att de satsar mycket pengar på tv-reklam, telefonuppringningar och sociala medier. Har en bakant i Iowa som är mycket trött på all politisk reklam och att ständigt bli uppringd antingen från kandidater eller för en opinionsundersökning.

Den viktiga nyheten i valet var att Donald Trump inte fick flest röster. Han var en oväntat god förlorare, men frågan är om kampnajen kan komma tillbaka. Den har i mycket byggt på att Trump är en ”vinnare”. Det vore en bra om Trumps förenklade och vulgära budskap inte visar sig bära.

Istället vann den starkt konservative senatorn Ted Cruz, som också är impopulär bland andra ledande republikaner. De mer måttfulla i ”eliten” kan glädja sig åt att det gick bättre än väntat fört senator Marco Rubio, son kanske kan framträda som en ledande kandidat. Han höll ett bra tal om hur han som barn till kubanska invandrare kunde ta sig fram i USA, men skillnaden mellan USA och Europa blev tydlig. Rubio talade som de flesta amerikanska politiker om att USA är speciellt och bättre än alla andra länder. Somn många konservativa politiker i USA drog han dessutom in Gud gång på gång.

Mycket kan dock kastas om nästa gång i New Hampshire. Det har hänt förut. Frågan är om någon av de andra kandidaterna från ”eliten” kan återta initiativet. Just nu ser det ut att stå mellan Trump, Cruz och Rubio

Bland Demokraterna var det nästan jämnt, en framgång för utmanaren Bernie Sanders. Hillary Clinton har ett problem med tillit och förtroende, trots att hon är den överlägset mest erfarna kandidaten. Väljarna tycker att Sanders bryr sig om dem mer.