Dags att styra Arboga utan S

Dramatiken i Arboga fortsätter. Kommunalrådet Agneta Bode  (S) förlorade medlemsomröstningen i det egna partiet. Men de övriga partierna i koalitionen (V+C+lokala Omsorgspartiet) fortsätter att ha förtroende för Bode. Vänsterpartiet säger att majoriteten är upplöst.

Den här soppan handlar dels om det har fuskats med arvoden, dels om hur Arboga ska styras.

Arvodesfrågan visar, som VLT/BBl-AT:s chefredaktör framhållit, hur viktigt det med en utomstående bevakning av kommunpolitiken. Här tycks några politiker ha menat att då de tvingas sluta arbeta helt och ta tjänstledigt för att hinna med sina uppdrag ska de har rätt att, utöver nämndarvodet, ta ut ersättning för den förlorade arbetsinkomst de skulle ha haft om de hade kunnat fortsätta att arbeta. Den ”Arbogamodellen” blir uppenbart fel, och om det utbildas en acceptans för att göra så behövs att någon utomstående håller koll och kan slå larm.

Sedan kommer det nog alltid att vara ett problem för fritidspolitiker att kombinera uppdraget med att fortsätta på det vanliga jobbet. Här kan olika lösningar behöva prövas, men ”Arbogamodellen” är inte en framkomlig väg.

Politikernas akuta fråga är hur Arboga ska styras. Konflikten inom S tyder på att Socialdemokraterna har svårt att vänja sig vid att inte längre vara det helt dominerande partiet. Så har det varit också i andra kommuner där Socialdemokraterna länge har styrt på mer eller mindre egen hand. De som är vana att vara maktfullkomliga kan ha svårt att acceptera att besluten på medlemsmöten inte längre alltid blir beslut i fullmäktige.

På andra håll, bland annat i norra Västmanland, har de andra partierna för en tid bildat en ”regnbågsallians” och styrt utan Socialdemokraterna. Det var bland annat så Stig Henriksson (V) först blev kommunalråd i Fagersta.

Med tanke på allt strul och hårda ord inom Socialdemokraterna låter det som partiet gott kunde behöva en tid i opposition för att lugna ned sig och bli mer ödmjukt.

Det verkar även andra partier tycka. V+C+Omsorgsp+M+ L+KD+MP+har lämnat följande pressmeddelande:

Det läge som uppkommit är oacceptabelt. Det socialdemokratiska partiet är djupt splittrat. Vi bedömer att det inte har förmåga att axla det ansvar som nu krävs. Med anledning av detta har våra tre partier tagit kontakt med oppositionen (samarbetspartierna) för att sondera om ett majoritetssamarbete kan uppstå mellan oss och dem. Med hjälp av samarbetspartierna (m, l, kd, och mp) vinns åter en stabil majoritet i Arboga 21 mot 16.

Efter försiktiga sonderingar kan vi nu meddela alla att en ny majoritet, med kraft att axla det ansvar som krävs, nu har uppstått i Arboga. Ännu en tid måste många saker falla på plats. Vi tror att detta kommer att ske och att det sker snart.

Frågan är dock ännu om det går. S har 16 av fullmäktiges 41 mandat och Sverigedemokraterna har fyra.

Det betyder att de andra partierna med sina 21 mandat tillsammans har en knapp majoritet mot S 16 och SD 4. Så det skulle säkert bli lättare sagt än gjort att styra utan Socialdemokraterna. Men det är bra att de andra partierna försöker, om inte annat för att visa Socialdemokraterna att de behöver ändra attityd. Och kanske kan de förtroendevalda inom S som stöder Bode agera konstruktivt med den nya majoriteten.

 

Alliansen i nygammal skepnad

30-led-allians

Slitstarkt gäng. Alliansen ska gå till val gemensamt 2018.

Foto: TT

De fyra allianspartierna ska gå till val gemensamt och presentera ett gemensamt valmanifest inför valet 2018. Det meddelade partisekreterarna på DN.debatt. Utspelet bygger på vad en gemensam analysgrupp kommit fram till. PÅ kort sikt händer dock inget nytt. Partierna lägger framseparata budgetförslag i vår, vilket betyder att regeringens förslag går igenom. Regeringen skulle då i sin tur inte behöva göra upp med Vänsterpartiet, men gör det ändå. Det kräver kompromisser och kommer att ge en mer vänsterbetonad budget. S och MP väljer att ge V inflytande över den ekonomiska politiken.

Det är i grunden bra att det finns ett realistiskt regeringsalternativ, som före valet talar om vad det vill göra. Det gäller dock samtidigt att laga efter läglighet. Den långa tid allianspartierna har samarbetat och det nya politiska landskapet gör att flera frågor ändå kan ställas om fortsatt samarbete i de gamla formerna.

Som Ekot påpekar framgår det av analysgruppens rapport att de borgerliga väljarna inte längre ser Socialdemokraterna som huvudfienden. En klar majoritet av väljarna föredrar att de borgerliga styr med stöd av S än med stöd av SD. Det finns en större misstro mot Miljöpartiet och Vänsterpartiet än mot Socialdemokraterna.

Tidigare strävade alliansen efter att göra upp med MP hellre än med Socialdemokraterna. Nu verkar misstron större mot MP än mot S. En tydlig skillnad, som kan få konsekvenser efter valet 2018.

Som argument för en samlad allians framhävs att det är enda sättet att hindra Socialdemokraterna från att ge inflytande åt Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Nja, det skulle knappast S hålla med om. De ville gärna samarbeta med några borgerliga partier i stället för med V. Det är den samlade alliansen som hänvisar S till att samarbete vänsterut.

Analysgruppen framhåller att fyra partier kan bli ”fem” genom allianssamarbetet. Det kan locka allmänborgerliga väljare att engagera sig politiskt.

I längden blir det dock svårt att motivera fyra partier om de ska gå till val gemensamt gång på gång. KD fortsätter att balansera på riksdagens spärrgräns, och L och C är två ganska små liberala partier i samma grupp i EU och med i Liberala Internationalen.

Ska Alliansen fortsatt ställa upp som ett gemensamt alternativ borde några partier kunna slås samman. Annars lär i längden bli svårt att i val efter val uppträda som en sammansvetsad allians.

Frågan är vad som händer om alliansen blir större än de rödgröna 2018, men SD förblir ganska stort. I dag väger det jämnt. Men blir S och SD tillsammans större än alliansen blir det svårt att bilda regering, då blir SD vågmästare också om budgeten.

Så det finns en hel del framtida frågetecken. Det gäller även vad som händer  de närmaste åren. Kan de rödgröna fortsatt få stöd om mer statliga regler när det gäller jämställdhet, som kvoterad föräldraförsäkring. Kommer C att stödja en kärnkraftsavveckling i Energikommissionen, eller går det att få en enad borgerlig front. Ska alliansen vara trovärdig 2018 och minska frestelsen att bjuda in SD behöver enskilda partier nog avstå från att stödja regeringen i större frågor vid sidan av budgeten.

Låga hyreshöjningar hotar inflationsmålet?

Det blir rekordlåga   hyreshöjningar. Det brukar vara en god nyhet, och är det också för berörda hyresgäster.

I dagens upp- och nedvända ekonomiska värld innebär dock låga höjningar att kostnader och därmed inflation hålls nere. Och den alltför låga inflationen är Riksbankens stora problem, vilket leder till negativ reporänta trots att Sverige har hög tillväxt.

Så ska vi vara glada över låga hyreshöjningar, vilket sunda förnuftet säger, eller ledsna, för att Riksbankens mål om högre inflation blir svårare att uppnå. Håller trots allt på det sunda förnuftet…

 

 

Skulle Donald Trump försvara Estland?

28-led-trump

Estlands försvarare? Vad händer med Nato om Donald Trump skulle bli president?

Foto: TT

Donald Trump har medverkat i en längre intervju om utrikespolitik i New York Times.

Här finns en utskrift av hela intervjun. Det återkommande temat är att alla verkar ha lurat USA, som är svagare än någonsin. På en fråga menar Trump att USA var som starkast i början på 1900-talet under president Theodore Roosevelt och möjligen direkt efter andra världskriget. Trump verkar se  internationellt samarbete, allianser och handel som ett ständigt nollsummespel, där den enes vinst är den andres förlust. Därav de ständiga angreppen på andra länder och deras ledare, Angela Merkel sägs till exempel ha förstört Tyskland.

Det mest intressant för svenskar är ändå synen på Nato och närområdet. Trump menar att Nato är obsolet:

HABERMAN: Mr. Trump, I also want to go back to something you said earlier this week about NATO being ineffective. Do you think it’s the right institution for countering terror or do we need a new one and what might that new one look like?

TRUMP: Well I said something a few days ago and I was vastly criticized and I notice now this morning, people are saying Donald Trump is a genius. Because what I said – which of course is always nice to hear, David. But I was asked a question about NATO, and I’ve thought this but I have never expressed my opinion because until recently I’ve been an entrepreneur, I’ve been a very successful entrepreneur as opposed to a politician. And – I’d love to ask David, Maggie, if he’s a little surprised at how well I’ve done. You know, we’ve knocked out a lot. We’re down to the leftovers now, from the way I look at it. I call them the leftovers.

(Laughter.)

So anyway, but the question was asked of me a few days ago about NATO, and I said, well, I have two problems with NATO. No. 1, it’s obsolete. When NATO was formed many decades ago we were a different country. There was a different threat. Soviet Union was, the Soviet Union, not Russia, which was much bigger than Russia, as you know. And, it was certainly much more powerful than even today’s Russia, although again you go back into the weaponry. But, but – I said, I think NATO is obsolete, and I think that – because I don’t think – right now we don’t have somebody looking at terror, and we should be looking at terror. And you may want to add and subtract from NATO in terms of countries. But we have to be looking at terror, because terror today is the big threat. Terror from all different parts. You know in the old days you’d have uniforms and you’d go to war and you’d see who your enemy was, and today we have no idea who the enemy is.

……

I’ll tell you the problems I have with NATO. No. 1, we pay far too much. We are spending — you know, in fact, they’re even making it so the percentages are greater. NATO is unfair, economically, to us, to the United States. Because it really helps them more so than the United States, and we pay a disproportionate share. Now, I’m a person that — you notice I talk about economics quite a bit, in these military situations, because it is about economics, because we don’t have money anymore because we’ve been taking care of so many people in so many different forms that we don’t have money — and countries, and countries. So NATO is something that at the time was excellent. Today, it has to be changed. It has to be changed to include terror. It has to be changed from the standpoint of cost because the United States bears far too much of the cost of NATO. And one of the things that I hated seeing is Ukraine. Now I’m all for Ukraine, I have friends that live in Ukraine, but it didn’t seem to me, when the Ukrainian problem arose, you know, not so long ago, and we were, and Russia was getting very confrontational, it didn’t seem to me like anyone else cared other than us. And we are the least affected by what happens with Ukraine because we’re the farthest away. But even their neighbors didn’t seem to be talking about it. And, you know, you look at Germany, you look at other countries, and they didn’t seem to be very much involved. It was all about us and Russia. And I wondered, why is it that countries that are bordering the Ukraine and near the Ukraine – why is it that they’re not more involved? Why is it that they are not more involved? Why is it always the United States that gets right in the middle of things, with something that – you know, it affects us, but not nearly as much as it affects other countries. And then I say, and on top of everything else – and I think you understand that, David – because, if you look back, and if you study your reports and everybody else’s reports, how often do you see other countries saying ‘We must stop, we must stop.” They don’t do it! And, in fact, with the gas, you know, they wanted the oil, they wanted other things from Russia, and they were just keeping their mouths shut. And here the United States was going out and, you know, being fairly tough on the Ukraine. And I said to myself, isn’t that interesting? We’re fighting for the Ukraine, but nobody else is fighting for the Ukraine other than the Ukraine itself, of course, and I said, it doesn’t seem fair and it doesn’t seem logical.

….

SANGER: Well, President Obama said the other day in an interview he had that he thought that Russia, over time, was always going to have more influence over Ukraine than we would or anyone else would just given both the history and the geography.

TRUMP: And the location, right. The geography. I would agree with him.

SANGER: And so in the end do you agree that Russia is going to end up dominating the Ukraine?

TRUMP: Well, unless, unless there is, you know, somewhat of a resurgence frankly from people that are around it. Or they would ask us for help. But they don’t ask us for help. They’re not even asking us for help. They’re literally not even talking about it, and these are the countries that border the Ukraine.

HABERMAN: Mr. Trump –

TRUMP: There doesn’t seem to be any great anxiety over the Ukraine by everybody that should be affected and that’s bordering the Ukraine.

SANGER: There are several countries that have joined NATO in recent times – Estonia, among them, and so forth – that we are now bound by treaty to defend if Russia moved in. Would you observe that part of the treaty?

TRUMP: Yeah, I would. It’s a treaty, it’s there. I mean, we defend everybody. (Laughs.) We defend everybody. No matter who it is, we defend everybody. We’re defending the world. But we owe, soon, it’s soon to be $21 trillion. You know, it’s 19 now but it’s soon to be 21 trillion. But we defend everybody. When in doubt, come to the United States. We’ll defend you. In some cases free of charge. And in all cases for a substantially, you know, greater amount. We spend a substantially greater amount than what the people are paying. We, we have to think also in terms – we have to think about the world, but we also have – I mean look at what China’s doing in the South China Sea. I mean they are totally disregarding our country and yet we have made China a rich country because of our bad trade deals. Our trade deals are so bad. And we have made them – we have rebuilt China and yet they will go in the South China Sea and build a military fortress the likes of which perhaps the world has not seen. Amazing, actually. They do that, and they do that at will because they have no respect for our president and they have no respect for our country. Hey folks, I’m going to have to get off here now. Did you –

Noterbart är att Trump talar om att Ryssland nog kommer att ha det största inflytandet över Ukraina och att länderna runt Ukraina måste ställa upp mer ( vilka och med vad?)

Han säger dock på en direkt fråga att USA och Nato skulle försvara Estland om Ryssland anföll, men går snabbt över till att USA betalar för mycket och behöver satsa mer på egna problem. Så det förblir otydligt, och därmed mycket oroande om vad som skulle hända med Nato och med vårt närområde om Trump skulle bli president.

Nu fortsätter Trump dock att i hypotetiska opinionsmätningar förlora både mot Hillary Clinton och Bernie Sanders. Så förhoppningsvis behöver världen inte drabbas av den oberäknelige och självcentrerade president Trump. Men det kan ändå inte uteslutas.

Republikanernas väljare och numera stora delar av partiets ledande politiker fortsätter att agera förbryllande. Det finns en kandidat, John Kasich, som i mätningar slår Clinton och går jämnt med Sanders. Både Trump och ledningens (om än motvilligt) kandidat Ted Cruz förlorar mot Clinton och Sanders. Kasich anses chanslös och får ständiga uppmaningar att dra sig tillbaka för att stoppa Trump. Tja, varför ska den som har störst chans att vinna, och dessutom, om än tydligt konservativ, framstår som mer stabil och enande ge upp? Republikanerna agerar närmast som om de ville förlora presidentvalet.

Trump och Cruz slår mot muslimer

23-led-trump

Vatten på sin kvarn. Donald Trump vill att USA stänger gränsen för muslimer.

I skuggan av terrordåden i Bryssel var det ytterligare några primärval i USA. Bland Republikanerna vann Donald Trump Arizona och Ted Cruz Utah. De fick alla delegater till konventet respektive delstat. Bland Demokraterna vann Bernie Sanders Idaho och Utah, medan Hillary Clinton vann Arizona.

Mönstret fortsätter, Sanders lyckas bättre i nomineringsmöten som lockar aktivister, men färre väljare. Ledningens kandidat Clinton väcker ingen entusiasm bland partigräsrötterna.

Här är det annorlunda hos Republikanerna. Där vill de aktiva och partiledningen ha någon annan kandidat än  Trump, som därför har problem i stater med nomineringsmöten, som Utah.

Dåden i Bryssel kastade en skugga över kampanjen. Trump väckte åter kravet att portförbjuda alla muslimer, med några undantag som regeringschefer, från att komma in i USA. Cruz kom också med antimuslimska uttalanden. Han vill att polisen skulle patrullera muslimska kvarter och att USA inte skulle ta emot några muslimska flyktingar från Syrien.

Det vore olyckligt om sådana tongångar vinner gehör. USA har en mycket bättre integrerad muslimsk befolkning än Europa.  Allmänt hårdare tag mot dem och andra muslimska minoriteter i stället för insatser mot de personer som står bakom islamistisk terror, är vad IS önskar sig. Det kan göra det lättare för dem att rekrytera nya fanatiska mördare.

Terrorn påverkar särskilt beslutsfattare och andra Brysselresenärer

22-led-terror

Terror i Bryssel. Bilder efter attacken på Bryssels flygplats.

Foto: TT

Så har då terrorister slagit till igen, den här gången mot flygplats och tunnelbana i Bryssel. Många döda och skadade. Det viktigaste är att tänka på offren och deras närmaste, de som får betala priset för den oväntade terrorn.

Det gäller att förbättra arbetet  och samarbetet mot mördarna, men alldeles säkert blir det aldrig. Vi får leva med osäkerheten. I procent är sannolikheten extremt liten att drabbas, men det är ingen tröst för dem som dödas och skadas.

Många kommenterar när de senast var på flygplatsen. För det är ändå så att en attack på en plats vi ofta besöker berör oss mer personligen.

Och Bryssels flygplats används främst av svenska beslutsfattare och lobbyister, alla de som åker på sammanträden, studiebesök  och andra uppdrag i denna internationellt viktiga stad. Detsamma gäller beslutsfattare i andra EU-länder.

Så terroristerna har i den meningen särskilt slagit till mot ”eliten” i alla de olika EU-länderna.

 

Olydiga parlamentsledamöter räddar Storbritannien från polskt öde

21-led-duncan-smith

Splittrade. Iain Duncan Smith (i bakgrunden) har i protest lämnat David Camerons regering.

Foto: TT

Polens nya regering har, likt den ungerska, fått hård kritik för att undergräva demokratin och förbättra den egna möjligheten att stanna kvar vid makten.  Det har handlat om att sakna mandat i väljarkåren, om än i parlamentet, minska författningsdomstolens makt, försvåra för oppositionen och hålla efter medierna.

Mycket av den kritiken kan faktiskt också riktas mot den brittiska Konservativa regeringen. Den har genom valsystemet majoritet i parlamentet trots mindre än 40 procent av rösterna, Storbritannien har ingen författningsdomstol och en viktig punkt i kritiken av EU är att domstolar genom EU-rätten undergräver parlamentets rätt att fatta beslut. Den konservativa regeringen ska minska antalet parlamentsledamöter från 650 till 600, och den nya valkretsindelningen sägs gynna Torypartiet. Den har också lagt fram förslag som ska göra det svårare för fackförbund att ge stöd till politiska partier, vilket skulle undergräva oppositionspartiet Labours ekonomi. Där finns också en misstänksamhet mot BBC, som anses för politiskt korrekt och vänsterinriktat.

Ändå har få ifrågasatt Storbritanniens demokratiska framtid. Den brittiska demokratin tas för given, till skillnad från den polska eller ungerska. I helgen kunde vi se varför.

De Konservativa har stora interna motsättningar om EU, och den tidigare partiledaren Iain Duncan Smith  (IDS) lämnade regeringen i protest mot ett budgetförslag som skulle drabba funktionshindrade. Motståndarna trodde att det egentligen handlade om EU, IDS är för utträde. Men det förnekade han bestämt. 

Det brittiska valsystemet ger oftare majoritetsregeringar, men de enskilda parlamentsledamöterna väljs i egna valkretsar. Det ger dem större självständighet mot partiledningen, och det minskar risken för att en regering missbrukar makten om kommer undan. Trots den egna majoriteten har lever premiärminister David Cameron farligt.

Liberaldemokraterna borde ha ett önskeläge. Tories är splittrade, och Labour har gått åt vänster under en omstridd ledare. Men partiet har inte hämtat sig efter det katastrofala valnederlaget 2014, som gjorde att många erfarna och kunniga politiker försvann ur parlamentet.

Svenska politiker väljer vänster i USA

15-led-clinton

Riksdagens favorit. Hillary Clinton har starkast stöd om svenska riksdagsledamöter fick rösta i USA-valet.

Foto: TT

Dagens Nyheter har gjort en enkät med svenska riksdagsledamöter om vem de skulle rösta på i USA-valet. Noterbart är att svarsfrekvensen är låg, 100 av 349 har svarat. Riksdagsledamöterna är på detta område som folk är mest, det vill säga dåliga att svara på enkäter. Det gör undersökningar mer osäkra och mindre representativa, något politiker i andra sammanhang kan beklaga.

Men tydligen är de inte bättre själva. För med tanke på det stora intresset för valet i USA är det svårt att tro att mindre än en tredjedel av heltidspolitikerna i riksdagen har en åsikt om vilken kandidat som är bäst

Övervikten för Demokraterna är förödande. Hillary Clinton får 47 röster och Bernie Sanders 30. Sanders har bara stöd av rödgröna, utöver en Liberal. Clinton har däremot anhängare från alla partier, inklusive tre från SD. Alla övriga Liberaler som svarat stödjer Clinton. Moderaterna fördelar sig på nio Clinton, fem Rubio och an annan, kanske Ohio-guvernören John Kasich. För övrigt märkligt att Kasich inte fanns med som alternativ, han är en fyra återstående Republikanska kandidater. KD har tre Clinton och fyra Rubio. Trump har tre röster alla SD-ledamöter, och Cruz två också från SD.

Under 1960- och 70-talet var nog också borgerliga politiker mer allmänt för Demokraterna, stödet för välfärdsstaten och ganska höga skatter som föredöme hade då brett stöd i svensk politik.

När den marknadsekonomiska vågen skog igenom i Sverige ökade stödet för Republikaner, främst hos de gamla Moderaterna. De Nya Moderaterna gick åt vänster och blev mer livstilsliberala, samtidigt som Republikanerna blev mer tydligt moralkonservativa. Så det är inte förvånande att en majoritet av de svarande i dag stödjer Hillary Clinton, men ändå noterbart att fem ställer sig bakom den i värderingsfrågor starkt konservative Rubio.

Kristdemokrater tycks också vara mer öppna för att utomlands stödja kandidater som Rubio, med åsikter i värderingsfrågor som abortförbud KD envetet säger sig ha lämnat i Sverige.

Liberalerna har däremot, med något undantag fortsatt att stödja Demokratiska kandidater, så även den här gången. Att Sanders, som vill ha mer av en ”nordisk välfärdsstat” i stort saknar stöd bland borgerliga ledamöter  beror sannolikt på att han kallar sig socialist och är skeptisk till frihandelsavtal.

Frågan är förstå helt akademisk, det är inte svenska riksdagsledamöter som röstar i USA-valet. I morgon efter ”Megatisdagen” kan mycket vara mer tydligt, det är vinna eller försvinna för Rubio och Kasich.

Läs här om några som däremot får rösta, amerikaner bosatta i Sverige

 

Farligt kräva majoritetsregeringar

14-led-AfD

Vinnaren. Stora framgångar för högerpopulistiska AfD.

Foto: TT

Delstatsvalen i Tyskland skakar om. Det var som det påpekades före valen. De kan betyda mer för Sverige än primärval i USA, men har, fram till de senaste dagarna, fått mycket mindre uppmärksamhet.

Tyskland har nu ett politiskt landskap som påminner om flera andra EU-länder, med högerpopulistiska AfD på 12-24 procent. Liksom i andra länder som Sverige underskattade opinionsmätningar och vallokalsundersökningar högerpopulisternas styrka.

Noterbart är att AfD är starkare i östra Tyskland, de tidigare kommunistländerna i EU verkar genomgående vara mer emot invandring. AfD började, liksom Ukip i Storbritannien, som ett utpräglat EU-skeptiskt parti. Det tycks vara svårt att växa med att ha anti-EU som huvudprofil. Både AfD och Ukip har blivit mer av invandringskritiker. Junilistan i Sverige avstod från den omorienteringen, vilket hedrar partiet, men kunde å andra sidan inte överleva som politisk kraft.

 I några analyser, som BBC  framhålls att partier som stödde Angela Merkels linje i flyktingfrågan klarade sig bra, som SPD (tyska S) i Rheinland-Pfalz, och De Gröna i Baden Württemberg.

Det är värt att framhålla att en klar majoritet av väljarna röstade för partier som stöder den nuvarande politiken. Däremot är det tydligt att väljarna som helhet rörde sig högerut. AfD vann från olika håll, men mest från tidigare soffliggare.

SPD:s och De Grönas framgångar kom främst på bekostnad av koalitionspartnern i den aktuella delstaten. I Baden Württemberg ökade den populäre gröne ministerpresidentens parti med 6,1 procentenheter, men medstyrande SPD förlorade 10,4 procentenheter och fick katastrofala 12,7 procent. I Rheinland Pfalz gick SPD fram med 0,5 procentenheter, men medstyrande Gröna förlorade 10,1 procentenheter och klarade med 5,3 procent knappt spärrgränsen för att alls få några mandat. Så i båda fallen var det en klar nettoförlust för de rödgröna.

Tyskland har, av rädsla för de svaga minoritetsregeringar som fanns innan Hitler tog makten, så kalla positiv parlamentarism. Det betyder att en regering för att få bildas måste ha aktivt stöd av en majoritet av de valda ledamöterna. Det gör det mycket svårt att bilda minoritetsregeringar. För vem vill aktivt rösta fram en regering utan att själv vara med.

I Sverige räcker det med att en majoritet inte röstar emot regeringsbildaren, vilket öppnar för minoritetsregeringar. Den som lägger ned sina röster behöver inte på samma sätt känna ansvar för vad den nya regeringen gör.

Det har har i Tyskland på riksplanet lett till stora koalitioner mellan CDU och SPD. Som om S och M skulle styra i Sverige. Redan det har nackdelar, det finns ingen trovärdig opposition.

Nu har det blivit fler partier, AfD och Linke (vänstern), med dess rötter i DDR-kommunismen, får inte vara med och regera. Därför blir det svårt att bilda majoritetsregeringar i de här delstaterna. I Sachsen Anhalt har AfD och Linke tillsammans stöd av 40 procent av väljarna. I Baden Württemberg  (BW)och Rheinland Pfalz  (RP) förlorade SPD och De Gröna majoriteten. Här krävs SPD och CDU i RP och De Gröna och CDU i BW för att få en tvåpartimajoritet. Annars krävs alternativ med fler partier, ofta ännu mer omaka koalitioner.

Det riskerar att göra regeringarna svåröverskådliga och de kan få svårt att föra en tydlig politik. Allt kan i längden gynna de tydliga oppositionspartierna, de som inte får vara med.

Då är den svenska modellen att föredra, där det lättare kan bildas minoritetsregeringar som får söka stöd i enskilda frågor i riksdagen.

I minusräntans förbryllande land

11-euro

SOS för euron? Nya försök av ECB att få fart på ekonomin i eurozonen.

Foto: TT

Eurons centralbank ECB sänkte styrräntan till noll och har minusränta när bankerna håller pengar hos centralbanken, bankerna ska få förmånliga lån pch stödköp av obligationer ska ökas.

Allt för att få fart på ekonomin och sänka kursen på euron så exporten underlättas.

Men i stället föll aktiekurserna och euron stärktes.  Vilket nog Riksbanken gillar, så den inte behöver ytterligare sänka en redan negativ ränta för att hålla nere kronkursen. Det varnas för valutakrig

För oss lekmän blir detta allt svårare att förstå. Vi vill gärna ha enkla regler, typ att den som lånar ut pengar får ränta och den som lånar betalar ränta.

Om de enkla reglerna inte fungerar vill vi förstå varför och se att vad som verkar paradoxalt fungerar i verkligheten.

Så är det inte med dagens ränte- och stimulanspolitik. Centralbankerna gör mer och mer, experterna ger krångliga förklaringar, men åtgärderna verkar fungera allt sämre.

Inte bra, särskilt i ett läge då missnöjet med den politiska och ekonomiska eliten redan är stor.