Farligt kräva majoritetsregeringar

14-led-AfD

Vinnaren. Stora framgångar för högerpopulistiska AfD.

Foto: TT

Delstatsvalen i Tyskland skakar om. Det var som det påpekades före valen. De kan betyda mer för Sverige än primärval i USA, men har, fram till de senaste dagarna, fått mycket mindre uppmärksamhet.

Tyskland har nu ett politiskt landskap som påminner om flera andra EU-länder, med högerpopulistiska AfD på 12-24 procent. Liksom i andra länder som Sverige underskattade opinionsmätningar och vallokalsundersökningar högerpopulisternas styrka.

Noterbart är att AfD är starkare i östra Tyskland, de tidigare kommunistländerna i EU verkar genomgående vara mer emot invandring. AfD började, liksom Ukip i Storbritannien, som ett utpräglat EU-skeptiskt parti. Det tycks vara svårt att växa med att ha anti-EU som huvudprofil. Både AfD och Ukip har blivit mer av invandringskritiker. Junilistan i Sverige avstod från den omorienteringen, vilket hedrar partiet, men kunde å andra sidan inte överleva som politisk kraft.

 I några analyser, som BBC  framhålls att partier som stödde Angela Merkels linje i flyktingfrågan klarade sig bra, som SPD (tyska S) i Rheinland-Pfalz, och De Gröna i Baden Württemberg.

Det är värt att framhålla att en klar majoritet av väljarna röstade för partier som stöder den nuvarande politiken. Däremot är det tydligt att väljarna som helhet rörde sig högerut. AfD vann från olika håll, men mest från tidigare soffliggare.

SPD:s och De Grönas framgångar kom främst på bekostnad av koalitionspartnern i den aktuella delstaten. I Baden Württemberg ökade den populäre gröne ministerpresidentens parti med 6,1 procentenheter, men medstyrande SPD förlorade 10,4 procentenheter och fick katastrofala 12,7 procent. I Rheinland Pfalz gick SPD fram med 0,5 procentenheter, men medstyrande Gröna förlorade 10,1 procentenheter och klarade med 5,3 procent knappt spärrgränsen för att alls få några mandat. Så i båda fallen var det en klar nettoförlust för de rödgröna.

Tyskland har, av rädsla för de svaga minoritetsregeringar som fanns innan Hitler tog makten, så kalla positiv parlamentarism. Det betyder att en regering för att få bildas måste ha aktivt stöd av en majoritet av de valda ledamöterna. Det gör det mycket svårt att bilda minoritetsregeringar. För vem vill aktivt rösta fram en regering utan att själv vara med.

I Sverige räcker det med att en majoritet inte röstar emot regeringsbildaren, vilket öppnar för minoritetsregeringar. Den som lägger ned sina röster behöver inte på samma sätt känna ansvar för vad den nya regeringen gör.

Det har har i Tyskland på riksplanet lett till stora koalitioner mellan CDU och SPD. Som om S och M skulle styra i Sverige. Redan det har nackdelar, det finns ingen trovärdig opposition.

Nu har det blivit fler partier, AfD och Linke (vänstern), med dess rötter i DDR-kommunismen, får inte vara med och regera. Därför blir det svårt att bilda majoritetsregeringar i de här delstaterna. I Sachsen Anhalt har AfD och Linke tillsammans stöd av 40 procent av väljarna. I Baden Württemberg  (BW)och Rheinland Pfalz  (RP) förlorade SPD och De Gröna majoriteten. Här krävs SPD och CDU i RP och De Gröna och CDU i BW för att få en tvåpartimajoritet. Annars krävs alternativ med fler partier, ofta ännu mer omaka koalitioner.

Det riskerar att göra regeringarna svåröverskådliga och de kan få svårt att föra en tydlig politik. Allt kan i längden gynna de tydliga oppositionspartierna, de som inte får vara med.

Då är den svenska modellen att föredra, där det lättare kan bildas minoritetsregeringar som får söka stöd i enskilda frågor i riksdagen.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *