Alliansen i nygammal skepnad

30-led-allians

Slitstarkt gäng. Alliansen ska gå till val gemensamt 2018.

Foto: TT

De fyra allianspartierna ska gå till val gemensamt och presentera ett gemensamt valmanifest inför valet 2018. Det meddelade partisekreterarna på DN.debatt. Utspelet bygger på vad en gemensam analysgrupp kommit fram till. PÅ kort sikt händer dock inget nytt. Partierna lägger framseparata budgetförslag i vår, vilket betyder att regeringens förslag går igenom. Regeringen skulle då i sin tur inte behöva göra upp med Vänsterpartiet, men gör det ändå. Det kräver kompromisser och kommer att ge en mer vänsterbetonad budget. S och MP väljer att ge V inflytande över den ekonomiska politiken.

Det är i grunden bra att det finns ett realistiskt regeringsalternativ, som före valet talar om vad det vill göra. Det gäller dock samtidigt att laga efter läglighet. Den långa tid allianspartierna har samarbetat och det nya politiska landskapet gör att flera frågor ändå kan ställas om fortsatt samarbete i de gamla formerna.

Som Ekot påpekar framgår det av analysgruppens rapport att de borgerliga väljarna inte längre ser Socialdemokraterna som huvudfienden. En klar majoritet av väljarna föredrar att de borgerliga styr med stöd av S än med stöd av SD. Det finns en större misstro mot Miljöpartiet och Vänsterpartiet än mot Socialdemokraterna.

Tidigare strävade alliansen efter att göra upp med MP hellre än med Socialdemokraterna. Nu verkar misstron större mot MP än mot S. En tydlig skillnad, som kan få konsekvenser efter valet 2018.

Som argument för en samlad allians framhävs att det är enda sättet att hindra Socialdemokraterna från att ge inflytande åt Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Nja, det skulle knappast S hålla med om. De ville gärna samarbeta med några borgerliga partier i stället för med V. Det är den samlade alliansen som hänvisar S till att samarbete vänsterut.

Analysgruppen framhåller att fyra partier kan bli ”fem” genom allianssamarbetet. Det kan locka allmänborgerliga väljare att engagera sig politiskt.

I längden blir det dock svårt att motivera fyra partier om de ska gå till val gemensamt gång på gång. KD fortsätter att balansera på riksdagens spärrgräns, och L och C är två ganska små liberala partier i samma grupp i EU och med i Liberala Internationalen.

Ska Alliansen fortsatt ställa upp som ett gemensamt alternativ borde några partier kunna slås samman. Annars lär i längden bli svårt att i val efter val uppträda som en sammansvetsad allians.

Frågan är vad som händer om alliansen blir större än de rödgröna 2018, men SD förblir ganska stort. I dag väger det jämnt. Men blir S och SD tillsammans större än alliansen blir det svårt att bilda regering, då blir SD vågmästare också om budgeten.

Så det finns en hel del framtida frågetecken. Det gäller även vad som händer  de närmaste åren. Kan de rödgröna fortsatt få stöd om mer statliga regler när det gäller jämställdhet, som kvoterad föräldraförsäkring. Kommer C att stödja en kärnkraftsavveckling i Energikommissionen, eller går det att få en enad borgerlig front. Ska alliansen vara trovärdig 2018 och minska frestelsen att bjuda in SD behöver enskilda partier nog avstå från att stödja regeringen i större frågor vid sidan av budgeten.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *