Tiggeriutredare med åsikter

Regeringens samordnare Martin Valfridsson presenterade  sin slutredovisning till barn- äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S). Den innehåller, som framhölls i Ekots analys mycket åsikter från att komma från en statlig utredare. Polisen har varit för slapp med att ingripa tydligare mot illegala bosättningar, det är bättre att skänka pengar till organisationer än direkt till tiggarna och tiggarnas barn få inte få plats i svenska skolor. Människorättsorganisationer har protesterat mot slutsatserna.

Det är rimligt att slå fast att tiggare lika väl som andra inte har rätt att ta över privat egendom som öppna platser eller hus. Här har lagstiftningen varit otydlig, och det strider mot det allmänna rättsmedvetandet att tillåta människor att bosätta sig på andras egendom.

Däremot borde det var en fråga för det egna samvetet om man vill ge direkt till tiggare, avstå helt eller bidra genom att ge till organisationer som verkar i tiggarnas hemland. Tydligen ger svenskar mer än vad som ges i andra länder (trots att många här är ganska så kontantlösa).

Det är något mänskligt tilltalande i detta och märkligt om de som ger ska få sig skrivna på näsan av en statlig samordnare att deras pengar gör bättre nytta på andra håll.

Argumenten mot skolgång bygger på att varje EU-land tar ansvar för sina medborgare. Det låter rimligt, men i Sverige har barn till papperslösa/illegala rätt att gå i skolan. Varför barn som är här lagligt berövas en rätt de vars föräldrar är här utan tillstånd har?

Kritikerna pekar också på Barnkonventionen, och det finns en majoritet bland politikerna för att göra den till lag. Skull det då gå att hindra migranternas barn från att gå i skola, vore det verkligen att utgå från barnens bästa?

Sedan verkar slutredovisningen vara ännu ett bittert piller för Miljöpartiet att svälja. Hur länge orkar MP?